Primus Mortimer Pettersson – Konstens geniale särling - Tidningen Kulturen




frösö

Konstens porträtt
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Konsten har alltid varit en viktig del i människans liv och behovet att samtala om konst och vad konst är tycks idag vara större än någonsin. Vissa hävdar att konst är det som konstnären gör med intentionen att det ska vara konst, det måste finnas ett syfte och en djupare innebörd.




Många har säkert förundrats över hur denne alkoholskadade psykiskt sjuka person, som levt ett mycket självdestruktivt liv, var i stånd att producera denna storartade konst som strålar av vitalitet och hälsa. Hans levnadstecknare menar att det sannolikt beror på att Primus blev sjuk under arbetets -och sysselsättningsterapins blomstringsdecennium och kunde ägna sig åt sitt skapande i en trygg miljö. Insjuknandet medförde minnesförlust som gav honom motivation att rekonstruera sitt liv genom bilder. Primus kände inre befrielse genom sitt bildskapande och han fick genom sitt unika konstnärskap andra så kallade friska att betrakta världen från en ny horisont. Men utan talang kan varken en frisk eller sjuk konstnär forma ett konstverk.
Primus Mortimer Pettersson

Primus Mortimer Pettersson

Annons:



Tanken att det måste finnas en konstnärlig avsikt, alltså att konstverket är medvetet skapat är något som lever kvar från den traditionella konstteorin. Naiv konst eller särlingskonst anses därför ibland vara mindre värd. Andra menar att konst är det som betraktaren anser vara konst. Upplevelsen finns i betraktarens öga. Från romantiken med dess genikult har det särpräglade, nyskapande och personliga konstverket levt kvar som något eftersträvansvärt. Konstnärens uppgift är att gestalta det komplexa, mångbottnade, ordlösa och gåtfulla. Paul Klee skriver: ”Konstnären gör det fördolda synligt”. Ett bra konstverk fortsätter att vara tolkningsbart genom tiderna att ha något på hjärtat, vara levande, spännande och provocerande.

Runt sekelskiftet 1900 växer en fascination inför primitiva och naiva konstnärer som uttryckte något personligt. Outsider-art eller särlingskonst är en bred term som omfattar de flesta typer av kreativa verk som uppfattas som konst men som producerats utanför den etablerade konstvärlden, ofta av individer på mentalsjukhus. Chicagoförfattaren William Swislow, som är en av samtidens anhängare av outsider art, har försökt besvara frågan om vad outsiderkonst egentligen är. Han ser det som en förutsättning att människan bakom verket måste ha skapat detta utan hänsyn till etablerade uppfattningar om vad som är konst. Inte heller kan det finnas en strävan efter kommersiella framgångar eller en vilja att bli erkänd av konstetablissemanget.

Men detta begrepp kan även innefatta konst gjord av visionärer eller självlärda konstnärer. Kännetecknande för denna konst är extrema, mentala tillstånd, okonventionella idéer och fantasivärldar. Att vara outsider eller särlings- konstnär innebär utanförskap, dessa konstnärer placeras oftast utanför samhällets tjänst, eftersom de bryter mot vissa sociala överenskommelser. Den naive konstnären gestaltar utan förebild eller skolning ur sitt eget inre ett färdigt konstverk, en färdig bild. Den naiva konsten är ett stycke liv, inte livets avbild. Gemensamt för naiva konstnärer är deras färg- och berättarglädje, detaljrikesdomen och den nära anknytningen till det förflutna, ett förflutet som lever i både minne och i färg. Berättarglädjen är naturlig och avsiktslös och framför allt äkta, ursprunget är nära.

Naivist kallas den konstnär som använder sig av den naive konstnärens spontana uttrycksmedel. De naturligt naiva begåvningarna bör sättas i en annan klass. Dessa arbetar var och en i sin stil utan minsta estetiska spekulationer. Det mesta ses i minnets och barnets perspektiv. Det finns endast en gemensam nämnare för naiva bilder: de beskriver verkligheten genom att ta fram konstnärens inre värld eller hans uppfattning av och reaktion på verkligheten. PrimusIngen vanlig naivist är titeln på Gurli Utas bok om konstnären Primus Mortimer Petterssons liv och konst som utgavs 2005. Mycket har spekulerats och skrivits om denne gåtfulle och självlärde särling som målade tillstånd och känslor. Författaren som är psykolog har gjort en grundlig efterforskning och även fått tillgång till Primus sjukjournaler. Hon ger i denna biografi en sann och insiktsfull bild av detta gripande människoöde.

Primus Mortimer Pettersson föddes i Östersund 1895, som son till en kakelugnsmakare och hans hustru. Fadern beskrivs som temperamentsfull med politiska intressen och modern som varmt troende. Primus var, enligt vittnen, ett rastlöst och känsligt barn som flera gånger rymde hemifrån. Som många barn vid förra sekelskiftet fick han och hans två bröder tidigt börja hjälpa till med familjens försörjning. Modern dog 1909 efter flera års sjukdom och Primus, 14 år och häftigt utåtagerande mönstrade på och gick till sjöss för första gången. Där vidtog ett hårt och stökigt liv. De följande tonåren var han tidvis på luffen och ibland till sjöss. Primus tid i lumpen sammanföll med Första Världskriget och han valde att rymma från tjänsten och arbeta som sjöman under hela krigets gång. Detta medförde att han efterlystes för värnpliktsvägran.

Fram till 1919 är det någorlunda belagt vad Primus hade för sig. Men därefter upphör alla noteringar och livstecken fram till 1924. Då återfanns han svårt chockad, som det står i många artiklar som skrivits på ett sjukhus i San Fransisco. I hospitalets inskrivningssamtal nämns att han hört röster ombord på det fartyg där han senast arbetade och dessutom ska han ha supit hårt. Utlåtandet blir: ”Historien av överdrivet drickande gör alkoholpsykos med aktiv hallucination trolig”. När Primus efter en tid i USAs vård skickades hem till Sverige diagnosticerades han med schizofreni, en vid denna tid väl använd diagnos inom mentalvården. Men därmed inte sagt att den stämde på Primus tillstånd. Gurli Utas beskriver det som att oavsett vad som hände honom var det nu som han gick in i sig själv för att sedan aldrig riktigt återvända.

Dock återfinns Primus 1929 i hemstaden Östersund som patient på stadens Hospital. Han dras med tvångstankar och rösthallucinationer, är rastlös och orolig och vissa dagar skyr han elektricitet. Mentalsjukvården gick till stor del ut på att bryta ner en persons egen vilja för att göra patienten foglig och lätthanterlig. Hospitalet skulle inte bota eller behandla utan skydda samhället från de som uppfattades som störande och farliga. Lyckligtvis förändrades vården vid 1930-talet och kom att få karaktär av friskvård, humanism och människans inneboende kraft. Sysselsättningsterapi var en nyhet och målet var att alla patienter skulle aktiveras. Primus utmärkte sig snart genom sitt måleri. Gurli Utas menar att Primus var en av de första patienterna i bildterapi, åtminstone i Sverige.

Bildterapi innebär att patienter kan kommunicera via bilder och symboler. Detta öppnar upp för en annan form av dialog med det inre och eftersom intellektet är så högt värderat i vår kultur så finns i bildterapin en annan tillgång till oss själva. När orden inte räcker till kan vi gestalta och uttrycka känslor i färg och form på ett spontant och kravlöst sätt. Kreativiteten har en inneboende läkande förmåga. Idag nedvärderas ofta de introverta och irrationella sidorna hos människan. Men behovet att återknyta kontakten med sitt inre liv finns uppenbarligen hos många. Barndomstrauman förläggs till det inre. Konsten och skapandet kan då användas i helandets tjänst och ta fasta på det friska inombords. Carl Gustav Jung skriver: ”Skapandet av något nytt uppnås inte av intellektet utan av lekinstinkten som drivs av en inre nödvändighet.”

En gynnsam händelse på hospitalet är att överläkaren Agerberg upptäcker att Primus konst lyfter sig över det vanliga och en uppmuntrande skötare stöttar honom på alla sätt och förser honom med material. Tavelproduktionen blev med tiden mycket omfattande. Motiven var ofta hus i alla former, städer och båtar. Primus älskade hus, om han varit arkitekt hade han säkerligen lyckats förnya den moderna arkitekturen. Eftersom han delvis förlorat kontakt med den friskes upplevelsevärld kunde han av minnesfragment, drömmar och visioner skapa en fantasiarkitektur. Primus målade pyramider i överjordiskt ljus, rosa slott, torn, tinnar, portaler. Orientaliskt inspirerade stadsbilder där husen kunde få mänskliga drag var vanliga motiv, liksom städer med öde torg, folktomma gator och avvisande hus utan fönster. Båtar symboliserade givetvis drömmen om frihet. Akvarellen ”Slott som speglar sig i vatten” ser jag som den lugnaste, vackraste och mest avklarnade som Primus målat, ingenting tyder på att han var sjuk. Alltför förbisett är det ensamma trädet, ett kalt avskalat träd med bara en spretig gren som böjer sig över bilden. Det är inget unikt träd. C.F. Hill med flera använde sig av denna symbol som ett självporträtt. Primus hade en manisk produktion med 15000 bilder under de 45 år han var intagen på mentalsjukhuset på Frösön.

Konstnären Primus Mortimer Petersson beskrivs ofta som äktnaiv, en expressionist, symbolist och kolorist. Men Gurli Utas, protesterar mot beteckningen äktnaiv. Till skillnad från vad man vanligtvis menar med äktnaiver är hans kompositioner ytterst medvetna, inte det vanliga upprepandet av personer och ting. Inte så sällan innehåller en bild bara ett enstaka föremål, ett skepp, en kyrka, ett träd. Medvetet använder sig Primus av tomrummet i sin komposition för att framhålla det centrala i bilden. Det sägs att den schizofrene målar utan rationell styrning. I så fall var inte Primus schizofren. Tomrummet skrämmer honom inte, det är ett av hans utrycksmedel. En gängse uppfattning är också att det i Primus bilder är tystnaden som är mest talande. I stark konstrast till naiverna är hans starkt bländande ljus och hans rikt varierande färgbehandling. Han är endast naiv i betydelsen självlärd. Sist men inte minst, vad som skiljer honom från gruppen naiva konstnärer, är att hans konst provocerar.

Det framväxande konstnärskapet innebar dock inte att Primus kom att tillfriskna från sin kollaps eller få sin sjukdom under kontroll. Han pendlar under 1930-talet och 1950-talet mellan måleri då han är på dåligt humör till handlingsförlamning. Så gick det många år fram till det stora genombrottet 1966. Då bröts hans isolering och han fick tillfälle att göra långa resor och besöka utställningar tillsamman med sin skötare. Den negativa konsekvensen av genombrottet var att stora delar av hans verk förstördes. Utrensningarna, som Gurli Utas kallar dem. Hon är mycket kritisk mot tilltaget att förstöra stora delar av Primus livsverk som gjordes av den enda anledningen att hålla uppe priset på hans konstnärskap, enligt principen tillgång och efterfrågan. Flera tusen målningar kasserades på en enda dag. Hon skriver: ”Vad hade hänt om man farit fram med t.ex. Van Goghs bilder på samma sätt, vad hade då blivit kvar?”

Naiva konstnärer har en speciell känslighet, högkänsliga skulle man kanske kalla dem idag. De har ett bildtänkande och återger sina minnesbilder. William Blake menar att fantasin går utöver varseblivningen, allt det faktiska och mätbara. Han upplevde förnuft och minnet som destruktiva krafter och såg fantasin eller imaginationen (inbillningsförmågan) som skapelsens urkraft och att denna liksom människans poetiska förmåga är den egenskap hos människan som verkligen gör henne till människa. Konstnärskapet är, hävdar Blake, ofrivilligt. Konstnären skapar inte själv, utan är endast ett språkrör. Den sanne konstnären skall, enligt Blake, vara en inspirerad profet. Konstnären måste betraktas som visionär, någon som har förmåga att tyda tecken i tiden och göra dem synliga. Konstens mål är enligt den naive målaren att bli ett med livet. Kanske är det inte orimligt att tänka sig ett orsakssamband mellan konstnärskap och psykisk ohälsa, ett indirekt samband där den bakomliggande faktorn heter känslighet.

Idag nedvärderas ofta de introverta och irrationella sidorna hos människan. Men behovet att återknyta kontakten med sitt inre finns hos många människor. Mycket kultur och konst har blivit till i situationer där människor som levt under förtryck har behövt andra vägar för att uttrycka sig och göra sin sanning hörd. Då har konsten och fantasin ofta blivit ett medel för denna sanning att komma fram. Konstnärens och konstens uppgift bör vara att förändra världen, göra den mer mänsklig, rättvis och fri. För hela Primus enorma produktion gäller att han skapade avsiktslöst utan tanke på mottagare. Outsidern eller särlingen är likgiltig för egen ära och berömmelser och även ointresserad av kommersiell framgång eller av etablissemangets erkännande. Det viktiga för honom tycks i stället vara att finna en upplevelse av total närvaro. Men den som är ointresserad av kommersiell framgång och etablissemangets erkännande är inte nödvändigtvis galen. Och vem är förresten galen i en värld som är vansinnig?

Många har säkert förundrats över hur denne alkoholskadade psykiskt sjuka person, som levt ett mycket självdestruktivt liv, var i stånd att producera denna storartade konst som strålar av vitalitet och hälsa. Hans levnadstecknare menar att det sannolikt beror på att Primus blev sjuk under arbetets -och sysselsättningsterapins blomstringsdecennium och kunde ägna sig åt sitt skapande i en trygg miljö. Insjuknandet medförde minnesförlust som gav honom motivation att rekonstruera sitt liv genom bilder. Primus kände inre befrielse genom sitt bildskapande och han fick genom sitt unika konstnärskap andra så kallade friska att betrakta världen från en ny horisont. Men utan talang kan varken en frisk eller sjuk konstnär forma ett konstverk.

Primus måleri är ett försök att återfinna sin identitet genom att återupprätta kontakt med ett dunkelt förflutet. Han skapar inte för någon annan utan han rekonstruerade sitt liv ur sitt inre åt sig själv. Gurli Utas skriver: ”Hans konstnärskap tolkar jag som ett försök att återskapa och behålla drömmen om ett vackrare liv”. Termen naiv konst ses ofta som en outsiderkonst som utövas av konstnärer utan formell utbildning eller examen och om det var sant före tjugonde århundradet finns det idag en akademi för denna udda konst. Naiv konst är en fullt erkänd konstgenre representerad i konstgallerier världen över. Uppskattningen av ett konstverk kan förändras, det kan avta eller öka över tiden. Detta beror inte på konstnären utan att samhället, smaken, modet och den personliga kunskapen förändras. Gurli Utas menar att hon med sin bok ville rädda Primus från glömskan.

Ensam och isolerad skapade Primus en värld av skönhet och ro. Strax före sin åttioårsdag avlider Primus Mortimer Pettersson lugnt och stilla av ålderdomssvaghet. Hans grav finns på Frösö kyrkogård.

Whenthe soul wants to experience something she throws out an image and steps into it  (Meister Eckhart)

 

 

Lena Månsson

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen