Poesins Venedig - Tidningen Kulturen




Essäer om litteratur & böcker
Verktyg
Typografi

Vi är alla medvetna om tiden, och många känner säkert till de kända Hamlet-orden av Shakespeare: ”The time is out of joint” (Tiden är ur led). Hur länge har den varit ur led? Eller ska man fråga sig: Har den alltid varit ur led? Ända sedan människan blev medveten om tiden och började mäta den? Överallt springer vi runt, från hötapp till hötapp. Utbuden är otaliga.




De ”gröna” alternativen ger hopp. Men kol, olja, kärnkraft, kärnvapen etc. har ännu inte sagt sitt. Pengarna är det som styr, och vinterdimman fortsätter. Därför skulle man, som Saint-John Perse skriver i sitt diktepos Vindar,kunna säga: ”Allt att göra om.” Det är en stor utmaning
Joseph Brodsky

Joseph Brodsky

Annons:



När poeten och nobelpristagaren Joseph Brodsky rör sig i vinterstaden Venedig (Venezia) är det med en närvaro som nästan lyckas med att upphäva tiden. Ögonen ser neonrörens reklam spegla sig i vattnet, och en bro blir en båge mellan två oändlighetspunkter. Han minns i vinterkylan ett citat av en poet som han säger sig ha översatt till ryska ”i en tidigare inkarnation” och som talar om ”det vilda Adriatiska havet”.

Det finns en anknytning till Alexandria och Egypten genom Venedigs Markuskatedral. Men jag inbillar mig att poeten Brodsky, när det gäller Egypten, känner sig mera hemmastadd i en forntida egyptisk värld, där själen med alla dess egenskaper var mer värd än nutidens tillfälliga lycksökeri. I det forntida Egypten ansåg man att de himmelska trakterna ”Öster om skyn” endast kunde uppnås i gryningen då en ”grön falk” kallad Morgonstjärnan visar sig. Ras, solgudens, underbara rike öppnar sig därefter för den vandrande själen. Ledd av Horusfalken fördes farao till en sjö mitt i ”Livets fält”. I denna sjö fanns en ö, där det växte ett Livsträd, det himmelska sykomorfikonträdet, bredvid en livskälla.

I denna tid, då diktarnas röster ofta är en mummelkör på en medial cirkusarena, har till och med den mest högljudde svårt att göra sig hörd. Alla vill hålla sig framme, och alla hamnar i dimman. Det är ungefär som i Brodskys poetiska essäbok Vattenspegel, som med finstämda formuleringar fångar in bilder från Venedig i vintertid. Denna skildring har tidigare utkommit på svenska, men den välproducerade nyutgåvan (förlag: Faetum 2016; översättning: Bengt Jangfeldt) är mer fullständig och verkligen värd att läsas. Beskrivningen av den arkitektoniska särprägeln är musikalisk och åskådlig, och det vilar något ödesmättat över den scen där författaren går ut i dimman och återvänder till sin bostad i den tunnel han själv skapat i den dimma där han går.

Tillsammans med den berömda amerikanska essäisten Susan Sontag träffar han poeten Ezra Pounds livskamrat Olga Rudge, som är angelägen om att försvara hans agerande i Italien under andra världskriget. Det är svårt att rentvå någon som en gång gått vilse i den inre dimman, en dimma som tycks ha lägrat sig över hela människosläktet och som ännu inte har skingrats.

Vattenspegel speglar tiden. Detta visar Brodsky på många olika sätt när han rör sig längs kanalerna eller färdas på vattnet i den övärld som är Venedig. Vattnets rörelse är tid, och tiden är något overkligt och evigt som svävar ovanför vattnets yta. Brodsky skriver på sidan 44: ”Jag har alltid varit anhängare av tanken att Gud är tid, eller åtminstone att Hans ande är det. Kanske är tanken till och med av eget fabrikat, det minns jag inte nu. Hur som helst har jag alltid tänkt att om Guds Ande rört sig över vattenytan måste vattnet reflektera den.”

Vi fyller en bägare med tid och upplever denna tid som en stark dryck. Vi tömmer bägaren och känner oss berusade av tidlöshet. Tiden har upphört. Har den överhuvudtaget funnits? Skapelsen har ännu inte blivit till. Mörker och ljus är okända begrepp. Vi lever i den eviga dimman, Venedigs vinterdimma.

Joseph Brodsky, som ibland hade bråttom att lämna Vintervenedig på grund av sina hjärtproblem, talar om sin tid i S:t Petersburg (Leningrad) som en tidigare inkarnation. I Stockholm, en stad som han verkar ha uppskattat och vars vatten och öar han lärde känna under ett flertal vistelser, mottog han år 1987 sitt nobelpris, och i mitten av 80-talet hade han tillsammans med den nyligen bortgångne Derek Walcott en uppskattad diktuppläsning på en av Dramatens scener.

Vattenspegel (originaltitel: Watermark) skrev han på engelska, sitt nya språk i sitt nya hemland, USA. Men det förefaller som om hans rätta själsliga hemvist vore Venedig. Och där, på en av öarna, finns också hans gravplats, en plats som han en gång upplevde under en nattlig gondolfärd när vattnets speglingar och rörelser fascinerade honom.

Den anda som medeltidens Venedig utstrålade finner man fortfarande spår av i den grekiska övärlden och på Cypern. I den kretensiska hamnstaden Chania finns prov på venetiansk arkitektur och atmosfär. Där har jag känt mig lika hemma som i Venedig, och dessa rader skrivs under ett inramat fotografi av en oljemålning som föreställer en ung man som lutar sig över ett broräcke och ser Kampanilen spegla sig i Venedigs vatten. Denna målning av konstnären Axel Olson, som tillhörde Halmstadgruppen, såldes 1987 under en auktion som kanske ägde rum samtidigt som Joseph Brodsky var på besök i Stockholm för att hämta sitt nobelpris. Målningen köptes av en Dramatenproducent som fäst sig vid målningen efter att han sett den avbildad i en katalog. Finns den fortfarande i Stockholm? Det är frågan.

Joseph Brodsky skulle säkert ha förstått den tidlösa vattenspeglingen i Axel Olsons målning – en spegling som kan föra tanken till det som i ett forntida Egypten kallas ”Öster om skyn”. Är det den verklighet som kommer att uppenbara sig när dimman lättar och den krigiska tidsepoken tagit slut? Jorden är en liten ö i universum. Den är befolkad av människor som ännu inte lärt sig leva fullt ut.

De ”gröna” alternativen ger hopp. Men kol, olja, kärnkraft, kärnvapen etc. har ännu inte sagt sitt. Pengarna är det som styr, och vinterdimman fortsätter. Därför skulle man, som Saint-John Perse skriver i sitt diktepos Vindar,kunna säga: ”Allt att göra om.” Det är en stor utmaning.

Joseph Brodsky skriver i slutet av Vattenspegel att vatten är lika med tid. Vatten är A och O för hela vårt liv och jordens liv. Vattnets kvalitet glöms ofta bort. Och ska Venedig fortsätta att leva så måste dess vatten också kunna leva. Det är en förutsättning för att skönheten ska kunna bevaras. Joseph Brodsky skriver: ”Jag upprepar: Vatten är lika med tid och förser skönheten med dess dubbelgångare. Själva delvis vatten tjänar vi skönheten på samma sätt. Genom att sköljas av vatten förbättrar den här stan tidens utseende, förskönar framtiden. Det är det som är den här stans roll i universum.”

Om Joseph Brodsky hade hört talas om ”Livets fält” och ”Öster om skyn” är osäkert. Men säkerligen visste han en hel del om forntidens Egypten och den ovanligt själsliga medvetenhet som fanns i den egyptiska konsten med alla dess subtiliteter. Hans Venedigbok är på många sätt en själens vandring i ett Vintervenedig som talar genom hans sinnesupplevelser, hans förmåga att vara närvarande i en tillvaro som inte i första hand är pengar, politik och vetenskap. Vatten är tid som i sin spegling ger en skönhetsupplevelse, oberoende av tid och rum.

 

www.percival.nu

 

FOTNOT

Percival (diktare, kompositör, konstnär) skriver både på svenska och på engelska. Hans senaste böcker heter Letters to Shanti(2014), Text ur Tomheten(2016) och Time Plays(2016).

De kan beställas i bokhandeln och på nätet, liksom Joseph Brodskys bok Vattenspegel.

 

Percival

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts