Konst: Symbolistutställning på Waldemarsudde - Tidningen Kulturen




Pelle Swedlund, Svanernas sång

Konstkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Eva-Karin Josefson om symbolismen och dekadensen i en intressant och klargörande utställning av främst nordiska symbolister, nyligen öppnad på Waldemarsudde.

strävan efter att i Baudelaires efterföljd återge ett själstillstånd i bild.

Olika konstnärer
Symbolism och dekadens

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Väinö Blomstedt, Francesca, 1897. Foto: Hannu Aaltonen, Finlands Nationalgaller

Väinö Blomstedt, Francesca, 1897. Foto: Hannu Aaltonen, Finlands Nationalgaller

Pelle Swedlund, Svanernas sång

Pelle Swedlund, Svanernas sång

Väinö Blomstedt, Francesca, 1897. Foto: Hannu Aaltonen, Finlands Nationalgaller

Väinö Blomstedt, Francesca, 1897. Foto: Hannu Aaltonen, Finlands Nationalgaller

Symbolistiskt måleri aktualiserats även i Sverige

1892 publicerade den tidigt döde belgiske författaren Georges Rodenbach sin korta roman Bruges-La-Morte. Romanen, som pryddes av en gravyr av Khnopff, där bilden av den medeltida staden Brygge kombineras med visionen av en död  kvinna, snarlik Ofeliagestalten, blev hans internationella genombrott.

Den översattes blixtsnabbt till en rad språk och är ett av de tydligaste försöken inom franskspråkig prosalitteratur att söka återge den fullständiga överensstämmelsen mellan själstillstånd och yttre verklighet. Romanens huvudperson, änklingen Hugues Viane, har efter sin älskades död medvetet sökt sig till Brygge, som präglas av gråhet, tystnad och nostalgi, för att han här helt ska kunna ägna sig åt sin sorg, kanske rentav återuppta den relation som döden satt punkt för. Bilden av den döda i hans inre motsvaras i det yttre rummet av en död stad. Speciellt intressant med romanen är de märkliga glidningarna mellan verklighet och öververklighet. När Hugues Viane, bedövad av sorg, driver omkring på Brygges ödsliga gator skymtar han plötsligt den avlidnas gestalt. Villa eller verklighet? Han blir besatt.

Vid en närmare bekantskap tvingas han konstatera att den kvinna han skymtat är blott alltför levande. Den yttre apparitionen, förvillande lik den avlidnas, motsvaras inte i något avseende av dennas inre egenskaper – i stället för den begråtnas renhet och upphöjdhet idel ytlighet och vulgaritet.

Då kvinnan i sin tanklöshet bryter sig in i det tempel som Viane har uppfört till den dödas minne och dessutom profanerar de reliker som han dagligen ägnar en kult är måttet rågat. Han stryper henne med den dödas långa hår som han sparat och som hon oförsiktigt nog lindat runt sin hals för att provocera honom.

Romanen Bruges-La-Morte rymmer inslag av ockultism och kretsar kring de vaga gränserna mellan liv och död och mellan dåtid och nutid: den gjorde i ett slag Brygge till en vallfartsort för många konstnärer, som sökte fånga stadens gåtfulla stämning. Ett svenskt exempel är Olof Sager-Nelson, vars målning från seklets början återfinns i Thielska galleriets samlingar. I vilken utsträckning konstnärerna inspirerats av Khnopffs gestaltning av staden är svårt att avgöra.

Betydligt intressantare än illustrationen till romanen är dennes målning La ville abandonnée från 1904, som gör honom till en viktig föregångare inom det surrealistiska måleriet. Den statiska ödslighet som den utstrålar utgör en tankeväckande kontrast till samtida målningar som i stället framhäver den moderna storstadens kraftigt uppdrivna puls. Khnopffs måleri uppmärksammades i en stor retrospektiv på Grand Palais i Paris 1979. Därefter har utställningar av symbolistiska konstnärer avlöst varandra runt om i Europa, liksom i USA.

Det som kännetecknar symbolismen både inom konst och inom skönlitteratur är en strävan efter att i Baudelaires efterföljd återge ett själstillstånd i bild. Staden som skönlitterärt tema har ägnats många intressanta studier – Pierre Citrons klassiska verk som behandlar dess yttringar i fransk litteratur står sig fortfarande och Walter Benjamins Baudelairestudie är grundläggande i analysen av den modernistiska storstadsbilden i dikten. Den tyske romanisten Hans Hinterhäuser har i en inträngande studie kartlagt författares intresse för döda städer som Brygge, Toledo och Venedig.

Det som gör just sekelskiftet 1900 speciellt intressant i sammanhanget är att måleriets och litteraturens gestaltningar av temat utgör ett mäktigt kalejdoskop där perspektiven bryts mot varandra, ibland på det mest överraskande sätt. Inom ett och samma författarskap kan en stark kritik av den moderna storstaden avlösas av lovsång till samma företeelse. Rodenbachs landsman, Emile Verhaeren, är ett exempel på detta.

Nu har symbolistiskt måleri aktualiserats även i Sverige: en intressant och klargörande utställning av främst nordiska symbolister, nyligen öppnad på Waldemarsudde, visar hur internationell konstriktningen är. Ännu en svensk konstnär, Pelle Swedlund, lockades till Brygge och ger sin version av staden i målningen Det öde huset från 1890-talet. Inte heller här är mänskligt liv förnimbart. Det är en av utställningens stora förtjänster att den fokuserar inte bara nordiska konstnärer som säkerligen är mindre kända i Sverige, utan också redovisar deras kontakter med europeiska, främst franska konstnärer.

Ett viktigt namn i sammanhanget är Paul Gauguin, som under en period i slutet av 1880-talet samlade en skara konstnärer av olika nationaliteter omkring sig i Pont-Aven, en medeltida stad i Bretagne, känd för sina många kvarnar, sitt ständigt porlande vattendrag och inte minst för sin stora gästfrihet, som tillät bohemiska, oakademiska och framför allt luspanka konstnärer att vistas i en miljö som hade en välgörande inverkan på deras kreativitet.

Även Pelle Swedlund vistades i Pont-Aven i Gauguins omedelbara närhet och tog intryck av dennes syntetiska måleri, speciellt märkbart i den franske målarens landskapsbilder från Bretagne. Det förflutna blir märkligt levande när man besöker Marie-Jeanne Gloanecs konstnärspensionat, där Gauguin, vars rum fortfarande är intakt, bland många andra fick möjlighet att uppehålla livhanken och finna ro för sitt skapande. I Lezaevens herrgård samlades konstnärer av olika nationaliteter i ateljévåningen, så pietetsfullt renoverad att man tycker sig höra deras fotsteg eka över plankgolvet.

Pont-Avenskolan är förmodligen för en svensk publik betydligt mindre känd än konstnärskolonin Grez-sur-Loing, ett älskat tillhåll för den rad av nordiska konstnärer och författare, som genom Paris magnetiska dragningskraft under 1880-talet först hamnat i den franska huvudstaden, därefter på denna fridsamma ort, som tillät både umgänge och utbyte med andra konstnärssjälar och som skapade förutsättningar för en konstnärlig utveckling. Efter att ha upplevt verkliga hundår i Paris blev det förmodligen räddningen för Carl Larsson att lotsas hit av Karl Nordström, den självklare ledaren för kolonin. Larssons nästan genomskinliga akvareller från Grez-sur-Loing visar hur mycket vistelsen här har betytt för hans konstnärliga utveckling.

De svenska konstnärerna, ofta benämnda "Parissvenskarna", fick vissa problem när de visade sin konst, skapad i Frankrike, hemma i Sverige. Karl Nordströms Gläntan, som i en ljusskrimrande vision av frodig grönska avslöjar den betydelse impressionisterna haft för hans skapande, väckte uppmärksamhet i Frankrike men blev utbuad vid en utställning i Stockholm. En kritiker utbrast indignerat att han då aldrig sett naturen avbildas på detta sätt. I kontakten med den svenska publiken började också konstnärerna bli mer självkritiska: "Nu har vi varit nästan helfranska konstnärer under en lång period. Det är dags att vi blir svenskar", skriver Richard Bergh till Georg Pauli i ett brev som återges i den franske konsthistorikern Frank Claustrats tyvärr opublicerade avhandling om konstnärerna.

Karl Nordström, som vid sin återkomst till Bohuslän upptäckte att den färgskala som han tillägnat sig i Frankrike, var totalt oanvändbar när han ville gestalta sin hemtrakt, kände sig under en period vilsen. Det var förmodligen när han upptäckte Gauguins måleri i utställningar i Köpenhamn under 90-talet, som han lyckades finna den nyorientering som var nödvändig för hans fortsatta skapande och som resulterade i Varbergskolan i samarbete med bland andra Kreuger och Bergh.

Nordström är minst av allt ensam om att få negativa reaktioner i sitt hemland efter att ha bemötts med intresse och respekt i Frankrike. Helene Schjerfbeck, som tillbringade tio år av sitt liv som konstnär i Frankrike, bland annat i Pont-Aven, fick uppleva att målningar som väckt uppmärksamhet bland franska kritiker, bemöttes med förakt i hennes hemland. Schjerbeck finns inte representerad i utställningen på Waldemarsudde, men många av hennes finländska och lettiska kolleger finns till beskådande, exempelvis Väinö Blomstedt som med sin gestaltning av en bräcklig Francesca, inspirerad av Dantes skapelse, utgör en av hörnstenarna i utställningen, och Magnus Enckell med sin antikinspirerade målning Guldåldern visar det behov av eskapism som ryms även inom symbolismen.

Den lettiske konstnären Jânis Rozentāls suggestiva och oroande gestaltning av dödens närvaro i människors liv röjer släktskap med belgaren Maurice Maeterlincks dramatik. En intressant bekantskap är inte minst Beda Stjernschantz, vars målning Överallt en röst oss bjuder är impregnerad av mysticism, och visar närheten mellan det vardagliga och det hinsides. Den internationellt orienterade Tyra Kleens grafik visar hennes personliga och konstnärligt drivna illustrationer av Baudelairedikter, men ger oss också prov på dekadenta inslag, där den sinnliga utlevelsen är centrala motiv. Lena Månsson fokuserade nyligen i Tidningen Kulturen hennes många resor till fjärran länder och de spår dessa avsatte i hennes skapande. (Läs: Tyra Kleen – en konstnärlig kosmopolit)

Symbolismens konstnärer och författare ger ofta uttryck åt en förenklad, närmast klichéartad gestaltning av kvinnan. I Thielska galleriet ryms exempelvis Axel Törnemans gestaltning av "la femme fatale", bedagade kvinnor fångade i parisisk krogmiljö. Den pågående utställningen förmedlar dess motbild i porträttet av den "rena" kvinnan; i detta fall konstnärens hustru.

Utställningen konkretiserar också konstnärers ibland något mångtydiga attityd till den moderna, framväxande staden. Vad vill exempelvis J.A.G. Acke ha sagt med sin målning Midsommarfest i metallstaden? Denna fråga skulle sannolikt kunna utgöra startskottet för ändlösa diskussioner bland utställningens besökare.

Eva-Karin Josefson

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen