Konst: Hannah Ryggen: Världen i väven - Tidningen Kulturen




Hannah Ryggen. Gru, 1936

Konstkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Utställningen på Moderna Museet Malmö, ”Hannah Ryggen – Världen i väven”, engagerande och sevärd, får ses som stadens senkomna, men inte desto mindre sympatiska hyllning av ett konstnärskap som redan uppmärksammats på många håll ute i stora konstvärlden. Hannah Ryggen (1894-1970) har därför inte heller - utom i viss utsträckning i Malmö - behövt den retroaktiva belysning som många av hennes konstnärssystrar tillerkänts under de senaste åren.

hennes förmåga att identifiera sig med utsatta människor och hennes politiska ställningstaganden

Hannah Ryggen
Världen i väven

Hannah Ryggen. Schweden, 1946

Hannah Ryggen. Schweden, 1946

Hannah Ryggen. Gru, 1936

Hannah Ryggen. Gru, 1936

Hannah Ryggen. Schweden, 1946

Hannah Ryggen. Schweden, 1946

Att väva världen – om Hannah Ryggens konstnärskap

Paula Modersohn Becker, Hilma af Klint, Tora Vega Holmström och Agda Holst är några av dessa konstnärer som först i vår tid fått rättvisande tillgång till sådant utrymme i konsthistorien som Hannah Ryggen redan erövrat.

När Breiviks terrorbomb detonerar i juli 2011 vid regeringskansliet i Oslo är händelsen förödande och ett resultat av förvirrade tankar. Inte bara oskyldiga människor drabbas utan också textilkonstnären Hanna Ryggens monumentala väv Vi lever på en stjerne (1958), vilken faller till marken och skadas illa.

Medvetet eller omedvetet - attentatsmannen kunde knappast ha valt en annan plats med ett lämpligare konstverk.

Vi lever på en stjerne med måtten 4 gånger 3 meter framstår nämligen som ett centralt verk för Hannah Ryggens angelägna budskap, i sig på kontrakurs med Breiviks illdåd. Den nödvändiga restaureringen, idag knappt synlig, kan ses som konstens viktiga bidrag till läkningen av de traumatiska själssår som uppstod hos drabbade människor i spåren av terrorn. När Moderna Museet Malmö under hösten och vintern 2015 visar sexton av Hannah Ryggens textilvävar får besökaren gå riktigt nära Vi lever på en stjerne - så nära som nu vakterna tillåter - för att märka att man tvingats sy på verkets högra sida.

Om försök görs att omintetgöra innebörden av sådana tankar som Hannah Ryggen förmedlar med sin konst måste dessa motarbetas med alla medel, för den politiska betydelsen av hennes budskap är angelägnare och starkare än all sprängkraft i Breiviks ondskefulla budskap.

Att Malmö är sent ute med att hylla Hannah Ryggen framstår som aningen yrvaket; inte bara med tanke på att hon är född och uppvuxen i staden, utan också på hennes oomtvistliga betydelse i och för konstvärlden. Redan 1926 ställde hon först gången ut på en plats inte så längt från Malmö; Skånska Konstmuseum i Lund. Då var hon gift med konstnären och lantbrukaren Hans Ryggen, som också deltog på hennes debututställning.

Deras äktenskap möjliggjorde utveckling och ytterligare ett stort antal visningar av det som skulle bli Hannah Ryggens viktiga konstnärliga uttryck – väven. 1937 deltog hon på världsutställningen i Paris med vad som får betraktas som hennes främsta konstnärliga protesthandling, Etiopia (1935), i kvalité och betydelse jämförbar med Picassos Guernica, vilket för övrigt visades i Spaniens paviljong här. Etiopia, vävd som en lång fris, var en upprörd kommentar till Italiens angrepp på Etiopien vid trettiotalets mitt; Haile Selassie hyllas,

Mussolini fördöms och gestaltas med sitt huvud genomborrat av ett spjut. På världsutställningen var dock detta fördömande av italienaren censurerat med en täckande duk eftersom man inte ville att Italien skulle ta anstöt, vilket Ryggen inte kände till. Bland andra viktiga utställningar kan nämnas den i USA 1955-56, i Köpenhamn 1946-47 samt i Stockholm och Moderna Museet 1962. I det som med makens nationalitet blev hennes nya hemland, Norge, uppmärksammades hon många gånger och fick också utföra offentliga uppdrag.

Det är inte oviktigt att framhålla att Hannah Ryggen, född Hanna Josefina Maria Jönsson, var dotter till föräldrar med vad man kallar gedigen arbetartillhörighet; pappan, Gustav Jönsson, före detta sjöman, var verkstadsarbetare, och modern, Karna Gall, arbetade som kokerska. Mycket av Hannahs engagemang i tiden, hennes förmåga att identifiera sig med utsatta människor och hennes politiska ställningstaganden så som allt skulle framkomma i vävarnas tematik har sitt troliga ursprung i denna proletära bakgrund.

I Malmö bodde familjen i stadsdelen Rönneholm fram till dess att Hannah fyllt sju; därefter flyttade man till Fosie i stadens ytterområden där skolgång möjliggjordes för familjens tre barn. Det var för övrigt någon gång under skoltiden som h:et i Hannah tillkom. När småskolelärarinnestudier avslutats i Malmö, väntade en sejour inom lärarbanan; från 1913 på en folkskola i östgötska Gryt, från 1915 på Pildammsskolan i Malmö. Planerna på en konstnärskarriär var dock levande; ett vittnesmål - en kusin - hävdade att Hannah "jämt hängde på Baltiska", det vill säga Baltiska utställningen 1914 i Malmö. Här visades också textil bildkonst, dock inte på konstavdelningen med storheter som Zorn, Milles och Liljefors utan på avdelningen för vad man kallade "Undervisning och uppfostran", där bland annat vävstolar för skolbruk ställdes ut.

Behövs det påpekas att dem som man på utställningen kallade "svenska konstnärinnor" inte behandlades likvärdigt männen?

Mycket tyder på att Hannah Ryggen tidigt bestämt sig för vävning; uppe i Gryt ska hon ha lärt sig växtfärgning och vävteknik av en städerska som arbetade på samma skola; kvinnan ska för övrigt återkomma i en väv för en varm hyllning. Minnen om tre (1949) gestaltar tre kvinnor som haft stor betydelse för Ryggens utveckling: modern, mostern och städerskan. Parallellt med dessa planer fanns tankar om porträttmåleri; Moderna Museet Malmö visar en enda Ryggenmålning, oljan Selvportrett (1914), som tyder på skickligt handlag också med penseln. Under de kommande åren - 1916-1922 - går hon från och till på aftonkurser hos en verklig legendar i regionen, Fredrik Krebs på Tekniska skolan i Lund.

Denne ryktbare konstnär och lärare, idag sorgligt bortglömd trots att han haft många sedermera ryktbara konstnärer på sin skola, bland andra Axel Ebbe, Hannah Ryggen och Johan Johansson, och trots att han själv var en erkänt skicklig målare, lärde ut frihandsteckning och perspektivlära, och hade vid sin ankomst från Danmark under sent 1800-tal annonserat i lokalpressen på följande sätt:

Undervisning i ritning, målning och modellering för damer
Undertecknad emottager dagligen anmälning av elever och undervisningen
börjar den 1 februari.
Fredrik Krebs. Porträttmålare. Kiliansgatan n:r 1.

På dagarna arbete i skolan, på kvällarna studier för Krebs. Undervisningen i Lund är grundläggande; Hannah Ryggen lär sig teckna, utveckla motivkomposition och grunderna för färglära. Hos Fredrik Krebs och hans hustru Helene träffades många av den tidens konstnärer och intellektuella som ofta besökte paret. Det var på Fredrik Krebs inrådan som Ryggen 1922 for till Dresden för fördjupade studier; otänkbart är det inte att det är här som Ryggen bestämmer sig för att överge måleriet för vävtekniken efter att ha inspirerats därtill av expressionisten Otto Lange som bejakade textilkonst och som skulle bli ansvarig för en utbildning för textilkonstnärer i Tyskland. Viktigt var också att Ryggen i Dresden mötte sin blivande make, den norske konstnären Hans Ryggen. De gifte sig 1923 och flyttade till Sorlandet intill Trondheimsfjorden, där båda var verksamma som konstnärer och småbrukare fram till 1956, då Hans gick bort.

Tidigt i äktenskapet, så fullt av skaparkraft och visionärt politiskt tänkande, hinner Hans Ryggen bygga en vävstol till hustrun. The rest is, som man säger på engelska, history. Art history.

Moderna Museet Malmö visar med sin pågående utställning stor generositet mot denna historia. Belysningen i tre stora salar med sexton klassiska vävar är lika lämplig för verkens fortsatta överlevnad som för den besökare som vill betrakta allt i ett meditativt tillstånd, vilket kan främjas av ett lagom antal vilostolar, placerade vid några av de tre rummens väggar. I filmen om Hannah Ryggen hör man hennes skånsk-norska dialekt som tryggt förvissar tittaren om att man kan komma långt ut i världen också med skånska arbetarrötter i bagaget. Att gå runt i salarna är engagerande som goda historielektioner brukar vara, och betydelsen av att sätta sig in i vad Hannah Ryggen avsett med sin konst kan inte nog betonas. Stort uppslagna texter på väggarna fungerar som vägledning, liksom de utlagda stencilerna med utförliga presentationer av verken.

Man kan se Hannah Ryggen inte bara som en konstnär som väver världen så som hon vill att den ska reagera på orättvisor och förtryck, utan också som ett sanningsvittne och en berättare, inte av sagor eller sägner, men av storpolitiska skeenden i hennes tid. Paradoxalt nog aktualiserar denna samtid också vår tid. Likt all stor konst är verken tidlösa som kommentarer och giltiga som estetisk gestaltning av en politisk människas visioner. Detta kommer exempelvis till uttryck i Schweden (1946) som kanaliserar såväl Ryggens kluvna förhållningssätt till hemlandet som detsamma lands ryggradslösa hållning under andra världskriget. "I tillfelle legg ikke vekt på at jeg er svensk – forresten er jeg skåning – for jeg vil ikke vaere et svenskt glansnummer", skriver hon i ett brev i december 1946.

Bakgrunden till Schweden var att Ryggen sett ett fotografi med Hjalmar Gullberg och Anders Österling i sällskap med Sven Hedin; de två förstnämnda skånska lyriker och den sistnämnde nazisympatisör och beundrare av Hitler. Nej, detta kan icke vara ett svenskt glansnummer, frestas man alludera på Ryggens ord i brevet.

Så upprörd blev konstnären att hon måste tala i och med väven – att umgås med Hedin var inte lämpligt för människor som i andra sammanhang uttryckt sig som människovänner och frihetsälskare. I verket avbildas Hedin sittande med en skånsk spettekaka och med en örn i knäet – rovfågeln var som bekant betydelsefull i nazisternas propaganda, kakan möjligen att se som ett utpekande av de starka naziströmmarna i Skåne. Som konträr personlighet vävde Ryggen in Torgny Segerstedt uppe i vävens högra ovankant, vilket får ses som en kärleksförklaring enligt vad hon själv uttryckt.

Segerstedt personifierar med sin kritiska hållning gentemot Hitler och nazismen motsatsen till allt som Hedin representerade. Schweden blev som samtidskommentar, politisk åsikt, angrepp på svensk hållningslöshet, hyllande av mod mycket kontroversiellt, och det var inte för inte som Ryggen tycktes förvissad om att många svenskar inte uppskattade väven.

Vi lever på en stjerne, omnämnd ovan och som sagts central för Ryggens humanism, är utställningens höjdpunkt i kraft av sin monumentalitet och estetik. Och av vad som hände 2011.

Budskapet – medmänsklighet, kärlek, sammanhållning är varken svårgripbart eller svårt att instämma i, och jag är inte heller övertygad om att det är detta som lockar i väven. Snarare är det koloriten i en utsökt komposition som förmedlar känslan av att människan är så utsatt att universums mörker hotar om hon motsätter sig det angelägna i budskapet.

Jul Kvale (1956) är ett uttryck för Ryggens upprördhet inför Norges Nato-anslutning 1949; Jul Kvale var en kommunistisk politiker som upprepade gånger motsatte sig medlemskapet, och konstnären, som imponerats av hans starka motstånd, menade att "Jul Kvales Nej är lika stort som hela Norges Ja". I väven är han den ende som står rakryggad och upprätt; alla andra representeras enbart av sina ansikten i hycklande, undanglidande eller uppgivna grimaser.

Dikt av T S Eliot (1952) är på sätt och vis att betrakta som en mindre monumental förstudie till Vi lever på en stjerne; budskapet är detsamma, koloriten i stor utsträckning likartad. Vad som finns här och inte på den större väven är anknytningen till litteraturens värld; de citerade orden är T S Eliots, hämtade ur dennes Four Quartets, och i sig en vägledning till de frågeställningar som upptog Ryggen:

Vem uppfann plågan? Kärleken.
Det obekanta Namnet för de händer
Vilka väver en brinnande mantel ingen gör sig fri ur.
Vi förtärs i den.
Vi lever och vi dör blott när eld eller eld oss helt förtär.

Julia Björnberg, som i egenskap av kurator ansvarat för allt, har stor heder av sitt arbete. Just därför är det så synd att det förslag hon för några år sedan formulerade om att torget utanför Moderna Museet Malmö skulle få namnet Hannah Ryggens plats inte föll i god jord hos ansvariga.

Michael Economou

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen