Omaka middagsgäster sitter bredvid varandra

 Mums
Red: Petter Wallenberg, Stefan Ingvarsson, Martin Bergström, Tove Nilson
Nr 1, 2009

Med sitt allra första nummer av "Mums" är det som att skaparna gör en hyllning till och ett försök att återuppliva 60- och 70-talets The Cockettes i vårt samhälle idag. Man förvånas därför inte över att det de facto dyker upp just en sådan hyllning till The Cockettes inne i numret.  

"Mums" är ett magasin skrivet ur ett HBT-perspektiv. Det tror på och vill "vända upp och ner på hierarkier på riktigt". Det är en tidskrift som "tycker om" i stället för att "dissa", som den på ett uppslag säger när det låter olika personer rosa i stället för att dissa mat, smink och böcker. Just den sidan i tidskriften kan, på samma sätt som The Cockettes-inslaget, ses som en symbol för tidskriftens positioneringar.

Samtidigt säger skaparna genom chefredaktören Petter Wallenberg i redaktionsrutan att tidskriften är en fortsättning på drömmar som fanns under barndomen. Glädjen skall komma i första hand, tidskriften görs för att det är skoj. Camp-kulturen är skaparnas inspirationskälla. Wallenberg skriver: "Det är inte helt enkelt att sätta fingret på vad camp är. Men vi ser det som ett par rosa glasögon att iaktta världen igenom. I vår tappning är det en blandning av populärt och konstnärligt, skratt och gråt, revolt och underhållning på samma gång."

Artikelförfattarna har varit måna om att hålla bredd i utbudet av artiklar. Man hittar allt från undersökandet av kristen musik till en artikel om hur det är att dejta och ha sex som hiv-smittad. Ungdomsidoler som Samantha Fox intervjuas, reflektioner över hur Madonna kommer att se ut år 2029 görs. Sammantaget blir innehållet ett slags mumssmakprov på lite allt möjligt.

Mumsigt i det breda utbudet och fräscht i sitt sätt att vända sig till den yngre generationen med ett HBT-perspektiv må tidskriften vara, men det är samtidigt inte utan att tidskriften låter pensla över ett lager av smuts och lera, vilket inte minst ses i hur den "ultimata pinuppan" ser framställs. Med byxorna nere, en ölback på huvudet, tungan varken ute eller inne och färg på fingrar och lår, försvinner allt vad som är mumsig smak, i all fall för mig, och förvandlas till att låta "Mums" representera ett slags smutsmussmak.

Medvetet är språket ungdomligt och vardagligt i texterna och i intervjuerna. Intervjuarna rör sig alltid i en krets av sexuellt öppna och frispråkiga där alla är du med varandra ända in på bara skinnet, såväl bildligt som bokstavligt.  

De fördjupade artiklarna visserligen seriösa, men det stil- och språkmässiga glappet artiklarna emellan känns allt för stort och man kan ställa sig frågan vilken åldersgrupp denna tidskrift egentligen vänder sig till. Kanske vill den nå lite överallt. Risken finns att den inte når fram alls. Kanske finns det några som fastnar för den smutsiga stilen och det rosa pappret snarare än för språkstil det lite alltför breda tilltalsspektrat. Skaparna vill göra en tidskrift där omaka middagsgäster sitter bredvid varandra och det känns. På så sätt har de lyckats, men det känns obekvämt då de omaka paren inte riktigt förmår lyfta upp och berika varandra inbördes.

Om stora delar känns smutsiga i denna tidskrift är det ändå en sak som jag måste ge tidskriften beröm för: Dess sätt att på ett dolt och slugt sätt göra reklam för - eller låt oss säga tipsa om - utställningar genom att presentera bilder från dem på ett sätt som gör att de samtidigt står som illustrationer till tidskriften. Om det är någonting som är snyggt i "Mums" så är det detta. Även om det handlar om halvdold reklam får man ändå tacka skaparen för att det handlar om att lyfta fram kultur och utställningar - som dessutom verkar intressanta. Ja, skall det vara reklam, så skall det vara på det här sättet och FÖR kultur!

Anna Nyman