Filmens porträtt - Tidningen Kulturen




Filmens porträtt

Image
Tom Tykwer. Foto: Jim Rakete
"Jag hade en dröm där vi var syster och bror, mor och far, man och hustru. Där du var jag och jag var du [...] och jag kände att det var lycka." (ur Prinsessan och Krigaren, egen övers.) Kärleken i Tom Tykwers filmer är som en dröm där kärleken är större än världen, de älskande blir till ett och det är vackert. Inte realistiskt, det är ju film, men oändligt vackert. Kärleksmotivet i allmänhet kan delas upp i fyra olika delar där varje del beskriver olika sidor av samma mynt. Eros står för den romantiska och lidelsefulla kärleken. Agape symboliserar den förutsättningslösa, den självutlämnande kärleken som inte har någon sexuell underton. Den står också för människans kärlek till Gud (inom kristendomen) och Guds kärlek till människan. Philia är kärleken mellan syskon och Libido den kroppsliga sexuella kärleken.Kärlek på film syns i allmänhet som två av dessa fyra sidor: Eros och Libido. Det kryllar av filmer som bygger på olycklig eller lycklig romantisk kärlek, kroppsligt begär och sexuell förening.

Läs mer...

ImageTidigt i den iranske regissören Abbas Kiarostamis kortfilm "Two Solutions for one Problem" ("Dow Rahehal Baraye yek Massaleh", 1975) möts vi av en berättarröst; en röst som i kombination med snabba klipp agerar effektfullt och markerande och därmed för scenariot framåt utan att egentligen ge oss särskilt stort utrymme för analys. I den fem minuter långa filmen, som handlar om två skolpojkar som slår sönder varandras tillhörigheter och hamnar i slagsmål till följd av deras oförmåga att samarbeta, identifieras själva berättarrösten instinktivt som en icke-diegetisk ljudkälla eftersom rösten aldrig får ett ansikte. Men på många sätt kan man argumentera för att rösten paradoxalt nog är det enda som är diegetiskt i denna film.

Berättarrösten är distinkt och tydlig, men den blir aldrig översittande eller aggressiv - snarare motsatsen. Med hjälp av ett förenklat språk försöker den pedagogiska rösten visa fram en hypotes. Den övergripande känslan blir att rösten riktar sig till en samling barn som inte är synliga i bild. Rösten kan närmast betraktas som en lärares auktoritära men vänliga stämma, i färd med att förenkla ett betydligt mer komplext skeende via ett exempel som eleverna faktiskt kan tillägna sig.

Läs mer...

Image
Maya Deren. Foto: Alexander Hammid
Med anledning av Moderna Dansteaterns dansfilmfestival, som hölls under hösten, har Tidningen Kulturens Helena Strängberg tittat närmare på en av dansfilmens pionjärer. I Maya Deren hittade hon en egensinnig ryska som inspirerats av Voodoo.Moderna Dansteaterns ambitiösa tredagarsfestival med fokus på dansfilm blev den femte i ordningen. Detta firades med mottot: "mer, större och massor av allt!". Medan söndagen tillägnades den prisade koreografen Pina Bausch, gick lördagen helt i filmlegenden Maya Derens fotspår.

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta sitt stora krulliga hår klippas i tidsenliga frisyrer och som klädde sig helt efter eget huvud. Inte undra på att denna fascinerande multitalang inspirerat mängder av konstnärer inom olika områden, och fortfarande lockar åskådare och beundrare.

Läs mer...

Image
Gunilla Heilborn Foto: Irmi Persson
Jag träffar koreografen Gunilla Heilborn i hemmets soliga idyll, med äppelkorgar i trappan och blommig duk på köksbordet. Omedvetet hade jag kanske väntat mig något annat runt kvinnan bakom de skruvat surrealistiska dansfilmerna, där människorna beter sig minst sagt oförutsägbart. Gunilla själv är ett svart utropstecken mitt i färgspraket.

På den knallgula köksväggen hänger Guldbaggen som hon fick för filmen ´Hur man gör´, tillsammans med maken och filmaren Mårten Nilsson och Kim Hiorthöy som skrev manus.

En halvtimmeslång "manual" om hur även den mest hopplöse lär sig göra film. Filmen leker med dokumentärbegreppet, klichéerna står som spön i backen och emellanåt brister skådespelarna ut i rytmiskt bildsatt dans. Det är galet och underhållande och så pass egensinnigt att SVT vägrar visa den - trots Guldbaggen.

Humor har alltid varit ett bärande inslag i Gunilla Heilborns arbete med film, performance och dans, ända sedan koreografutbildningen på Danshögskolan som avslutades 1998. Dessförinnan gick hon Biskops-Arnös medieutbildning, där det lyckosamma samarbetet med Mårten Nilsson inleddes, vilket har resulterat i ett antal filmer och tre barn.

Läs mer...

Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata med henne efter den sista visningen och höra mer om hennes intention med filmen.  

Läs mer...

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon tillsammans med tre musiker in publiken till ett personligt möte mellan det gamla och det nya Sverige. Föreställningen har hon gjort tillsammans med Hans Marklund och mottot är "vill man så kan man" och till våren blir det åka av ...

Läs mer...

Konsten att berätta om smärtan utan överdrifter

En intervju med Giuseppe Tornatore.

Under en vistelse i Italien fick Tidningen Kulturens Roberto Fogelberg möjligheten att intervjua regissören Giuseppe Tornatore, mest känd för två Oscarsnominerade filmer Nuovo cinema paradiso och Malena, som har visats i Sverige.

Läs mer...

Några betraktelser från en betongblandare

Victor Lindgren är en 22 år gammal betongarbetare, som driven av sin medkänsla gör hänsynslösa filmer som skakar om och berör. Hans senaste film handlar om hur grymma barn kan vara mot varandra.

Läs mer...

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla

Ragnar di Marzo och Manusgruppens filmprojekt över generationsgränserna har resulterat i Kärringen därnere - en dramakomedi om möten och vänskap som trotsar alla hinder. Tidningen Kulturen har intervjuad regissören Ragnar di Marzo aktuell med Kärringen därnere.

Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen