Essäer om film - Tidningen Kulturen




Essäer om film

skrck.jpg
 

Den nya tidens skräck

Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars mål är att verka som en äkta snuff-film; detta genom att använda sig av handkamera, skippa ljussättning samt leverera mängder av lidande i form utav blod, spyor och exkrementer. Fred Vogel ger oss inga illusioner om en positiv existens, däremot ger han oss en realistisk bild av en verklighet som inte vill veta av några gränser. Det är med en obeskrivlig svärta som en av Vogels förövare lustmördar en ung flicka och avslutar det hela med den krassa kommentaren: ”Nu behöver du inte tänka på att bli vuxen i alla fall.”


Läs mer...

bergman_ingmar_1.jpg 
Ingmar Bergman.
Fotograf: Bengt Wanselius

Med försonande och förlåtande ögon

Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar vi en essä om Ingmar Bergman som film- och teaterregissör.

Läs mer...

Marilyn och satan inom oss

marilyn_monroe_-_westwoodSom ung bjöd hon ner Djävulen i sängen, efter tre äktenskap bjöd hon ner en president. Sedan mördades hon. Stefan Whilde skriver om en av 1900-talets stora ikoner och hennes satanism.

Norma Jean Mortensen hade en sexuell affär med Satan. Det är inget märkvärdigt med det, för det hade Rosemary i Ira Levins roman Rosemarys baby också även om hon drogades och togs mot sin vilja.

Rosemary var i alla händelser en fiktiv figur medan Norma Jean bytte namn till Marilyn Monroe och blev världens mest eftertraktade posterkvinna.

Läs mer...

argento 
 Dario Argento
Giallo
- skräckens anatomi och mörka fantasier

Att döden fascinerar och skrämmer hör till livets få existentiella självklarheter. Att denna fascination har tagit och tar olika uttrycksformer i till exempel konst och film gör självklarheten komplex, ibland oacceptabelt och ofattbart.

När man diskuterar italiensk film tar man gärna upp de stora namnen Fellini, Pasolini, Leone, De Sica et cetera. Dessa filmskapares bidrag till filmens och Italiens historia är odisputabel men det finns en mörkare och mer subkulturell sida av italiensk filmkonst som också använder sig av det gamla kulturarvet fast på ett annorlunda, expressionistiskt sätt. Denna genre eller serie av filmer bär namnet giallo. Fast man inte nödvändigtvis kan tala om en genre, har denna grupp av filmer ändå gemensamma egenskaper både vad kommer till filmernas stil, form och tema.

De mest kända regissörerna inom gialli är: Mario Bava, Dario Argento och Lucio Fulci med flera.

Giallo är italienska och betyder gult. På 1930-talet och framåt fanns det en litterär tradition av deckare ("whodunits"- eller "pulp fiction"-romaner med inslag av skräck och erotik) med gula omslag som ofta hade en lättklädd kvinna som prydnad. Denna litterära tradition blev mycket populär och läst i Italien och är det väl i viss mån även i dag. Lite senare på 1960-talet började en del italienska filmer hämta sin inspiration bland annat från dessa giallo-deckare vilket så småningom ledde till att ordets semantik fick en starkt filmrelaterad association - åtminstone utanför Italien. Den gemensamma nämnaren för alla gialli-filmer är att de förenar skräckelement med brott (och straff) på ett rysligt, absurd sätt som ofta blir bisarr och komisk. 

Läs mer...

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden

 artemisia_giuditta_che_uccide_oloferne
Artemisia Gentileschi. Judith dödar Holofern. En biblisk ”cult symbol” om hämnden.
I en kavalkad genom bibeln, Quentin Tarantino och Jane Champion, skisserar Annika Marusarz en teori om hämnden hos kvinnorna.

Kvinnlig hämnd är ett intressant ämne sätta fokus på och man kan tydligt se myten och bilden av den kvinnliga hämnaren i filmer som till exempel den sydkoreanske regissören Chan-wook Parkers film "Lady Vengeance". Där betraktaren redan på filmaffischen möter en till synes värnlös kvinna med en lysande gloria upphöjd likt en religiös ikon. Hon riktigt strålar mot betraktaren. Den bilden känns permanent och har blivit kännetecken på den sköna kvinnliga outsidern som inte bara är vacker utan framförallt ouppnåelig. Greta Garbo är ett bra exempel hon brukar ju även kallas "den gudomlige" och är ju en ikon för många homosexuella. Kanske av den enkla anledningen att hon gick sin egen väg utan att förklara eller prata om det, ett drag som jag anser vara kvinnligt. Myten och bilden av kvinnan som den hemlighetsfulla och icke-kommunikativa kan vara ett uttryck för att kvinnor har ett eget språk.

Läs mer...

rossellinibergmanEtt kärleksmöte genom filmkonsten

Roberto Rossellinis och Ingrid Bergmans möte är mer kärlekshistoria än filmhistoria. Åtminstone deras möte. Filmerna de gjorde tillsammans är i själva verket som ett långt kärleksbrev (eller flera korta) skrivet med kameran. Rossellini var en egoist och en dåre, besatt av en underlig idé om det gudomliga, men till Ingrid Bergman gav han en stor gåva. Hon mötte - som Paulus på väg till Damaskus - en stråle av kärleksvåld som fick henne att falla från filmlivets efemära häst. Men i gengäld gav hon honom någonting ännu större: möjligheten att möta kvinnan bortom illusionernas fabrik. Att se Stromboli är som att bli vittne till en våldtäkt.


Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen