
O'Neills klassiker håller än
Lång dags färd mot natt Av Eugene O´Neill Regi: Kia Berglund Medverkande: Ann Petrén, Göran Engman, Tobias Hjelm, Alexander Salzberger, Lanna Olsson Samarbete mellan Uppsala Stadsteater och Teater Giljotin Teater Giljotin, Stockholm
Den amerikanske dramatikern Eugene O´Neill (1888-1953), tillbringade en tid som kringflackande skådespelare innan han övergick till att bli dramatiker. O´Neill som fick nobelpriset i litteratur och dessutom Pulitzerpriset postumt, sägs vara den som introducerade realismen i det amerikanska dramat.
Pjäsen Lång dags färd mot natt, ett familjedrama som på ett brutalt sätt skildrar familjen Tyrone, bestående av Mary, James och deras två vuxna söner James Jr och Edmund, tillägnade dramatikern sin hustru.
Den egocentriske fadern James Tyrone (Göran Engman) har en misslyckad skådespelarkarriär bakom sig, men har ändå lyckats tjäna en del pengar på ett halvdant teatermanus som blev en succé. När vi möter honom har han dessutom ägnat sig åt ett antal dåliga fastighetsaffärer.
En fattig uppväxt har gjort honom extremt snål och han lider av en fobi för att hamna på fattighuset. Faderns snålhet och egoism präglar familjemedlemmarna som av olika anledningar avskyr honom.
Vi möter familjen Tyrone en augustidag1912, då de befinner sig i sitt sommarhus vid kusten.
Modern Mary är missbrukare sedan den yngste sonen Edmunds födelse och detta är egentligen själva kärnan i handlingen, liksom den yngste sonens lungsot som förnekas genom självbedrägeri tills de står inför detta hårda faktum.
Samarbetet mellan Uppsala Stadsteater och Teater Giljotins resulterar i en mycket välgjord uppsättning av detta klassiska drama. Regissören lyckas redan från början skapa en spänd atmosfär mellan de olika familjemedlemmarna, var och en med sitt eget problem och egofixering i förhållande till de övriga.
Överlag är det helt suveräna skådespelarprestationer. Särskilt lägger man märke till Ann Petrén i hennes framställning av den drogberoende modern Mary som hela tiden förnekar Edmunds (Alexander Salzberger) sjukdom. Och Tobias Hjelms gestaltning av den alkoholiserade James Tyrone Jr. Man riktigt känner whiskyångorna från honom, speciellt i slutscenen.
Detta är en oerhört brutal föreställning som gör total rättvisa åt O´ Neills kärva realism. Giljotin och Uppsala Stadsteaters uppsättning är definitivt en förstklassig version av Lång dags färd mot natt som trots sina år på nacken fortfarande tillhör avantgardedramatiken.
Jens Wallén
|