Ett löfte inför framtiden

Metallflickan
Text: Dorota Maslowska
Övers: Jarema Bielawski
Regi: Natalie Ringler
Scenografi och ljus: Sutoda Stagedesign
Kostym: Inger Elvira Pehrsson
Musik: Dror Feiler
Medverkande: Sandra Huldt, Inga Edwards, Annika Hallin, m.fl.
Teater Galeasen, Stockholm

Samtidigt som Dramatenchefen Marie-Louise Ekman deklarerar att teatern kommer att satsa på kvinnliga dramatiker och regissörer på de stora scenerna, gör Teater Galeasen samma proklamation. Först ut på Galeasen är det unga polska dramatikerlöftet Dorota Maslowskas "Metallflickan" (eller "Mellan oss är det bara bra" som den hette vid premiären på Schaubühne i Tyskland) i Jarema Bielawskis översättning. Polen är ett land med ett heroiskt förflutet inom dramatiken. "Metallflickan" är ett tecken på kontinuitet, att en generation av yngre dramatiker är på gång.

Kravmärkt klyscha

Allaq
Av: Cecilia Persson
Regi: Haukur J Gunnarsson
Scenografi: Bernt Morten Bongo
Kostym: Berit Marit Haetta
Musik: Kristin Mellem
Medverkande: Nils Henrik Buljo, Niillas Holmberg, Ingor Ántte Áilu Gaup, Egil Keskitalo, m.fl.
Beaivvás sámi nasunálateáhter, turné
Umeå Teaterförening, Sagateatern

Kristin Mellem tumlar Tom Waits och Björk i en trasig speldosas melankoliska melodi när Cecilia Perssons "Allaq" framförs på Sagateatern i Umeå. Pjäsen, skriven av dramatikern och skådespelaren från Jämtland, handlar om hur en mormor och hennes barnbarn Allaq blir övergivna av sitt folk och letar upp en gömd dal från den gamla kvinnans förflutna. Mormodern dör och Allaq förälskar sig i en björn, till sitt folks förtret. Persson målar upp en mardrömsk dystopi med kravmärkta färger i något som liknar ett antikt grekiskt drama där svartsjuka och hybris straffas av (över)naturliga krafter.  

NIE Company blåser liv i det svenska scenkonstklimatet

Past Half Remembered
Regi: Alex Byrne
Scenografi: Katerina Houskova
Musik: David Pagan
Scenografi & kostym: Katerina Houskova
Musik: David Pagan
Medverkande: Anna Healey, Aude Henry, Kjell Moberg, Tomas Mechacek, m.fl.
New International Encounter Company
Stockholms stadsteater c/o

Redan i foajén möts publiken av den sex man starka ensemblen, som med musik inspirerad av Klezmer och annan world music hälsar oss välkomna.. I ett slag känner man sig förflyttad till teaterns elementa, så som den en gång undersöktes av Eugenio Barba och Jerzy Grotowski, samt berättarteater i Peter Brooks anda. Skulle man söka efter svenska motsvarigheter ligger Västanå teater närmast till hands. New International Encounter Company (NIE Company), som grundades 2001 och har kontor i Norge och England befinner sig på turné med den poetiska och prisbelönta "Past Half Remembered" på Stockholms stadsteaters gästspelsscen c/o.

Allt slutar i en total västgötaklimax

Sanna kvinnor
Av: Anne Charlotte Leffler
Earbetning: Ensemblen
Regi: Ulla Gottlieb
Scenografi: Bengt Fröderberg
Kostym: Sara Rollof-Schedin
Ljus- & Ljuddesign: Emma Magnhagen
Medverkande: Malin Güettler, Birgitta Sundberg, Håkan Jonson, Olle Sundberg, m.fl.
Fria Teatern,  (Högdalen) Stockholm

Då Fria Teatern på Internationella kvinnodagen generöst slår upp portarna för vad som av allt att döma är en trogen publik, är det Anne Charlotte Lefflers "Sanna kvinnor" från 1883 man bjuder på. Pjäsens tema bygger på diskussionen kring en lag från 1874, där kvinnor tilldelas rätten att genom juridiskt bindande avtal disponera såväl egna ekonomiska tillgångar samt att själv förvalta den eventuella lön de uppbar. (Lönearbete vid den här tiden var egentligen synonymt med "hushållsnära tjänster", som det så vackert heter idag, eller undervisning.) Det kan tyckas som ett daterat och idag tämligen inaktuellt problem, om man undantar vissa invandrargrupper. Men i ett avseende är Anne Charlotte Lefflers pjäs synnerligen modern, den kretsar kring ett nog så aktuellt problem.

Allt funkar bäst i nära samarbete (och visst ska man ha kul)!

Vem bestämmer?
Manus: Stina Wirsén
Regi: Johanna Salander
Musik: Anders Öhberg
Scenografi: Victoria Lekander
Kostym: Karin Ågren
Medverkande: Karin Larson (stor nalle), Ellen Larsdotter Walle (liten nalle)
Ögonblicksteatern, Turné
Kafé Pilgatan, Umeå

"Vem bestämmer?" är en dockteater för barn där de två nallarna, den lilla nallen och den stora nallen, utgör en del av personligheterna hos mamman och dottern som också är med i pjäsen. Det är ett härligt par, mer som två kamrater, som lekfullt löser problemen med långtråkighet och starka känslor. Det är framför allt skiftningarna mellan flickan - lilla nalle - och mamman - stora nalle - som gör allt så bra. Den ger mamman utrymme att vara lite halvgalen och busig och den ger den lilla nallen möjlighet att säga ifrån och bestämma ibland.

Inte så komiskt om en komedi

Rampfeber
Av: Michael Frayn
Översättning: Johan Huldt
Regi: Adde Malmberg
Scenografi och kostym: Hansson Sjöberg
Musik: Anders Ortman
Medverkande: Tom Ahlsell, Petra Brylander, Siw Erixon, Josefin Iziamo, m.fl.
Malmö stadsteater, Hipp

Ett teatersällskap ska sätta upp en halvdålig fars. Det är genrep i "Rampfebers" första akt och regissören håller på att bli tokig när hans ensemble inte tar situationen på allvar. Det råder stor förvirring kring när tallriken med sardiner ska in på scen, vem som säger vad när och varför en karaktär måste bära ut sin väska.

Vilse i livet

Glada Änkans röv
Av: Staffan Westerberg
Regi: Staffan Westerberg
Scenografi: Mona Blombäck
Musik: Lars Paulin
Medverkande: Sara Arnia, Staffan Westerberg, Lars Paulin, Karin Paulin Ek, m.fl.
Norrbottensteatern, Luleå

Det känns mycket speciellt att vara i Luleå bara en kort tid före 70-årsdagen av attentatet mot Norrskensflamman. Det är en händelse som mycket väl hade kunnat vara med i Staffan Westerbergs senaste pjäs "Glada Änkans röv", som hade urpremiär i lördags på Norrbottensteatern i Luleå.

Det universella sorgelandet

The Widows
Av: Joyce Carol Oates
Regi: Hedvig Claesson
Scenografi & Kostym: Zofi Nilsson
Medverkande: Bo Corre och Cecilia Nilsson
Strindbergs Intima teater, Stockholm

Den som ser på en verkförteckning av Joyce Carol Oates blir förstummad och tillika djupt imponerad. Sedan debuten 1964 med romanen "The Shuddering Fall", har Joyce Carol Oates skrivit nära 60 romaner för såväl vuxna som unga, 34 novellsamlingar och utöver dessa ett imponerande antal artiklar, pjäser och essäer, ibland under pseudonymer som Rosamund Smith och Laureen Kelly. Av Joyce Carol Oates poesi, dramatik och essäer är mycket litet översatt till svenska.

I produktivitet kan man enbart på svensk botten jämföra Joyce Carol Oates med den populäre detektivförfattaren Kjell E Genberg. OK, det var en haltande jämförelse.

70-talsstuk som fungerar

Banankontakt
Av: Lasse Åberg
Regi: Olle Törnqvist
Musik: Janne Schaffer
Koreografi: Karl Dyall
Scenografi: Per A Jonson
Medverkande: Andreas Nilsson, Nassim Al Fakir, Ayla Kabaca, m.fl.
Riksteatern, turné

Vi är i djungeln, där Trazan (Andreas Nilsson) och Banarne (Nassim Al Fakir) lever ett idylliskt liv i god vänskap och i samklang i naturen. Den köttätande blomman Roger har blivit vegetarian, och vill äta frukt-ost! Då kommer Fröken Öken (Ayla Kabaca), ägare till Öken & Son, ett ondskefullt företag som representerar ett gränslöst girigt näringsliv, som ödelägger allt i sin väg.

Jonas stjäl ens hjärta

Trafikplats Glädjen
Av och med: Jonas Gardell
Biografen Draken, Göteborg. På Turné

 "Trafikplats Glädjen" är en föreställning från hjärtat. Det är även så jag måste recensera den, från hjärtat, och konstaterar att det Jonas Gardell visar upp i "Trafikplats Glädjen" toppar alla hans tidigare shower.
Jag vet egentligen inte hur jag ska beskriva den här föreställningen, för den var ren och skär njutning, den var genial.  Det är som att beskriva en fantastisk ballad när man egentligen inte kan något om musik. Man försöker krampaktigt beskriva att musiken gick i slingor "såhär" och viftar tafatt med handen för att visa hur det lät. Man kan aldrig beskriva det utan att visa upp det. Och det är så jag känner. Jag vill ta med alla för att se "Trafikplats Glädjen", för jag vill att alla ska känna och se det jag fick känna och se. "Trafikplats Glädjen" liknar ingenting Jonas tidigare gjort. Såklart känner vi igen oss i hans träffsäkra skämt, hans djupa monologer och hans upprepningar av fraser som får oss att skratta gång på gång. För det är så Jonas är, det är så vi känner honom.

Lagercrantzska uttalanden uteblir i djärv satsning

Efter Ingmar Bergmans film
Manus: Hugh Wheeler
Översättning: Beppe Wolgers
Musik & sångtexter: Stephen Sondheim
Regi: Tobias Theorell
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Kapellmästare: Joakim Hallin
Koreografi: Roine Söderlundh
Medverkande: Yvonne Lombard, Pia Johansson, Sandra Kassman/Louise Axén, Dan Ekborg, m.fl.
Musiker: Britt Crawfoord, Joakim Hallin, Hanna Helgegren Ulric Johansson, m.fl.
Stora scenen, Stockholms stadsteater

Då Ingmar Bergmans film "Sommarnattens leende" 1955 gick upp på svenska biografer geniförklarades den inte helt oväntat av en samstämmig kritikerkår. Men det fanns ett undantag. Olof Lagercrantz var som vanligt inte road och sågade filmen jämns med fotknölarna med följande frätande citat: "En finnig ynglings dåliga fantasi, ett omoget hjärtas fräcka drömmar, ett gränslöst förakt för konstnärlig och mänsklig sanning är de makter som skapat denna 'komedi'. Jag skäms att jag sett den."

Ett medryckande mörker

Svarta sagor
Av: Love Ersare och Frida Spång
Musik: Joel Löfvenius, Lisa Karlsson och Mona Ersare
Medverkande: Love Ersare och Frida Spång
Spelad under Umefolk på Tonsalen, Folkets Hus, Umeå. Turné

Tonerna från en harpa, visptrummandet mot en trälåda och plockandet på en gitarr hälsar publiken välkomna. Tonsalen i Folkets Hus har mörklagts och lyses istället upp av ett flertal stearinljus. Ackompanjerat till drabbande bulgarisk sång fylls lokalen upp med folk. Det är premiär för Love Ersares och Frida Spångs berättarföreställning "Svarta sagor". Iklädda svarta kläder och målade klarröda läppar, börjar de med att be publiken fundera över några frågor. Vilka sagor är det vi berättar för varandra? Hur berättar vi dessa sagor? Och vad förmedlar de egentligen?

Flamman som ännu inte släckts

Attentatet
Fritt efter Mörker, stanna hos mig av Ann-Marie Ljungberg
Dramatisering: Magnus Berg
Regi: Magnus Berg
Ljud: Frida Englund
Medverkande: Andreas Utterhall, Mirja Burlin, Göran Forsmark, Björn Gedda, m.fl.
Radioteatern Samtid

Idag ser Storsien, den militärförläggning som bland en av flera platser under en period användes för att placera de vänstersympatiserande värnpliktiga på, inte mycket ut för världen. Att det är en plats som varit centrum för ett politiskt spel som speglat en inomnationell konflikt säger denna plats inte längre mycket om.

Mindre lyckad samtidsskildring på Brunnsgatan Fyra

Kvart i fem-ekot
Regi: Martina Montelius
Manus: Staffan Göthe
Medverkande: Jesper Feldt, Gunnel Lindblom, Kalle Westerdahl
Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm

"Kvart i fem-ekot" är den avslutande delen i en trilogi nyss skriven av Staffan Göthe som inleddes med "Byta trottoar" och följdes av "Stjärnan över Lappland". Av vissa anses Göthe vara en skarp folkhemsskildrare. Pjäsen hade stolt urpremiär den 19 februari på Teater Brunnsgatan Fyra med en något nervösspattig teaterensemble.

I programbladet och på hemsidan förklaras syftet med pjäsen: den vill säga något om vår samtid. Om ensamhet och våra relationer. Vem äger vem och varför? Passion och intriger ska framföras på scen och veteranen i sammanhanget, Gunnel Lindblom, ska borga för kvalitet, men pjäsen besitter ingen förmåga att skaka om och inge djupare dimensioner, snarare tvärtom. Vartefter pjäsen framskrider infinner sig en själslig olustklåda.

Nattens mörker inte tillräckligt mörkt

Nattamat
Av: Fredrik Ekelund
Regi: Börje Ahlstedt
Scenografi och kostym: Anna Hermann
Medverkande: Inger Nilsson, Erica Lernehav, Klas Ahlstedt
Odenteatern, Stockholm

När Fredrik Ekelunds "Nattamat" sätts upp på Odenteatern står Pippi Långstrump-rollinnehavaren Inger Nilsson på scen, denna gång som Mie, tillsammans med Klas Ahlstedt som den äkte mannen Niklas och Erica Lernehav som tjuv i vad som i Börje Ahlsteds regi versalt beskrivs som en komedi.

Ungdomspjäs dansar bort tematikens djup

En lektion i kärlek
I samarbete med NHR
Manus: Johan Bössman och Robert Jelinek
Regi: Johan Bössman
Koreografi: Therese Carlsson och Johan Bössman
Scenografi och kostym: Jenny Linhart
Medverkande: Tomas Åhnstrand, Maria Alm Norell, Erik Markstedt
Teater De Vill, Stockholm i Turné

"En lektion i kärlek" är en föreställning som vänder sig till ungdomar på högstadiet och gymnasiet.  Handlingen kretsar kring ungdomars möte med erotiska känslor i olika former och omvärldens och vuxenvärldens reaktioner. Det handlar om förälskelser och uppbrott och illustrerar såväl positiva som negativa sidor ur alla vinklar och aspekter.

Manga gifter sig med dockteater

Meja i spökjägarnas sal
Av: Yokaj Studio
Regi och bearbetning: Helena Nilsson
Scenografi och kostym: Yokaj Studio och Andreas Braula
Kompositör: Torbjörn Svedberg
Dockmakare: Thomas Lundqvist
Medverkande: Annika Arnell, Andreas Braula, Magnus Erenius, Kay Tinbäck du Rées
Marionetteatern Bryggan, Stockholms stadsteater

Japansk manga, som egentligen betyder "impulsiv bild", uppstod ursprungligen i början av 1800-talet. Den form i vilken vi idag känner den fick den dock under tecknaren Osamu Tezukas hand, som på 1940-talet lät sig inspireras av de västerländska Walt Disneyfigurerna. Idag är manga ett sedan länge starkt förankrat tecknings- och berättaruttryck i Japan och det vinner i allt snabbare takt popularitet i Europa. På Marionetteatern på Stockholms stadsteater spelas just nu mangapjäsen "Meja i spökjägarnas sal", vilket Yosh på Yokai Studio tror är mangas första besök på en teaterscen.

En besk Tuborg

Parasomnia
Manus: Andreas Garfield
Regi och översättning: Anders Friberg
Scenografi, kostym och mask: Ulrika Kärrö
Ljusdesign, attribut och teknik: Beate Persdotter Löken
Musik: Fabian Sahlqvist och Andréas Uppman Nilsson
Illustration och formgivning: Eric Magassa
Produktion: Karolina Lindblad
Medverkande: Jarle Hammer, Sara Klingvall och Ylva Nilsson
Teater Tamauer
Hagateatern, Göteborg

Den postmoderne slovenske kulturkritikern Slavoj Žižek kunde ha gjort något liknande. Teater Tamauer uppsättning av "Parasomnia" är en blandning mellan högt och lågt, mestadels lågt.

Den tämligen banala handlingen består av att ett gift par, Fredrik och Annika, spelade av Jarle Hammer och Sara Klingvall, får besök av Sylvia, som är en gammal väninna till frun, spelad av Ylva Nilsson, och som tidigare burit Palestinasjal men som numera blivit Sverigedemokrat efter en misstänkt våldtäkt som publiken aldrig riktigt får veta om den ägt rum.

Resa mot döden

 Aniara
Inspirerad av Harry Martinssons rymdepos Aniara
Skapad av: Carina Ehrenholm, Erik Holmström, Nils Poletti, Stefan Johansson, Erika Magnusson, Markus Granqvist och Tove Edfeldt
Teknik: Daniel Vergerfors
Turteatern
Fyren, Kärrtorp, Stockholm

Rymdfarkosten står redo. Människor strömmar till, kliver på, sätter sig, väntar. Innan dörrarna stängs tittar de en sista gång ut över den jord där de fötts, vuxit upp och levt - nu en av atombomben värld i spillror. Strax skall de lämna denna plats för att söka sig en ny att leva på. Hoppfulla försöker de följa en panisk förklaring stödd på matematiska och fysikaliska formler om den rymd utan konkreta löften som de strax skall låta sig föras rakt in i. Från och med nu har de bara varandra och en påse jord för att börja sitt nya liv. Sedan lättar rymdfarkosten och gruppen människor sugs in i rymdens förtrollande öga, i dess djup och oändlighet.

Elegant kommentar i dekonstruerad klassiker

Ibsendekonstruktion I: Gengångare
Textbearbetning: Jörgen Dahlqvist
Regi: Linda Ritzén
Ljus och rum: Johan Bergman
Kostym och rum: Jenny Ljungberg
Tekniker: Johan Nordström
Medverkande: Rafael Pettersson och Nils Dernevik
Teatr Weimar, Malmö

Malmöbaserade Teatr Weimar har på kort tid skaffat sig ett gott rykte som en av landets mest intressanta fria grupper med ambition att utveckla teaterkonsten. Scenen är i Teatr Weimars händer ett undersökningsrum, där olika teorier om "vad är att vara människa" ska utforskas, som man skriver i sitt manifest.