Bilden i bilden - Tidningen Kulturen

Auguste Herbin

Essäer om konst
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Jag såg den första gången på Galleri Astley i Uttersberg, ett blad av den franske, abstrakte målaren, eller, som han beskrivs på våra breddgrader, konkrete målaren, Auguste Herbin. Vad som är konkret konst och abstrakt konst är inte alltid kristallklart. Det kan betyda samma sak men också vitt skilda saker.

 


 

Ibland är abstrakt konst ett slags samlings- och paraplyrubrik och den konkreta en avläggare av denna. Så är det historiskt sett, först kom Kandinsky och sedan Mondrian, som till att börja med också beskrivs som abstrakt, innan Art Concret-gruppen etablerade sig genom ett manifest år 1930, och då talar man samtidigt om Neo-Plasticism, eller så handlar det enbart om skilda kulturella klassificeringar. Dock finns det en skillnad, upplever jag det som, den att konkret konst i någon mening också är abstrakt men att abstrakt konst inte är konkret. Vilket i så fall motsägs av den franska klassificeringen av Mondrian och Herbin ... begreppsförvirringen är med andra ord total och helt enkelt en del av spelet.

Jag framhärdar dock med ett försök till precisering. Den konkreta konsten är ytterst pregnant i sitt sitt formspråk, uppbyggd som den ofta är av välkända grundformer, bekanta från andra, icke konstnärliga sammanhang, som exempelvis geometrin, medan den abstrakta konsten oftast rör sig med ett formspråk som till sitt innehåll saknar tydliga referenser utanför måleriet och ofta enbart är ett resultat av den konstnärliga fantasin. Det handlar då om rena abstraktioner. Typ Pollock. Vars konst fått ett förtydligande tillägg, abstrakt expressionism. Det finns förstås blandformer - och gränsfall - som trasslar till begreppen ytterligare, men dessa lägger jag åt sidan.

Bilden

Det kan ha varit i samband med den konkretist-utställning som hette just Art Concret och som ägde rum på galleriet sommaren 1981, det år då jag och min familj flyttade till Skinnskatteberg. Herbin hängde därefter i hans bostad ovanpå Galleriet. Utställningen innehöll konstnärer som GAN, Jones, Herbin, Steinberg, Baertling, Englund, Falk, Ridell, Olofsson, Holmstrannd och Nilsson. Det var hur som helst en fantastisk utställning som helt förändrade min syn på konkret konst, som jag funnit trist och tråkig, platt. Det sista kan ju stämma, men inte i den betydelsen av ordet. Jag köpte ett stort blad av Baertling, kommer jag ihåg. Det ångrar jag inte.

ecco3

Men det är inte om det bladet som detta skall handla, utan om Herbins. Det är gjort 1953, det år han blev förlamad i högra armen. Vilket man inte ser ett spår av i bilden. Den måste ha tillkommit före förlamningen. Men de former han laborerar med är inte helt beroende av en stadig hand eller stadiga armrörelser, mer av tekniska hjälpmedel som sax, passare och olika matriser. Han kan dessutom ha överlåtit den tekniska proceduren på någon annan och enbart stått för kompositionen. Men om man går nära och studerar den i detalj ser man tydligt att förlagan är målad för hand. Det märkliga och inte alldeles uppenbara är att den samtidigt härbärgerar ytterligare en bild. Det handlar om två bilder i en, vilket man kanske inte upptäcker omedelbart. Jag gjorde det inte.

Kanske för att jag inför abstrakta och konkreta bilder värjer mig en smula för att koppla på den gestaltpsykologiska mekanismen - den infinner sig förr eller senare ändå - och låsa mig i en, om möjligt, figurativ läsning av bilden, som dessutom tenderar att bli permanent. Jag vill behålla den öppna blicken så länge som möjligt. Det intresselösa skådandet, för att tala med Kant.

Bilden i bilden

Jag vet inte om Herbin var religiös. Bilden gör det knappast troligt. Den kan heller inte fallit den katolska kyrkan på läppen. Det är det för övrigt inte mycket som gör eller har gjort under århundradena. Han var dessutom medlem i kommunistpartiet innan Stalin kom in i bilden. Å andra sidan är detta rena söndagsskolan jämfört med vad delar av detta prästerskap sysslat med de senaste åren och förmodligen inte heller var främmande för på Herbins tid. Han dog 1960 och blev 78 år.

Det är en ytterst väl balanserad komposition med klart avgränsade, konkreta former och färgfält. Ett formspråk som Herbin använt sig av under lång tid och som han senare blåste upp och närmast monumentaliserade. Han inledde sin konstnärsbana runt förra sekelskiftet som postimpressionistisk landskaps och stillebenmålare - och gästspelade senare i både kubism och surrealism - för att successivt reducera elementens mimetiska karaktär till mer abstrakta former och slutligen hamna i det rent konkreta.

Där finns cirkeln, halvcirkeln, triangeln och några avläggare till dessa, här på ett anslående sätt sammanfogade till en bild av ett samlag. En i katolska sammanhang uppenbar blasfemi, eftersom ena parten utgörs av en kardinal. De två avlångt röda, på varandra stående, avsmalnande triangelformerna till vänster med en cirkelrunt huvud ovanpå, bildar kardinalen. Denne har dessutom sänkt lite på huvudet som vore han i bön. Han lägras av en i vitt, streckformat antydd kvinnogestalt med utslaget hår och benen omslutande kardinalens röda och cirkelrunda kön. Allt inbäddat i blå, gröna och svarta geometriska element, vilket tillsammans skapar en harmoni och formlek av anslående skönhet. Det är lika snillrikt som raffinerat gjort. Halvt synligt och halvt försvinnande.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.