Ditlev Blunck på Nivaagaard - Tidningen Kulturen




Konstkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
”En anderledes guldaldermaler”, så saluförs den dansk-tyske Ditlev Blunck (1798-1854) när han nu och fram till 27 augusti ställs ut på det trevliga konstmuseet Nivaagaard (uppmaningen i rubriken ovan är deras slogan på plastpåsarna) strax norr om Köpenhamn, nära både Karen Blixens Rungstedlund och Humlebæks Louisiana.

Den mest fascinerande tavlan på utställningen är ”Mareridt” från 1846, med en sovande barbröstad fli

Ditlev Blunck
Ditlev Blunck på Nivaagaard ( Köpenhamn )

”Husk – kunst skal ses i virkeligheden”

 Den bästa permanenta samlingen av den danska guldålderskonsten från första halvan av 1800-talet finns annars på Hirschsprungs museum i det inre av Köpenhamn, bekostat av en familj av tobaksfabrikanter som blev förmögen på danskars förkärlek för cigarrer, liksom Det Ny Glyptotek kom till tack vare deras iver att dricka öl från Carlsberg. Där finns de flesta av de stora, Eckersberg, Købke, J. L. Lund, Constantin Hansen och Jørgen Sonne, men såvitt jag minns inget av Ditlev Blunck.

Han var född i Münsterdorff i Slesvig-Holsten, studerade under Eckersberg på konstakademin i Köpenhamn, fortsatte sina studier i München och kom så åter till Köpenhamn där han blev elev till J. L. Lund och fick kungligt stöd: Fredrik VI köpte två målningar per år av honom. 1827 fick han akademins stora guldmedalj, den i silver hade han fått fyra år tidigare, och han tog starka intryck av Caspar David Friedrich. Och så drog han som så många andra kolleger ner till Rom och kom att inspireras av nazarener som Friedrich Overbeck och Franz Pforr, i den tyska konstnärsgrupp som under samlingsnamnet Lukasbröderna försökte att i en romantiskt idealiserad stil återuppliva den äldre tyska religiösa konsten samtidigt som de sneglade på Rafael.

I Rom målade Blunck, påverkad av folklivsmåleriet, sin mest kända målning, gruppbilden från osterian La Gensola, tillkommen 1836. Mannen längst till höger är lätt att känna igen, skulptören Thorvaldsen (en av de tre versionerna finns också på hans museum i Köpenhamn) som har en fjärrskådande blick, som om glammet runt honom inte riktigt berörde honom. Mitt i bild finns en rolig hund, dem var Blunck bra på att måla, liksom stronga soldater. Han var också en mycket skicklig porträttmålare, både av samtida diktare som Henrik Hertz och Christian Winther, och av konstnärskolleger som skulptören Bissen som i gengäld gjorde en vacker byst av honom, och hans blyertsskisser är raffinerade.

På slutet av 1830-talet målade han en serie stora religiösa dukar, i det inåtvända drömmandet kan de påminna om de engelska prerafaeliternas: ”De fire menneskealdre”, och ”Livet en allegori”, tillkomna under intryck av den dansk-tyske filosofen Heinrich Steffens. En annan av Bluncks specialområden var de detaljerade familjeporträtten: förmögna vinhandlare i Hamburg och välsituerade köpmän i Lübeck – det kunde varit ett omslag till  Thomas Manns ”Buddenbrooks”. Han hade också förhoppningar att få måla stora fresker på Christiansborgs slott där senare Folketinget flyttat in, och på Köpenhamns universitet. Av det blev inget, och kanske lika gott det – Carl Larsson kände livslång bitterhet efter kontroverserna kring sina fresker i trapphallen till Nationalmuseum.

Under 1840-talet befann sig Blunck i Wien, sedan Berlin, Kiel och Hamburg där han avled av en blodstörtning och där han är begravd. Att han höll sig undan Danmark hade sin särskilda orsak: 1840 blev han utvisad ur riket sedan han fällts för en sedlighetsförbrytelse – han var homosexuell. Att han sympatiserade mer med Tyskland än Danmark i fråga om hertigdömena som tretton år efter hans död blev Schleswig-Holstein spelade nog också in. Det katastrofala slaget vid Dybbøl 1864, det som bildar bakgrund till Herman Bangs roman ”Tine”, slapp han uppleva. Hans stora bataljmålningar är imponerande i sin detaljrikedom, liksom hans bilder på soldater i färgglada uniformer.

Den mest fascinerande tavlan på utställningen är ”Mareridt” från 1846, med en sovande barbröstad flicka på vars mage en hare med manlig överkropp har slagit sig ner. Jag vet inte om Ditlev Blunck hade sett den bekanta mardrömsbild som Johann Heinrich Füssli från Zürich (efter att ha flyttat till London ändrade han sitt namn till Henry Fuseli) målade 1781. På hans oljemålning är flickan bättre påklädd men maran som rider henne är mera skräckinjagande och hästen med flåsande näsborrar mera suggestiv. De psykoanalytiska utläggningarna av den bilden är många och varierade, de av Bluncks färre. Men hans variant är minst lika märkvärdig.

Ivo Holmqvist

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen