Så kort och torrt som möjligt - Tidningen Kulturen




Paul Signac, Portrait of Félix Fénéon, 1890, Museum of Modern Art, New York City

Essäer om litteratur & böcker
Verktyg
Typografi
1906 tog Fénéon (född 1861, död 1944), oklart varför, anställning som anonym notisskrivare på dagstidningen Le Matin. Notiserna signerades alltså inte av honom. Notisskrivare, en synnerligen anspråkslös beteckning, passande för en man som gärna utövade sin kreativt stimulerande verksamhet i det fördolda. Notisskrivare är vad berättaren i Torgny Lindgrens "Pölsan" kallar sig – och den benämningen avdramatiserar där på ett rätt charmerande sätt inte endast murvelns verksamhet, utan även författarens.


Om Félix Fénéon.


Och visst är det så som titelns dubbeltydighet antyder (Nouvelles en trois lignes): hela noveller, dramatiska livshistorier, finns komprimerade i Fénéons korta torra notiser, på ett liknande sätt som man kan se hos de s.k. franska moralisterna, i synnerhet kanske i Chamforts stilistiskt fulländade och livserfarna aforismer.

Annons:



Fénéon var under sin levnad inte minst en konstnärlig och litterär katalysator, vän med många av de mest minnesvärda avantgardisterna, exempelvis Alfred Jarry: den enda bok Fénéon gav ut behandlade de s.k. neo-impressionisterna, en konstriktning han som tidskriftsredaktör och skribent starkt bidrog till att uppmärksamma och definiera. Notisskrivandet publicerades efter Fénéons död av insiderlitteratören Jean Paulhan, handhavare av de efterlämnade papperen. Fénéons älskarinna hade klippt ur och klistrat in dessa "noveller på tre rader", fler än tolvhundra, i ett album, men Fénéon hade inte velat ge ut det, föregivande att han endast strävade efter tystnad. Och visst är det så som titelns dubbeltydighet antyder (Nouvelles en trois lignes): hela noveller, dramatiska livshistorier, finns komprimerade i Fénéons korta torra notiser, på ett liknande sätt som man kan se hos de s.k. franska moralisterna, i synnerhet kanske i Chamforts stilistiskt fulländade och livserfarna aforismer.

Hedlund skriver i sin inledning om Fénéon:

"Här fulländade han sin lakoniska stil och lade sin milda ironi och skärande sarkasm över såväl de mest hårresande som de allra banalaste nyheter. Att säga att han gjorde denna sorts notis till en konstform är en kliché, men sann."

Magnus Hedlund erinrar där även om att Claes Hylinger en gång i tiden, i den patafysiska antologin Segla i ett såll, inkluderade ett mindre urval av dessa notiser, samt ett annat skönlitterärt stycke av Fénéon. Under många decennier har Hedlund och Hylinger, som en del av sin litterära verksamhet, gjort mycket, genom introduktioner och översättningar, för att på vårt nordliga språk väcka intresse för den franska modernismens stora frisinnade särlingar. Den här Fénéonutgåvan på Ersatz bör definitivt införskaffas av de som gillar vackert och gediget formgivna böcker innehållande något som efter ett sekel fortsätter spira och frodas vid sidan av allfarvägen. Dessa notiser kan fungera som inspiration till praktiska stilövningar, som en påminnelse om det hut-och tröstlösa mänskliga predikamentet, dess bräcklighet och kosmiska betydelselöshet, som ett åskådliggörande av hur försumbart det som blir kvar av en människa är.

Antagligen för de flesta inte särskilt välkomna visdomar, men likväl sanna.

Problemet för Torgny Lindgrens notisskrivare i Pölsan är att blaskans chefredaktör anser att han fabulerar fram sina notiser, att han alltså där han sitter och ruvar i det västerbottniska inlandet "blivit en författare" i stället för att sanningsenligt rapportera om tilldragelser i bygden.

Därför måste han avskedas. Fénéons notiser är såvitt jag förstår helt sanningstrogna, verklighetsförankrade, men genom gnistrande sardonisk kvickhet och stram tukt sammanpressade till en kristallinisk hårdhet och glans, som kanske även skänker det inträffade, även det till synes mest banala eller brutala, ett gåtfullt skimmer, samtidigt som det finns något solefterliknande, alltförlåtande, över det lugnt upphöjda sättet att registrera det som ägt rum:

"Övergiven av Gomin, från La-Croix-de-
Berny, skar Juliette Droubly, från Asnières,
upp trynet på honom med en sax."

"Änkan Jules Morel, 72 år, rentier i Arnes
(Rhone), har blivit strypt. Hon sov när hon
blev behandlad på det viset."

"Gevärsskytten Patureau vid 111:e regementet
(Toulon) dog i går kväll av den kula han dagen
innan råkat placera nära hjärtat."

Det är kärvt, sakligt, dråpligt, sorgligt, på sitt sätt lysande.

Behöver någon veta mer om sådana livsomstörtande eller rentav livsupphävande incidenter? Det hände. Så var det. Lev med det, eller gå och dö. Vad mer finns att säga? I tystnadens gränsmarker kan man möjligen fortfarande skriva någon rad, även i en era på bred front hemsökt av the chattering classes och deras evinnerliga "liberala", andefattiga, konsensusmjäkiga medelklasskacklande. Och Fénéon umgås fruktbart med tystnaden, nuddar med bibehållet gott humör vid det intiga i alla mänskliga förehavanden.

I Fénéons notiser passerar ett tidevarvs fransktalande människostackare förbi och försvinner efter att vi nätt och jämnt uppfattat en innebördsdiger glimt av dem:

"Hos en cabaretartist i Versailles fick den före
detta prästen Rouslot vid sin elfte absint den
attack av delirium som ryckte bort honom."

"Den ogina domstolen i Constantine skickade en
14-årig faun till korrektionsanstalt för att, med våld,
ha älskat med en mycket antik maltesiska."

"När hennes tåg saktade in öppnade madame Parlucy,
från Nanterre, och lutade sig ut. Ett expresståg passe-
rade och slet sönder huvudet och dörren."

Man kan skönja ett visst mått av cynism i formuleringarna, men cynism utesluter inte förekomsten av ett slags kontemplativ empati hos cynikern. Framför allt kännetecknas dessa notiser av en reflekterande, kallt uppfriskande espri, och en nedtonad, intelligent humor, de bär vittnesbörd om en äventyrligt experimenterande och estetiskt språkrådbråkande epok i europeisk litteratur som sedan länge gått förlorad. Det är knappt att den mentalitet som gjorde sådana upptåg möjliga existerar längre, annat än som föremål för museal begeistring för några få bokläsare. Man skulle kunna säga att Fénéon genom dessa notiser ger oss en sällsynt direkt tillgång till människorna i det tidiga 1900-talets Frankrike, att han skapade skelettet till en kollektivroman om folket, ett skelett på vilket läsaren, genom att låta fantasin löpa, anmodas fästa senor, muskler, kött och fett. Ofta handlar ju notiserna om personliga tragedier, som dock sedan länge upphört att smärta någon. Allt flödar förbi och genom människan och utplånas, även hennes eller andras illgärningar och missöden:

"Av kärlekshat kastade Alice Gallois, i Vaujours,
vitriol i ansiktet på sin svåger, och av misstag på
en förbipasserande. Hon är inte mer än 14 år."

"Ett förkolnat lik var vad madame Desmé, från
Alfortville, liknade – offer för en fotogenlampa.
Trots detta andas hon fortfarande."

"Det finns inte längre någon Gud ens för de
berusade: Kersilie, från Saint-Germain, som tog fel på fönstret och dörren, är död."

Källa

Félix Fénéon: Nyheter på tre rader.
Översättning & inledning: Magnus Hedlund. Ersatz

Nikanor Teratologen

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts