Konstkritik
Verktyg
Typografi

Wolfgang Tillmans, Venus transit, 2004 © Wolfgang Tillmans. Courtesy Galerie Buchholz, Cologne/BerlinLivsbejakande

Wolfgang Tillmans
Moderna Museet, Stockholm
pågår till 20 januari 2013

Rymden, stjärnhimlen, galaktiska scener som skulle kunna vara bildliga ombud åt National Aeronautics and Space Administration, inleder en fullständigt antitematisk utställning på Moderna. Med kraft. Känd som en av vår samtids träffsäkraste kommentatorer, väljer den tyske fotokonstnären Wolfgang Tillmans att börja med verk som Venus transit, 2004, och in flight astro(II), 2010, dunkelklara c-tryck av avlägsna ljuspunkter som skildrar en annan berättelse än den om vår nutid: istället, teleskopiska anblickar om en kosmologisk begynnelse, ett alfa. Utställningens omega är ett fristående kollaborationsverk, Science fiction/Hier und jetzt frieden sein, som Tillmans konstruerade tillsammans med Isa Genzken 2001. En imposant spegelskulptur. Däremellan finns livet; konsten och livet.

Livet tar sin organiska form i Modernas rum. Och det är också därför som Tillmans är så mycket mer än en fotokonstnär, han låter sig inte begränsas av mediet. Tillmans estetiska maxim gör att han bäst beskrivs som bildkonstnär i ordets rätta bemärkelse, som bildskapare. I samma handling skapar han även rum, han skulpterar rummet genom fotografiet, emellanåt med attraktiva fotomåleriska inslag. Det är ingen hemlighet att Tillmans curerat och installerat rummet med kirurgisk precision. Den ofantliga mängd bildmaterial som ställs ut härleds till ett enda öga, en enda subjektiv utgångspunkt och optiskt grundval. Tillmans. Ingen annans. Den enda egentliga betraktaren är konstnären själv, det egna livets första observatör. Livet är summan av hans observationer.

Observationerna gör utställningen retrospektiv rent optiskt. Astronomipassionen från barndomen som återskapas i det första rummet öppnar för rum där allt återförenas och strålar samman: ansikten, detaljer, rörelser, material, texturer, intima ögonblick, varumärken etc. I framstående verk som man pissing on chair, 1996, och i skyggare alster, som socks on radiator, 1998, storleksdiskrepanser som aldrig avspeglar rangordning. Inte ens oordningen i upplägget har betydelse då de enstaka verken befinner sig inneslutna i sig själva likt separata platsspecifika objekt. Implicit uppmanas man att inte ta strängt på de hierarkier, dimensioner och tematiker som exponeras och sammanblandas helt amoraliskt: personliga och sociala affekter, abjektiva scener och visuella effekter.

Isa Genzken/Wolfgang Tillmans, Science Fiction/hier und jetzt zufrieden sein, 2001 (collaboration). Installationsbild Moderna Museet© Carmen BrunnerVissa verk är helt abstrakta, fotokemiska. Vackra. Kanske är dessa också de mest filosofiska. Den kromatiska uppbyggnaden av lager, nyanser som utkristalliseras av slumpen, vetande genom färger – enigmatiska men ändå så kategoriska. Hallucinatoriska syner som exempelvis uppvisas i Freischwimmer 177, 2011, kan mycket väl göra Tillmans till en av vår tids mest mångsidiga och djuptänkta konstnärer. Det intressanta med Tillmans konst är ju trots allt hans fenomenlogiska åskådning. När blir ting, ting? Hur skapas ett ögonblick? Intentionalitet, den subjektiva processen bakom det tidsliga varseblivandet av ting i världen, är något som får en härskande roll i hans konst.

Andra verk visar vilken suverän porträttfotograf Tillmans är. Resan från mikrovärlden (färgens materialitet) till makrovärlden (universum) går via verk som uppfångar koncentrat av sociologisk och identitetspolitisk energi. Ett optiskt delirium som visar en osminkad verklighet. En oerhörd laddning ger sig till känna i paradverk som Smokin’ Jo, 1995, en modern Mona Lisa som blickar oavvänt rakt ut i rummet. Laddningen är inte bara en följd av att kvinnans och den fotografiska bildens existenser sammanfaller någonstans bortom ytan utan här pekar fotografiets villkor tillbaka till det mänskliga ögat bakom optiken.

Inget tycks vara utelämnat i denna utställning (resultatet av ett gediget samarbete mellan Moderna Museet och Kunstsammlung Nordhein-Westfalen i Düsseldorf). Den är komplett och innehåller inte bara hans kända dokumentation av subkulturer. Utställningen är en total och superb Wunderkammer av livet, av världen – av livsvärlden, som Husserl hade sagt.

 

Allan Persson

 

 

 

 

Annons

Populärt i denna kategori den senaste månaden

Populärt genom tiderna, i denna kategori

Annons