FilmDVD: : A Quiet Passion - Tidningen Kulturen




Cynthia Nixon och Jennifer Ehle A Quiet Passion

Filmkritik
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Emily Dickinson var modern på många sätt. Inte bara i sina dikter. Hon föredrog också att skriva till folk, framför att prata. Ungefär som folk idag helst umgås via mess, Facebook och andra sociala medier istället för (eller som komplement till) att ses i verkligheten.




Livet börjar med döden
Cynthia Nixon och Jennifer Ehle A Quiet Passion

Cynthia Nixon och Jennifer Ehle A Quiet Passion

A Quiet Passion

Regissör:
Regi: Terence Davies

Skådespelare:
Med Cynthia Nixon, Jennifer Ehle, Keith Carradine, Emma Bell, Catherine Bailey, Duncan Duff m.fl.

Land, år:
USA/Storbritannien, 2015

Njuta Films

 

Emily Dickinsons liv, död och diktning i Terence Davies mästerverk

Skillnaden är att Emily Dickinson skrev på papper, så hennes dagliga uppdateringar finns kvar än idag. Förutom de brev som lillasyster Lavinia olyckligtvis förstörde. Regissören Terence Davies har i alla fall haft en veritabel guldgruva att ösa ur när han skapat A Quiet Passion --- filmen om den berömda Emily Dickinsons liv.

 

Religiös mobbing i skolan

 

Rödhårig och kavat står Emily Dickinson ensam, mitt på golvet. Hon är mobbad både av de andra eleverna i skolan och av lärarna och skolans föreståndare, som är fanatiskt religiös. Det hela är som en scen ur Jane Eyre, den med den där hemska internatskolan (baserad på Charlotte Brontës egna minnen av skoltiden) förutom att Emily Dickinson inte tvingas att stå på en stol.

 

Och sedan så blir Emily hämtad av sin far, den rike och respekterade advokaten, och sin bror och sin lillasyster. Till skillnad från Jane Eyre är Emily inte föräldralös, hon har folk som bryr sig.

 

Emily Dickinson gillade Emily Brontë

 

Emily Dickinson hade förmodligen själv gillat inledningen på Terence Davies A Quiet Passion och de tydliga Brontë vibbarna ---- Emily Dickinson själv var ett Brontë fan, gillade Jane Eyre och Wuthering Heights och önskade en dikt av Emily Brontë på sin begravning. Inte en av sina egna dikter.

 

Emily Dickinson var under sin livstid i Amherst inte känd för att skriva dikter - hon var känd för att ha den allra vackraste trädgården med flest antal blommor (många sällsynta) och hon arbetade ofta idogt och intensivt med trädgården. Idag finns det planer på att återskapa trädgården --- ingen har tagit hand om den sedan Emily Dickinsons dagar, och sällsynta blommor tar tid att pyssla om. Man kan säga att trädgården var hennes “heltidsjobb” för hon yrkesarbetade inte, till skillnad från hennes bästa vän Miss Vryling Wilder Buffum (“jag vet, mitt namn låter som ett anagram”), som var lärare och som har filmens roligaste och vitsigaste repliker. Dialogerna mellan Buffum och Dickinson i filmen är ofta så blixtrande spirituella att de verkar vara tagna från brev, så snabbt kan väl ingen människa komma på vitsigheter, om de inte har tid att sitta och tänka ut dem och omsorgsfullt formulera dem?

 

Noggrann och omsorgsfull i allt

 

Goda vänner fick av Emily Dickinson en blombukett och en dikt med buketten. De rara blommorna uppskattades mest,  dikterna kunde slängas.

 

Emily Dickinson hade också det finaste herbariet --- över 400 växter pressade och katalogiserade enligt Linnés läror. Emily Dickinson verkar ha varit otroligt noggrann och omsorgsfull i allt hon gjorde. Och hon levde ett liv i respektabel frustration.

 

När Emily Dickinson dog efterlämnade hon 1700 - 1800 dikter,  en del av dikterna kan ha förkommit --- folk var inte så noga med att spara hennes dikter under hennes livstid. Bara ett dussin publicerades, hon blev inte berömd och hon blev inte uppskattad.

 

Idag är Emily Dickinson en av de mest berömda amerikanska poeterna.

 

Voice-overs med Emily Dickinsons dikter

 

Första halvan av filmen är fartfylld och humoristisk, sedan växlar filmen successivt ner, tankar om döden dominerar och Emily Dickinsons dikter hörs som en voice-overs, under tiden som man ser bilder av massor av döda människor och nollorna blixtrar förbi i statistiken. Över  600 000 döda i inbördeskriget.

 

Det finns många olika teorier idag till varför Emily Dickinson var så tillbakadragen. Social fobi, agorafobi, epilepsi. I filmen är tolkningen att Emily Dickinson led av epilepsi --- attackerna är smärtsamma att bevittna, även om de “bara” är agerade. Epilepsi kan också vara en anledning till folkskygghet, för på den tiden fanns det igen lindring att få, och vilken epileptiker vågar gå ut och umgås, när hon inte vet när nästa attack kan komma?

 

Emily Dickinsons eget val att leva tillbakadraget och vitklädd verkar i filmen motiveras av hennes fars död --- i biografier brukar den utlösande faktorn sägas vara att hennes älsklingssyskonbarn dog, Emilys brors och  hans fru Susans tredje barn. Emily hämtade sig aldrig och broderns äktenskap verkade inte heller hämta sig. I filmen är brorsbarnen i stort sett inte med. Man får bara en glimt av en bebis, och Emily komponerar på stående fot den kända dikten som inleds med raderna “I’m Nobody! Who are you? Are you nobody, too?” (Emily Dickinson gav aldrig några titlar till sina dikter).

 

Cynthia Nixon gör sitt livs roll som Emily Dickinson, men ofta är man mest imponerad av Jennifer Ehle i rollen som lillasyster Lavinia, alltid lika självuppoffrande och medlande. Emily har sin poesi och förhoppningen om berömmelse, kanske erkännande för eftervärlden, alla andra har sina familjer, men stackars Lavinia måste bara passa upp på alla sjuka släktingar och medla mellan stora egon.

 

Hur blev Emily Dickinson berömd?

 

Varför Emily Dickinson blev berömd lär ingen bli klok på genom att se filmen. Hon får ingen uppmuntran för sina dikter, de blir sällan publicerade och brodern läser upp en artikel som tidningsredaktören, han som publicerat några få av hennes dikter, har skrivit. Artikeln framhåller tesen att det finns massor av kvinnor som sitter ensamma hemma och komponerar deppiga dikter, och det här är en värdelös typ av litteratur “you rarely see things clearly through a veil of tears”. Så sågas Dickinson. Och hennes medsystrar. De som inte ens blev berömda efter sin död.

 

Man får också den tanken: precis som att odla blommor, ha herbarium, måla akvarell, spela instrument, sjunga --- skriva dikter var också  “an accomplishment” och förmodligen var det många unga kvinnor (och även äldre) som skrev massor av dikter.

 

Skillnaden är att de bara kastades.

Lillasyster Lavinias viktiga roll


Det är lillasyster Lavinia som sparar alla Emilys dikter och ser till att de blir utgivna --- eller snarare: hon ger dem till broderns gifta älskarinna Mabel Loomis Todd, som ser till att få dem utgivna. Redaktören Thomas Wentworth Higginson har bland annat gått till historien för att han skrivit böcker om att män och kvinnor bör vara jämställda och ha samma möjligheter  --- Common Sense About Women (1881) och Women and Men (1888) --- så dessa tankar fanns på den tiden. Varför finns slaveriet? Det borde inte finnas. Varför är män och kvinnor inte jämställda? Det borde de vara.

 

Thomas Wentworth Higginson och Mabel Loomis Todd redigerade dikterna (de fick mer konventionell stil och interpunktion, utgåvor idag har försökt återställa dikterna till deras ursprungliga skick) men de kom i alla fall ut. Utan någon som hade satsat på att ge ut och marknadsföra dikterna hade ingenting funnits kvar av Emily Dickinsons litterära arv.

 

Filmen slutar med att hon lägges i en kista.

 

Vilket är ett logiskt slut för en biopic (filmen är också hela tiden kronologiskt berättad), men det är  inte ett logiskt slut för Emily Dickinsons liv.

 

Livet börjar med döden

 

Emily hävdade själv i många av sina dikter att livet börjar när man död.  Och Emilys liv började verkligen när hon dog --- det liv som ledde till att hon blev en litterär kändis.

 

Sedan finns det den där malande baktanken --- hur många författarinnors verk, samtida med Dickinson, bara slängdes eller brändes? Ingen annan hade en så lojal lillasyster som Lavinia, och vänner som såg till att få ut det författade materialet.

 

I en modern historiebok Kvinnor i strid (Historiska Media, 2016) hävdas det att kvinnor också ville strida, även i historisk tid, de ville inte sitta hemma och bli skyddade. Men de fick inte, för då skulle männen förlora sitt incitament att skydda dem där hemma, om kvinnorna också fanns på slagfältet.

 

Ungefär samma tankegångar finns i Emily Dickinson dramat. Hon vill inte stanna hemma och bli skyddad, hon vill ut på det litterära slagfältet, men tajmingen är inte rätt, därför börjar inte det verkliga livet förrän efter döden, när hennes dikter fick komma ut. Och de klarade sig ganska bra, tack vare andra förkämpar som försvarade dem.

 

 

Terrence Davies mästerverk

 

Som film betraktat är A Quiet Passion inget mindre än ett mästerverk. När man kommer att summera Terrence Davies filmgärning kommer förmodligen denna att finnas med i framtida retrospektiv över en briljant regissör. Terrence Davies är nu 71 år, och den gamle brittiske regissören kan fortfarande överraska. På ytan är hans filmer ofta väldigt annorlunda --- att överleva på den fattiga landsbygden i norra England mot förfinade rika damer som viftar med sina solfjädrar och promenerar under parasoller i sydstaternas “borta med vinden” USA --- men kärnan är densamma.

 

Här finns fadern som patriark, beskyddare och/eller förtryckare. Gränsen mellan beskydd och förtryck är hårfin. Liksom vilken metod som utövar mest makt: att skrika sig hes som en arbetarklassfarsa i norra England eller att bara höja ett ögonbryn, med  aristokratiskt utseende, som Keith Carradine som Dickinson-patriark lyckas så bra med. Han behöver inte höja rösten för att bli åtlydd. Det blir alltid som han vill.

 

Terence Davis är öppen både med sin ateism och sin homosexualitet. I A Quiet Passion ifrågasätts både vad som är religion, vad gud vill med människorna och deras liv, och vad kärlek är. Utan att det levereras några svar. Var Emily förälskad i broderns fru Susan? Inget svar. Var hon förälskad i Miss Buffum? Inget svar. Var Emily djupt religiös eller hade hon fått nog av gud som patriark och förtryckare av fritt tänkande? Inget svar.

 

Öppna frågor

 

Filmen gör att åskådaren får tänka mycket själv och förmodligen,

efter mycket tänkande, komma fram till: “inget svar”.

Men det är större att komma med en film som gör att betraktarna själva får komma fram till “inga svar” än att leverera plattityder eller driva en tes som ska bevisas eller motbevisas.

Egentligen vet man inte så mycket om Emily Dickinson --- inte ens hur många dikter som försvunnit --- och om samtida kvinnliga författare vet man ännu mindre, förutom att de fanns, de skrev och de glömdes bort.

 

Filmen är inte bara en hyllning till Emily Dickinson, den är även en hyllning till Lavinia, den okända systern, och till andra okända människor, som inte får leva ut sitt liv till sin fulla potential. Emily Dickinson levde sitt liv i respektabel frustration --- en situation som är smärtsamt frustrerande att bevittna, även om det “bara är på film”.

 

 

Belinda Graham

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen