Konst: Richard Renaldi, Fall River Boys och andra verk - Tidningen Kulturen




Konstkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Mänskliga interpellationer - Richard Renaldi på Fotografins Hus

alt Richard Renaldi
Fall River Boys och andra verk
Fotografins Hus, Stockholm

Vad är subjektet i förhållande till den miljö som omsluter detta subjekt? En produkt? I Richard Renaldis fotografier på Fotografins Hus stirrar subjektet tillbaka. En stadig och ärlig blick rakt in i kameran. Det blir till slut svårt att möta denna intensitet. Antigen slår vi ned blicken eller låter den sväva ut i den varsamt diffusa bakgrunden med dess detaljer. Det går också att studera attributen; koderna som individerna bär skrivna på och genom deras kläder, deras prostetiska förlängningar. Hörlurar som ramlat ned på den spruckna asfalten, sladden som letar sig upp likt en navelsträng mot fickan.

Fotografins Hus fortsätter sitt porträttema med ytterligare en fotograf som vågar utmana porträttets berättelse. För Renaldi tar oss till mellanrummet mellan landskap och porträtt; mellan objekt och subjekt. Vem det egentligen är som kallar vem till vad är långt ifrån klart. Det ligger ett antal raster av blickar över varandra i båda riktningarna. Fram träder en ytterst komplex bild av människan och människans miljö. Här finns det inga entydiga svar. Konstnär, subjekt och åskådare skapar ett nytt sammanhang som varsamt lägger sig över det första och visar ett USA som briljerar i kamelontisk gestalt.

Den franske filosofen Louis Althusser skrev om världen och dess ideologi som ropade ut efter ett subjekt. Denna interpellation fick subjektet att vända om. Världen hade värvat en medlem. Den aktiva i denna process var således en lika organisk som omänsklig miljö. Individen blir ett subjekt genom att förstå ropet som riktat till honom eller henne. Detta är interpellationens kraft. En vissling som får oss att vända oss om trots att vi inte vill. Och eftersom vi äger detta motstånd kallar vi oss inte efter det väsen som interpellerat oss. Förändringen har dock redan inträffat med att huvudet vändes.

alt Rinaldis subjekt har inte vänt sig om. De står där de stått. Scenen förändras. Till och med konstnären försvinner från ekvationen (så länge Rinaldis blick inte blir allt för homoerotisk). Nu är det åskådaren som interpelleras och som måste förstå hur denna interpellation också förändrar deras världsbild. Och i åskådarens vandringar runt den starka blicken växer subjektet i kraft. Nu är den inte längre en produkt. De porträtterande människorna påvisar alla tecken på att definiera sig aktivt genom sin miljö snarare än endast vara styrda av den samma. Om snabbmatsrestauranger och trista gator, den förlegade industrins patina, utgör objektifieringar av ideologins strategi som ger människorna ett värdigt intryck av att också vara i kontroll av taktiska medel för att stå emot. Ur ett slitet USA stiger en märklig och stark bild av människans kraft. Det finns inga tvivel om att de krig som utkämpas mellan ofta skoningslösa miljöer och de individer som bebor dem är långt ifrån avgjorda. Samtidigt är mänskligheten inte idealiserad eller melodramatiserad enligt humanismens lagar. Renaldi håller skickligt uppe spänningen mellan miljö och subjekt.

De utsökt lekande färgerna i fotonas bakgrund i urvalen från serier som "Figure and Ground", "Bus Travelers" och "49 & 50" hjälper växelverkan mellan objekt och subjekt. Renaldi lyckas alltid hitta landskapets oväntade färgkälla och inlemmar dessa i hans kompositioner. Det innersta rummet i Fotografins Hus utgörs dock av foton från serien "Fall River Boys" i svartvitt. Här ställs Renaldis projekt för sin allra största utmaning. Bilderna av ungdomarna i den slitna postindustriella staden ligger farligt nära gränsen till det elegiska, och elegi är en form som ligger långt från det aktiva och spänningsladdade som utgör kvalitéerna i Renaldis konst.

Å ena sidan känns det tråkigt att han ger upp vad som tidigare varit ett nästan sociologiskt dokumentär grepp för ett format som brottas med en helt annan tradition. Det svartvita saktar ned och lägger ett stundtals obekvämt ödeskimmer över verken. Samtidigt så är det lätt att förstå utmaningen. Om Renaldi lyckas med att ta sin blick också till denna värld och hålla den lika levande så skulle det utgöra ett fördjupande av hans konstnärskap. Med detta kanske han inte har nått hela vägen fram, men de andra verken som finns representerade på Fotografins Hus utgör en nog så intressant samling mänskliga interpellationer.

Axel Andersson



Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen