Film: Päron och lavendel - Tidningen Kulturen




Paul, Pierre och Louise i filmen Päron och lavendel

Filmkritik
Verktyg
Typografi

Päron och lavendel. Smaken av underverk. I Frankrike tar man komedi på allvar. Komedi är en fin genre, värd de allra bästa skådespelarna, och när de medverkar i en film står det stolt "de la Comedie-française" under deras namn, både på filmaffischerna och när inledningstexterna i själva filmen rullar. Som här, när det gäller Benjamin Lavernhe från la Comedie-française, som spelar den manliga huvudrollen i Päron och lavendel.




Den kvinnliga huvudrollen görs av det belgiska stjärnskottet Virginie Efira.
Paul, Pierre och Louise i filmen Päron och lavendel

Paul, Pierre och Louise i filmen Päron och lavendel

 Päron och lavendel

Regissör:
Éric Besnard

Skådespelare:
Virginie Efira, Benjamin Lavernhe, Lucie Fagedet, Léo Lorléac'h, Hervé Pierre, Laurent Bateau, m fl

Land, år:
Frankrike, 2016

Njutafilm

 

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Smaken av underverk i förtrollande fransk film

Den kvinnliga huvudrollen görs av det belgiska stjärnskottet Virginie Efira.

En oväntad vänskap

För en gångs skull har genren "en oväntad vänskap" en kvinnlig huvudperson. Louise är tvåbarnsmamma, änka och bonde - inte en lätt ekvation att få att gå ihop. Det var hennes man och hans förfäder som var från bygden och de lokala konsumenterna hävdar givetvis att de päronen var mycket bättre än de som Louise kan få fram. Lokalpatriotismen blomstrar mer än päronträden. Det är inte heller lätt att odla ekologiskt - för bina flyger omkring och får i sig gifter från angränsande gårdar, som fortfarande besprutar som vanligt. Och sedan blir deras stick desto farligare och deras honung inte ekologisk. Päron och lavendel fångar alla problem och alla utmaningar och allt slit med att vara bonde och egenföretagare. Det märks hur svårt det är att själv driva en gård och filmen romantiserar aldrig det ljuva livet på landet.

Lojal, smart och romantisk

Eric Besnard står för manus och regi och han lyckas skickligt undvika alla klichéer som skildringar av landsbygden kan landa i - liksom alla klichéer som brukar följa med en rollkaraktär med aspergers. Pierre löser inga brott, likt Sherlock i den nya BBC-serien eller huvudpersonen i Bron, han har inga pretentioner på att vara en superhjälte, likt Ben Affleck i The Accountant, han är helt enkelt sig själv. Pierre har sina intressen, saker som han gillar och som han ogillar, men Benjamin Lavernhe porträtterar inte en diagnos där alla boxar ska kryssas i, han porträtterar en individ. Filmen ifrågasätter också vad som är "normalt" och varför "det normala" ska anses som eftersträvansvärt. Det kanske inte är "normalt" att skicka 37 blombuketter istället för 37 blommor - men det fungerar ju! Louise blir mot sin vilja charmad. Och när Pierre räddar päronträden från att frysa (och gården från att gå under) inser Louise att Pierre verkligen är att lita på. Lojal, smart ... och romantisk! Vilket hattrick!

Smaken av mirakel och nygräddade kakor

Originalets titel Le Goût des merveilles betyder bokstavligen "Smaken av mirakel" men också "Smaken av kakor" - "merveilles” är en typ av friterade kakor som vanligtvis görs till Mardi Gras i sydvästra Frankrike, och de bakas under filmens gång. Inledningsvis i filmen får vi se en stor korg med "merveilles" som Louise har bakat för att sälja på marknaden. Korgen är det första vi ser. Sedan zoomar kameran ut, bilden fokuseras, vi får se handen och den som bär på bakverken. Det är Louise som bär på en korg med "mirakler" som ska serveras på marknaden, men är hon själv mottaglig när ett mirakel kommer in i hennes liv?

På väg hem från marknaden kör hon på en man som presenterar sig som Pierre. Han är inte allvarligt skadad och följer med hem för att bli omplåstrad och äta kakor. Merveilles. Det är början på en oväntad vänskap. Pierre är speciell - men är inte alla människor speciella?

Vem är normal?

I en scen där Louises dotter Emma jobbar på en pub och blir tafsad på av fulla män som har "after work" fest, och Pierre hämnas på dem genom att sätta igång sprinklersystemet och förstöra festen, är det Pierre som framstår som den mest normala mannen i hela lokalen. Det är inte konstigt att Emma och även hennes lillebror fastnar för Pierre och hoppas att han och deras mamma ska bli ett par.

Barnen är mycket mindre förtjusta i den framfusige, "normala" grannen Paul, som vill såga ner alla de vackra träden och lägga beslag på både Louise och hennes gård.

Komikern Benjamin Lavernhe får ut det mesta av varje liten situation, vare sig det gäller att sitta "normalt" i den där obekväma sortens soffa som är så vanlig på banker, eller att navigera genom ett fält med solrosor med datorn i högsta hugg.

Vardagens oslagbara skönhet

Filmen är en lågmäld komedi om livets hårda villkor och oslagbara skönhet. Varje liten sak kan inrymma skönhet - Pierre betraktar ett grässtrå och ett moln med samma fascination som ett litet barn som ser livets mirakler för första gången, och Louise börjar undan för undan att se på livet på samma sätt - allt kan vara vackert, allt kan vara ett mirakel, bara man tar sig tid att stanna upp och se, verkligen se, hur fantastiskt det är.

Kameran förvandlar sig ibland till Pierres blick och det gör att den franska landsbygden ser ännu mer förtrollande ut än den brukar göra.

Päron och lavendel är inte inspelad i Provence (franska lantliga filmer brukar ofta vara inspelade i Provence) utan i det lika natursköna Nyons. Kanske ett framtida ställe för eko-turism, som det föreslås i filmen?

Kemin mellan Virginie Efira och  Benjamin Lavernhe fungerar perfekt och känns lika varm som nygräddad päronpaj. Hela filmen lämnar en god eftersmak, och upphöjer vardagsbilder till små mirakler. 

Päron och lavendel är inspirerad av en sann historia - eller en sann saga.

 

 

Belinda Graham

 

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen