Rum för minnet - Tidningen Kulturen




Foto: Thomas Notini

Konstdebatt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Ovanstående bild är tagen i den kända cykelpassagen som går tvärs genom Rijksmuseum, det stora konstmuseet i Amsterdam. När museet skulle genomgå en omfattande renovering, blev den många år försenad.


Konsten är lång och livet är kort. Därför är det så innerligt viktigt att det finns museer och andra instanser som vårdar sig om det vi med ett något slitet uttryck kallar kulturarvet. Alltså det som ibland också betecknas som "vårt kollektiva minne.

Orsaken till detta var något mycket kännetecknande för denna stad: Amsterdambornas kärlek till cykeln som fortskaffningsmedel. De reste sig som en man mot planerna på att passagen skulle stängas för att bereda plats för ytterligare utställningsyta i museet. Namninsamlingar, torgmöten etc resulterade efter mångårigt och utdraget byråkratiskt stötande och blötande i att planen reviderades. Passagen fick vara kvar, och de beslutsamma invånarna i den troligen cykeltätaste huvudstaden i Europa fick ha kvar sin älskade cykeltunnel.

När jag för ett par år sedan själv, kort tid efter det att museet återöppnats, flanerade där, stannade jag inför några av de gamla tänkespråken som finns uppsatta på tegelväggen. "Övning och vakenhet slipar förnuftet", får man till exempel veta. Citatet på den bifogade bilden behöver dock ingen närmare presentation. Det är ett av de många så kallade stålblanka latinska visdomsord som blivit översatta till hundratals språk: "Ars longa, vita brevis". Här är det återgivet på barocktidens nederländska.

Och visst är det så: att konsten är lång och livet är kort. Livet är för kort för att man – så som man helst önskade – skulle kunna låta sig fördjupas, stärkas, växa och mogna genom allt det överflöd av rikedom som människoanden skapat inom konstens, vetenskapens, lärdomens och den andliga odlingens alla områden och epoker. Hur många av oss människor får inte erfara just detta: När vi börjar bli som säkrast, som tryggast och som mest kompetenta i våra respektive livsgärningar, är plötsligt yrkeslivet slut – eller näst intill slut.

"Flitigt läsa gör dig klok,
därför läs varenda bok"

skaldade på sin tid Falstaff, Fakir. Det kan väl ses som en variant av samma talesätt, fastän ställt på huvudet.

Konsten är lång och livet är kort. Därför är det så innerligt viktigt att det finns museer och andra instanser som vårdar sig om det vi med ett något slitet uttryck kallar kulturarvet. Alltså det som ibland också betecknas som "vårt kollektiva minne".

Det uttrycket är ingen tom klyscha. Det talar om ett minne som ingen enskild individ någonsin kan överblicka och tillägna sig, men som mänskligheten kan få del av som kollektiv, som rums- och tidsöverskridande gemenskap. Förutsatt att någon åtar sig att överlämna det åt kommande släkten.

Ordet "musealt" används ju ibland som en nedsättande beteckning för något trist och ointressant. Samtidigt som vi i våra dagar hör klagomål över att vi skulle leva i en särskilt "historielös" tid. Jag vet inte i vad mån vi är mer historielösa nu än förr – kanske hör det på något sätt till mänsklighetens natur, något som förekommit i alla tider, att den äldre generationen gnäller och klagar över den yngres bristande intresse för och kunskaper om det som varit.

Hur som helst: Vi har idag en regering som återinfört gratis inträde till de statliga museerna. Mycket gott och mycket lovvärt. Kulturarvet är ingen samling lyxartiklar på en marknad utan den del av den andliga infrastruktur, utan vilken inget samhälle kan leva ett gott liv. Men ändå räcker inte detta. Jag vet inte om Rijksmuseum kunde kompensera cykeltunneln med någon annan utställningsyta. Men säkert är, att våra museer, i Sverige såväl som på annat håll, hyser samlingar långt utöver vad de har möjlighet att visa. Likaså finns det samlingar som till följd av bristande resurser förvaras på ett sätt som innebär att de löper risk att successivt förstöras.

Vi behöver våra olika museer som rum för minnet, rum som hjälper oss att förstå vilka vi är. Minnet som tillhör oss alla, i alla tider.

Thomas Notini

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen