Trulson! Var är du? - Tidningen Kulturen




Konstens porträtt
Verktyg
Typografi

 Anders Trulson från Svenskt Porträttgalleri via WikipediaFör hundra år sedan, den 24 augusti 1911, avled den skånske konstnären Anders Trulson i en avlägsen bergsby i Abruzzo i Italien, endast 37 år gammal. Under årens lopp har två levnadsteckningar publicerats om Trulson – den ena skriven av Ewert Wrangel (1912), den andra av Nils Gösta Sandblad (1944) – men för en bredare allmänhet är han inte särskilt känd idag.

Trulson föddes den 14 juli 1874 i Tosterup på Österlen. På 1890-talet studerade han vid konstakademierna i Köpenhamn och Stockholm och därpå vid målaren Kristian Zahrtmanns skola i den danska huvudstaden. Han gjorde sig främst känd som porträtt- och landskapsmålare och var huvudsakligen verksam i Skåne, åtminstone fram till 1906 då han för första gången åkte utomlands på en studieresa till Sydtyskland och Norditalien. Under de följande åren besökte han Frankrike, Holland och Belgien. Tack vare kontakterna med Zahrtmann gick Trulsons sista resa till mellersta Italien.

1883 besökte Zahrtmann för första gången den stillsamma bergsbyn Civita d’Antino i Abruzzo, drygt tio mil öster om Rom. Där skulle han, fick han veta, finna Italiens vackraste människor – de skönaste modeller en konstnär kunde önska sig. Han anlände till Civita i juni. Den sista halvmilen gick han till fots eftersom det inte var möjligt att ta sig uppför den branta, slingrande vägen med häst och vagn. Han hyrde in sig hos familjen Cerroni och fick disponera tre vitkalkade rum med stengolv och välvda tak. Han bodde precis ovanför stadsporten. Åt det ena hållet hade han utsikt mot torget. I motsatt riktning syntes en bred stentrappa som ledde ner till den kommunala brunnen. Han brukade stå i fönstret och betrakta byns fagra kvinnor när de gick fram och tillbaka för att hämta vatten.

Zahrtmann finner sig omedelbart till rätta i byn. Den 11 juni skriver han i dagboken att han har blivit vän med ”hela befolkningen som är så skön och naiv”. Han målar av brinnande lust. Människor är älskvärda och tillmötesgående och har inget emot att bli porträtterade. Han stannar månad efter månad i Civita d’Antino.

Det blir oktober och vinskörd. Åsnorna är tungt lastade med vinsäckar gjorda av getskinn med pälsen vänd inåt. Zahrtmann njuter av att se byborna pressa musten ur druvorna. I dagboken skriver han: ”De står upp i de mäktiga murade karen och dansar med sina nakna ben musten ut.” I ett brev till en vän i Köpenhamn beskriver han traktens härliga vin: ”Man kan dricka sig ett rus utan att känna något obehag därav.”

Under de följande 20 åren kom Zahrtmann att besöka Civita otaliga gånger. Ibland var han där halvårsvis. 1900-1911 bodde han i byn varje sommar. Nästan alltid hade han sällskap av ett antal skandinaviska konstnärsvänner som också inkvarterades hos familjen Cerroni. Till de mer namnkunniga hör Peder Severin Krøyer, Marie Krøyer, Poul Christiansen, Peter Hansen, Ejnar Nielsen, Johan Rohde, Joakim Skovgaard, Edvard Weie samt svenskarna Karl Isakson och Anders Trulson.

Sommaren 1911 besökte Trulson Zahrtmann i Civita. Han anlände den 9 juni. Konstnärerna Poul Christiansen, Knud Sinding och Hjalmar Sørensen var också där. Ganska snart märktes det att Trulson inte var frisk. Han skyllde på dåliga njurar men de andra anade att det rörde sig om lungsot. Han var mager och blek, åt knappt något, blev lätt andfådd och drabbades ofta av våldsam hosta. De försökte förmå honom att söka läkare, men det ville han inte höra talas om.

Målning  av Trulson från CivitaTrulson blev för var dag allt svagare men arbetade ändå flitigt. Varje morgon gick han ut för att måla, stod där i vinden och kämpade för att inte staffliet skulle blåsa omkull. Den italienska familjen de bodde hos grät när de märkte att den svenske konstnären hade slutat att äta. På kvällen den 24 augusti överräckte Trulson en summa pengar åt Zahrtmann och bad honom se till att de modeller han hade anlitat skulle få betalt. Han hade då gått med på att bli undersökt av en läkare som hade konstaterat att Trulson led av långt framskriden lungtuberkulos. Han var sängliggande, men strax före klockan elva denna afton rusade han plötsligt upp ur bädden och skrek:

– Kom hit! Jag dör!

Han drabbades av våldsam blodstörtning. Kort därpå var han död. Ett par dagar därpå jordfästes han. Hela byn hade samlats på begravningsplatsen för att ta farväl av den svenske konstnären som hade vistats i Civita under tio veckors tid.

– Han kom hit som en främling men dog som vår vän, var det någon som sade vid graven.

En åsktung junieftermiddag kör jag uppför den branta, slingrande vägen som Zahrtmann första gången vandrade längs många år tidigare. Jag parkerar på torget vid kyrkan och beger mig ut i byn för att leta spår efter de skandinaviska konstnärerna. De är inte svåra att finna. Jag får genast syn på stadsporten som välver sig under huset där Zahrtmann och hans vänner bodde: Cerronis hus. På andra sidan skymtar den monumentala stentrappan.

Jag går genom gränden mot porten samtidigt som jag låter blicken vandra längs fasaderna. I Cerronis hus är fönsterluckorna stängda. Inte ett liv märks i byggnaden. Jag knackar på en dörr men ingen öppnar.

Målning  av Trulson från CivitaPå andra sidan stadsporten har en minnesplatta murats fast. Den är tillägnad Zahrtmann som mot slutet av sin levnad blev utnämnd till hedersmedborgare i Civita d’Antino. Byn tackar den danske målaren för hans generositet och all den skönhet han spred genom sin konst under många och långa vistelser i byn. Bybornas tacksamhet har också uttryckts på andra sätt. Den öppna platsen runt brunnen vid stentrappans fot kallas Piazzale Zahrtmann.

Även Peder Severin Krøyers minne vårdas. Han har fått en gata döpt efter sig. Men det där med danska namn är ju inte alldeles lätt, inte för italienare. Peder har blivit Peter och det egendomliga danska ø:et har helt sonika tagits bort. Således heter gatan Via Peter Severin Kryer.

Jag strosar fram och tillbaka längs Kryers gata, går ett varv runt Piazzale Zahrtmann, dricker några friska klunkar vatten ur brunnen och börjar sedan gå uppför den monumentala stentrappan i solgasset och hettan.

Tillbaka på byns centrala torg ser jag att kommunkontoret har öppnat efter middagsstängningen. En tjänsteman tar emot mig. Jag berättar att jag är intresserad av Kristian Zahrtmann och de andra skandinaviska konstnärerna som fordom brukade vistas i byn. Tjänstemannen upplyser mig om att många av artisternas tavlor fortfarande finns i Cerronis hus – för att inte tala om alla väggmålningar som lär pryda rummen. Tyvärr är de inte till allmän beskådan. Huset är privat och dess ägare är sällan i Civita d’Antino. Större delen av året bor de i Rom, eller om det nu möjligen är Milano.

– I första hand är jag inte intresserad av Zahrtmann utan av Anders Trulson, berättar jag. Den svenske konstnären dog ju och begravdes här i Civita. Jag skulle gärna vilja se hans grav.

– Han ligger på den gamla begravningsplatsen, säger tjänstemannen och förklarar hur jag ska hitta dit.

En bild av Zahrtmann som föreställer Trulson (och Poul Chrisitansen med ryggen till)Det är inte svårt. Det är bara att korsa torget och sedan följa lyktstolparna nerför backen. Det är omöjligt att missa.

Efter några hundra meter drabbas jag av känslan att jag har gått om inte vilse så i alla fall fullständigt fel. Jag följer visserligen de svarta lyktstolparna nerför branten, men ingen annan tycks ha gått här på åratal. Gräset växer högt. Man kan blott ana att det en gång i tiden fanns en upptrampad stig här.

Byn ligger redan långt bakom mig men jag kan fortfarande inte skymta något som liknar en begravningsplats. Jag tvekar, borde kanske vända om men fortsätter ytterligare en bit i hettan, i solen. Det är nästan outhärdligt varmt, ett oväder är på väg; stora svarta åskmoln vältrar sig över närmsta bergskam och hukspringer i allt snabbare takt åt mitt håll samtidigt som jag med viss försiktighet tar mig vidare genom det höga gräset, nerför den allt brantare sluttningen.

Till sist får jag syn på en långsträckt stenbyggnad med tegeltak. Det kunde vara en kyrka eller något slags kapell. Gallergrindarna i byggnadens port är i prydda med kors. En blixt klyver himlen och följs strax av en bedövande knall, men ännu inte en tillstymmelse till regn, solen fortsätter att gassa medan jag i allt svårare svettning irrar runt i byggnadens närhet på jakt efter en kyrkogård. Jag har nästan gett upp när jag plötsligt inser att det är själva byggnaden som är begravningsplatsen. Jag kikar in genom gallergrindarna och där inne kan jag ana gravstenar med årtal och namn.

Jag öppnar grindarna. Samtidigt som jag kommer in i byggnaden går solen i moln. På väggen sitter en skylt som i det dunkla ljuset berättar att denna begravningsplats övergavs för gott i oktober 1977. Det är mer än trettio år sedan. Här finns inte en själ. Bara jag och alla bortglömda döda.

Den gamla begravningsplatsen i Civita d'Antino där Trulson är begravd Foto: Johan WerkmästerJag smyger fram genom vitkalkade valv, som vore jag rädd att väcka alla dem som ligger begravda här, samtidigt som åskan mullrar utanför med all större kraft. Jag läser på gravstenarna men ingenstans finns Anders Trulsons namn. Jag smyger runt ytterligare ett varv men utan resultat. Till sist tappar jag tålamodet.

– Jävla Trulson! Var är du? ryter jag så att det ekar mellan valven.

I nästa ögonblick sker något egendomligt. Jag får syn på ett par gallergrindar – precis likadana som dem jag kom in genom – som jag tidigare inte lagt märke till. Det är som om de plötsligt hade uppenbarats där i väggen.

Jag öppnar grindarna och kommer ut i en liten igenvuxen, muromgärdad trädgård. Där, under höga brännässlor, är Anders Trulson begravd. På muren hänger en minnestavla, gjuten i grönärgad brons. Anders Trulson 1874-1911, står det. Inget mer. Bara hans namn och dessa årtal.

Åskan är mycket nära nu. Blixt och knall är nästan samtidiga. Jag står i en liten igenvuxen trädgård i Civita d’Antinos gamla övergivna begravningsplats och betraktar en grönärgad tavla till minne av en svensk konstnär som för nästan ett sekel sedan dog av blodstörtning här.

Av någon anledning känns det följdriktigt att skyarna öppnas. Regnet vräker ner, men jag kan inte förmå mig att ta skydd. Jag står där i regnet och fryser så att jag skakar.

Johan Werkmäster

 

 

Annons

Annons

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur.
1472 – Den dansk-norske kungen Kristian I pantsätter Orkney- och Shetlandsöarna utanför Skottlands kust till den skotske kungen Jakob III. Ögrupperna har tillhört Norge sedan 800-talet, men då Kristian har ont om pengar överlämnar han öarna som säkerhet för sin dotter Margaretas hemgift, sedan hon 1469 har gift sig med Jakob. Öarna ska förbli i skotsk ägo tills hemgiften är betald, men eftersom pengarna aldrig kommer att erläggas kommer öarna i och med detta att förbli skotska och därmed upphör de sista resterna av de vikingatida norska besittningarna på brittiska öarna.
1513 – Vid den dansk-norske kungen Hans död efterträds han som kung i båda länderna av sin son Kristian II. Sedan Hans blev avsatt som svensk kung 1501 har han försökt återta den svenska tronen och Kristian övertar anspråken på den. Först 1520 lyckas han dock göra sig till kung även av Sverige.
1636 – Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna utfärdar förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne, vilka blir grunden till det svenska Postverket. Redan 1620 har en postlinje inrättats på sträckan Stockholm–Markaryd–Hamburg, men nu åläggs en del bönder (mot skattefrihet) att låta sina drängar befordra post mellan de större städerna i det svenska riket. Redan 1685 är den svenska postorganisationen utbyggd med postmästare och -ryttare, så att det finns postlinjer över hela Sverige, upp till Torneå i norr, Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i öst, Stettin i Svenska Pommern i syd och Hamburg i väst.[2]
1928 – En telefonlinje mellan Sverige och USA öppnas officiellt. Det första samtalet mellan Stockholm och New York har dock utväxlats redan den 29 november året innan.
1935 – Dansk-norskan Caroline Mikkelsen blir den första kvinnan som landstiger i Antarktis. Detta sker över 100 år efter den första landstigningen på kontinenten (1821).
1990 – Knappt tre och en halv månad efter att Berlinmuren har öppnats (9 november året innan) är hela mursträckan mellan Berlins gamla riksdagshus och gränsövergången Checkpoint Charlie nerriven.
2002 – Under en kvartsfinal i ishockey under årets vinter-OS i amerikanska Salt Lake City mellan Sverige och Vitryssland skjuter vitryske spelaren Vladimir Kopatin ett skott från halva planen. Pucken studsar på svenske Tommy Salos axel och glider sedan in i mål. I och med detta blir ställningen 4–3 till Vitryssland och under matchens få återstående minuter ändras inte läget, varför Sverige förlorar gruppspelet och därmed är ute ur ishockeytävlingen.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 1923 – Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar den förseglade ingången till faraonen Tutankhamuns gravkammare, under stor bevakning från världspressen, lite mer än tre månader efter att själva graven har upptäckts (4 november året före).
1959 – Sedan den kubanske presidenten Fulgencio Batista har blivit avsatt och tvingad i landsflykt från Kuba av kommunistiska kubanska revolutionärer den 1 januari samma år kan revolutionsledaren Fidel Castro nu ta över som landets premiärminister. Han innehar denna post till 2 december 1976, då han istället blir landets president och förblir så till 2008, då han avgår av sjukdomsskäl och lämnar över makten till sin bror Raúl.
1962 – Det svenska 1600-talsörlogsfartyget Vasa, som bärgades den 24 april året innan efter nära 333 år på botten av Stockholms ström, visas för publik för första gången på Wasavarvet. Här kan besökare bese fartyget fram till slutet av 1980-talet, då man istället flyttar det till det nuvarande museet, som öppnas 1990.
1987 – En ny svensk 100-kronorssedel införs med bild på 1700-talsforskaren Carl von Linné. Den ersätter den tidigare 100-kronorssedeln med bild på 1600-talskungen Gustav II Adolf och blir den första svenska sedel, som inte har en kunglighet som motiv. Den följs under 1990-talet av en 20-kronorssedel med Selma Lagerlöf och en 50-kronorssedel med Jenny Lind och idag (2017) är 500- och 1000-kronorssedlarna de enda, som fortfarande har regenter som bild (Karl XI respektive Gustav Vasa). Från och med 2015 ska helt nya sedlar införas, som helt saknar kungliga motiv.
1990 – Kjell-Olof Feldt avgår från posten som Sveriges finansminister, dagen efter att statsminister Ingvar Carlsson har lämnat in regeringens avskedsansökan. När Carlsson den 27 februari bildar ny regering är samtliga ministrar från den gamla regeringen kvar, utom just Feldt, som tillfälligt denna dag efterträds av Odd Engström och i den nya regeringen av Allan Larsson, då han har blivit kraftigt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket.
2005 – Den internationella överenskommelsen Kyotoprotokollet träder i kraft. De flesta länder i världen har skrivit under och ratificerat avtalet, som säger att de globala utsläppen av växthusgaser ska minska med 5,2 procent mellan 1990 och 2012. Medan några få länder, såsom Västsahara, Somalia och Afghanistan, inte har skrivit under avtalet är idag (2017) USA det enda av de underskrivande länderna, som har vägrat ratificera det.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen