Vem var Ana Mendieta? - Tidningen Kulturen




Konstens porträtt
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Mattias Viktor Desac om den kubansk-amerikanska konstnären Ana Mendieta




Alla hennes verk berör ämnen som genus, etnicitet, existentialism och hon strävade hela tiden efter konstens förmåga att skapa ett universellt språk. Hon var övertygad om att kroppen var förbunden med naturen och genom att använda sin kropp som objekt i naturmiljöer förstärkte hon sin självständighet som kvinna och som autonom från mannens sexuella blick. Genom att arbeta i skog och mark försökte hon hitta djupa band till forntida kulturer och religiösa synsätt som kunde ge svar på samtida problem.

Annons:



Ana Mendieta var en kubansk-amerikansk konstnär som var aktiv under 70-talet och fram till sin död 1985. Hennes sätt att arbeta präglades av den samtida experimentella konstvärlden med konceptualism, skulpturer, videokonst, kroppssmyckning och installationer som främsta uttrycksmedel. Hon försökte hela tiden överskrida gränser mellan konstnär och publik, manligt och kvinnligt, kropp och själ. Det har även funnits mycket mystik runt Mendieta efter hennes plötsliga död 1985 då hon föll 33 våningar från sin lägenhet i New York. 1

Mendieta var en konstnär som kännetecknades av konstraster och är svår att placera i ett fack.

Hon arbetade med naturmaterial, men var inte en ”jord-konstnär”. Aktiv inom performancevärlden men ville inte bli kallad performancekonstnär. Hon vände sig mot att bli kallad "feministisk konstnär” efter att ha kritiserat den amerikanska feministiska rörelsen för att vara för vit och exkluderande. Som invandrare försökte hon skapa sig ett nytt hem i USA men saknade hela tiden sitt liv i Kuba. Hon arbetade med magi och övernaturlighet men ville samtidigt vara distanserad från spirituella rörelser. Mendieta var en svårdefinierad konstnär som hela tiden förnyade sig. Men genomgående är hennes verk existentiella och kopplade till hennes önskan om att upptäcka vem hon var i förhållande till sin omgivning.2

Alla hennes verk berör ämnen som genus, etnicitet, existentialism och hon strävade hela tiden efter konstens förmåga att skapa ett universellt språk. Hon var övertygad om att kroppen var förbunden med naturen och genom att använda sin kropp som objekt i naturmiljöer förstärkte hon sin självständighet som kvinna och som autonom från mannens sexuella blick. Genom att arbeta i skog och mark försökte hon hitta djupa band till forntida kulturer och religiösa synsätt som kunde ge svar på samtida problem.3

Kroppen och landskapet var Mendietas främsta material. Naturliga element såsom jord, vatten och eld användes för att utforska vad det innebär att existera. Hennes personliga erfarenhet av att vara flykting från Kuba är väsentligt för att kunna förstå hennes verk. Samtidigt försöker hon använda sina berättelser för att skapa en universell känsla om hur det är att vara människa. Mendieta beskriver hennes arbete som; ”My art is grounded in the belief of one universal energy, which runs through everything: from insect to man, from man to specter, from specter to plant, from plant to galaxy.”4

Mendietas identitet som kvinna och icke-vit påverkade hennes arbete i USA. Hon ifrågasatte den vita medeklassfeminismen och förde in tankar om etnicitet. 5Hon behandlade frågor om existens, liv, död, våld, kärlek, sex och återfödelse. Ett återkommande kännetecken i alla hennes verk är en typisk kvinnlig silhuett, som hon skapade som ett självporträtt genom att använda sin kropp i jord, lera, fjädrar, blommor, löv, aska, krut, grenar, snäckor, gräs, is, vax, mossa, sand, blod, vatten och eld. Orsaken till att använda dessa material var en önskan om att återförenas med en evig och universell kosmisk energi där människan, det naturliga och det gudomliga samexisterar.6

Mendietas konst kan förstås utifrån Judith Butlers begrepp performativitet,vilket kan beskrivas somhandlingar som iscensätter eller "gör" kön.Det är själva görandet, yttranden och hur vi beter oss som upprätthåller tankar och föreställningar kring kön. Genom att uppträda på sånt sätt som inte uppfattas som typiskt kvinnligt eller manligt ifrågasätts och görs det motstånd mot föreställningar kring absoluta sanningar kring kön, genus och sexualitet.7Hennes arbete präglades av en feministisk medvetenhet då hon var aktiv i en traditionellt manlig sfär där det inte ansågs självklart att som kvinna arbeta så utmanande. Hon menar själv att det var absolut nödvändigt för henne att använda sin kropp och fysiskt vara en del av sina verk;

”By using my self-image in my art, I am confronting the ever-present art and life dichotomy. It is crucial for me to be a part of all my works. As a result of my participation, my vision becomes a reality and part of my experiences.”8

Genom att hon använder sin kropp i naturen på ett så aktivt sätt så utmanar hon bilden av den kvinnliga kroppen som passiv. Offret och offrandet är centralt för Mendietas verk, vilket kan förstås utifrån Foucaults tankar om kroppslig disciplinering. Hon syftar till att exponera kroppens begränsningar och överdrifter. För Mendieta kunde kroppen ses som föremål för våld, erotik och död.

Disciplinens historiska ögonblick är det ögonblick då en konst att hantera människroppen uppstår, som inte bara syftar till att öka måttet av dess färdigheter eller ens måttet av dess underkastelse, utan till att skapa ett förhållande som på en och samma gång gör kroppen lydigare ju nyttigare den är – och tvärtom. 9

Mordet och våldtäkten på studenten Sara Ottens 1973 inspirerade Mendieta till konstverket ”Untitled (Rape scene). Efter våldtäkten bjöd hon hem några konstnärskompisar. De möttes av något våldsamt blodigt, som spred avsmak och panik. De inbjudna såg en halvnaken kvinna som var kletig av blod. Det var Mendieta själv. Att se blodet och inte kunna veta vad som hänt, eller kunna påverka skapade rädsla och förvirring. Mendieta tog fasta på sin egen och omgivningens reaktion på våldtäkten och transformerade genom sin performance en faktisk händelse. Syftet var att tvinga publiken att se resultatet av sexuellt våld mot kvinnor.10

Att beröra våldtäkt var inget nytt för konstvärlden. Den framväxande feministiska rörelsen under 60–70 talet hade redan tidigare arbetat med liknade performances och berört frågan. Skillnaden var hur Mendieta valde att iscensätta konstverket. Mendietas konstverk tvingade publiken att bli en del av verket, vilket gör att fokus inte bara blir på offret utan också på de som bevittnar händelsen och inte ingriper, vilket kan ses som en kommentar på hur övergrepp pågår hela tiden med men att ingen ingriper. Samhällskritiken var tydlig i Mendietas våldtäktsscenario. Detta tillvägagångsätt har fungerat som inspiration för efterföljande konstnärer som velat skapa debatt kring kontroversiella frågor. 11

Mendietas konst berör också frågor om essentialism och social konstruktion vilket relaterar till Butlers (2015) teori om att subjektiviteten inte förgår handlingarna utan orsaksförhållandet är omvänt – görandet föregår varandet.12Mendietas arbete diskuterar idén om kvinnan och naturen, om nationell identitet och hur sociala aspekter spelar in på hur du upplevs av samhället.13

Mendieta ifrågasätter hela tiden verkligheten genom att koppla samman frågor om identitet, mystik och kultur. Hon beskriver hur hon blir till som ”den andre” vilket relaterar till Butlers och Althurssers tankar om hur våra subjekt skapas i förhållande till andra genom interpellation, vilket är den process varigenom språket konstruerar en social position för individen och därmed gör hen till ett ideologiskt subjekt. Mendieta ville försöka beskriva hur det känns att hela tiden blir definierad och objektifierad som ”den andre”, både som kvinna och invandrare. 14

”I was looked at by the people in the Midwest as an erotic being (myth of the hot Latin), aggressive, and sort of evil. This created a very rebellious attitude in me until it sort of exploded inside me and I became aware of my own being, my own existence as a very particular and singular being. This discovery was a form of seeing myself separate from others, alone.”.15

Det här kan förstås utifrån tanken om det ”konstitutiva yttre” som utarbetades av Jaqcues Derrida, vilket handlar om att skapandet av en identitet alltid utgår från en skillnad/distansering till någon annan. Till exempel berör det konstraster som form och innehåll, vitt och svart, man och kvinna. Existensen av en annan person blir en möjlighet för mig själv att skapa en identitet, eftersom jag själv utan ”den andre” inte kan ha en identitet. Detta synsätt ifrågasätter essentialistiska perspektiv på identitet och objektivitet.16

Merewether (1996) skriver om hur Mendieta kan förstås utifrån Foucault då hennes verk symboliserar frihet och eskapism från rådande strukturer och normer. Speciellt tydligt blir det då hennes konst arbetar så aktivt med att utforska sociala tabun och överskridande av normativa gränser med hur hon använder sin kvinnliga kropp som verktyg. Mendieta är dessutom intresserad av hur offrande och straff reglerar den mänskliga kroppen i vårt moderna samhälle.

From this perspective, it was the work of writers such as Foucault and Marcuse who, in their critique of the repressive conventions of society, provided such artists as Mendieta with an important theoretical and political armature to their work. In their terms, the role of modernism could serve as a critical injunction in offering a critical aesthetics of emancipation from the symbolic order.17

Det går också att förstå Mendietas arbete utifrån ett globalt och demokratiskt perspektiv. Som en främling i ett nytt land försöker hon skapa sig en identitet genom att bli ett med naturen. Utifrån Butler (2015) kan det förstås som att Mendieta upplever att hon lever ett prekärt liv som kvinna och invandrare och försöker använda sin egen kropp för att ta makt över sin tillvaro och skapa sig en egen historia och berättelse.

Sometimes it is not a question of first having power and the being able to act; sometimes its is a question of acting, and in the acting, laying claim to the power one requires. This is performatiivty as I understand it, and it is also a way of acting from and against precarity. 18

Det finns även en aspekt i Mendietas arbetes som kan kopplas samman till sårbarhet. Butler ser sårbarhet som en viktig del i att skapa förståelse mellan människor och som en vital del i att skapa en jämlik värld. Hon menar att sårbarhet visar att vi är beroende av varandra som medmänniskor och är grundläggande för att förstå oss själva som människor och för att skapa ett hållbart samhälle. Genom att Mendieta blottar sig själv så mycket i sina verk, så förmedlar hon sin utsatthet till betraktaren och bjuder in denna att försöka förstå hennes situation som kvinna och rasifierad.19

Förutom att undersöka den kvinnliga kroppens villkor arbetade Mendieta mycket med att förstå kultur, identitet och tillhörighet. I sin serie av installationer, med titeln Siluetas (1973-1980) som genomfördes i naturen, lämnar hon ett kortlivat avtryck av hennes kropp på marken och dokumenterar processen av hur konstverket försvinner i bilder och film. Dessa personliga spår på marken representerar en själslig avsikt att finna samband med jorden och skapa sig ett hem och samtidigt lindra smärtan av att leva i exil.20För Mendieta blir konsten som en flykt för henne, som ett sätt att skapa en imaginär anslutning till sin kultur på en annan geografisk plats. Hon försöker bygga ett hem genom att koppla ihop sin kropp med jorden. Hennes installationer kan förstås som uttryck för en önskan om att återvända hem och behovet för individen till att ansluta sig med sitt förlorade ursprung. 21

Mendieta har en tydlig politisk agenda i sitt konstnärskap där feminism och rasism kommenteras på ett subtilt sätt. Samtidigt går det att ifrågasätta det produktiva i att göra politisk konst. Mendieta arbetade mycket med perfomance som uttrycksmedel och försökte estetisera sig själv och använda sin konst som aktivism, om än på ett subtilt sätt. Konstvetaren Boris Groys (2014) menar att konst som politisk aktivism inte är effektivt och att det snarare förvandlar samhällsproblem till spektakel;

A certain intellectual tradition rooted in the writings of Walter Benjamin and Guy Debord states that the aestheticization and spectacularization of politics, including political protest, are bad things because they divert attention away from the practical goals of political protest and towards its aesthetic form. And this means that art cannot be used as a medium of a genuine political protest—because the use of art for political action necessarily aestheticizes this action, turns this action into a spectacle and, thus, neutralizes the practical effect of this action. 22

Vad är ens politisk konst? All konst som skapas i ett politiskt samhälle borde kunna definieras som politisk konst till viss mån, då det är präglat av rådande strukturer och normer.

Simon Sheikh (2007) menar i Konst, makt & politik att begreppet är tvetydigt. Han hävdar att konsten alltid har representerat egna idéer om världen och samhället både ur ett tjänade och kritiskt syfte.

Sedan finns det självklart – inom modernismen – en särskild konstpraxis som kallas politisk konst, som skenbart står i motsättning till opolitisk konst. Politisk konst ger ofta associationer till kritisk konst, till så kallad institutionskritisk konst å ena sidan samt till aktivistisk och direkt propagandisk konst å andra sidan.23

Institutionskritisk konst har ett kritiskt förhållningssätt till konstbegreppet och dess avtryck i kulturella och ekonomiska sfärer. Den är även skeptisk mot konstinstitutionen och hur den neutraliserar konstformens kritiska potential. När konst blir aktivistisk blir konsten textuell och kontextuell och politiken blir därmed överordnad estetiken. De politiska målen är det huvudsakliga och konsten blir ett sätt att nå dit. I Mendietas fall går det nog att hävda att det estetiska och filosofiska var det primära före det konkret politiska. 24

Meretwther (1996) skriver om hur Mendieta påverkades starkt av författarna Octavio Paz och George Batailles tankar om konsten och det moderna samhället.Mendieta intresserade sig för hur moderniteten påverkar individen och vad som händer med människan när individualismen breder ut sig. Paz menade att det är endast genom poesin som ett universellt språk kan skapas som är utanför historien och inom mytens värld. Poesin kan fylla det tomrum som religion en gång bidragit med och därmed föra samman människor. Mendietas arbeten präglas av en stark spiritualism och det är genom den som hon uppmanar till aktivism. Hon var djupt fascinerad av mexikansk och kubansk mysticism.25

Mendieta har varit en stor inspiration för efterföljande konstnärer på grund av hennes feministiska profil och banbrytande arbete med kroppen som verktyg. Hennes karaktär inspirerar även samtida aktörer på olika sätt. Tidigare i år var det stora demonstrationer utanför Tate Modern i London när Ana Mendieta verk inte fick synas när museet expanderade med en ny byggnad som lovade förändring och att arbeta inkluderande. Istället fick Carl Andre (Mendietas man vid hennes död och även misstänkt för att ha mördat henne) plats i det nya utrymmet. Det väckte känslor och en rörelse kallad #Where is Ana Mendieta skapades vilket fick stort medialt utrymme.26

Ana Mendieta var utan tvekan en konstnär som arbetade i en politisk och aktivistisk tradition. Med sina kontroversiella verk skapade hon debatt och inspirerade politiska rörelser utanför konstens område. Styrkan i Mendietas konst är att hon arbetar på ett subtilt sätt där existentiella frågor om kropp och identitet är det viktiga, vilket ger mer frihet till betraktaren att agera/känna på ett valfritt sätt istället för uppenbar plakatpolitik som styr betraktaren mot en särskild åsikt. Betraktarens tanke blir viktigare än konstnärens intention. Eftersom hennes konst berör universella frågor blir den inte heller bunden till sin samtid utan fungerar tidlöst och är lika aktuell idag.

 

Källhänvisning:

Butler, Judith. (2015). Notes toward a performative theory of assembly. Harvard University Press, London.

Foucault, Michel. (2001). Övervakning och Straff. Arkiv Förlag, Lund

Groys, Boris. 2014. E-flux Journal #56. (http://www.e-flux.com/journal/56/60343/on-art-activism/)

January, Latricia M. 2007. Beyond the Threshold: Allusions to the Òrìsà in Ana Mendieta 's Silueta Serie. Virginia Commonwealth University

Judit Gera, 2010. The search for identity in the art of Ana Mendieta and Arnaldo Roche-

Merewether, 1996. Ana Mendieta, Ediciones Poligrafa, S. A. and Centro Galego de Arte COIltemporanea, Barcelona

Rabell, American journal, volume VI, number 1,, Americas (http://americanaejournal.hu/vol6no1/gera)

Sheik, Simon (red). (2007). Konst, makt och politik: Skriftserien Kairos nr 12. Raster förlag. Stockholm

 

 

 

 

1

Merewether. 1996. Sid 83

2

January. 2007. Sid 1-3

3

Merewether. 1996. Sid 83-84

4

Nort Western Art Review, http://nuartreview.com/?p=1525

5

January. 2007. Sid 19-20

6

January. 2007. Sid 39

7

 Butler. 2015. Sid 28

8

January. 2007. Sid 13

9

Focualt. 2001. Sid 139

10

Merewehter. 1996. Sid 90-92

11

 Merewehter. 1996. Sid 90-92

12

Butler, 2015. Sid 62-63

13

Merewether. 1996. Sid 83-84

14

January. 2007. Sid 10

15

Merwether. 1996. Sid 42

16

Sheikh. 2007. Sid 25

17

 Merewether. 1996. Sid 89

18

Butler. 2015. Sid 58

19

Butler. 2015. Sid 150

20

Merewether. 1996. Sid 144

21

Gera. 2010.

22

 Groys. 2014

23

Sheikh. 2007. Sid 9

24

January. 2007. Sid 24

25

Merewther. 1996. Sid 196

26

 http://hyperallergic.com/305163/protesters-demand-where-is-ana-mendieta-in-tate-modern-expansion/

 

Mattias Viktor Desac

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen