Film/DVD: Mon maître d'ecole - Farväl, magistern - Tidningen Kulturen




Filmkritik
Verktyg
Typografi

"Feel-good" är inte ett ord som man förknippar med dokumentärfilm i allmänhet och i synnerhet inte en dokumentärfilm som handlar om skolan.




Allt som behövs är kunskap och en krita
Mon maître d'ecole - Farväl, magistern

Regissör:
Emilie Thérond

Skådespelare:


Land, år:
Frankrike, 2015

Njutafilms

 

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Feel-good dokumentär om fransk skola

Men dokumentärfilmen Mon maître d'ecole hyllades som "rörande", "vacker", "charmig" och "en riktig feel-good-dokumentär" av olika medier i Frankrike. Nu har denna kritikerrosade dokumentärfilm släppts i Sverige.

Allt som behövs är kunskap och en krita

Det här kan vara precis vad skolan behöver - en positiv bild av skolan och läraren och kamratskapet, skolan som "den lyckligaste tiden i ditt liv" (både för lärare och elever) - en film som hela tiden visar på möjligheter. 

I den lilla skolan på landsbygden i södra Frankrike finns knappt några resurser, man ser inte till en dator eller ett elektroniskt hjälpmedel på hela tiden. Allt man ser barnen använda är rutiga papper och bläckpennor. Allt man ser läraren använda är sina egna kunskaper och en vanlig gammaldags krita för att skriva på svarta tavlan. Men barnen har en härlig ek att klättra i, de har en bäck att leka i på rasten och blir skorna blöta får de lov att springa hem och hämta torra skor. 

Lek och lärdom

Det här är en sådan där mysig liten by där alla bryr sig och alla får vara med och alla leker med alla. På rasten plockas inga mobiltelefoner fram, utan alla springer glatt omkring och leker utomhus. Barnen klättrar, plaskar, vadar, ålar, bygger, busar, fiskar, letar svampar ... Det här är som ett porträtt av en svunnen tid, där "att leka är att lära"! Men dokumentären är inspelad 2015 och handlar om en högt älskad lärare som ska gå i pension. Det är hans allra sista år som dokumentärfilmaren Emilie Thérond har följt med sin kamera. Emilie hade magister Jean-Michel Burel som lärare när hon var liten, och hon vill göra ett porträtt av sin magister innan det är för sent. Den franska titeln "Mon maître d'ecole" betyder helt enkelt "Min lärare" - men den svenska titeln har fångat det mer vemodiga stråket i filmen, vad det innebär att avsluta en livsgärning efter fyrtio år, med titeln "Farväl, magistern". 

Vi ses igen

Nu är det här inte ett definitivt farväl, för magistern är också stadens borgmästare. Han har även hand om stadens bibliotek och fritids. Rådhus, bibliotek, skola och fritidsgård, allt finns inrymt i samma byggnad, så magistern kommer att fortsätta att gå till jobbet till samma hus som han hållit öppet sju dagar i veckan i fyrtio år. Barnen kommer att ha sin magister kvar. Men han kommer inte längre att vara magistern. Det kommer att komma en ny fröken och undervisa dem.

Det finns en klass i skolan, där tre årskurser går tillsammans, och magister Burel har alla ämnen och undervisar alla eleverna samtidigt. Även de med särskilda behov. Han har haft i stort sett alla de nuvarande elevernas föräldrar som elever och alla generationer vittnar om vilken bra lärare magister Burel är.

Det hade varit intressant med en uppföljningsdokumentär - vad händer när magistern och fröken ska dela lokaler? Hur kan man bygga upp ett förtroende i en klass och i en by som har haft samma högt älskade lärare i 40 år?

Som en Marcel Pagnol roman

Att se filmen känns som att befinna sig i en Marcel Pagnol roman, fast det är en dokumentär. Läraren är en så högt vördad och älskad person i en liten by. Det här är inte bara ett porträtt av en älskad magister, detta är också ett porträtt av en hel by och en hel tidsepok - samtidigt som filmen säger en hel del om landsbygdens överlevnadsvillkor idag.

Överlevnaden är beroende av skolan - som i sin tur inte kan finnas utan den självuppoffrande läraren.

Verkligheten överträffar ibland dikten, men ibland går verkligheten också samman med dikten, som här när Thérond fångar en verklig Marcel Pagnol värld, med mysig bygemenskap och en liten skola där barnen i mellandstadieåldern känner till Arthur Rimbauds dikter, hur det franska demokratiska systemet fungerar, vilka i bygden som dog för Frankrike under världskrigen och viktigast av allt: hur man har kul tillsammans och aldrig någonsin får kränka eller mobba sina klasskompisar.

 

 

Belinda Graham

 

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts