Debatt om konst - Tidningen Kulturen




Konstdebatt

Mestis, äkta blandningar. Foto: Marcos VargasAktioner är planerade händelser som oftast genomförs i det offentliga rummet i stället för teoretiska diskussioner eller retoriska argumentationer. Det finns olika typer av aktioner i samhället; politiska, kommersiella och konstnärliga. De politiska och konstnärliga har som syfte att uppmärksamma företeelser som anses orättvisa, föråldrade eller förtryckande. Inom konsten finns det även aktioner som syftar till att påkalla meditativa reflektioner om vår samtid. Ett utmärkt exempel av den sistnämnda kategorin är Joseph Beuys ”How to explain pictures to a dead hare” från 1965. Det sägs att hans konst var avsedd att väcka en andlig dimension hos åskådaren. Beuys tog på fullt allvar aktionen av att tillhandahålla medel för att påpeka att människan är en kreativ och andlig varelse.

”Kommersiella aktioner” kallas för marknadsföring och ordnas i form av invigningar, öppningar, lanseringar, underhållning och tillställningar som kan ingå i det som kallas för ”realitykultur” och som anses vara kulturell och politisk korrekta. I kampen mot medial uppmärksamhet passerar i rampljuset både innovatörer, kapitalister, kändisar, opportunister, unga entreprenörer, konstnärer, journalister, sakkunniga, aktivister och publiken. De så kallade Warhols 15 minuter har vidgat sig ordentligt i den digitala världen där en publicering av Jaget kan bestå i åratal.

Läs mer...

Sunshine Socialist Cinema presenteras under GIBCA 2013Solceller, socialism och samtal. Det är ledorden bakom Sunshine Socialism Cinemas filmvisningar. På Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA) som pågår för fullt låter de skapa filmerna på plats – för att sedan visa dem med hjälp av solsken. 

"To capture the image of the people and deliver it back to the people". Så beskrivs den moçambiquanska filmrörelsen Kuxa Karenas arbete i dokumentären med samma namn. Filmen är en av de dokumentärer som Sunshine Socialist Cinema kommer att visa på sin utomhusbiograf under konstbiennalen. Med filmen presenterar Sunshine Socialist Cinema varifrån de själva kommer, eller i alla fall vilka idéer som ligger bakom verksamheten.

1975 förklarades Moçambique självständigt från den portugisiska kolonialmakten. För att kunna sprida informationen över landet krävdes bilder – alla kunde inte läsa. Filmrörelsen Kuxa Karena föddes. Med minibussar turnerade de runt för att visa korta, dokumentära filmklipp av vad som hände i landet. Nu gör Sunshine Socialist Cinema ungefär samma sak. I trailern till årets konstbiennal syns bilder från Göteborgskravallerna 2001. Lösryckta, men informativa nyhetsfilmer. De kallas journalfilmer och har samma funktion som de filmer som turnerade i sjuttiotalets Moçambique. Utan språk berättar de om någonting som sker.

Läs mer...

Edvard MunchI och tack vare Tyskland kom Edvard Munchs första stora framgångar. Här kom han att betyda mycket för den tyska konstens utveckling och för den tysk-österrikiska secessionens framväxt. Även stöd av välbeställda tyska mecenater, ofta av judisk härkomst, blev viktiga för hans fortsatta karriär.

Men något tillspetsat kan även sägas att Tyskland verksamt bidrog till att ta hans liv. Den utställning hösten 1892 i Berlin, som han inbjudits till, resulterade i ”Der Fall Munch”; uttalanden om degenererad och omoralisk konst blev legio. Trots att Berliner Tageblatt och konstnärskolleger tog norrmannen i försvar stängdes utställningen efter en kort tid. Den publika nyfikenheten på förskräckligheterna fick som följd att Munch snart blev en känd person. Ett ”Sesam, öppna dig” hade trots allt uppenbarat sig.

I Berlin hittade Munch en pendang till Grand Café i Kristiania: Svarta Grisen. Här fann han en mängd färgstarka kulturpersonligheter, bland vilka August Strindberg var en lysande stjärna, i vissa avseenden jämförbar med Grand Cafés ledande gestalt Hans Jaeger, författare, filosof och anarkist, som bland mycket annat märkligt ansåg att syfilis var ett mandomsprov.

Läs mer...

Bild: Estoardo Barrios CarrilloSVTs serie ”Konstkuppen” var ett utmärkt exempel på hur den konceptuella konsten kan genomföras av mass- och etermediet televisionen. Hela konceptet med att fullfölja ett konstprojekt från idé till offentlig manifestation introduceras utanför Konstvärlden av SVT som kom på tanken. Artisten och programledaren Lena Philipsson visar varenda steg inom den Relationella estetiken med både ödmjukhet och en smula humor. Samtliga programdelar (totalt 6 stycken) låter se hur en konstnärlig utvecklingsprocess går till väga; från idé och material till kontext och aktörerna vars jobb blir att kombinera embryot och publikdeltagande.

I varje program är Philipsson bokstavligen inne i verket och knyter samman tankar och människor helt i linje med den konceptuella metoden, med nätverk, interaktion, konstnärsmaterial och publikdeltagande som huvudingredienser. Det spelar ingen roll om det är skolelever eller bilägare som deltar. Vissa programdelar var inriktade på en problembaserad estetisk process som respekterar gränsen mellan den konkreta ”Verkligheten” och konstnärernas ambitioner. I den konceptuella konstens estetik finns onekligen utrymme för flera aktörer att tillsammans skapa sammanhang och faktiska platser för kommunikation.

Frågan är om ”Konstkuppen” i sin helhet kan importeras till den mediefixerade konstvärlden. Det intressanta vore om massmedia kan skapa konst på samma premisser som individer/konstnärer, konstnärsduon och grupper gör, och belysa de exempel när konstnärer står i samhällets tjänst. Mindre intressant blir för min del om det hela bara betraktas som en ”kupp” eller ”TV-aktion”.

Tv-mediet visar ny potential, med andra ord.

Den ”Relationella konsten” ska inte bedömas utifrån den moderna estetiken utan utifrån den konceptuella konstens villkor: idéns karaktär och omfång, lokala problembaserade plattformar, nätverk och interaktion med publiken och val av material (om det överhuvudtaget behövs). På det viset är konsten ett plus som aktivt bidrar till en sund samhällsutveckling.

Läs mer...

Lucky Guys © Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff 2012Under en gallerirunda på internationella kvinnodagen hittade jag ingen utställning av någon kvinnlig konstnär. För den som vill veta hur det var ställt med den kvinnliga representationen på gallerierna just denna dag, kan jag berätta att den upplevdes som riktigt skral. Helt säkert en paradoxal slump, men Guerilla Girls, en anonym grupp feminister som arbetar mot sexism inom konstvärlden, skulle nog se det litet annorlunda. På galleri Id:i på Söder i Stockholm hittade jag istället en utställning om maskulinitet, ”Stilleben 2012: A portrait of masculinity”, av Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff. Dessa parhästar provocerar ofta med sina utställningar och räds inte att arbeta profant och ekivokt.

På Id:i visades objekt, videor och större fotografier. Det första verket som mötte en var Big Man, duplikat av konstnärerna som stränga gipsbyster på ett sammetsklätt podium. Estetiken talade här maktens språk och man tänkte tveklöst på kommunismens diktatorer. Det fanns inget behagfullt eller intagande i ansiktena och den svarta sammeten ingöt respekt för att inte säga fruktan inför personerna. Det intressanta var mustascherna som såg ut att vara äkta.

Betydelsen av mustaschen som maskulint attribut är oomtvistat. Den ger ofta ägaren pondus och tyngd. Dock var det just mustaschen som helt fråntog verket dess macho-udd då det framgick att de tillverkats med hjälp av kvinnligt könshår. Med utställningen ville konstnärerna slå hål på maskulina beteenden och attribut och istället göra dem lika genanta som de ofta är i verkligheten. Som manlig betraktare blev jag lätt generad inför Gudmundsson/Rieloffs humoristiska övertramp.

Videon som var minst ”plågsam” var också den bästa. Brunsttid hade, som alla verk på utställningen, konstnärerna själva i huvudrollen. Här hoppade de kraftfullt mot varandra med bröstkorgarna om och om igen. Enkelt men ack så träffande och deskriptivt om det så kallade maskulina beteendet. Ett av de större fotografierna föreställde konstnärerna i Rodins tänkarpose. Miljön de sitter i var som tagen ur filmen ”Wall Street”, det vill säga högt uppe i en skyskrapa i Manhattans finanskvarter.

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen