Den moderna textila konsten och Sandra Ikse - Tidningen Kulturen




Konstens porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Textil konst har ofta kommit att enbart handla om material och hantverk. Men det finns textilkonstnärinnor som idag vill nå bortom denna begränsning. De vill uttrycka något viktigt om den värld vi lever i. Den moderna textila konsten är oerhört mångskiftande. Textilkonstnären tänjer på textilens traditionella gränser, material och tekniker används numera på ett friare sätt.

 


Att skildra textilkonsten för att skildra verkligheten var något nytt. Sju textilkonstnärer ställde ut verk under temata som förtryck, solidaritet och kampen för frigörelse. Inspiration till verken hämtas ur såväl den nära omgivningen som den globala världen. Sandra Ikse var en av de främsta i denna grupp med skildringar av kvinnan som hjälte, vardagens osynliga hjältinna som i gobelängen Mor och barn framför höghus. Mor och barnmotivet knyter an till en kristen ikonografi och kan ses som en modern andlig madonnabild. Ikse arbetar med jämställdhetsfrågor och kvinnors rättigheter i många av sina vävar.
Hannah Ryggen och hennes man Hans, fotograferade ca. 1935 Foto CC By-Sa3.0

Hannah Ryggen och hennes man Hans, fotograferade ca. 1935 Foto CC By-Sa3.0

Annons:



Under 1900-talet uppstod en delad syn på textil produktion från kvinnlig vardagssyssla till å ena sidan förspilld arbetskraft och å andra sidan kreativt skapande hantverk. Begreppen hantverk, konst och konsthantverk började ifrågasättas, inte endast i ord utan även i materialen. I textila vävnader syns detta bl.a. i motiven där konstnären nu vill förmedla såväl personliga som socialpolitiska budskap för att hos betraktaren väcka engagemang och en vilja att uppmärksamma något i samhället som man upplever som orättvist och fel. Budskapen i vävnaderna påverkas även av kampen om jämställdhet mellan män och kvinnor. Svensk- norska Hannah Ryggen (1894-1970) är bland de första nordiska textilkonstnärer som inte bara arbetar med konventionella motiv och estetik utan även för in budskap i sina vävar. Hon är en banbrytare inom textilkonsten med sitt stora politiska engagemang, en konstnär som använt sitt konstnärskap i kampen för rättvisa, för kvinnors likaberättigade, för solidaritet, för miljön och för fred.

Hannah Ryggen har kommit att bli en förebild för den yngre generationen med verk som berör både andra världskriget, Vietnamkriget och den vardagliga samtiden. Just nu är hon och hennes bilder högaktuella igen och visades för ett par månader sen på en mycket välbesökt utställning på Moderna museet i Malmö på utställningen Världen i väven. Hannah Ryggen framstår, enligt katalogförordet, som en av Nordens mest betydelsefulla konstnärer från det tjugonde århundradet. En samtida efterföljare är textilkonstnären Sandra Ikse som även hon förde in samhället i väven. Här refererar jag huvudsakligen till boken Speglingar av liv, två textilkonstnärer 1974-2004 samt till Svenska kyrkans tidning 1984 och 1988.

Sandra Ikse föddes 1945 av lettiska föräldrar och kom via Tyskland med Röda korsets hjälp till Sverige 1947. Hennes uppväxt är präglad av andra världskrigets förföljelse, ofrihet och ångest.
Mellan åren 1964-1968 studerade hon textil vid Konstindustriskolan (HDK) samt skulptur vid Valand och några år senare skulptur vid Valand. Genombrottet för henne kom i samband med utställningen Verkligheten sätter spår på Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg. Det var en samlad manifestation av den textila bilden som politiskt vapen.

Att skildra textilkonsten för att skildra verkligheten var något nytt. Sju textilkonstnärer ställde ut verk under temata som förtryck, solidaritet och kampen för frigörelse. Inspiration till verken hämtas ur såväl den nära omgivningen som den globala världen. Sandra Ikse var en av de främsta i denna grupp med skildringar av kvinnan som hjälte, vardagens osynliga hjältinna som i gobelängen Mor och barn framför höghus. Mor och barnmotivet knyter an till en kristen ikonografi och kan ses som en modern andlig madonnabild. Ikse arbetar med jämställdhetsfrågor och kvinnors rättigheter i många av sina vävar.

Dels finner hon motiv från utvecklingsländer exempelvis Väven Kvinna från tredje världen, Afrika, men också från sin egen vardag och omgivning. Förutom Sandra Ikse hade även Gunwor Nordström (1947-) ett vardagsnära och socialt engagemang, där den osynliggjorda kvinnan står i centrum I vävnaden Städerskan är det den lilla människan som arbetar i det tysta.
En annan förgrundsgestalt inom svensk textil konst är Maria Adlercreutz (1936) Hon kom att överföra fotografiet till bildvävnad. De första bildvävnader med denna teknik som hon gör är Fyra bilder om tredje världen samt I hennes ögon bevaras folkets ljus som beskrivs som ett av de viktigaste verken från sin tid som belyser Vietnamkrigens fasor.

Sommaren 1976 miste Sandra Ikse sitt barn Lukas, fyra år som drunknade i en damm. Detta var den yttersta sorgen. Livet avstannade, sönderfall hotade. I konsten gav hon uttryck för den svåra förlust som drabbade henne. Hennes vävar kretsar alltsedan dess kring födelse, liv och död.
Den största vävnaden från denna tid heter Jag vill välja livet. (1977-79) Den är bokstavligen ett livsverk som var nödvändigt för henne att göra. Färgerna hon använder är Lettlands flagga: mörkt blodröd och vit men även svart, grått och olika bruna nyanser- varma jordfärger är ständigt förekommande dominanter.

Eurydikekören av Gunwor Nordström

 

Eurydikekören av  Gunwor Nordström

 

Hon berättar själv att denna väv är ett livsträd eller ett mjukt "hjärtkors" framsprunget som skärvor ur det förflutna. Längst ner böljar det mörka havet, ur havet syns hennes föräldrars profiler, emellan dem sonen Lucas som blickar rakt på betraktaren. Böljande former, en symbol för växandet, för uppåt mot det lilla fostret, en påminnelse om det nya havandeskap som följde direkt på Lukas död. På tvärbjälken som också är Sandras öppna armar finns hela familjen avbildad, maken, de två levande barnen och Lucas som silhuett. Längst upp finns Sandras eget huvud som den korsfästa. Törnekronan består av Lukas handavtryck. Ho n har drag av allmoder. Den urkvinnliga kraften betraktas ju som smått hednisk och har inte gjort verket minde kontroversiellt. Detta är en stark "livet går vidare-väv", en uppbygglig dröm.

I äldre tiders familjeporträtt fick alltid de döda barnen vara med, även om de målades med bortvända ansikten eller mer i skymundan.
Sandra Ikses konst berör de stora existentiella frågorna, födelsen, döden och den fundamentala ensamhet som bestämmer människans liv mellan dessa båda punkter. Men samtidigt som hennes verk är allmänmänskligt är det djupt personligt. Det är alltid hennes egen historia och hennes eget nu som bildar utgångspunkten för hennes skapande. I väven Han såg mig i mitt friska öga gestaltas kärleken, den gudagåva som förmår bryta igenom det skal ensamheten sluter oss i. Också mannen framställs som stympad -bokstavligen- men i kärleken accepteras vi i vår ofullkomlighet.
En kärlek som förstår och förlåter och som ser oss alla som likvärdiga det är ju kristendomens centrala budskap. I vävnaden Öppna mitt innersta öga har hon skapat en andaktsbild för vår tid. Överst den korsfäste och törnekrönte Kristus och i bakgrunden den lilla rädda ensamma människan, kvinnan som försöker gömma sig bakom en mask, kanske omedveten om att hon är innesluten i en större gemenskap.

Sandra Ikse bearbetar djup sorg och existentiell vånda i verk efter verk. Själv säger hon:" Jag hade tänkt skildra arbetarkvinnors liv i väven. Så kom smärtan in i mitt liv och kastade allt översända. Då tog alla avsikter slut. Konkreta sammanhang som jag arbetat med i bilderna sjönk undan. Att gå in i känslor blev det enda". Hennes bilder väcker starka känslor och naturligtvis är det här utomordentligt personlig konst och anses kanske därför av en del som alltför privat för offentligt bruk. Men mycket av äldre tiders numera helt accepterade konst med religiösa motiv var i högsta grad privat från början. Vid personliga tragedier bearbetade konstnärerna den egna sorgen i framställningar av den lidande Kristus.

Sandra Ikses vävnader talar sitt språk om närhet och beroende, hopp, förtvivlan och förtröstan. Man kan uppfatta att dessa verk är födda ur en stor vånda och speglar en känslig och skapande människas möte med Kristus i den djupaste förnedringen och lidandet. Men lidandet kan föra framåt, vidare till något som kan likna mening. Nietzsche menade att lidandet är en sporre till skapande. Våra egna smärtor lär oss dela våra medmänniskors lidande, det är genom smärta och lidande som vi kan finna gemenskap med andra. Lidandet, detta centrala motiv får väl räknas till konsthistoriens allra vanligaste tillsammans med madonnaframställningarna det vill säga modern och barnet.

Att så många konstnärer saknas i den konsthistoriska litteraturen kan bero på att de arbetat inom marginaliserade områden, fel motiv eller stil eller material, exempelvis textil. Ikse, Nordström och Adlercreutz bröt mot hierarkier med väv och gjorde textil till en konstart. Hantverksteknikens kulturella aspekter är flera. Sandra Ikse vill stärka sina motiv genom anknytningen till den kvinnliga traditionen. Den långa arbetsprocessen och användandet av naturmaterial blir även en motvikt mot konsumtion och förgängligare material och är en del av budskapet. Jag tror att allt som kan sägas i måleri och skulptur också kan uttryckas i textila material. Därutöver kan textilkonsten tillföra värme och poesi.

Sandra Ikse nämner hantverkets anknytning till kvinnlig syssla som styrka och anser att det stärker hennes budskap. Och den smärta hon burit med sig genom livet har på ett paradoxalt sätt förmått berika hennes konstnärskap. De svåra minnena, skuldkänslorna, allt det som plågat henne har kunnat omsättas i kreativitet. Hon arbetar i stor utsträckning intuitivt, förutsättningslöst, hon prövar, förkastar, och ändrar innan hon når fram till en lösning. Den långsamma arbetsprocessen och användandet av naturmaterial blir även en motvikt till konsumtion och förgängligare material och är en del av budskapet. Textilkonsten har ofta kommit att handla om bara material och hantverk. Men det finns textilkonstnärer som vill nå bortom denna begränsning, som vill uttrycka något viktigt i den värld vi lever i.

Sandra Ikse är för många ett stort och känt namn i textila sammanhang. Hon har deltagit i många stora utställningar både i Sverige och internationellt och är representerad på de flesta av landets stora museer. Hon har fått kulturstipendier och hedersutmärkelser och innehar statlig inkomstgaranti. Få konstnärer lever så utlämnande för konstens skull.

Gobelängen Jag vill välja livet är ett flera års långt sorgearbete och den var Borås Konstmuseums största inköp av textil konst någonsin och är fortfarande en av museets oftast visade dyrbarhet.
Sandra Ikse har arbetat sig ur sorgen genom att väva den, låta den ta gestalt under sina händer. Svart är ofta den dominerande färgen i hennes textilier, men det svarta är med nödvändighet bakgrunden till det vita, till ljuset och den svarta färgen har också egna värden. I mörkret finner man ro, stillhet andakt och vila.

"I natten finns dagen
I sorgen finns glädjen Varje dag bär ett frö inom sig v
nya möjligheter
Sorg och glädje finns inneboende i
Livet självt. "
Några år efter olyckan utgav Sandra Ikse en liten skrift till minnet av Lukas. Där ger hon dessa ord till tröst till alla anhöriga som drabbas av ett barns död ."Ur sorgen och smärtan föds styrkan och livsglädjen. Ur död och förintelse växer nytt liv".

Lena Månsson

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen