Vampyrer och blodslinjen i konsten - Tidningen Kulturen




Antoine Wiertz " L'Inhumation précipitée" (1854)- foto av Szilas från the Wiertz Museum.

Essäer om konst
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

En essä om vampyrer och blodkonst

 


Vampyrismen har en lång historia och har fått ett rejält uppsving de senaste åren i populärkulturen något som Katarina Harrison Lindbergh skriver om i sin bok. Man kan spåra vampyrernas historia ändå tillbaka till de blodsugande demonerna i Mesopotamien, via medeltidens smittspridande gengångare till den moderna sofistikerade vampyren alias greve Dracula som träder fram i 1800-talets viktorianska litteratur. Idag har vampyren förvandlats till en vältränad sexig övermänniska genom TV-serier som True Blood och Vampire Diaries.
Vampyr av Edwards Munch från 1894

Vampyr av Edwards Munch från 1894

Annons:



Hennes röda hår rinner som ett vattenfall över hans svarta kostym när hon lutar sig över honom och sätter tänderna i hans blottade hals. Vampyr kallar Edward Munch sin målning från 1894. Vore det inte för titeln skulle man likaväl kunna tro att kvinnan tröstar och håller om mannen som lagt sitt huvud i hennes knä. Målningen tjänar också som omslag till Katarina Harrison Lindberghs bok om Vampyrernas historia (2011) som vi återkommer till senare. I vanliga fall tillhör vampyrerna populärkulturen för det är inget vanligt motiv inom konsthistorien.

Det finns förstås undantag och de två mest kända vampyrmålningarna är förmodligen Munchs målning och Philip Burne-Jones (son till den pre-rafaelitiska konstnären Edward Burne-Jones) målning Vampyren (1897) som också visar hur en kvinna står över en sovande man. Intressant att notera är att det i bägge målningarna, som är från slutet av 1800-talet, så är det kvinnan som är vampyren, medan det i Bram Stokers klassiska och stilbildande roman Dracula (1897) är det en man.

Vampyrismen har en lång historia och har fått ett rejält uppsving de senaste åren i populärkulturen något som Katarina Harrison Lindbergh skriver om i sin bok. Man kan spåra vampyrernas historia ändå tillbaka till de blodsugande demonerna i Mesopotamien, via medeltidens smittspridande gengångare till den moderna sofistikerade vampyren alias greve Dracula som träder fram i 1800-talets viktorianska litteratur. Idag har vampyren förvandlats till en vältränad sexig övermänniska genom TV-serier som True Blood och Vampire Diaries.

Det finns olika teorier bakom varifrån myten om vampyrer kan ha uppstått. En av dem är att det skulle kunna röra sig om fall av den ärftliga blodsjukdomen porfyri som i folkmun kallas vampyrsjukan. En del av de symptom som kan uppstå av porfyri är blekhet genom anemi och extrem känslighet för solljus som kan leda till blåsor och smärta på huden när man vistas ute i dagsljus. Både blekhet och rädsla för solljus är något vi förknippar med vampyrer.

En annan mer vanlig förklaring är fall av skendödhet som inte var helt ovanligt förr i tiden. Likvakan skulle vara ett sätt att försäkra sig om att den avlidna verkligen var död så man inte begravde honom levande. Men ibland blev man tvungen att handla snabbt och den belgiska konstnären Antoine Wiertz målning L'Inhumation précipitée (den hastiga nedgrävningen) från 1854 visar vad som då kunde hända. På målningen ser man en man som förskräckt lyfter på kistlocket för att upptäcka att han befinner sig i en gravkammare och har blivit levande begravd. Troligen har mannen fallit offer för en koleraepidemi, vilken texten på gravlocket antyder, och i hast begravts för att undvika att smittan sprider sig vidare. Ingen har riktigt tagit sig tid att kontrollera om mannen verkligen är död eller bara skendöd. Den döda som reser sig ur sin kista tillhör också den etablerade bilden av vampyren.

Något som är centralt för vampyrerna är blodet. Genom att bita sina offer sprids vampyrsmittan vidare till offren. På så sätt påminner vampyrism om en dödlig blodsjukdom som sprider skräck hos befolkningen. När AIDS spred sig i världen under 1980-talet var tidningsomslagen fyllda av skräckrubriker och de smittade patienterna behandlades som pestsmittade vilket Jonas Gardells dramaserie Torka aldrig tårar utan handskar är ett bra exempel på. Inom konsten ökade också intresset för att lyfta fram frågor kring AIDS och HIV.

När den amerikanska konstnären Barton Lidice Beneš vänner började dö i AIDS och han själv testades positivt för sjukdomen började han i sitt konstnärskap använda material som förknippades med sjukdomen som medicinkapslar, sprutor och slutligen sitt eget infekterade blod. Genom att stänka sitt infekterade blod på papper skapade han konstverk som påminner lite om Jackson Pollocks action painting. Rädslan för AIDS gjorde det svårt att visa Beneš verk då galleristerna ofta betraktade verken som dödliga och som smittskyddsobjekt.

Andres Serrano var en annan konstnär under 1980-talet som också arbetade med kroppsvätskor som blod, sperma och urin. Han har blivit mest känd för det provokativa fotografiet Pissed Christ (1987) som består av ett krucifix nedsänkt i hans egen urin. Kristina grupper blev förstås upprörda av detta tilltag och av en hel del andra bilder där Serrano använt sig av konsthistoriska religiösa motiv som han mixat med kroppsvätskor. Inom kristendomen har dock blodet en viktig religiös och symbolisk innebörd. Nattvarden då vinet förvandlas till Kristus blod, golgatavandringen som är en riktig blodig historia med piskning, törnekrona, korsfästelse och slutligen spjutstick i sidan. I Mel Gibsons film The passion of Christ (2004) frossar regissören i blod under golgatavandringen så det nästan påminner om en splatterfilm.

Det är inte omöjligt att Mel Gibson inspirerats av den österrikiska konstnären Hermann Nitschs performanceverk Orgies Mysterien Theater. Mellan åren 1962 och 1998 iscensatt Nitschs runt 100 olika performance där han blandade djurslakt, offer, korsfästelsescener, religiösa processioner med blod, kött och nakna människor i en storslagen blodig orgie. Förutom dokumentationen av Nitschs performance i form av bilder och filmer som i många fall ser ut som om deltagarna har varit med i festivalen Tomatino i Spanien där gator och människor täcks av röda krossade tomater som man kastar på varandra, så skapar Nitsch även målningar där han kastar ut hinkar med blod på målardukar som ligger på golvet och som står uppställda längs väggarna. Med hjälp av en sopkvast eller en stor svamp skapa han sedan sina tavlor.

Blodet innehåller DNA som idag kan användas för att skapa ett unikt porträtt och identifiera en människa. Den brittiska konstnären Marc Quinn har istället för DNA använts sitt eget blod för att skapa ett självporträtt i form av byst av sitt eget huvud. Varje huvud består av drygt 4 liter blod, vilket är den totala mängd som finns i normal kropp, så Quinn har regelbundet under ett års tid fått gå till doktorn för att göra bloddonationer till sitt verk. Den första skulpturen gjorda Quinn 1991 och han har sedan dess vart femte år upprepat proceduren och skapat ett nytt porträtt med syfte att dokumentera hur han åldras. Skulpturerna har problemet att de precis som vampyrerna inte tål solljus. Blodet är nämligen fruset och skulpturerna måste hållas nedkylda för att inte smälta bort som en vampyr i solsken.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts