Många bäckar små gör en stor Watteau… - Tidningen Kulturen




Watteau le bal de Tivoli

Konstdebatt
Verktyg
Typografi

Mathias Janssons informativa inlägg här på sidan om att skramla samman till offentliga konstverk (ordet han använder är ”crowdfunding”, kanske en amerikansk term - i USA är donationer avdragsgilla) inleds med vad som hände för sextiotre år sedan när Nationalmuseum fick tillfälle att köpa ”Kärlekslektionen”, en målning av François Watteau.

 


hursomhelst är det trevligt att ha både Brancusis "Den nyfödde II" (den förstfödde finns på Philadelphia Museum of Art) och Watteaus "Kärlekslektionen" i vår kungliga huvudstad, den förra tack vare museivännerna samt några få enskilda penningstarka donatorer, bland dem ballerinan Carina Ari och bokförläggaren Gerhard Bonnier, och den senare tack vare crowdfunding.
Portrait de François Watteau

Portrait de François Watteau

Annons:



Priset var högt och museets budget begränsad. Alltså satte man igång en nationalinsamling, med devisen i rubriken här ovan. Om det kan jag berätta, för jag var med – liksom mängder av elever och lärare runtom i Sverige.

Visserligen var jag bara ett folkskolegli med flera år kvar till både realskolan och gymnasiet, men insamlingsivern omfattade också yngre åldrar. På det högre allmänna läroverket i min hemstad ordnade man, liksom på många andra skolor runtom i landet, en soarée vars behållning gick till inköpet av den vackra rococo-tavlan. Två gymnasister, både hon och han gick säkert i sista ring, uppträdde i en tablå på podiet, utklädda till ett herdepar. Och så läste en annan gymnasist den pastorala "Atis och Camilla", av Gustav Philip Creutz, den som börjar så passionerat:

"Jag sjunger om den eld, som plågar och förnöjer,
Då han sin första makt i unga hjärtan röjer."

Intill dess var denne finlandssvenske skald och hovman hos Gustav III mig bekant bara som en av gubbarna på svenska frimärken (Horace Engdahl har på sistone ägnat honom en viss uppmärksamhet). Han kom senare att höra till pensum medan man ännu höll sig med en svensk kanon. Alving-Hasselbergs svenska litteraturhistoria med gula pärmar gav goda kunskaper på det området även om den slutade strax bortom Strindberg. "Dikt och Tanke", Bernhard Tarschys och Gunnar Tideströms antologi i tre delar, tog med både utländsk och svensk litteratur och hade en mycket aktuellare hitre tidsgräns. Och inför studentförhören pluggade man kompendiet "Från Eddan till Ekelöf", ett bra repetitorium och en åsnebrygga för latmånsar. Men då hade jag hunnit en bit in på sextiotalet.

Pengar trillade in 1953, och tavlan av Watteau hamnade i Stockholm. Det året behövdes annars insamlingar att täcka mera omedelbara behov: i Holland brast fördämningar i slutet av januari, och en stor del av landet svämmade över. Det var också då som Svenska Akademin, liksom i år, valde att inte premiera en romanförfattare. Winston Churchill fick Nobelpriset i litteratur, för sin "History of the English-speaking people" i fyra bastanta band, och den långa serien om andra världskriget. Det var litterärt välförtjänt men var väl också ett tack till den som mer än de flesta stått diktaturerna och diktatorerna emot.

Watteaus pastorala tavla (mycket av behaget beror på kompositionens vackra kurvor, men det förstod jag först långt senare) var nog min första introduktion till den bildande konsten. Dittills var jag mera hemmastadd i Carl Barks serieteckningar i Kalle Anka, suveräna i sitt slag, och kanske John Bauer och Carl Larsson. Några år senare vidgade jag mina vyer bortom både serieteckningar och sjuttonhundratal, främst tack vare museer i närheten, först på Ragnar Josephsons Arkiv för dekorativ konst i Lund där Carl Fehrman, professor i litteraturhistoria med poetik, föreläste om

Gauguins Gule Kristus och om Hjalmar Gullbergs dikt om den.

Och på Lunds Kosthall ställde man ut amerikanen Ben Shahn, med hans bekanta porträtt av en tankfull Dag Hammarskjöld och ovan honom ett oroande moln, och ett annat på anarkisterna Zacco och Vanzetti (jag kom någon tid senare att bjudas in över Thanksgiving till en familj utanför Philadelphia som hade Ben Shans avlagda stationsvagn i trädgården). Men mest spridd blev affischen till utställningen "Underground" det studentoroliga året 1968, Sture Johanssons nakna blondin som röker hasch och som verkligen var ganska annorlunda än Watteaus unga flickor. Den fanns i nästan lika många studentrum som Che Guevara-plakatet.

På andra sidan Sundet ställde Louisiana ut egyptisk och peruansk konst och Calders mobiler, och jag rände på Glyptoteket och Hirschsprung, konstmuseer som håller igång tack vare danskars begivenhet på öl och cigarrer. Och så var det i Stockholm både opkonst och Niki de Saint Phalles jättekvinna som man kunde vandra in i...

Brancusi Den nyfödde II

Brancusi Den nyfödde II

Ungefär samtidigt blåste det upp till storm eller i varje fall styv kuling kring ett annat konstverk. Moderna Museet fick chans att köpa den rumänske konstnären Victor Brancusis "Den nyfödde II" som hade tillkommit 1919-21 och som fem år senare hade förvärvats av Rolf de Maré, den legendariske ledaren för Svenska baletten i Paris. Han behöll det i fyrtio år. Det är en mycket elegant skulptur i marmor, till form och storlek ungefär som ett rejält strutsägg, och det kom också nästan genast att kallas "Ägget". Priset var mycket kraftigare tilltaget än "Kärlekslektionen" åtta år tidigare. Många gjorde sig lustiga i spalterna över konstifik modern konst, och många ansåg att man inte borde ödsla statliga pengar på sådana obegripligheter.

Så blev det inte heller, det var Moderna museets vänner och en handfull privata donatorer som bekostade detta framsynta inköp. På museets hemsida kan man läsa att "huvudets äggform kan förstås som en metafor för livets mysterium." Ja, så är det kanske – hursomhelst är det trevligt att ha både Brancusis "Den nyfödde II" (den förstfödde finns på Philadelphia Museum of Art) och Watteaus "Kärlekslektionen" i vår kungliga huvudstad, den förra tack vare museivännerna samt några få enskilda penningstarka donatorer, bland dem ballerinan Carina Ari och bokförläggaren Gerhard Bonnier, och den senare tack vare crowdfunding.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen


Warning: unlink(/home/tidninge/public_html/modules/mod_blank250/tmpl/tempBM335.php): No such file or directory in /home/tidninge/public_html/modules/mod_blank250/tmpl/default.php on line 54