Den dubbla recensionen

Det är så det går till när Florens kommer till farmen i Virginia

Toni Morrison
En välsignelse
Översättare: Kerstin Hallén
Forum

Det finns ett svart sår i den amerikanska historien. Ett sår som bultar varigt av den vite mannens framfart, och som trots frihetens slagord balanserar på rasismens bojor och höljer framtidens vägar i ett svårtytt dunkel. Det är det såret Toni Morrison tar sig an i romanen En välsignelse.

Det är 1600-tal. USA är ett otämjt land fullt av möjligheter. Slaveriet är ännu inte satt i system, men de europeiska immigranterna fläker hungrigt ut sig över landet. De odlar sockerrör, tobak och ett rasförakt som sätter det mesta i gungning.

Under århundradets senare decennier sätter sig aktiva och avdankade arbetare med skiftand
hudfärger upp mot jordägarna i sydstaterna. Ur kaoset föds en odemokratisk ordning som stryper de mörkhyades rättigheter och tillåter en vit man att döda en svart av vilken anledning som helst.

I det härjade Virginia äger den holländska ättlingen Jacob Vaark en farm. Han är en annorlunda man, agent för det västindiska kompaniet och emot den knoppande handeln med människor. Ändå går han med på att ta en slavflicka som delbetalning från en portugisisk tobakshandlare.

En välsignelse är en civilisationskritisk berättelse som rotar i nationalsamvetets allra mörkaste katakomber. På originalspråk heter boken "A Mercy", som direkt översatt pekar på nåd och barmhärtighet. Det är en titel som både bredare och spetsigare än den svenska titeln pekar på den smärta och smuts som berättelsen aktualiserar.

Men boken är också en skildring av människorna som lever i detta hårdnande klimat. Det är det som får en mor att falla på knä framför Jacob Vaark och skrika: "Inte mig. Ta henne. Ta min flicka". Inte för att hon vill skiljas från dottern, utan för att hon vill ge henne möjligheten till ett liv utan slavarbete och våldtäkt, och för att hon märker att Jacob Vaark ser på slavarna som människor.

Det är så det går till när Florens kommer till farmen i Virginia. Där finns också Jacobs hustru Rebekka som förlorat alla barn hon någonsin burit och som snart ska mista sin man i smittkoppor, indiankvinnan Lina som stadigt sköter sysslor och bygger orubbliga förtroenden, och så den märkliga och förvirrade flickan Sorg som levt isolerad på ett fartyg och säger sig blivit dragen iland av valar.

På en kompakt prosa, näst intill förtrollad av lyriska språkskär och utsökt balanserad mellan olika perspektiv, för Morrison fram denna berättelse där kärleken och sorgen går hand i hand. I grunden ligger Florens eviga fråga om varför modern offrade henne. Driven av förtvivlan och det hon uppfattar som svek från dem hon älskat - modern och den passionerade smeden - börjar hon skriva sin innersta historia på väggarna i ett av farmens rum. När Morrison varvar den med ett allvetande berättarperspektiv och makar väg för Vaark-folkets innerliga monologer och ödesdigra dialoger når romanen svindlande höjder.

En välsignelse kan ses som en prolog till Morrisons roman Älskade, som också berättar om slaveriet och om en mor som dödar sitt barn för att skydda det från ondska. Morrison silar skickligt den amerikanska historien genom sitt sensitiva språkfilter och skulpterar gestalter som får alla gränser mellan här och där, nu och då, att suddas ut. En välsignelse är en magnifik roman.

Jonna Fries

Det mörka yttre och inre går inte att skilja åt

Det har nu hunnit gå ett antal år sedan Toni Morrison mottog Nobelpriset i litteratur (1993) och fick se sina romaner spridas över världen. Likt en annan svart amerikan, Richard Wright, är författarskapet mer eller mindre knutet till upplevelsen att vara just svart i en omgivning dominerad av vita. I hans fall handlade det främst om pojkar och män, i hennes om flickor och kvinnor. En välsignelse utgör i det fallet inget undantag. Tiden är 1600-tal, århundradet innan slavhandeln systematiserades, och i centrum av historien står Florens, som för sitt liv inte kan förstå varför hennes mamma lämnade bort henne som delbetalning till en man, med skulder att inhämta.

Moderns svek varar likt ett öppet sår, och Florens vilsna sökande efter svar kantas av längtan efter bekräftelse och kärlek. Precis som i Toni Morrisons storverk Älskade, är det vad slaveriet gör med människors inre som står i fokus. Och precis som i föregångaren är perspektivbytena många och språket en prosa med närmast poetiskt skimmer, som fördjupar realismen och befruktar den med själ. I det här fallet svart.

Det mörka yttre och inre går inte att skilja åt. Hur kan livet bli annat än svårt intill outhärdlighet under omständigheter som inte är människovärdiga för någon? Bibelns Job, som öppet uttrycker sin klagan inför Gud och undrar varför han måste utstå så mycket olyckor fastän han lever som en god och rättvis människa, har ett oöverskådligt antal efterföljare i allmänhet och i Morrisons romaner i synnerhet. Klagoropen stiger genom seklernas gång, och om den svarta manliga slaven befinner sig längst ner i livshelvetets tratt, så finns det en som befinner sig ännu längre ner, den svarta kvinnliga slaven.

Få kan skildra denna specifika kvinnliga erfarenhet som Toni Morrison. Det är så att man kan undra om hon är reinkarnerad i rakt nedstigande led från det att slavhandeln från Afrika började gå i västlig riktning. På sätt och vis kan hon ju också sägas vara det, ättling som hon är, med ett tungt arv att förvalta. Det är svårt att se att någon skulle kunna göra det bättre!

Lars-Göran Söderberg