Hudnära konst - Tidningen Kulturen




“Tim 2006-2008. Art Farm, Yang Zhen (Beijing)”  av Wim Delvoye, Courtesy the Artist

Essäer om konst
Verktyg
Typografi

På ryggen har han en stor tatuering av en känd konstnär. När han dör kommer skinnet att skäras bort och ramas in som ett konstverk. Nej, det är inte en sammanfattning av Roald Dahls novell Skin från (1952) utan det är Tim Steiner som har en tatuering av den belgiska konstnären Wim Delvoye på sin rygg.




Historiskt har tatueringar varit något stigmatiserande och förknippat med brottslingar, sjömän och andra suspekta grupper. Det är först de senaste åren som tatueringar blivit accepterat i samhället och idag kan vem som helst skaffa sig en tatuering, från en medelålders hemmafru till en VD, utan att det väcker någon misstänksam. Santiago Sierra gjorde år 2000 videoverket 160 cm Line Tattooedsom plockar upp tatueringens stigmatiserande budskap. Det är dessutom ett verk som ur ett konstnärligt perspektiv känns väldigt oetiskt.
Wafaa Bilal, “And Counting…,” performance 2010, Courtesy the Artist

Wafaa Bilal, “And Counting…,” performance 2010, Courtesy the Artist

Annons:



Delvoye hade tidigare tatuerat konstverk på grisar på en grisfarm i Beijing. När grisen dog av hög ålder kunde konstsamlare köpa skinnet med tatueringen och rama in den som ett konstverk. Konstnären ville nu prova och göra samma sak med en människa. Tims dåvarande flickvän som kände Delvoye tipsade honom om att konstnären sökte efter en person som vill fungera som en mänsklig duk för ett konstprojekt. Tim beslöt att ställa upp och efter två år och 40 timmars arbete hade Delvoye tatuerat ett stort motiv av en bedjande Madonna omgiven av rosor, en mexikansk döskalle, koifiskar och lotusblommor på hans ryggtavla.

Tatueringen såldes 2008 till konstsamlaren Rik Reinking för 150,000 euros. Fram till att Tim dör och verket tillfaller konstsamlaren ingår det i avtalet att Tim måste åka runt på olika gallerier minst tre gånger per år och ställer ut sig själv genom att sitta i galleriet med bar överkropp. Men hur gick det då för huvudpersonen i Roald Dahls berättelse Skin?

Skin handlar om Drioli, en gammal man som under ett besök i Paris passerar ett galleri där konstnären Chaim Soutine ställer ut. Drioli minns hur de umgicks i sin ungdom och hur konstnären under en blöt kväll tatuerade en målning av Driolis hustru på hans rygg. Drioli går in på galleriet och visar besökarna den makalösa tatueringen. Flera är villiga att köpa konstverket och en av dem erbjuder att genomföra en operation för att avlägsna tatueringen vilket han avråds från av de andra eftersom operationen förmodligen skulle döda honom. Då kliver en man fram och presenterar sig som ägaren till Bristol Hotel i Cannes. Han erbjuder Drioli en livstidsanställning och ett liv i lyx mot att han visar upp tatueringen för hotellets gäster. Drioli accepterar det lukrativa erbjudandet och följer med mannen. Berättelsen avslutas med att vi får reda på att det inte finns något Bristol Hotel i Cannes och att det några veckor senare dyker det upp ett konstverk av Chaim Soutine på ett galleri som är misstänkt lik tatueringen på Driolis rygg.

Tim Steiner är nu inte den enda tatuerade människa som fångat en konstsamlares intresse. Även den pensionerade läraren Geoff Ostling fick 2009 förfrågan om han ville donera sitt skinn till Australiens Nationalmuseum. Anledningen är att Geoffs helkroppstatuering är gjord av konstnären eX de Medici, en känd samtidskonstnär i Australien, som arbetar i flera olika medier från målningar till tatueringar. eX de Medici började tatuera Geoff 1988, långt innan hon slog igenom som konstnär och tatueringen har växt fram under drygt 20 års samarbete. Nationalmuseet äger redan ett tiotal verk av eX de Medici, men Geoffs tatuering kommer att vara den första som är gjord på en människas hud. I dokumentärfilmen Skin (2009) berättas hela historien kring detta märkliga konstprojekt från hur det hela började tills hur det ska gå till när Geoff dör och huden tas om hand och bevaras för framtiden.

Att ställa ut hud från döda människor är förstås inte helt okontroversiellt och väcker en del etiska frågor. I fallen med Tim och Geoff har de bägge gett sitt medgivande och är fullt ut införstådda med vad som kommer att hända när de dör. Men på många museer runt om i världen är man väldigt restriktiva med att ställa ut den här formen av konst. Medical Pathology Museum vid Tokyo universitet, som har en av världen största samlingar av traditionella japanska tatueringar, från mindre hudfragment till helkroppstatueringar, är till exempel inte öppen för allmänheten pga av de etiska frågorna samlingen väcker, utan riktar sig bara till forskare och läkare.

Historiskt har tatueringar varit något stigmatiserande och förknippat med brottslingar, sjömän och andra suspekta grupper. Det är först de senaste åren som tatueringar blivit accepterat i samhället och idag kan vem som helst skaffa sig en tatuering, från en medelålders hemmafru till en VD, utan att det väcker någon misstänksam. Santiago Sierra gjorde år 2000 videoverket 160 cm Line Tattooedsom plockar upp tatueringens stigmatiserande budskap. Det är dessutom ett verk som ur ett konstnärligt perspektiv känns väldigt oetiskt. Sierra betalade fyra heroinmissbrukande prostituerade kvinnor $67, vilket var priset för en injektion med heroin, för att  Sierra skulle få tatuerade dem. Han radade sedan upp de fyra kvinnorna på var sin stol med naken överkropp och tatuerade en linje över deras ryggar som totalt blev 160 cm. Naturligtvis hade kvinnorna ingen möjlighet att säga nej till pengarna utan Sierra utnyttjade deras försvarslösa situation, vilket förstås var en del i det konstnärliga konceptet att visa på maktstrukturer i samhället. Året innan hade Sierra genomfört en liknande performance där han på Kuba tatuerade ett 250 cm långt streck längs ryggen på 6 unga pojkar som han också betalade för att ställa upp på detta. Även här tycker jag att Sierra utnyttjar människor och exploaterar deras tillstånd av fattigdom och utsatthet för ett konstnärligt syfte.

Det finns många kriminella grupper där tatueringar symboliserar en stark tillhörighet till en organisation eller ett gäng. Den japanska maffian Yakuzan är känd för sina vackra helkroppstatueringar medan de latinamerikanska gängmedlemmarna har en brokig men symbolladdad samling av tatueringar på kroppen och i ansiktet. Den mexikanska konstnären  Renato Garza Cervera skapade ett par fällar av döda gängmedlemmars hud fyllda med tatueringar. Cervera kallar sitt verk för Of Genuine Contemporary Beasteftersom han ser de kriminella som djur. I galleriet ligger de som en jakttrofé, som en björn som något skjutit och sedan flått och lagt framför brasan. Det är nu inte någon riktig människohud som ligger på golvet utan läder som har behandlats för att se ut som människohud och som sedan tatuerats. Huvudet är skapat av polyester och vax, allt för att det ska se så realistiskt ut som möjligt.

Sedan finns det konstnärerna som väljer att tatuera sig själva som en del av ett konstprojekt.

Konstnären Mary Coble gjorde 2008 en performance som hon kallade Blood Scriptdär hon byggde vidare på tre tidigare performance där hon hade sammanställt en lista med 200 hatord och fraser som hon låtit skriva på sin hud men en penna. I  Blood Script valde hon ut de 75 vanligaste orden och lät tatuera dem på sin hud, dock utan bläck, vilket gör att orden syns som röda märken i huden men som läker och bleknar bort inom ett par veckor.

Att tatuera sig av solidaritet för att visualisera andras smärta och sorg är också något som Wafaa Bilal har gjort i en performance med namnet and Counting...från 2010. Den irakiska konstnären förlorade 2004 sin bror vid en missilattack mot hans hemstad Kufa. På sin rygg hade Bilal sedan tidigare låtit tatuera in namn på flera olika irakiska städer. Under 24-timmar satt han nu med naken rygg och lät en tatuerare göra en punkt för varje person som dött i Irakkriget. En röd prick symboliserade en död amerikansk soldat medan en ultraviolett prick en irakisk medborgare. 5000 soldater beräknats ha dött att jämföra med 100.000 irakiska medborgare. De röda prickarna är de enda vi kan se med blotta ögat på konstnärens rygg, men slår man på UV-ljuset ser man också alla de civila offren.  Bilal vill med sitt verk visa att finns mycket mer under ytan än vad vi får läsa i media. Bakom varje amerikansk soldat som dött finns flera civila irakiska offer. Vem vet kanske kommer vi i framtiden att hitta Wafaa Bilals ryggtavla på ett konstmuseum bredvid Wim Delvoye och eX de Medici  tatueringar.

 

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen