Med karta och GPS genom konsten - Tidningen Kulturen




Johannes Vermeers  "Officeren och den skrattande flickan" (c:a 1660). Detalj.

Essäer om konst
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag är det inte så många barn som använder papperskartan för att utforska världen. Istället tar de fram sin mobil för att, med hjälp av GPS, titta på Google Maps. Även inom samtidskonsten har kartan fått nya betydelser och användningsområden.

Dagens kartor ritas inte av människor utan av datorer. Det är satelliter och positioneringssystem som skapar dagens fotografiska kartor som vi använder av oss för att navigera i terrängen.
Paolo Cirio,  Street Ghost: Ebor Street, London, (2012), Courtesy the artist.

Paolo Cirio,  Street Ghost: Ebor Street, London, (2012), Courtesy the artist.

Annons:



Bakom flickan i Johannes Vermeers målning Officeren och den skrattande flickan (c:a 1660) ser vi en stor karta på väggen. I många av Vermeers målningar hittar man kartor som hänger på väggen. De är ofta så detaljerade att historikerna kan avgöra vilken karta det rör sig om. I det här fallet är det en karta över Holland som skapades 1620 av Balthasar Florisz van Berckenrode.

Under 1600-talet var Holland en stormakt och landet upprättade kolonier i Indien och Sydostasien. Det pågick en kapplöpning i Europa om att utforska världen för att skaffa sig nya kolonier som kunde förse landet med råvaror som la grunden för en ekonomisk tillväxt.

Behovet av detaljerade kartor över världen växte och kartmakarna hade bråda dagar.

Tittar man på kartor före 1600-talet så ser man ofta en fantasifull och konstnärlig ådra hos kartmakarna när de försöker föreställa sig vad som finns där ute i det okända och det ännu oupptäckta. Olaus Magnus Carta Marina från 1539 är en karta över Skandinavien och visar de omgivande haven fyllda med skrämmande och underliga havsmonster som nog fick de tappraste sjömän att hålla sig nära kusten.

Men när man nu började korsa haven under 1600-talet och upptäcka andra kontinenter insåg man ganska snart att det inte fanns några skrämmande havsmonster och kartorna blev därför mer praktiska och torrare i sitt utförande.

Dagens kartor ritas inte av människor utan av datorer. Det är satelliter och positioneringssystem som skapar dagens fotografiska kartor som vi använder oss av för att navigera i terrängen.

I början av 2000-talet uppstod därför en ny konstform som fick namnet locative art. Konstnärerna började använda sig av GPS och mobiler som blev tillgängliga för allmänheten och som kunde visa användarens lokalitet, det vill säga den plats där man befann sig. Ett exempel på hur den nya konstformen tog sig uttryck var GPS-painting där man använde sig av en GPS för att färdas en sträcka i geografin och när man sedan tittade på sin färdväg, så såg man en figur.

I Nazca Desert i södra Peru finns de kända Nazca-linjerna som består av en massa linjer i landskapet, men när man tittar på dem i fågelperspektiv binds dem samman till stora figurer av apor, fiskar och hajar. Idag skulle man kunna använda sig av en GPS för att skapa dessa stora figurer men dessa figurer skapades tusentals år innan GPS:en var uppfunnen.

Man kan ändå betrakta dessa figurer som de första kartteckningarna. För även om man saknade GPS fanns det andra tekniker som man kunde använda för att räkna ut hur man skulle bygga dessa linjer i öknen så man bara kunde se dem från himlen.

Under en vistelse på Mallorca under 2007 skapade konstnären Thorsten Knaub en GPS-målning i landskapet som en hyllning till konstnären Joan Miro som levde sin sista tid i Palma. Från en av Miros anteckningsböcker hämtade Knaubs några teckningar som han använde för att skapa en osynlig hyllning till Miro. Knaub vandrade omkring med en GPS på Palmas gator och ritade upp Miros teckningar i stadsbilden genom att följa kordinatorna. Själva teckningen är osynlig i stadsrummet, men finns bevarad i GPSens minne med Knaubs färdvägar.

Våra strövtåg genom geografin skapar individuella kartor över våra liv. Jermy Wood, som började intressera sig för locative art under 2000-talet har skapat många verk där han använt en GPS för att övervaka sina rörelser. I verket My Ghost från 2009 sparade han all data om hur han förflyttade sig i London mellan perioden 2000-2009.

På bilden ser man att vissa stråk sticker ut som bredare linjer som han regelbundet har förflytta sig längs, medan de tunnare linjerna vissa på mindre frekventa rörelsemönster i staden. Rörelserna är inte slumpmässiga utan man ser ett tydligt mönster av trådar som sträcker ut sig över staden och skulle man gå djupare in och analysera dessa rörelser, var han varit, vem han besökt och vid vilken tidpunkt, då skulle man förmodligen få veta en hel del om Woods biografi. På så sätt blir hans GPS-målning en unik autografi skapad av hans rörelser i staden över flera år.

En annan form av spöken hittar man hos konstnären Paolo Cirio. I projektet Street Ghost (2012) använde han sig av Google Street View där man kan utforska städerna genom att röra sig längs gatorna i gatunivå. Eftersom bilderna visar gator så finns det ofta människor med på bilderna som mer eller mindre ofrivilligt fastnar på bild när Google-bilen åker förbi och filmar dem.

Det Cirio gjorde var att han valde ut ett antal av dessa individer och skrev sedan ut foton av dem i full storlek som han klistrade upp på exakt samma plats där personen hade stått eller suttit. Bilden blev som ett spöke som bränt sig fast på väggen. Personerna finns inte fysiskt kvar på gatan längre, men de finns på sätt och vis kvar fastfrusna i tiden i Google Views virtuella kartvärld bland alla andra personer som också fastnat på bild.

Det är många underliga saker som kan fastna i kameralinsen när Google kartlägger våra städer och omgivningar. Det finns en hel del konstprojekt och bloggar som samlar in alla dessa udda bilder. The Nine Eyes of Google Street View av konstnären Jon Rafman är ett exempel. De nio ögonen åsyftar den kamera med nio linser som sitter på Google-bilens tak och som skapar panoramabilderna i Street View. På Rafmans Tumblr-sida hittar man till exempel bilar som kört i diket, människor som befinner sig i besynnerliga positioner eller situationer.

En del motiv är kanske arrangerade medan andra fångat människor när de tror att de varit obevakade.
Karttjänsterna använder sig till stor del av automatiska insamlingar och sammanställningar för att presentera all information och alla fotografier för användaren. Det är inga människor som sätter ihop alla bilderna till kartor utan det gör ett program i datorn och ibland blir det fel eller rättare sagt så följer programmet sin fördefinierade logik och ifrågasätter inte resultatet.

Konstnären Clement Valla har skapat en serie av vykort från tjänsten Google Earth där han bland annat har hittat broar och vägar som ser helt förvrängda ut beroende på att programmet satt ihop informationen utan att reflektera över resultatet. Vägarna påminner en hel del av om Salvador Dalis konstverk, vägarna är lika mjuka och formlösa som Dalis surrealistisk smältande klockor i målningen The Persistence of Memory (1931).

 

switzerland 3 1024x604
Clement Valla, Postcards from Google Earth, (2010- ), Courtesy: the artist

Dessa vykort, som visar oss vyer på landskap som egentligen inte finns, utan som bara är ett resultat av datorns felaktiga tolkningar av informationen, ger oss en tankeställare om att man kanske inte blint ska lita på en karta. Det är ungefär som när man läser i tidningen om människor som blint följt bilens GPS och hamnat i diket eftersom kartan inte varit uppdaterad eller varit felaktig.

Googles karttjänster kan nu inte bara användas för att skapa konst utan även användas för att bevara konst. Ett sådant ambitiöst projekt är Street Art med Google där man i samarbete med olika organisationer och grupper har samlat in gatukonst från hela världen. Från en världskarta kan man utforska gatukonsten i USA, Kina, Indien eller Australien.

Gatukonsten är inte alltid laglig och om den är det, finns alltid risken att den blir vandaliserad eller förstörs på andra sätt. Google Street Art arkiverar på så sätt gatukonsten till framtiden. Tjänsten består inte bara av fotografier av gatkonst, utan man har även intervjuat gatukonstnärer och det finns audioguider om olika graffittiverk, muralmålningar och andra gatukonstprojekt.

Kartan är idag inte bara ett verktyg för att hitta till rätt plats utan är snarare det skelett på vilket vi bygger upp vår sociala närvaro på nätet. Vi knyter våra liv till kartans longituder och latituder och bygger på med olika lager med bilder, filmer, recensioner och berättelser om våra upplevelser av platsen.

I konsten är därför kartan är inte längre något som bara hänger i bakgrunden på en målning utan snarare fungerar som en dialog och en berättelse om världen. Kartan i Vermeers målning ger oss en uppfattning hur man på 1600-talet i Holland uppfattade världens geografi, medan dagens karttjänster istället berättar historier om alla de personer som bor eller har besökt en plats.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts