Film/DVD: Skönheten och Odjuret - Tidningen Kulturen




Filmkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Regi: Bill Condon
Titel: Skönheten och Odjuret (2017)
Originaltitel: Beauty and the Beast (2017)
Medverkande: Emma Watson, Dan Stevens, Kevin Kline, Emma Thompson, Luke Evans m.fl.
USA/Storbritannien, 2017.
Walt Disney


Kärleken är blind

Skönheten och Odjuret

Regissör:
Bill Condon

Skådespelare:
Emma Watson, Dan Stevens, Kevin Kline, Emma Thompson, Luke Evans m.fl.

Land, år:
USA/Storbritannien, 2017.

Walt Disney

Emma Watson briljerar som bokälskande Belle, när gammal saga blir ny igen!

Emma Watson, känd som Hermione i Harry Potter filmerna, är som gjord för att spela Belle. Man är liksom van vid att se henne släpa runt på högar av böcker efter åtta Harry Potter filmer. Belle älskar att släpa runt på böcker, hon älskar att läsa, att lära sig saker och att drömma sig bort. 

Men Belle skulle aldrig nedlåta sig till att göra killarnas läxor! Hon hittar faktiskt en kille som gillar att läsa precis lika mycket som hon själv - Odjuret, som nämns i sagans titel. Han har ett jättestort bibliotek, kan citera Shakespeare, diskutera romansen mellan Guenevere och Lancelot ... han är helt enkelt den perfekta matchningen för Belle. Men han har utseendet emot sig. Och det faktum att Belles stora kärlek i livet verkar vara hennes egen far. När hon lämnar Odjuret för att ta hand om sin far, som behöver henne, håller Odjuret på att dö av brustet hjärta. Belle får lära sig att förr eller senare måste föräldrar ta hand om sig själva (även sådana vimsiga föräldrar som hennes far) och hon får ett lyckligt slut tillsammans med Odjuret som förvandlas till en vacker prins. (Fast i ärlighetens namn var han faktiskt gulligare som Odjur).

Kärleken är blind

Det finns många versioner av Skönheten och Odjuret - den "första" (om det går att spåra en första version av en saga?) torde vara Amor och Psyche. En myt som Belle och Odjuret diskuterar med varandra i filmen. Det är för övrigt därifrån som sägessättet "kärleken är blind" kommer.

Men "originalet" när det gäller folksagor brukar anses vara fransk - precis som Askungen och Törnrosa. (De tyska versionerna är ungefär 200 år yngre).

Belle har två äldre systrar som inte är speciellt trevliga - trion påminner om de två elaka styvsystrarna och den mobbade Askungen - men det är Belle som är den stora hjältinnan, inte för att hon är vacker utan för att hon är smart och snäll --- eller empatisk, skulle man säga idag.

Färre systrar, mer magi

Disneyversionen följer den franska versionen ganska troget - förutom att man skalat bort de två elaka systrarna, man vill ju inte göra Askungen igen. Några förändringar är alltid nödvändiga, den allra bästa är att Odjurets förtrollade slott är full av levande ting - som Lumière, Cogsworth, Mrs Potts ... och den lille tekoppen Chip. Det är så mycket bättre och smartare än att hålla fast vid att det förtrollade slottet är fullt av osynliga betjänter (som i den franska originalsagan). Det vore den tråkigaste tecknade filmen någonsin. Tänk själv en film där alla är osynliga! Det blir liksom som ... radioteater. Belle har också blivit en starkare karaktär - hon ger sig själv ut för att rädda sin pappa. Kvinnor som räddar istället för att vänta på att bli räddade --- bra jobbat! Det är att vända på och utmana många av de inarbetade gamla folksagorollerna. Dessutom ger hon sig iväg en gång till för att rädda Odjuret (precis som i originalsagan) - så Belle är faktiskt räddaren i nöden dubbelt upp!

Skönhet väcker (fel) uppmärksamhet

Belle är tuff och smart och det är det som är användbart - inte att hon är vacker. Det faktum att hon är vacker är inte helt positivt, det innebär att hon drar till sig Gaston, den odrägligaste mannen i hela byn. 

Han finns inte med i "originalet" och det är helt onödigt att han får en ännu större roll i spelfilmen. Han var odräglig i den tecknade filmen, här är han ännu värre, en narcissistisk psykopat som försöker mörda Belles far. 

Vad som var ett kort "gay ögonblick" i den tecknade filmen (då Le Fou och Gaston dansar) har blivit ett mycket mer utstuderat nummer när Gaston försöker skjuta Le Fou bakifrån, i rumpan, i ett musikalnummer som ska vara komiskt, men som mest är onödigt. Filmen dör en smula varenda gång den lämnar "originalsagan" och de verkliga huvudpersonerna: alla de som bor på det förtrollade slottet.

Mer bakgrundhistoria

I den nya versionen får både Belle och Odjuret mer bakgrundshistorier. Behövs det? Nej. Sagofigurer behöver inte prata om sin olyckliga barndom. Man förstår det mesta ändå.

Pappa har blivit konstnär istället för uppfinnare. 

Byborna har blivit vansinniga, otäcka mobbare som förstör Belles tvätt bara för att hon försöker lära en annan flicka läsa (flickor ska tydligen vara analfabeter, som Le Fou) och byns enda lärare (han undervisar endast pojkar) säger att det räcker med att en flicka i byn kan läsa, och redan det är för mycket.

Gaston har blivit värre på alla sätt och tar mer plats.

Småstaden - en mardröm

Det mysiga småstadslivet som Belle var lätt uttråkad av i den tecknade filmen verkar här snarare mardrömslikt, hotfullt och klaustrofobiskt.

Den ende som är trevlig i hela byn är en snygg bokhandlare - som i den tecknade filmen mer såg ut som en gammal snäll get med glasögon - men om det finns en ung, snygg kille i byn som gillar böcker så behöver ju Belle inte leta någon annanstans, eller? (Enda hindret är att han är präst - men hur många idag vet att präster inte fick gifta sig?)

Belle sitter inte och läser omgiven av bräkande får (synd, det var en av de roligaste scenerna!) och inga roliga uppfinningar ger comic relief, eftersom pappan inte längre jobbar som uppfinnare.

Det allra sämsta med filmen: Chip får inte rädda Belle (och hennes pappa) när de blivit inlåsta av Gaston!

Chip är liksom barnens identifikationsobjekt i filmen! Ju mer handlingskraftig och smart Chip är, ju stoltare blir barnen.

Barnet som smart, handlingskraftig räddare

Många av Disneysagorna är baserade på folksagor som berättades som underhållning för vuxna (speciellt de från den franska sagoguldåldern) och de är fulla av vuxna karaktärer som ska "få varandra" på slutet - därför är det kul när det faktiskt finns barn med i filmerna, eller representanter för barnen, som de kan identifiera sig med. Extra kul är det när det är barnet i filmen som visar sig vara smartast. När det är barnkaraktären som får vara räddaren i nöden.

I den tecknade fiilmen Skönheten och Odjuret (1991) är det Chip som ser till att Belle och Odjuret blir ihop. Han sätter igång en trähackaruppfinning (eller vedklyvare) och räddar Belle från fångenskapen (och även hennes pappa). Och han har KUL under tiden! Som om han vore på ett nöjesfält! Kolla vilken häftig ride! "Ni MÅSTE prova det här!"

"Varför lämnade du oss?"

Chip ställer också rätt frågor - t.ex.varför Belle inte tycker om dem på slottet längre och Belle börjar inse att hon visst tycker om dem alla på slottet, hon har hittat andra personer som hon tycker om, andra än sin far. Belle ska börja med att säga vuxna saker som "det är komplicerat" etc. Men hon kommer av sig. Hon inser att det inte alls är komplicerat. Hon älskar Odjuret. Och Chip, Mrs Potts, Lumière, Cogsworth och alla de andra. Hon har hittat något långt bort ifrån sitt småstadsliv. 

Barnens representanter i Walt Disney filmatiseringarna av de klassiska folksagorna har även förr fått vara räddaren i nöden: 

De små barnsliga dvärgarna i Snövit som gör allt för att skydda hjältinnan från den onda styvmodern.

De små barnsliga féerna som gör allt för att skydda den vackra Törnrosa.

De små barnsliga mössen som befriar den inspärrade Askungen (och fixar till hennes klänning på köpet!)

Men bäst av dem alla är den lilla tekoppen som befriar den inspärrade Belle. 

Vem behöver en vacker prins när man kan få en tekopp?

Mer Chip och mindre Gaston (mycket mindre!) - så ser den bästa versionen av Skönheten och Odjuret ut!

Musikens makt

Musiken är en stor del av Skönheten och Odjuret - det är ett modigt drag att det är en birollsinnehavare som sjunger ledmotivet. Närmare bestämt en tekanna.

Mrs Potts (Emma Thompson) får de flesta skratten, och hon sjunger också ledmotivet - som Angela Lansbury sjöng i det tecknade originalet. Hur många filmer har egentligen en kärlekssång som sjungs av en birollsinnehavare? Inte många alls! Speciellt inte om den birollsinnehavaren är en tekanna. Jag har räknat till två!

Den kända gula klänningen som Belle dansar i har utökats med gulddetaljer och man kan nästan höra Cogsworth säga sin klassiska replik - "Är det inte barockt, så är det tråkigt!" .Ibland är extra mycket extra allt inte alls för mycket. Det är i alla fall aldrig tråkigt!

Belinda Graham

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts