Symbolik och mystik i den moderna konsten. - Tidningen Kulturen




Gustave Moreau. Hercule et l'Hydre de Lerne

Essäer om konst
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Den moderna konstens uppgift var inte bara att beskriva den fysiska verkligheten utan även att sätta igång tankar och mentala processer genom att påverka känslor och fantasiliv. Termen symbolism används i vidsträckt bemärkelse om all konst som försöker återge ett symboliskt innehåll, en föreställning, en abstrakt idé. Modernismen var en konströrelse som ville göra upp med det traditionella sättet att skapa konst.

Ordet symbol kommer från grekiskans symbolon (Σύμβολον), det som kan förenas. Symboler bidrar till att skapa ordning och sammanhang i människors tankevärld. Trädet kan vara ett exempel för världens totalitet. I relation till det större kosmos blir trädet ett mikrokosmos som återspeglar världsalltet, makrokosmos. Världsträdet med rötterna kring jorden och kronan i himlen, symboliserar människans möjlighet att stiga från materiens täta rike till andens luftiga välde.
Gustave Moreau. Orphée

Gustave Moreau. Orphée

Annons:



Man ville förnya konsten och under 1800-talets sista årtionden började allt fler konstnärer revoltera mot realismens och naturalismens dominans. Symbolismen var en litterär konstnärlig strömning som utvecklades i Frankrike och sedan fick avläggare i andra länder. Den började som en progressiv rörelse inom fransk skaldekonst under 1800-talets slut med poeter som Arthur Rimbaud, Charles Baudelaire och Paul Verlaine, vilka influerade en rad konstnärer som intresserade sig för det mystika och andliga. Drömmen om det primitiva fick kraft i den civilisation som det västerländska industrisamhället utgjorde, ett samhälle där vetenskapen i hög grad intagit religionens plats och där sunt förnuft hyllades på fantasins bekostnad.

Symbolismen

Symbolismen var inte en stilriktning utan snarare en inställning och ett synsätt. Det var delvis en motreaktion mot industrialismen och materialismen som fick konstnären att rikta blicken mot de inre världarnas rikedomar snarare än den yttre verkligheten. Bildkonstnärer, poeter och kompositörer inspirerade varandra och växelverkan mellan konstarterna blomstrade. Konstens främsta uppgift var för målaren inte att avbilda utan att med symbolens hjälp förmedla en idévärld, den förkastade således det objektiva till förmån för det subjektiva. Symbolismen var en idealistisk motrörelse mot trivialiteten och idélösheten i den borgerliga 1800-talskonsten. De symbolistiska konstnärerna ville skapa bilder som samtidigt var färg, form, musik och dans i ett.

Ordet symbol kommer från grekiskans symbolon (Σύμβολον), det som kan förenas. Symboler bidrar till att skapa ordning och sammanhang i människors tankevärld. Trädet kan vara ett exempel för världens totalitet. I relation till det större kosmos blir trädet ett mikrokosmos som återspeglar världsalltet, makrokosmos. Världsträdet med rötterna kring jorden och kronan i himlen, symboliserar människans möjlighet att stiga från materiens täta rike till andens luftiga välde. Paul Tillich är en av de moderna teologer som fäst avgörande vikt vid symbolerna. Det är bara en begränsad del av tillvaron som vi kan komma åt med hjälp av rationell kunskapsförmåga. Den begränsas av tidens och rummets kategorier. Samtidigt är vi medvetna om att det vi upplever är något mer än vi kan få kunskap om. Verkligheten är större och rikare än den vi upplever med våra sinnen.

Arketypen

Den schweiziske psykoanalytikern C .G. Jung tyckte sig kunna särskilja uråldriga eller permanenta, allmängiltiga symboler, föreställningar och tänkesätt som existerade hos alla folk och alla individer oberoende av kulturtillhörighet och geografisk hemvist. Han kallade dem arketyper. Det förekommer emellertid ingen entydig eller uttömmande beskrivning hos Jung, som använder ordet för att beteckna många olika företeelser. Arketypen tillmäts ibland en särskild autonom verkan: "Den griper psyket med en slags urkraft och ett överskridande av det mänskligas gebit".

Arketypen kan uppfattas som en länk till det gudomliga, alltings ursprung men kan också användas för att beteckna "föreställningen om ett allsmäktigt gudomligt väsen som Jung menade uppträdde överallt, om inte i det medvetna så i det omedvetna. De religiösa symbolerna möjliggör för människan att finna en balans i tillvaron och en upplevelse av enhet och helhet. Symbolen blir i sig själv, som Jung uttrycker det, en evig utmaning för våra tankar och känslor. Det är förmodligen därför som ett symboliskt verk är så stimulerande och griper oss så intensivt. Symboler växer fram ur det kollektivt eller individuellt omedvetna.

Baudelaire skriver att en poet behöver främmande landskap och änglar, gyllengula strömmar och blå träd och dessa ord tycks förebåda de bilder som symbolister kom att måla. Konsten och religionen har alltid haft ett starkt samband. Rent sekulär konst är en avgränsad företeelse under de senaste två hundra åren. Eftersom konst och religion har en sådan stark relation ligger det nära till hands att försöka förklara konsten utifrån religiösa krafter. Denna lära utgår från att det finns en övermänsklig gudomlig kraft som spelar in i människornas liv.

Detta är en essensialistisk teori där konsten tänks ha väsentliga egenskaper som inte utgörs av överenskommelser mellan människor utan är eviga, utommänskliga. Enligt detta synsätt är den gudomliga kraften konstens ursprung och konsten kommer till människorna i form av inspiration. Människan skapar egentligen inte konsten utan är ett språkrör. Konsten blir till i det inspirerade ögonblicket. Konstens moraliska innehåll är viktigt eftersom konsten anses komma från Gud.

Symbolisterna upphöjde konsten till religion. Enligt symbolisterna har poesin till uppgift att eftersträva det dunkla, det mystika till och med det obegripliga. Målaren använde sig av känsloladdade färger och stiliserade bilder för att visualisera halvmedvetna själstillstånd, oartikulerade, intensivt kända snarare än förståndsmässigt registrerade intryck. Det talades mycket om det omedvetna vid denna tid, med rötter i romantiken. För symbolisterna skulle konsten levas fullt ut och det egna livet bli till konst. Dessa konstnärer hyste apokalyptiska förväntningar inför framtiden och trodde på konstens potential att omskaka och omdana världen. De var sökare som fascinerades av det irrationella, extatiska, transcendenta och mystika.

Gustave Moreau

Föregångare för symbolismen inom konsten i Frankrike var Gustave Moreau (1826-1898), vars särpräglade stil med drömlika exotiska bilder befolkade av mytiska figurer och märkliga djur gör honom betydelsefull bland symbolisterna. Odilon Redon (1840-1916) var ytterligare en konstnär som flydde till drömmarnas land. Men symbolistmåleriet var inte enbart begränsat till Frankrike. Det inverkade på de flesta konstnärers produktion. Unga nordiska konstnärer tillägnade sig symbolismen bland dem Magnus Enckell (1870-1925) och hans svenske vän Olof Sager Nelson (1868-1896) liksom Ivan Aguéli (1869-1917). Symbolismens korta blomstring som egentlig konstriktning står inte i rätt förhållande till det inflytande som dess estetik hade för konstens utveckling efter sekelskiftet. Kanske anade våra nordiska konstnärer någonting om symbolismens möjligheter.

Symbolismen påverkades ofta av spiritualism, anarkism och socialism, synsätt väsensskilda från det etablerade samhällets. Ivan Aguéli skrev 1894: "Man måste på nytt odla hos oss själens högre egenskaper. Man måste på nytt bliva mystiker. Man måste lära sig att kärleken är källan till förståelse". Sager – Nelson skrev om evigheten, om den rymd där han såg en återspegling av sig själv: "Jag ser i rymden, den stora tystnaden, en spegel vari jag själv figurerar..." Och Magnus Enckell drömde om ett ögonblick, då tiden upphör att existera, "då skiljovägarna faller ned. Vårt öga skall se allt, vårt hjärta få allt igen". Den norska konstnären Edvard Munch (1863-1944) blev inspirerad av poeten Stephane Mallarmé. Han började använda symbolisternas stiliserade former, dekorativa mönster och starkt laddade färger för att uttrycka sin ångest och pessimism.

Ivan Aguéli. Landskap med sandkullar och havsbukt

Viktiga impulsgivare för den svenska symbolismen var konstnärer som Gauguin, van Gogh och Edvard Munch. Hos alla tre hade färgen inte främst en beskrivande utan en emotionell funktion. Färgen och ljuset blev bärare av känslor. De dekorativa landskapen skildrar en internaliserad natur- upplevelse som samtidigt betonar att konstnären samtidigt är ett med naturkrafterna. Naturen blev själens spegel och landskapet blev alltmer ett själslandskap. Det var inte den objektiva verkligheten utan den subjektiva som blev den centrala. Bildens beskrivande funktion minskade och dess emotionella funktion ökade. Bilden närmade sig alltmer musiken. Tidiga utövare av den moderna konsten ville att konsten skulle bli mer som musik och förmedla känslor och betydelser genom antydan, förhöjda upplevelser och fria associationer snarare än i deskriptiva former och utseenden.

Symbolismen beskrivs ofta som en riktning i estetik och kritik som utgår från åsikten att sinnesupplevelserna är besläktade med varandra och att ett sinnesintryck väcker föreställningar av andra sinnesintryck. Symbolistmålarna försökte befria sitt uttryck från allt tillfälligt, allt flyktigt och koncentrera sig på det mest väsentliga. De sökte en syntes, studerade färgernas och linjernas harmoni och diskuterade talens mystik. I den symboliska rörelsens bakgrund blickade Platons lära om idévärlden som den synliga världen enbart är en återspegling av.

Målsättningen var att låta motiven skildra olika idéer, tankar, känslor som i sin tur återspeglade de fundamentala och bestående begreppen bortom en synlig värld. Det centrala i konstens utveckling var tron på att källan till äkta konst fanns i livet efter detta. Konstnären själv var en visionär och hans arbete var att öppna den spiritualistiska verkligheten för åskådaren. En symbolist vill lyfta fram det faktum att vi befinner oss i två parallella världar samtidigt och denne konstnär använde sig av symbolik för att suggerera fram de många olika förnimmelser och tillstånd vi inte alltid kan sätta ord på; hemlösheten i världen, ångesten, melankolin, passionen, döden. Kanske mest av allt känslan av att det finns något där ute.

Mystik i kristen bemärkelse beskrivs ofta som delaktighet i Guds natur. Mystik är själens obeskrivliga längtan till det förlorade paradiset. En mystik upplevelse framställs som en omedelbar, intensiv, grundläggande andlig upplevelse, där erfarenheten är det väsentliga. Den kanske mest spridda definitionen på mystik skapades av religionspsykologen William James (1842-1910) som menade att den mystika upplevelsen kännetecknades av att den på en gång var outsägbar och av kunskapsmeddelande karaktär, att den var övergående och oftast förekom i ett tillstånd av uppgivenhet och passivitet.

Vissa forskare menar att mystika upplevelser är socialt och kulturellt betingade konstruktioner medan andra, i likhet med James, hävdar att upplevelserna i allt väsentligt är desamma världen över, eftersom alla på ett eller annat sätt innebär kontakt med samma yttersta källa. Mystik ses som ett uttryck för en innerlighet som finns i alla religioner. Mystikerna förnimmer en känsla av kärlek och frid, de har upplevt något underbart över tid och rum upphöjt. Tron är för mystiker inte att omfatta ett antal läropunkter utan innebär alltid en existentiell erfarenhet, en relation. Bibeln och de kristna dogmerna har inget egenvärde och blir i regel obegripliga och meningslösa om man saknar den andliga erfarenheten. Det symboliska språket är även mystikerns modersmål.

Frantisek Kupka

I jungiansk filosofi är länken mellan människans undermedvetna och utommänskliga arkaiska myter en central tanke. Jung har ibland fått representera en reaktion mot modernism och rationalitet. Hos honom och hans efterföljare är religionen en stark skapande kraft som använder människorna som kanal. Men även inom modernismen finns det metafysiska tänkandet representerat. En av den tidens pionjärer för den abstrakta konsten var Frantisek Kupka (1871-1957). Peter Cornell skriver i boken Den hemliga källan: "Den tjeckiske målaren Kupka hyste hela sitt liv ett brinnande intresse för ockultism och mystik. Han studerade astrologi, österländsk religion och teosofi och efter Mme Blavatskys anvisningar försökte han väcka till liv det sjätte sinne människan en gång besuttit. Kupka såg aldrig sitt måleri som den rena konstens spel med färg och formproblem, utan som ett högst konkret försök att gestalta den kosmiska, andliga ordning som döljer sig bakom de föränderliga föremålen, den gudomliga geometri och energi som är universums grundplan".

Och den kanske mest kände pionjären Vasilij Kandinsky som skrev den inflytelserika lilla skriften Om det andliga i konsten 1914, hade liknande idéer: "Den heliga Ande får inte uppfattas föremålsligt, utan endast föremålslöst. Det är mitt mål att förkunna den Heliga Ande". Enligt honom är en mystiker den som inspireras av den Heliga Ande och visar det i sitt arbete. På så sätt kan alla konstnärer sägas vara mystiker då de i sitt skapande av ord, bild och ton öser ur en källa långt bortom tanken där eviga värden träder fram i ljuset.

Waldemarsudde inledde hösten med en omfattande utställning som beskriver betydelsen av symbolismen inom konst och litteratur i Sverige och dess grannländer tidsperioden 1890-1920. Utställningen Symbolism och dekadens pågår under tiden 19 september-24 januari 2016. Presentationen är tematisk och fokuserar på ämnen som saga, myt och det narrativa, död och dekadens samt Det symboliska landskapet. I utställningen visas verk av bl.a. prins Eugen, Hanna Pauli, Paul Gauguin, Emile Gallén, Edvard Munch och Ellen Thesleff. Men här visas även verk av ett antal konstnärer som mer eller mindre fallit i glömska i vår tid som Tyra Kleen och Agnes de Frumerie.
Det händer ibland att konstnärer upptäcks först efter sin död och får större betydelse i en annan tid än sin egen.

Hilma af Klint

En av dessa andliga, udda konstnärer är Hilma af Klint (1862- 1944) som fick sin upprättelse på Moderna museet i Stockholm våren 2013. I egenskap av medium såg Hilma af Klint sig inte som upphovsman till sina konstverk. Hon vill få oss att skåda den andliga verkligheten bortom tingen, bortom våra vardagsförnimmelser. Och hon delar på så sätt en av den västerländska konstens allra äldsta ambitioner där konst, poesi och religion smält samman. Hennes konst beskriver en världsbild präglad av polariteter som uttrycks genom en egen färgsymbolik: ljus och mörker, rationellt och intuitivt, manligt (blått) och kvinnligt (gult) med rött som symboliserar den jordiska kärleken och det fruktbara mötet mellan manligt och kvinnligt. Spiraler och snäckor är återkommande symboler för oändlighet. Svanen är symbol för det översinnliga och kan ses som en nyckel till stora delar av Hilma af Klints konstnärskap och den magiska värld hon skapade med sina målningar. Hon erkänns numera världen över som en av 1900-talets stora mystiker och konstnärer.

En annan av dessa egenartade, kvinnliga konstnärer och mystiker som idag av någon anledning kommit i skymundan är Violet Tengberg (1920-2014). I sin konst var Violet Tengberg en utpräglad kolorist som använde sig av mättade, glödande färger och ett starkt ljus i sina målningar som är fyllda av symboler. Bruket av symboler bidrar till att väcka intuitionen som skapar helheten. En av de tidigaste symbolerna i Violet Tengberg konst är korset. Konstkritiker har i första hand uppfattat denna symbol i kristna termer. Men Violet Tengberg följer inte alltid konventionella eller schablonmässiga tankemönster.

Violet Tengberg. Pallas Athenas födelse

Tänkandet följer snarare associativa banor, där en symbol kan ges olika tolkningar. Violet Tengbergs symbolvärld, särskilt korsets symbolik, illustrerar detta tänkande på ett klargörande sätt. Hon nämner att hon en dag i sin ateljé tittade på ett spröjsat fönster och associerade spröjsen till ett kors. I samma ögonblick uppfattades denna symbol som en människa som med utsträckta armar möter sin nästa med kärlek. Korset är alltså, för henne, inte främst en symbol för lidande och triumf som i kristendomen utan för medmänsklighet.

Den moderna konsten har ofta avfärdat konstnärer som beskrivit religiösa erfarenheter som psykiskt sjuka. Men mystiker lever till skillnad från neurotiker och psykotiskt sjuka helt och fullt i verkligheten. Upplevelserna styr mystikern. Visioner är budskap från en annan dimension. De är intensiva, inre företeelser som har mer att betyda för den upplevande än den yttre verkligheten-det är alltså fråga om en alternativ verklighet. Mystiker har, trots att de är få till antalet, utövat ett mäktigt inflytande, fastän de mänskligt sett varit enkla och obetydliga. Det gudomliga når alltid fram bäst genom ödmjukhet, öppenhet och naturlighet, det flyr allt som är märkvärdigt och förkonstlat.

Mystikerns känsla av enhet och samhörighet med alltet är nödvändig för en radikal förändring av vårt sätt att behandla vår planet och dess gåvor. Konstnären måste även ses som en visionär, någon som har förmåga att tyda tecken i tiden och göra dem tydliga för andra. Hilma af Klint och Violet Tengberg var mystiker, visionärer och profeter. De såg sig som redskap för högre makter och genom sina skapande arbeten gick de igenom en intensiv kamp för att nå den insikt de ville förmedla, nämligen att föra ut ett kärleksbudskap till mänskligheten.

Symbolismen kan beskrivas som en radikal, internationell konstfilosofi med fokus på konstskapandets djupare syften, på konstnärsrollen och på eftersträvansvärda förhållningssätt till en yttre och inre värld. Med inspiration hämtad från det undermedvetna, mystik, minnen drömmar känslor och stämningar skapade symbolisterna fascinerande konstverk, poesi och musik. Symbolernas innebörd är lika stark idag och trots att de ofta avfärdas av rationellt västerländskt tänkande förekommer de fortfarande inom bildkonsten, litteratur och i de berättelser som generation efter generationer av barn älskar. Litteratur om naturväsen, vampyrer och det ockultas inträde i kultur och medier i en tid som, sett i ett längre perspektiv, präglats av avförtrollning kan även ses som tecken på en andlig längtan efter djup i tillvaron.

Den tyske teologen Rudolf Otto (1869-1937) introducerade tanken om det enorma fascinerande mysteriet (mysterium tremendum et fascinosum) för att beskriva människans längtan efter det heliga. Det utrycker mäniskans dragning till det obeskrivbara, det som är större än det egna jaget och därför både fascinerande och skrämmande. Otto uppfattade det som om den moderna protestantiska teologin alltmer tappat kontakten med mystiken, erfarenheten av en levande Gud. Teologin hade tappat något viktigt när gudsbegreppet hade reducerats till ett abstrakt begrepp eller en idé, menade han. Den kulturella förtrollningen av skogen och tillvaron i stort kan ses som en motrörelse i den andan, mot avmytologiseringen i det moderna projektet.

Misstänksamhet mot det spiritualistiskt – teosofiska engagemanget bör ses som ett föråldrat modernistiskt synsätt. Det tycks idag finnas ett behov efter något högre än det egna medvetandet som modernismen hänvisat oss till. Genom att införa symboler, myter, mystik och magi i konsten kan detta förhoppningsvis leda till förändringar i medvetandet och mer engagemang för samhällsfrågor.

Världen som andliga signaler och kraftfält fick sitt mest kända uttryck i Baudelaires dikt "Correspondances" med de inledande raderna: Naturen är ett tempel där dunkla ord hörs strömma ibland ur en pelares levande stam. Genom skogar av symboler går människan fram och iakttas av ögon, förtroliga och ömma (tolkning av Ingvar Björkeson 1986).

Lena Månsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts