”Livlig som en ekorre och ful i truten som en hamnsjåare…” - Tidningen Kulturen




Ett av Ivan Lönnbergs självporträtt. Public domain Wikipedia

Konstdebatt
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

På Moderna museet finns en vacker stockholmsbild som man kan köpas som plakat: Torsten Jovinges funktionalistiskt avskalade utsikt från Centralpalatset mot Stadshuset, målad 1933. Tre år senare var han död, trettioåtta år gammal. Han dog i Sevilla ett par dagar efter att spanska inbördeskriget brutit ut.


Hans brev från fronten är knapphändiga, andra skrev längre och utförligare, men det finns teckningar därifrån. Ett självporträtt i skyttegraven använde sedan Dardel i en målning. Flera av Lönnbergs dukar som nu finns på Moderna museet återges i boken, bland annat en där han står naken vid en säng, märkligt androgyn (han verkar ha haft relationer med båda könen).
Löparen Ivan Lönnberg.. Puclic Domain Wikipedia

Löparen Ivan Lönnberg.. Puclic Domain Wikipedia

Annons:



Dödsorsaken angavs officiellt som självmord, men omständigheterna var mystiska och har förblivit oklara - dottern Marika är övertygad om att det var mord. 1990 skrev hon en mycket läsvärd bok om honom, illustrerad med hans teckningar och målningar, och med en suverän titel: "Vem vill byta en gentleman mot en röd hund".

Om en annan svensk konstnär, sju år äldre än Jovinge men vars liv blev kortare, har det nyss kommit en lika intressant bok, fast med en titel som är mera rakt på sak: "Ivan Lönnberg. Konstnären som stupade i första världskriget" (Carlssons), författad av Sören Björklund som haft särskilda skäl att skriva om just honom, som det ska visa sig långt fram i boken. Lönnberg liksom Jovinge hörde alltså till "De unge döde" som var titeln på en essäsamling om två generationer engelska poeter, skriven av norrmannen Nordahl Grieg som också han omkom i förtid, när hans plan sköts ner över Berlin i nästa världskrig.

Det finns en hel del målningar av Ivan Lönnberg på Moderna museet även om ingen ännu tryckts som plakat. Han var under sin korta levnad minst lika känd som elitidrottsman, särskilt som långdistanslöpare. Han deltog i Stockholmsolympiaden 1912, och drog två år senare till Paris, tjugotvå år gammal. Där skaffade han sig snart många vänner bland svenska konstnärskolleger: Siri Derkert, Arvid Fougstedt, Kurt Jungstedt, Nils och Thora Dardel, Lena Börjesson (dottern till skulptören John Börjesson, hon väntade hans barn när han efter en permission sista gången drog till fronten). På en del av deras teckningar dyker han upp. I Senlis umgicks han dessutom med Gustaf Hellström och Ulla Bjerne – i hennes minnen liksom i Lena Börjessons figurerar han.

Ivan Lönnberg och några av hans nära bekanta bland svenskarna i Paris ville enrollera sig när kriget bröt ut. Den reguljära armén antog inga utlänningar, alltså gick han in i främlingslegionen och skrev kontrakt på fem år varav han hann med knappt fyra. Hans trupp sattes in i närheten av Somme, femton mil norr om Paris. Där föll han för en tysk kula i april 1918, året han skulle ha fyllt tjugosju.

Hans brev från fronten är knapphändiga, andra skrev längre och utförligare, men det finns teckningar därifrån. Ett självporträtt i skyttegraven använde sedan Dardel i en målning. Flera av Lönnbergs dukar som nu finns på Moderna museet återges i boken, bland annat en där han står naken vid en säng, märkligt androgyn (han verkar ha haft relationer med båda könen).

Om de kretsar av konstnärer, författare och gallerister i Paris – tysken Wilhelm Uhde var en av dem, Picasso, Modigliani och Gertrude Stein skymtar på ett hörn – som Ivan Lönnberg rörde sig i skriver Sören Björklund sakkunnigt och ingående, i en framställning grundad på flitig forskning.

En av de udda figurer som dyker upp är skulptören Edward Waller som hade dåligt ölsinne och var pigg på att slåss. Det gjorde han en gång för mycket: han kom dumt nog i bråk med en konstnär som varit stensättare i Göteborg, fick ett slag på käften och damp i gatan så olyckligt att skallen slog i kantstenen. Han avled några dagar senare. Vem antagonisten var sägs inte här, men det är känt: en av våra främsta illustratörer.

Men detta är bara halva historien om Ivan Lönnberg. Hans äldre syskon hette Pettersson efter pappa grosshandlaren Oscar Fredrik Wladimir. Men han fick ett annat efternamn, moderns som ogift. Varför det blev så förklaras långt fram i boken, efter att vi fått veta en hel del om föräldrarna och släkten, särskilt om modern Signe Lönnberg.

Också hon hade konstnärsambitioner och reste till Paris 1883 då hon var 26 och redan på väg ut ur sitt äktenskap, "på väg mot ett nytt liv". Där umgicks hon med nordiska konstnärinnor. Där eller i Normandiet träffade hon den ganska mycket äldre öländske landskapsmålaren Per Ekström, Strindbergs vän och förebilden för den vänligt bohemiske Sellén i Röda rummet. Med honom blev hon åtta år senare gravid. Men att sonen Ivan, född 1891, hade en annan pappa än syskonen hölls hemligt. Inte ens i Svenskt konstnärslexikon där man annars säkert gärna hade noterat Per Ekströms faderskap avslöjas det.

Den senare delen av denna sympatiska bok handlar om hur hemligheten långt om länge röjdes, och hur de olika familjerna fick kontakt med varandra. Den tydligen försynte Per Ekström – han dog 1935, knappt nittioårig - blir vackert omtalad här. Av efterordet får man veta upprinnelsen till Sören Björklunds intresse: "I mer än trettio år har jag och min familj bott i det hus i Mörbylånga på södra Öland där Per Ekström levde sina sista sexton år och där hans familj bodde kvar till mitten av sextiotalet." Men slutkapitlet ägnas som sig bör den unge döde som vilar under ett enkelt vitt kors på Cimetière Militaire de Marcelcave: "LONNBERG YVAN, CAPORAL R.L.E (dvs Främlingslegionen). MORT POUR LA FRANCE le 26-4-1918"

PS

Citatet i rubriken är från Ulla Bjernes rader om Ivan Lönnberg i romanen "Botad oskuld": "en charmfull och spänstig stockholmsgrabb, laddad med vitalitet och muntra infall [som snor] omkring på Montparnasses terrasser, men trivs bäst på La Rotonde. – Vilken krog! Och vilken stad! Jävlars blod om jag nånsin lämnar det här landet".

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts