Norrmalmstorgsdramat via Janne Olsson

Janne Olsson
Stockholmssyndromet - en självbiografi av Janne Olsson
Telegram bokförlag 2009

Janne Olsson blev riksbekant den 23:e augusti 1973 när han tog gisslan i Kreditbanken för att få loss sin kompis Clark Olofsson ur fängelset, sno tre miljoner från banken och dra iväg i en sportbil. Det blev inte så. Händelsen blev känd som Norrmalmstorgsdramat och pågick i sex dygn. Detta är Olssons egen berättelse, en självbiografi från födseln och fram till idag.

Det är en lättläst bok, hyggligt välskriven (journalisten Jan Källman avtackas) och med ett gott slut. Alla överlevde gisslandramat och Janne Olsson lyckades börja ett nytt liv efter sitt straff. I fängelserna skrev han regelbundet, mest på kvällarna, detta är hans första bok. Författaren har en rak och trovärdig ton och smiter inte undan sitt ansvar. Man blir gärna Janne med honom. Detta är hans version, men säkert inte den enda.

Hans hjälte, den mediekände Clark Olofsson sjunker ganska snabbt på hans respektbarometer. Liksom gör Olof Palme. Palme föreslog att han skulle byta de tre tjejerna i gisslan mot en enda person. Visst sa Olsson, mot dig. Hälften av de inspelade telefonsamtalen med statsministern är i efterhand bortraderade, se där något för konspirationsteoretiker. Janne tackar däremot enstaka tjänstemän bland polis och kriminalvård, speciellt han som trodde på hans tjyvahederliga handslag och ambitionen att lämna kriminaliteten bakom sig. En alkoholiserad kändisadvokat får dock inte många poäng och inte ett samhällsmaskineri som skyddar de sina på bekostnad av dem de ska hjälpa.

Gisslan och rånarna blev instängda i ett kassavalv och kom inte ut. Både Janne och gisslan förstod vartefter att polisen planerade att skjuta både honom och Olofsson. De fyra i gisslan vägrade att vara de första att gå ut ur valvet, när dramat gick mot sin upplösning. Då skulle fältet vara fritt och inga utomstående skulle få veta vad som sedan hände. Janne Olsson är alltså upphovsman till begreppet "stockholmssyndromet" en beskrivning av en sorts ömsesidig sympati som kan uppstå mellan gisslan och förövare under vissa situationer, myntat av polisläkaren Nils Bejerot som var på plats.

Janne växte upp i ett rum och kök med dass på gården i Helsingborg, farsan jobbade på en färgfabrik, söp en del och var rätt hårdhänt, en yngre brorsa fanns, morsan var hemma, inte mycket pengar hade de, föräldrarna skildes så småningom. Han började med brott för att skaffa pengar på ett enkelt sätt, fick sin första dom vid 20. Vid Norrmalmstorgsdramat blev han Sveriges mest kände brottsling, han var då 32. Idag lever han i Thailand med thailändsk fru och en tonårsson.

 Leif Carlsson