Fyra hinduiska böner på svenska - Tidningen Kulturen

Shakuntala är dotter till Vishvamitra och Menaka och förekommer i Mahabharata

Essäer om litteratur & böcker
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Grekiska tragedier och komedier iscensätts då och då på svenska teatrar, men jag kan inte påminna mig att jag någonsin hört talas om att indiska sanskritskådespel satts upp hos oss. Men ibland kan man göra fynd här i livet.

 


Shakuntala avslutas som sagt med en bön, där två gudsaspekter åkallas. Saraswati och Shiva, den senare här kallad purpurguden, åkallas. Saraswati är kulturens, konstens och undervisningens gudsaspekt.
Shakuntala som  vattensnymf

Shakuntala som vattensnymf

Annons:



Ett sånt fynd är delen Det indiska dramat i serien Världslitteraturen De stora mästerverken valda av Fredrik Böök, Per Hallström och Martin Lamm och utgivna på Bonniers 1927. Volymen innehåller tre skådespel. Dels Den lilla lervagnen av anonym författare och dels två skådespel av Kâlidâsa, nämligen Urvasî och hennes hjälte och den mest berömda Shakuntala, de båda förstnämnda översatta av Hilding Anderson och Shakuntala översatt av Hjalmar Edgren.

De här tre sanskritdramerna inleds med bön till guden Shiva och Shakuntala avslutas dessutom med en bön. Här har vi alltså fyra hinduiska böner, översatta till svenska. Faktum är att de känns väldigt fräscha. Den lilla lervagnen inleds således med en bön som kan sägas vara en direkt bild av Shiva som han ofta framställs i yogisk lotusställning.

Shivas andakt, grubblarens, som fastlåst
de vikta benen under sig med knutna ormar,
tillstängt vägarna för andedräkten
och känslolös för intryck dödat alla sinnen
men i själens djup med sanningsögat
betraktar själva varat i dess höga vila,
Sivas andakt, som med tomma blickar
i Brahmat dragit sig tillbaka, skydde eder.
Ja,
er skydde Shiva, vars nacke
är blåsvart som ett åskfyllt moln;
två ljungeldsstrimmor likt blänka
den sköna Gauris armar där.

(Gauri är Shivas gemål.) I denna minst 1500 år gamla bön återfinner vi som i ett nötskal grundläggande idéer som än i dag återfinns i hinduismen. Med slutna ögon skådar eller snarare genomskådar yogaguden tillvaron, där han sitter och mediterar i yogisk lotusställning.

Även inledningen till Urvasi och hennes hjälte inleds med en bön till Shiva.

Han, som av de vise nämns "Den Ende",
Han, vars väsens fullhet hela alltet
ej förmår att rymma: – jord och himmel
han till brädden fyllt och strömmar över –

Han, allena värd att kallas Herre,
enda målet för asketens späkning,
när han kuvar alla sinnesdrifter,
undertrycker själva andedräkten;

Han, som gärna vill sig låta finnas
Av den frommes bön och trogna kärlek,
Han den evige, den högste Shiva,
Give er den enda sanna lyckan!

Kâlidâsa inleder Shakuntala med följande bön:

Må han, som uppenbarat sig i Skaparns första verk, de djupa vattnen;
i helga offerelden, virvlande mot skyn, och uti offerbringarn;
i jorden, alla väsens moder, och i luften, liv av allt som andas;
i sol och måne, tidens stjärnor, och i ändlös rymd som ljudet leder;
må han, må Shiva, nådigt skydda eder!

Shakuntala avslutas som sagt med en bön, där två gudsaspekter åkallas. Saraswati och Shiva, den senare här kallad purpurguden, åkallas. Saraswati är kulturens, konstens och undervisningens gudsaspekt.

Må kungen vaka
För folkets lycka,
Och må de Vise,
O, Saraswati,
beprisa dig!
Må purpurguden,
som fötts av ingen
och fyller världen,
från själavandring
befria mig.

Bertil Falk

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.