Vem är det som sitter på piedestalen? - Tidningen Kulturen




Carl Kylberg – med färgen bortom ytan

Konstdebatt
Verktyg
Typografi

Michael Economou reagerar på den oförmåga att se det väsentliga med Carl Kylbergs konst, som han menar framskymtar i Linda Fagerströms recension i Sydsvenskan av pågående utställning på Malmö Konstmuseum: ”Carl Kylberg – Med färgen bortom ytan” (t.o.m.2 maj 2017).




Frågan är således om det inte är konstrecensenten som sitter på piedestalen. Förvisso är Fagerström i sin fulla rätt att efterlysa diskussion om konstskapandet förr och nu, om övervikten av män i konsthistorien, liksom att ifrågasätta Kylbergs bristande, opolitiskatidsengagemang, vilket naturligtvis kan ha varit starkt och tagit sig uttryck som vi inte känner till. Det är som bekant inte alltid den som slår hårdast på trumman för att annonsera sin godhet som är bäst och mest engagerad.
Carl Kylberg, Den danska kusten

Carl Kylberg, Den danska kusten

Annons:



Rubriken till Linda Fagerströms recension av Carl Kylberg-utställningen på Malmö Konstmuseum behöver förvisso inte vara formulerad av henne själv, men den avslöjar likväl en del om textens ton: ”Kung Carl satt på piedestal” (SDS, 20170310).

Fagerström, som ”inte blir klok på syftet” med utställningen, skriver om vad museikuratorerna enligt henne missat - att förankra Kylberg i vår tid. Konstnären framställs som så suverän att han tillåts förbli i orubbat bo "som den helige målaren". Motvikt behövs till ”den myt om konstnärsgeniet som svävar i salarna.”

Kylberg är enligt recensenten "geniet" som förmedlar "tillvarons andliga dimensioner till oss andra stackare, blinda och döva för livets mysterium."

Och jadå, detta är alls icke tillräckligt – för det kommer mera: Kylberg är "påtagligt drabbad av en släng Kristus-komplex".

Och som om detta inte är nog måste Fagerström framhålla att hustrun, Ruth Liljeblad, inte bara försörjde familjen utan också ”snickrade makens ramar”.

Visst, men ponera följande fiktion: en suverän, betydande konstnär av kvinnligt kön framställs som ”Drottning Carla på piedestalen” av en manlig recensent som tvunget måste framhålla att maken inte bara snickrar Carlas ramar utan också försörjer familjen.

Någon annan möjlig betydelse för maken lyfts inte fram. Den manlige recensenten försöker heller inte formulera väsentligheter om vad som finns innanför tavelramarna.

Frågan är således om det inte är konstrecensenten som sitter på piedestalen. Förvisso är Fagerström i sin fulla rätt att efterlysa diskussion om konstskapandet förr och nu, om övervikten av män i konsthistorien, liksom att ifrågasätta Kylbergs bristande, opolitiskatidsengagemang, vilket naturligtvis kan ha varit starkt och tagit sig uttryck som vi inte känner till. Det är som bekant inte alltid den som slår hårdast på trumman för att annonsera sin godhet som är bäst och mest engagerad.

Men sådant kan den intresserade besökaren stimuleras att nå fram till genom eget tänkande och genom att tillgodogöra sig den relevanta litteratur, som placerats på bord vid entrén till salarna. På väggarnas text framgår också hustruns betydelse, och Kylberg, som framhållit hustruns och kärlekens betydelse, målade porträtt av henne, intebara av sig själv (som inte alltid var honom själv), vilket man kan förledas att tro av Fagerströms recension – se hustrun Ruth i ”Varthän” (1926), som finns på utställningen i Malmö.

Tonen i recensionen är lite unken, nästan inskränkande och faktiskt inte så lite påminnande om den som mötte Carl Kylberg en gång i tiden. 1928 färdigställde konstnären målningen ”Den helige målaren”. Många tog anstöt och kritiserade konstnären som vågade kalla sig helig. Men kritikerna då – och Fagerström nu, har missat poängen.

Kylberg framhöll gång på gång att målningen intevar ett självporträtt, utan ett uttryck för hans respektfulla uppfattning om konstnären. Kritikerna förr menade att det var självförgudning och överromantisk hybris. Fagerström idag menar att Kylberg lider av ”Kristus-komplex”.

Men den Buddhaliknande, blundande gestalten behöver inte ses som högmodig utan i stället som förmedlaren av ljus och skönhet, inte för ”stackare, blinda och döva för livets mysterium” (Fagerströms ord) utan för människor mogna nog att fördomsfritt betrakta och fundera mer på vidden av den andliga kamp som Kylberg utkämpade, ensam, eller – mest framgångsrikt, i hustruns sällskap, med hennes stöd. Då syftar jag inte enbart på hennes mecenatstöd.

Det kan ju rentav vara så att denna Kylbergs andlighet var odogmatisk, inte gick i någon religions ledband och därför är relevant för vår tid. Se där något som utställningen fokuserar på och som kan vara det betydande med den. Men då måste man betrakta konsten innanför tavelramarna, inte fokusera på vad som inte finns i utställningssalarna. Jag vill hävda att konstrecensentens primära uppgift är att försöka tillgängliggöra konstnären, inte att mer eller mindre onödiggöra densamme eller placera denne på piedestal genom att fokusera på vad han eller hon menar att utställarnamissat att lyfta fram.

"Den helige målaren" är för övrigt den första målning, gestaltande indiskt tänkande i Kylbergs konst. I detta avseende framstår tavlan som den mest entydiga av konstnärens idémålningar. Denna filosofi går också att märka i andra målningar, men då glider gestaltningen emellanåt över i panteism och/eller en kristen, bibelinspirerad syn. Kylberg var dock mer Österlänning än Kristen; han var odogmatisk, beläst och målade sin filosofi i lager på lager av färg.

Kylberg var koloristen som levde sin andlighet. Färgerna var livsluft, målningarna blev till skrift och berättelser för den som vågade vara fördomsfri och öppen nog att läsa och försöka förstå.

Teologin och religionens namn var därför inte så betydande som själva livshållningen.

För den som i likhet med Fagerström tror att Kylberg var högmodig och såg sig som en ”frälsare”, drabbad av hybris, rekommenderas ”Ur ett livs dagbok”, som hustrun, Ruth Liljeblad, gav ut 1959 efter konstnärens död. Här finns mycket som tyder på motsatsen till den bild Fagerström försöker inpränta som den riktiga.

Kylberg får därför själv sista ordet: ”Man säger att konst kommer av kunnande, men ändå förnekas dagligen just detta genom att okunnigheten sätter sig till doms.” 

 

Michael Economou

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen