Konst: Leif Tjerned - Tidningen Kulturen




Leif Tjerned och Estoardo Barrios Carrillo

Konstkritik
Verktyg
Typografi

En ung konstnär kom 1966 in på Konstakademien, “Mejan” . Hans unika bildspråk påminner om nattpromenader genom storstadsmiljöer med dess neonbelysning, verk som framställer symboler och tecken i välordnade bildkompositioner som skulle kunna stå för kartor för fantasistäder, mentala platser eller tunnelbanor och som kräver en förförståelse och igenkännande av de gemensamma kulturella koder.


Leif Tjerned använder för det mesta en airbrush teknik och stora färgsprutor kombinerat med figurer.
Leif Tjerned
Edsviks konsthallar Sollentuna

3-25 september

 

Leif Tjerned  och Estoardo Barrios Carrillo

Leif Tjerned och Estoardo Barrios Carrillo

 

Leif Tjerned på Edsvik konsthallar

Åskådaren välkomnas till en växelverkande läsning av varje detalj och "station" som väcker både tankar och känslor om vår nutida livsvillkor. Samma inverkan gör de uttrycksfulla ljusskulpturer som oftast föreställer människor och dess kulturella roller.

Leif Tjerned använder för det mesta en airbrush teknik och stora färgsprutor kombinerat med utsågade figurer. Redan som konststudent på Konstakademien började vederbörande med tekniker som på den tiden var varken etablerade eller godkända som uttrycksmedel , något som säkerligen väckte en misstänksamhet hos sina kollegor och lärare med undantag för Professorn Erland Melanton som till och med ordnade så att Leif fick disponera Kägelbanan vid Södra Teatern som ateljé . Den kände professorn ordnade även ett stipendium och så småningom en tjänst på Konsthögskolan. Tyvärr dog Erland Melanton efter två år och hans ersättare hade inte samma förståelse för Leifs konstnärliga ambition och den fantastiska ateljé försvann tillsammans med inkomstkällor.

1969 gjorde den unge konstnären intrång i den konceptuella konsten och tillverkade "Spiken", ett tredimensionellt 5 meter hög monumentalverk gjord i polyesterplast , teknik som under några år var Leifs huvudsakliga arbetsmaterial tills han blev allergisk mot plast. "Spiken" var fem meter hög och realistiskt utförd, transparent och tonad i en rosa färg, den stod rakt upp från en vit kub. I kuben fanns en bandspelare med en bandslinga som upprepade ett enormt hammarslag. Idén till "Spiken" hade Leif fått när han ritade ett förslag till en kyrka;.." kyrkan skulle se ut som en brädbit.

Dels var Jesus´ pappa (styvpappa) snickare, dels blev Jesus korsfäst på ett träkors. Det var nog mest av den senare anledningen som jag gjorde kyrkan som en brädbit. Tornspiran till kyrkan skulle vara den kära spiken som i stället för de vanliga kyrkklockorna skulle dåna ut sina hammarslag över nejden, och påminna om hur Jesus blev pinad och korsfäst. Min spik visades på elevutställningen på Mejan och på en samlingsutställning på Södertälje konsthall." Verket försvann och ingen vet vad som hände med det men står för Leif Tjerneds tidiga implementering av Koncept och Postmodern konst på den svenska konstarenan.

När Leif fick göra sin separata utställning på Galleri Mejan 1973 kommenterade den kände konstkritikern Olle Granath; Han visar ett samhälle som så totalt "flippat ut" ur alla vettiga banor att varje bild av det innehåller självkritik med en biton av ödslig tragedi. Den största duken föreställer en drive in - bio i det fria. Mot en brinnande kvällshimmel ser man Moses på bioduken just som han fått syn på Guldkalven. Med ett rytande lyfter han sina båda armar i en förbannande gest mot de tusentals bilarna vilkas tak glöder overkligt i kvällsljuset. Detta är en fantastisk bild. Artificiell som en plastblomma rymmer det i ett nötskal den hjälplöshet som varat i tusentals år av" utväxling". Tjerned dras till det sminkade och falska eftersom förvillelsen där är lättare att se. I tre målningar skildrar han "Niagara Storhet och Fall". Han har sett att fallen som natur inte längre existerar.

Dess vatten har länge använts till annat än skådespel för turister. Men till de senares förströelse har man byggt Potemkinkulisser av betong och stål över vilka en mindre vattenmängd får rinna " Under besökstid ". Så beter sig en civilisation som tror sig kunna både äta kakan och ha den kvar. I Tjerneds version blir Niagarafallen en metafor för mycket av det vi ser omkring oss. Det uteslutande artificiella i Tjerneds sätt att måla, gör att porträtten av storstadsmänniskor får dem att framstå som levande döda . Bakom en mask som följer modets senaste föreskrifter finns ingen identitet . Samtidigt utgår en stark suggestion från hans bilder. Tjerned rör sig som fisken i vattnet i stadens neonljus över nattsvarta gator. Hans inlevelse i motiven ger dessa målningar utstrålning och gör dem innehållsrika och avslöjande."

P1060099

1986 fick jag tillfället att dela rum med Leif i London på en studieresa fullspäckad av föreläsningar och museibesök, men det som påverkade oss mest var inredningen på den spartanska hotellrummet vars ägare hade satt på väggarna två slitna reproduktioner av samma Monet tavla. Vi skrattade rejält av den fyndiga inredningslösning, med humor och glädje konstaterade vi 20 år efter kraften av serialiteten och repetitionen i den nutida konsten.

Utställningen "Krypa Klättra" på den forna Sveagalleriet 1992 vid ABF huset -på Sveavägen- klingar säkerligen fortfarande hos många av oss som fick uppleva en utställning där konstnären gick i närkamp med stadslandskapet. Leif skapade sviter på fyra stycken tavlor vardera, där man på den första tavlan kunde se ett stadslandskap med bara några få neonslingor på, på nästa tavla hade neonslingorna växt och blivit längre o. s.v. I sista tavlan hade hela stadslandskapet växt igen under neonslingor.

Framför tavlorna kom horder med krypare. På väggarna klättrade klättrare, och upp ur golvet kom det en rad av krypare. Konstkritikern Kari Anden - Papadoupolus kommenterade ; "Leif Tjerned har förvandlat Sveagalleriet till ett exotiskt stadslandskap med glittrande skyskrapor, krigiska punkänglar och ljusreklamen dansande som glödande insekter i den urbana natten. Det har blivit en sällsynt helgjuten utställning - eller snarare installation - som i sin kombination av målningar, collage och mänskliga skulpturer förmedlar en tung storstadspuls.

Tjerned arbetar friskt med klichéer, med "tecken" för den moderna staden - asfaltsvärta, neon, graffiti och stålblanka fasader. Galleriet intas av "klättrare" och "krypare" , ett slags sammanbitna stadsinvånare klängande likt apor eller spindelmän på väggar och pelare. Några tränger upp som vålnader ur golvet. Dessa platta "skulpturer" är utsågade ur träskivor och målade med metalliskt glänsande sprejfärg. Som får att understryka deras konstgjorda karaktär har bilderna täckts av ett massmedialt punktraster. Mitt i rummet marscherar en liten armé av "krigare" med spretiga hårmanar, vingar som svetslågor och mord i blick. Några meter därifrån drar en flock "krypare" fram, stödjande sig på knogarna likt våra tjattrande kusiner."

Leif Tjerned själv säger;"Kryparna är mina potatisplockare. Kryparna här personifierar strävan, den strävan att överleva som ofta blir den mest dominerade inslaget i många människors liv. Klättrarna personifierar här en liten grupp som av olika skäl valt en annan strategi än kryparna. Kryparna och Klättrarna är identiskt lika till utseendet, men klättrarna går åt ett helt annat håll. Klättrarnas problem är inte i första hand att överleva, utan att se möjligheter att ta sig så långt upp som möjligt...Recensionerna var bra och omfattande. Jag sålde för första gången bra, Moderna Muséet köpte två målningar, tio målningar köptes till utsmyckning av Västerås nybyggda central Post station och jag fick utföra en utsmyckning av Gullmarsplans tunnelbane- och tvärbanestation."
Gröna-linjen resenärer kan i sina vardagliga t-bana turer njuta av den offentliga utsmyckningen på perronger som är inspirerade i verket "Zenit".

Leif Tjerned har haft förmånen av att visa sin konst i flera olika sammanhang och åsikter har varit intressanta och varierande, jag nämner nedan ett par sådana tillfälle, det ena är utställningen på galleri Heland då konstkritikern Beate Sydhoff tyckte att; "Det finns en gammal sanning som säger att stilar och formspråk har en benägenhet att utföra cirkelrörelser i tiden och komma tillbaka med vissa års mellanrum. Popkonsten i början av sextiotalet drabbade den svenska konsten både som en befrielse och en chock.

gullmars

Men i stället för att ge sig hän åt en massmediakonst i amerikanskt ledband valde de svenska konstnärerna en inhemsk strängare, dels mer realistisk och dels också mer folkloreinriktad bild. Samtidigt fanns mycket som då, i mitten av sextiotalet, föreföll osmält i vårt förhållande till popkonsten. Kanske var en uppblomstring att vänta av vissa av de idéer som där fanns företrädda. Genom den mekanisering av formen som fanns i popkonsten kunde man t.ex. skaffa sig ett verktyg för att tränga in i vissa beskrivningar av samtidsmiljöer, även om inte formen alltid gav möjlighet till den fördjupning som krävdes av de rent sociala aspekterna. Nu, under sjuttiotalet kan man i den unga svenska konsten åter uppleva en dragning åt en massmedievärld med åtföljande förenklingar, även om det sker på helt andra sätt än förut."

Det andra tillfället skedde året 1992 när Leif Tjerned blev tillfrågad om att göra "Kryparna" till Vattenfestivalen på Skeppsholmen. Jag vill minnas att konstnären installerade två grupper av krypare ute i det fria .

Leif Tjerneds bildspråk varierar i och med att han tagit intryck från sin omgivning utan att hamna i en enkel bilddokumentation av vår vardag. Tvärtom, med den ena foten i Modernismen och den andra i Postmodernismen visar vederbörande en solfjäder av kommentarer och subtila ironier från vår samtid. Edsvik konsthallar gör en retrospektiv med både målningar och ljusskulpturer.

Estoardo Barrios Carrillo

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen