Emile Verhaeren och den sociala verkligheten - Tidningen Kulturen




Emile Verhaeren

Konstdebatt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
För många europeiska intellektuella var den belgiske poeten och konstskribenten Emile Verhaeren ett stort föredöme kring sekelskiftet 1900. Efter att ha följt det vedertagna modet inom konst och litteratur på 1880-talet genom att i sin diktning gestalta själstillstånd, fann han på 1890-talet nya vägar för sitt skapande.

I Le Monde (4/12 2015) fastslås med stor emfas att trots att få experter ifrågasätter nyttan av punktinsatser i fråga om bombningar, kan ingen försäkra att dessa skulle kunna utrota IS. Att som president Hollande utlova en utrotning av IS är orealistiskt, eftersom detta inte är möjligt. Även om bombningarna bidrar till att montera ner IS struktur, kan de inte förta den aura av total okuvlighet som IS omger sig med och som ständigt för med sig nyrekryteringar.

Annons:



I ett nära samarbete med sitt lands socialister, kulturellt mycket medvetna personer, skapade han dikter som gestaltar den sociala verkligheten, där människor obönhörligt offras i den snabba industrialiseringen, styrd av profitintresset. Hans skapande väckte stor respekt i litterära kretsar runt om i Europa och hans sociala trilogi, där diktsamlingen Les Villes tentaculaires är central, väckte uppmärksamhet också bland Europas sociologer. Tentakelstaden i Verhaerens vision är nu ett vedertaget begrepp inom internationell sociologi.

Kursändring 1900 sedan han slagit sig ner i Saint-Cloud och etablerat kontakter med intellekuella, författare och konstnärer i Paris. Berusad av den tekniska utvecklingen och den nya tidens möjligheter, tydligt manifesterad i samband med världsutställningen i Paris 1900, skriver han dikter som väl förmedlar denna berusning, liksom hans absoluta tilltro till den euopeiska rasens överlägsenhet i förhållande till andra, betydligt mer efterblivna. Så här låter det i en diktsamling från 1902:

Jorden tillhör, från Orienten till Occidenten,
Den ras som utforskade den intill dess stjärnsystem/.../
Och här bärs de fram på sina fartyg, dessa män
Vars själar alstrade Paris, London, Berlin och Rom
-Präster, soldater, sjöman, kolonisatörer, bankirer och vetenskapsmän
/ Om de massakrerar för att hävda sig och för att härska
Förbannar de det röda blodet på sina händer.
Den är åtminstone den bästa som existerar på denna jord.
(Min översättning av en dikt ur Les Forces tumlutueuses).

Var det möjligen denna attityd socialistledaren Jean Jaurès ville varna för, då han i tal efter tal fördömde kapplöpningen om kolonierna? Är det denna attityd som vi nu skördar frukterna av som en följd av politikers inkompetens och bristande ansvarskänsla, inte bara ur ett långsiktigt perspektiv, utan i ett akut krisläge?

Just politikers bristande ansvarskänsla är ett viktigt samtalsämne i dagens Paris. I lördags begav jag mig till Saint Cloud, beläget strax utanför Paris, för att besöka en utställning om Emile Verhaeren, som jag studerat under en period av tio år, då jag skrev min avhandling om honom på 70-talet. Den påminde mig om en fas i hans utveckling som jag helst velat glömma: hur han efter att ha ha varit en internationellt respekterad kosmopolit utvecklades till en krigshetsare som klippte av kontakterna med sina tidigare vänner, exempelvis Stefan Zweig och Romain Rolland, pacifister båda två. Jag kommer aldrig att glömma de brev, fyllda av sorg och besvikelse, som de skrev till Verhaeren, sedan de förstått att han i sitt Tysklandshat inte kunde hålla huvudet kallt, utan publicerade besinningslösa dikter och artiklar, riktade mot en nation som han tidigare respekterat. Han turnerade också i Frankrike för att uttala sitt stöd för nationen, innan han till sist hamnade under ett tåg i Rouen 1916.

 

Theo van Rysselberghe. The Reading 1903

Theo van Rysselberghe. The Reading 1903

När jag kom fram till Saint Cloud slog jag följe med en dam som ville hjälpa mig att hitta fram till museet. Under vägen dryftade vi den situation vi alla befann oss i, i hennes ögon en direkt följd av politikernas totala förblindelse: "Höger eller vänster? Det spelar ingen roll. I båda lägren en totalt bristande verklighetskontakt. Det var därför som vi förlorade så många unga."

I ett land finns det dock en skillnad mellan höger och vänster. Brittiska styrkor bombar nu Syrien, men aktionen föregicks av debatt i Parlamentet, där Labours pacifistiske Jeremy Corbyn inte kan dela högerns uppfattning att denna är absolut oundgänglig. Angela Merkel ställde sig först avvisande till Hollandes vädjan om stöd, men har nu sviktat.

Hur står det till i Sverige? Trots att jag noga följer nyheterna kan jag inte se någon klar skiljelinje mellan partierna. Om jag minns rätt diskuterade Jan Björklund möjligheterna att ge Frankrike sitt stöd i form av pansarfordon i Syrien. Den enda som ifrågasätter ett svenskt stöd förefaller vara Anna Kinberg-Batra och då främst av ekonomiska skäl. Jag väntar med spänning på utgången av dagens sammanträde mellan de olika partierna i UD.

I Le Monde (4/12 2015) fastslås med stor emfas att trots att få experter ifrågasätter nyttan av punktinsatser i fråga om bombningar, kan ingen försäkra att dessa skulle kunna utrota IS. Att som president Hollande utlova en utrotning av IS är orealistiskt, eftersom detta inte är möjligt. Även om bombningarna bidrar till att montera ner IS struktur, kan de inte förta den aura av total okuvlighet som IS omger sig med och som ständigt för med sig nyrekryteringar.

Det är de arabiska länderna, som själva måste söka sätta stopp för IS framfart och för att kunna åstadkomma detta behöver de lugn och ro. USA säger sig vid flera tillfällen ha besegrat Al-Qaida. Den senaste tiden har utvisat att så inte är fallet. Den som tror att stormakternas aktiviteter i mellanösterns luftrum skulle kunna medföra en snabb seger över IS får räkna med att bli av med sina illusioner. En eventuell seger kommer att ta åratal att vinna, allt enligt ledarskribenten i Le Monde .

Eva-Karin Josefson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen