Invandrartrubadurens 216 sånger - Tidningen Kulturen




Essäer
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Allt du inte visste om 216 sånger av Cornelis WreeswijkCarl Michael Bellman (1740-1795) är det närmaste vi har i Sverige till William Shakespeare (1564-1616) även om Carl Michael kom drygt hundra år efter William. Av alla de som tolkat Bellmans epistlar håller jag Fred Åkerström som den främste. Men Cornelis Wreeswijk (1937-1987) ligger inte långt efter. Jag lyssnar då och då på deras egensinniga tolkningar av vår nationaltrubadur nummer ett.

Men Cornelis Wreeswijk var långt mycket mer än en Bellman-tolkare. Han hade sin egen output, denne märklige man som kom till Sverige när han var 13 år och lärde sig svenska flytande på tio månader. Den upplysningen finns i inledningen till Wreeswijk-specialisten Klas Gustafsons i dubbel bemärkelse stabila bok – man kan använda den som dörrstopp – ”Lyssnarens guide till Cornelis” med underrubriken ”Allt du inte visste om 216 sånger av Cornelis Wreeswijk” (Leopard förlag).

Det är alltså en rejält tilltagen historia – en och en halv tegelsten i storlek – men underbart nog så strukturerad att den är lämplig sängfösare. Man har så att säga 216 berättelser om sångerna och deras bakgrund, vilket gör att jag dragit ut läsningen över ett par veckor. En handfull sånger varje kväll. Det är också lagom takt om man vill smälta all information.

Ett verk som detta framsprunget ur stor kärlek och underminerat med inträngande kunskap kan inte bara läsas – rakt av om man är stor Wreeswijk-fan – utan hör också hemma på referensbokhyllan med sina register. Avsnitten exploderar med lagom kraft i ansiktet på mig som läsare och jag lär mig en del hel om trubadurens arbetssätt. Kort sagt: han påverkades av allt i sin omgivning!

Och spännvidden i detta livsverk är rejäl.

Eftersom jag uppskattar Wreeswijk utan att vara fanatiker, så inser jag under läsningens gång att min input vad beträffar hans sånger är begränsad. Här finns massor med sånger som jag aldrig har hört och i så måtto är jag måhända en olämplig recensent, men å andra sidan kanske” en-som- står-bredvid”s åsikter” också de har ett visst värde.

Huruvida det är viktigt att veta texternas bakgrund kan diskuteras. Spelar det egentligen någon roll vem Fredrik Åkare var kalkerad på? För de flesta är det tillräckligt att avnjuta sångerna, men med tanke på allt annat och mera oviktigt som vi ägnar oss åt till vardags, så kan ví strunta i det. Faktum är att dessa bakgrundsmålningar i form av anekdot- och faktaspäckade små essäer är både roliga och intressanta, ibland till och med spännande. Att forska fram och skriva denna bok är ingen överloppsgärning, inte att läsa den heller.

Jag har alltid uppfattat Wreeswijks svenska som en polerad variant av den stockholmsdialekt som brukar kallas södersnack, de slagfärdiga springpojkarnas och arbetarförfattarnas 1900-talsspråk. Han ligger också begravd på Söder bredvid poetkollegan Lars Wivallius (1605-1669). Och visst är det märkvärdigt, ja, rentav förunderligt, att man på detta sätt kan komma från Holland och blir nationalskald i Bellmans och Taubes land. Denna märkvärdighet känns i Klas Gustafsons prisvärda guide.

 

Bertil Falk

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts