De androida drömmarna av Philip K. Dick - Tidningen Kulturen




Philip K Dick

Essäer om litteratur & böcker
Verktyg
Typografi

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller mindre obeboelig: luften består av smittfyllda radioaktiva partiklar, vilka helt skymmer solen, och bryter stegvis ned alla som inandas den. Till följd av detta har merparten av människosläktet emigrerat till andra planeter, påhejade av den statliga televisionens uppmaning till alla jordens invånare: "Emigrate or de-generate!".




 

 

I denna verklighet lever de två huvudkaraktärerna i Philip K. Dicks roman Do androids dream electric sheep? (1968): Rick Deckard, kvarstannad på jorden av det skälet att hans jobb inte existerar på andra planeter, och John Isidore, som till följd av att hans gener genomgått sådana dramatiska förändringar av den hälsovådliga luften inte tillåts emigrera. När Dick skisserar fram anletsdragen av denna verklighet han föreställde sig som en vision av en möjlig framtida verklighet sätter han finger på och drar till sin spets vissa benägenheter han bevittnade i sin samtid, vilka i hög grad lever kvar och har utvecklats in i vår tid.

Annons:



Men det finns de som stannat kvar, vissa till följd av att de inte har råd att emigrera eller har möjlighet att finna lämpligt jobb på annan plats, andra till följd av att de brytits ned så av den smittfyllda luften att de inte längre lever upp till de hälsovillkor som krävs för att få tillstånd att leva tillsammans med andra emigrerade: de utgör en hälsorisk för människosläktet. De som emigrerat, och de som funderar på att göra det, lockas dit förutom av att leva i en obesmittad miljö, också av att det till varje emigrant utlovas en personlig humanoid robot till tjänare (eller slav skulle somliga mena), en android som inte till utseende och svårligen heller inte till intelligensnivå kan skiljas från människan – mottot från dessa tillverkare av androiderna är att produkten skall vara "more human than human".

I denna verklighet lever de två huvudkaraktärerna i Philip K. Dicks roman Do androids dream electric sheep? (1968): Rick Deckard, kvarstannad på jorden av det skälet att hans jobb inte existerar på andra planeter, och John Isidore, som till följd av att hans gener genomgått sådana dramatiska förändringar av den hälsovådliga luften inte tillåts emigrera. När Dick skisserar fram anletsdragen av denna verklighet han föreställde sig som en vision av en möjlig framtida verklighet sätter han finger på och drar till sin spets vissa benägenheter han bevittnade i sin samtid, vilka i hög grad lever kvar och har utvecklats in i vår tid.

Det första som händer i berättelsen är att Deckards fru Iran vaknar upp trött och bitter. Deckard förebrår henne för att hon satt sin Penfield, en apparat de kallar humörorgel med vilken en person kan ställa in vilka känslor och sinnesstämningar hon eller han skall uppleva, på för låg nivå. Skulle hustrun ställt in humörorgenln på rätt sätt skulle hon vaknat pigg och glad. Det framgår av deras samtal att denna typ av känslomanipulerande inte är någonting som blott sker som undantag. I stället har de hela sitt dygn kartlagt efter vilka känslor de skall känna under den och den timmen. De använder denna humörorgel som en annan använder telefonen. Deckard förebrår sin fru för att hon på senare tid alltför ofta ställer in sin humörorgel till att manipulera fram depressiva sinnesstämningar för henne: “My schedule for today lists a six-hour self-accusatory depression”, medger Iran utmanande.1Detta på en ytlig nivå tvivelaktiga förfarande (att medvetet sträva efter att må dåligt) är i Irans fall i själva verket en reaktion mot att, med hjälp av humörorgeln Penfield, ständigt enbart vara i glad sinnesstämning. Hon berättar att hon vid ett tillfälle bevittnade en sorgsen händelse men inte kunde ta in det sorgliga och känna med händelsen – humörorgelns känslomanipulation låg i vägen. Vi kan väl här se hur humörorgeln är ett sätt för Dick att till det yttersta dra det faktum att människor i hans samtid var alltmer benägna att äta till exempel antidepressiva tabletter (eller droger som påverkar ens humör i största allmänhet, obeaktat åt vilket känslohåll de drar människan till), ett drag som knappast trappats ned utan i stället stegrats i allt snabbare takt in i vår tid. Hur som helst är det i alla fall tydligt att denna humörorgel för karaktärerna i Do androids...möjliggör ett liv, ett känsloliv utan någon upplevelse av eller beröring med tunga känslor. Iran påpekar dock att hon villuppleva dessa tunga känslor.

Samtidigt är hennes sätt att råda bot på detta missförhållande att åter vända sig till sin humörorgel. Hon vänder sig till den och manipulerar i stället fram depressiva sinnesstämningar; hon slutar med andra ord inte att använda den för att invänta sitt känslolivs naturliga gensvar mot en händelse. Själva idén om naturigt känslomässigt gensvar har blivit främmande för henne (och dem). Jag läser det som att den nya tekniken har möjliggjort en livsform där subjektet i hög grad gör sig till objekt inför sig själv, en livsform vars yttersta förhållande är förhållandet mellan jagoch mig. Här kan man väl hävda att detta förhållande mellan personliga pronomina 'jag och mig' är och alltid har varit ett grundläggande invärtes förhållande för all mänsklig existens. (Som en parentes kan det påpekas att Foucault i bd II och III av Sexualitetens historia visar hur vanligt det var bland antika tänkare att söka utveckla ett livsmönster för självdaning, att utveckla tekniker för subjektet att “odla sig själv” – alltså ett förhållande mellan jag och mig.) Men i Do androids...har detta förhållande intensifierats när jaget inte blott i tanken postulerar sitt mig som objekt utan handgripligen med mot kroppen och psyket inriktad teknik kan manipulera dem som fysiska artefakter.

För Deckard tillintetgör det dock, det att kalla fram depressiva känslor, “the whole purpose of mood organ”. Här synliggörs att syftet med humörorgeln i någon mening är att komma till bukt med vad de uppfattar som människans brister. Det är en ansats att hos människan sudda ut det som hindrar ett fullödigare liv. Förr i världen, hävdar Iran, betraktades det som ett tecken på mentalsjukdom att inte ha förmåga att uppleva normala affekter. Den slutsats, som hon själv inte drar, är att det numera i stället är en del av människans överlevnadsförmåga att överleva en verklighet som blir allt obeboeligare för människan att leva i.

Sammanbundet med användandet av humörorgeln är det faktum att, i takt med att människans biologiska liv alltmer förändras och muteras i och med gifterna hon lever i, myndheterna blir allt strängare över vem som får kallas “människa”.

De alltför förgiftade markeras ut, kan sättas på en institution för omhändertagande, och har varken tillåtelse att fortplanta sig eller emigrera till någon av rymdens kolonier. Här framskymtar en kraftig normaliseringsprocess, där myndigheterna gör allt för att bevara “the pristine heredity of the race”.2Det “normala” för denna av statsideologi tar ett steg bort från det mänskliga: dystra känslor bör suddas ut, ribban blir såpass hög att genetiskt muterade “specials” och androiderna utestängs från det normalt mänskliga – Deckard, som arbetar för att undanröja upproriska androider, säger vid ett tillfälle att “I've never killed a human being”.3Här låter språket antyda de kategorier statsideologin försöker upprätthålla mellan mänskligt och artificiellt. Inom ramen för denna normaliserande utestängningsprocess framskymtar också en kraftmätning mellan människa och android. I takt med att androiderna, till följd av att de företag som sysslar med denna produktion skapar alltmer raffinerad artificiell intelligens, blir allt intelligentare har de också utvecklat ett frihetsmedvetande – “vi står lägre än djur” menar en android om hans förra tillvaro på en av kolonierna.

Staten vägrar dock tillerkänna androiderna någon form av mänsklighet, vilket skulle medföra att de skulle tillerkännas samma rättigheter som människan. I någon mening är det människans självmedvetande som sätts på spel i denna kraftmätning: Vad händer med människans självförståelse när hon i intelligens blir underlägsen sin skapelse? Här framhärdar den avancerade psykologin i att utveckla personlighetstest som tydligt skall kunna dra en gräns mellan mänskligt och artificiellt. Men de personlighetstest som utvecklas blir alltid utdaterade i takt med att det artificiella ständigt närmar sig det mänskliga alltmer. Frågan är här om, inom ramen för världen i Do androids..., inte viljan attskapa ett kriterium som för alltid skulle skilja människa och android åt föregårkriteriet själv. Det vill säga att detta åtskiljande kriterium blott blir ett medel för en vägran a prioriatt förena det mänskliga och artificiella. Med andra ord: statsideologins utgångspunkt är att gränsen mellan mänskligt och artificiellt måste vidhållas.

De omväxlande kriterium som upprättas för detta gränsens vidhållande är bara ett sätt för att bekräfta och befästa denna utgångspunkt, som i sig från statsideologins sida är orubblig. När den nya mänskligheten växer fram (som innefattar både det mänskliga och det artificiella) tar normaliseringsprocessen stafettpinnen för att hindra denna framväxt.

Berättaren vill själv inte tillerkänna en av androiderna, Rachel Rosen, någon mänsklighet. Återkommande beskriver berättaren, kanske ur Deckards synvinkel, henne som “it”. Den viktiga frågan är här kanske inte huruvida någon är en människa eller inte, utan ifall en varelse kan sägas utgöras av någon form av subjektivitet: “människa” är en biologisk art, subjektivitet är en erfarenhetsvärld, en medvetenhet om sig själv och en omvärld.

Rosi Braidotti är inne på någonting liknande när hon skriver att den teori om subjektivitet hon skriver fram, som utgår från att också icke-mänskliga agenter kan besitta subjektivitet, “implies that subjectivity is not the exclusive prerogative of anthropos”.4När androiderna utvecklar en subjektivitet som kommer människans nära blir i stället arten statsideologins viktigaste hållpunkt: endast de med ras, inte subjektivitet, kan klassificeras som människor. Deleuze och Guattari skriver på ett ställe att “det finns inget språk i sig själv eller några lingvistiska konstanter, bara dialekter, kreol, slang och fackspråk”.5Jag förstår det som att de hävdar att det inte finns någonting essenstiellt varande, någon ursprunglig princip eller ett centrum utifrån vilket en existens (vilken existens det än må handla om) utgår från. Denna tankegång tillämpad på statsideologin så skulle jag vilja hävda att statsideologins krampaktiga försök till åtskiljande mellan mänskligt och artificiellt inom ramen för Do androids... är ett försök att beskydda föreställningen om någonting essentiellt mänskligt, som inte kan överbryggas.

Ändå framhärdar produktionen av androider, trots alla de svårigheter som uppstår med deras frihetsträngtan. Den filosofiska aspekten av detta jag skulle vilja peka på (den drivande ekonomiska aspekten är att androiderna är oundgängliga slavarbetare i rymdens kolonier) är att produktionen av androider grundar sig i någonting imaginärt. Androiden är en bild av vad människan skulle kunna vara, en utkristallisering av alla hennes möjligheter, en verkställan av människan till fulländning.

Det biologiska i människan är det som hindrar henne själv till denna fulländning. Här låter hon i stället förverkliga sig själv, idealet om sig själv, genom sin skapelse. Androiden är människans gåtfulla spegelbild, en spegelbild som både lockar och skrämmer henne: människan vill själv närma sig hennes fulländning (genom utsuddandet av sina brister genom humörorgeln till exempel), men skräms också av en subjektivitet utan medkännande förmåga (därav Deckards förakt för den medkänslolösa androiden). Androiden är både människans dröm och mardröm; igenkänning och avsmak. Och liksom androiden är en spegelbild för människan, är människan i sin tur en spegelbild för androiden. Luba, en av androiderna, säger hjärtgripande så till Deckard efter att han gav henne en gåva köpt för egna pengar: “There's something very strange and touching about humans. An android would never have done that. [...]. I really don't like androids. Ever since I got here from Mars my life has consisted of imitating the human, doing what she would do, acting as if I had the thoughts and impulses a human would have. Imitating, as far as I'm concerned, a superior life-form”.6

Som avslutning vill jag säga att det är betecknande att solen har täckts av avgaser och förorenad luft och alltså slutat skänka jorden sina strålar. Solen är och har genom alla mänsklighetens tidsåldrar varit den starkaste symbolen för en livfull och livskraftig värld. Tack vare solen har människor och andra djur liksom jordens växtlighet kunnat frodas. Solen har gudomligförklarats och tillbets. Att jorden inte längre nås av solens strålar är inte bara ett faktum som berör en yttre värld, världen som materialitet. Det är lika mycket en förändring som griper in i människans symboliska universum: Deckard och Isidore lever i en fruktlös värld, en gudlös värld, en värld i vilken ingen nåd finns.

 

 

 

1Philip K. Dick, Do androids dream of electric sheep? (New York: Del Rey Books, 2007), s. 2.

2Dick, s. 14.

3Ibid, s. 2.

4Rosi Braidotti, The Posthuman, Polity Press (Cambridge, 2015), s. 82.

5Deleuze & Guattari, ”Introduktion: rhizom”, i Posthumanistiska nyckeltexter, red. Cecilia Åsberg, Martin Hultman & Francis Lee (Lund: Studentlitteratur AB, 2012), s. 96.

6Dick, s. 131.

Marcus Myrbäck

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur.
1472 – Den dansk-norske kungen Kristian I pantsätter Orkney- och Shetlandsöarna utanför Skottlands kust till den skotske kungen Jakob III. Ögrupperna har tillhört Norge sedan 800-talet, men då Kristian har ont om pengar överlämnar han öarna som säkerhet för sin dotter Margaretas hemgift, sedan hon 1469 har gift sig med Jakob. Öarna ska förbli i skotsk ägo tills hemgiften är betald, men eftersom pengarna aldrig kommer att erläggas kommer öarna i och med detta att förbli skotska och därmed upphör de sista resterna av de vikingatida norska besittningarna på brittiska öarna.
1513 – Vid den dansk-norske kungen Hans död efterträds han som kung i båda länderna av sin son Kristian II. Sedan Hans blev avsatt som svensk kung 1501 har han försökt återta den svenska tronen och Kristian övertar anspråken på den. Först 1520 lyckas han dock göra sig till kung även av Sverige.
1636 – Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna utfärdar förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne, vilka blir grunden till det svenska Postverket. Redan 1620 har en postlinje inrättats på sträckan Stockholm–Markaryd–Hamburg, men nu åläggs en del bönder (mot skattefrihet) att låta sina drängar befordra post mellan de större städerna i det svenska riket. Redan 1685 är den svenska postorganisationen utbyggd med postmästare och -ryttare, så att det finns postlinjer över hela Sverige, upp till Torneå i norr, Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i öst, Stettin i Svenska Pommern i syd och Hamburg i väst.[2]
1928 – En telefonlinje mellan Sverige och USA öppnas officiellt. Det första samtalet mellan Stockholm och New York har dock utväxlats redan den 29 november året innan.
1935 – Dansk-norskan Caroline Mikkelsen blir den första kvinnan som landstiger i Antarktis. Detta sker över 100 år efter den första landstigningen på kontinenten (1821).
1990 – Knappt tre och en halv månad efter att Berlinmuren har öppnats (9 november året innan) är hela mursträckan mellan Berlins gamla riksdagshus och gränsövergången Checkpoint Charlie nerriven.
2002 – Under en kvartsfinal i ishockey under årets vinter-OS i amerikanska Salt Lake City mellan Sverige och Vitryssland skjuter vitryske spelaren Vladimir Kopatin ett skott från halva planen. Pucken studsar på svenske Tommy Salos axel och glider sedan in i mål. I och med detta blir ställningen 4–3 till Vitryssland och under matchens få återstående minuter ändras inte läget, varför Sverige förlorar gruppspelet och därmed är ute ur ishockeytävlingen.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 1923 – Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar den förseglade ingången till faraonen Tutankhamuns gravkammare, under stor bevakning från världspressen, lite mer än tre månader efter att själva graven har upptäckts (4 november året före).
1959 – Sedan den kubanske presidenten Fulgencio Batista har blivit avsatt och tvingad i landsflykt från Kuba av kommunistiska kubanska revolutionärer den 1 januari samma år kan revolutionsledaren Fidel Castro nu ta över som landets premiärminister. Han innehar denna post till 2 december 1976, då han istället blir landets president och förblir så till 2008, då han avgår av sjukdomsskäl och lämnar över makten till sin bror Raúl.
1962 – Det svenska 1600-talsörlogsfartyget Vasa, som bärgades den 24 april året innan efter nära 333 år på botten av Stockholms ström, visas för publik för första gången på Wasavarvet. Här kan besökare bese fartyget fram till slutet av 1980-talet, då man istället flyttar det till det nuvarande museet, som öppnas 1990.
1987 – En ny svensk 100-kronorssedel införs med bild på 1700-talsforskaren Carl von Linné. Den ersätter den tidigare 100-kronorssedeln med bild på 1600-talskungen Gustav II Adolf och blir den första svenska sedel, som inte har en kunglighet som motiv. Den följs under 1990-talet av en 20-kronorssedel med Selma Lagerlöf och en 50-kronorssedel med Jenny Lind och idag (2017) är 500- och 1000-kronorssedlarna de enda, som fortfarande har regenter som bild (Karl XI respektive Gustav Vasa). Från och med 2015 ska helt nya sedlar införas, som helt saknar kungliga motiv.
1990 – Kjell-Olof Feldt avgår från posten som Sveriges finansminister, dagen efter att statsminister Ingvar Carlsson har lämnat in regeringens avskedsansökan. När Carlsson den 27 februari bildar ny regering är samtliga ministrar från den gamla regeringen kvar, utom just Feldt, som tillfälligt denna dag efterträds av Odd Engström och i den nya regeringen av Allan Larsson, då han har blivit kraftigt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket.
2005 – Den internationella överenskommelsen Kyotoprotokollet träder i kraft. De flesta länder i världen har skrivit under och ratificerat avtalet, som säger att de globala utsläppen av växthusgaser ska minska med 5,2 procent mellan 1990 och 2012. Medan några få länder, såsom Västsahara, Somalia och Afghanistan, inte har skrivit under avtalet är idag (2017) USA det enda av de underskrivande länderna, som har vägrat ratificera det.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen