Människan som ögonblicksvarelse sett ur evighetens synvinkel - Tidningen Kulturen




Sixtinska kapellets tak Foto CCBY2.5

Essäer om litteratur & böcker
Verktyg
Typografi

Marcus Myrbäck om Mellan tid och evighet. Eskatologiska perspektiv i den tidiga kyrkan




Om de första kristnas förväntningar om de yttersta tiderna handlar denna bok, i vilken antologiförfattarna i synnerhet tar fasta på de eskatologiska föreställningar som tar sig uttryck under tiden efter de nytestamentliga skrifternas tillblivelse. I bokens inledande bidrag får vi till exempel lära oss att det under de första århundradena efter Kristus inte fanns en allmänt omfattad eskatologi, “utan en mångfald av eskatologier ur vilka senare synteser utkristalliseras”. Denna spänning mellan flera olika eskatologier visar sig redan i Nya testamentets texter, där det både finns en stark uppfattning om att det redan i och med Jesus liv har inträffat någonting som förändrat vår verklighet, liksom det finns starka förväntningar om att ännu någonting ytterligare skall inträffa i framtiden.

Annons:



Ettav de mest grundläggande och förundransvärda uttrycken för den mänskliga själen är hennes tidsuppfattning eller historiska medvetande. Tids- eller historiemedvetande kan handla om vilka förväntningar ett folk eller en individ haft på framtiden (vad framtiden kommer att bära med sig), om vilka föreställningar de haft om vad i den tid som föregick deras som frambringade deras egen belägenhet, eller vilka tankar de haft om vad det i allmänhet är som driver på historisk utveckling (vilka som är de betydelsefulla faktorerna för att vissa skeenden inträffar till exempel). Att undersöka vilka skiftande tidsmedvetanden som präglat olika folk och individer är en huvuduppgift för den historiskt inriktade forskningen. Detta eftersom vilka tidsuppfattningar folk genom historien haft säger mycket om deras självbild.

Det har emellanåt hävdats att den europeiska tanken först blir verkligt historiskt medvetet med Hegel, där Hegel då var den förste som såg historien inte som en myllrande mångfald av händelser och skeenden med avsaknad av struktur, utan som en enhet som drivs fram av en slags inneboende kraft eller princip (historien rörde sig för Hegel fram mot frihetens förverkligande, en slags frihetens teleologi kan man säga). Den läsare som tar del av den nyutgivna antologin Mellan tid och evighet. Eskatologiska perspektiv i den tidiga kyrkan (Artos förlag: Arentzen, Halmsgaard Eriksen och Rydell Johnsén, red.) inser emellertid det att långt innan det europeiska medvetandet förment blev "historiskt medvetet" med Hegel var det kristna medvetandet grundligen uppmärksammad på historien som ett sammanhängande förlopp, där det fanns en förvisso förborgad men ändå verklig förbindelse mellan förgånget-nutid-framtid.

Den kristna teologin har utarbetat ett antal åtskilda men ändå medvarandra berörande begrepp för att beteckna detta fenomen. Här har vi till exempel begreppen frälsningshistoria och eskatologi på teologiska, det förra betecknar tanken på att Gud har en plan över hur historien skall förlöpa och att denna historia kan delas in i enheter, ungefär som akterna i en pjäs. Den senare betecknar de föreställningar kristna har eller har haft om de yttersta tiderna. Här har det gällt för mången kristna att urskilja "var i historien befinnre vi oss för tillfället?” och "när är den sista tiden här?".

Om de första kristnas förväntningar om de yttersta tiderna handlar denna bok, i vilken antologiförfattarna i synnerhet tar fasta på de eskatologiska föreställningar som tar sig uttryck under tiden efter de nytestamentliga skrifternas tillblivelse. I bokens inledande bidrag får vi till exempel lära oss att det under de första århundradena efter Kristus inte fanns en allmänt omfattad eskatologi, “utan en mångfald av eskatologier ur vilka senare synteser utkristalliseras”. Denna spänning mellan flera olika eskatologier visar sig redan i Nya testamentets texter, där det både finns en stark uppfattning om att det redan i och med Jesus liv har inträffat någonting som förändrat vår verklighet, liksom det finns starka förväntningar om att ännu någonting ytterligare skall inträffa i framtiden.

I antologins bidrag visar sig också dessa sinsemellan olika föreställningar om framtiden som kännetecknade de första kristnas föreställningsvärld. I Liv Ingeborg Lieds bidrag får vi till exempel veta att den eskatologi som den pseudoepigrafiska skriften Andra Baruk(antagningsvis skriven någon gång under det första eller andra århundradet) ger uttryck för är den att, i och med Messias framträdande och etableringen av hans rike, skall den värld frambringas “som eksisterte før Adams overskridelse”.1Människorna skall åter leva i den paradisiska tillvaron. Denna föreställning står i bjärt kontrast till den uppfattning Torstein Theodor Tollefsen tilllskriver Maximos Bekännaren (580–662), nämligen uppfattningen att i sluttillståndet för människan, efter hennes gudomliggörelse och tilllbakavändande till Gud, återstår inte “en tilstand lik den første tilstand, forut for syndefallet”, utan det är ett tillstånd som överskrider denna tillvaro och innefattar någonting radikalt nytt.

Lied berättar i sin artikel om nämnda skrift, Andra Baruk, som tidigare ofta har lästs som ett vittne för första eller andra århundradets judendom, men riktar här uppmärksamheten mot hur den togs upp i medeltida syrisk klostermiljö. Här får texten en ny riktning, till andra åhörare som levde omkring tusen år efter textens tillblivelse. Detta är ett talande vittne för att en apokalyptisk text som Andra Baruk, som skall berätta om en bestämd och avgränsad tidsrymd i historien, brukas av olika människor i olika tider i skilda områden för att säga någonting om just deras tillvaro och stundande framtid.

Den särskilda och enskilda syftningen i Andra Barukvidgas här till en allmänare betydelse, i det att texten tas upp på nytt i nya tider, för att sedan återigen säga någonting avgränsat och konkret i det nya sammanhanget. Lieds text ger också en intressant inblick i vad som i alla fall för mig är ett tidigare okänt forskningsområde, nämligen att studera handskriftsmiljöer i syfte att se vad en handskrift och dennes plats inom ramen för ett gudstjänstliv kan säga om en kristen gemenskap och föreställningsvärld, fjärran från textens ursprungliga hemort. Hennes text är också en givande inblick i hur en historiskt inriktad forskare kan arbeta för att gräva fram hur förståelsen av en uppläst text (som Andra Baruk) i ett sammanhang som denna kan ha sett ut. Lied låter till exempel läsningen av Andra Barukspeglas i det konkreta rum och den kyrkliga väggutsmyckning som var textläsningens sällskap, och texten i samband med andra bibeltexter som antas ha lästs samtidigt. Här får läsaren inblick i hur sammansatt en miljö kan vara, och hur många olika omständigheter som kan vara angelägna att titta på för att skapa sig en fylligare bild av ett skeende.

Andreas Westergren skriver i sitt bidrag De orörliga asketernaom hur förhållandet mellan “tid och evighet” tematiseras i skildringen av munken Jakob i Theodoretos av Kyrros berättelser om de syriska munkarna som skall ha ägt rum under 400-talet. Westergren visar hur en eller flera eskatologiska uppfattningar tog sig uttryck vid den här tiden, inte i teologiska traktater innehållande spekulationer om framtiden, utan i (skildringen av) munkars faktiska liv, där skildringen av en levd erfarenhet i sig kan vittna om tidsföreställningar. Författaren visar hur tre olika tidsuppfattningar, en himmelsk, en historisk och en sakramental, tar sig uttryck i den helgonskildring han studerar.

Det som utmärker helgonet Jakobs liv är dock att dessa tre tidsdimensioner inte lever åtskilda såsom tre enheter som till kronologin ersätter varandra, utan att växelvis går in i varandra. Westergren skriver om asketen, som lämnar den mänskliga gemenskap han kommer ifrån och går in i en eremitisk tillvaro härmed lämnarden mänskliga tiden, i det att asketen inte är bunden av till exempel arbetstiders rytm eller tider för firandet av familjehögtider. Här sker alltså ett avbrott i den mänskliga tiden, och den himmelska tiden bryter in i den vanliga världen. Tidsuppfattningen som här ger sig tillkänna är att den kommande himmelska tiden inte bara är ett enda stort Sedan, utan faktiskt kan upplevas i den vanliga, mänskliga tiden. Det framgår dock inte ifall dessa tre begrepp (den himmelska, historiska och sakramentala tiden) är begrepp Theodoretos själv arbetar med, eller om de är analytiska verktyg utarbetade av Westergren.

Denna tanke om de tre tidsdimensionernas ömsesidiga överlappning är besläktade med de tankar Tollefsen tillskriver Maximos Bekännaren, som skall ha menat att världen, i enlighet med nyplatonsk terminologi, vid sin skapelse utgick (procession) från Gud, och att dess fulländning ligger i dess tillbakavändning (konversion) till sin Skapare. Denna tillbakavändning är dock inte förlagd endast till tidens slut utan kan, medelst bön, meditation och odlande av dygder, i alla fall delvis förverkligas redan i detta liv. Både Westergren och Tollefsen visar hur deras respektive studieobjekt skriver fram en tidsuppfattning som inte är statisk men dynamisk till natur, där tidsdimensionerna antas gå in i varandra.

Jag frågar mig om denna föreställning, gemensam för Maximos Bekännaren och helgonskildraren Theodoretos av Kyrros, var ett sätt att bearbeta bekymret (som dock är omdiskuterat) om Jesu dröjande ankomst. När Jesus väntar med att återvända blev det kanske angeläget för kristna under de första århundradena att visa att redan nukan det himmelska livet levas, redan nukan den himmelska tiden bryta in i vår tid – allting hänger inte på Jesu faktiska ankomst.

Antologins bidrag sammantaget bekräfter min bild att människan i djupet av sitt väsen är en varelse med tidsligheten som yttersta livshorisont. Augustinus ger ett gripande uttryck för detta i ett av de otaliga stycken i Bekännelsersom bearbetar människans upplevelse av tiden:

"Eftersom dina år inte har någon ände är dina år denna dag. Hur många av våra dagar, och våra fäders, har inte förgått under denna din dag? Av den har de fått sina mått och sin gestalt, ännu skall nya dagar däri bli utmätta och gestaltade. Men du är densamme; alla kommande dagar och de som kommer därbortom, alla förflutna dagar och de som förflutit dessförinnan, dem skall du göra till din dag, dem har du gjort till denna din enda dag" (Augustinus, Bekännelser, övers. Ellenberger, Artos förlag).

Det må vara så att människan är denna ögonblicksvarelse, denna trollslända sett ur evighetens synvinkel, men hennes livshorisont är alltigenom tidsligt präglat: hon blickar både mot historien, det som varit, och mot framtiden, det som ännu inte inträffat. Och hon sträcker sin hand mot oändligheten och försöker artikulera denna Någon som står över all förändring och förgänglighet. Så länge människan förblir stående på dena smala gräns mellan historia och framtid/mellan tid och evighet, kommer hon att fortsätta försöka artikulera sitt tillstånd mellan dessa bägge oändligheter (för att parafrasera en formulering från Spengler).

 

1 Ibid, s. 75.

Marcus Myrbäck

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen