Essäer om film - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Essäer om film

ImageSanjin Pejkovic diskuterar gränsmotivet i jugoslavisk film. Han  lyftar fram två filmer som haft distribution i Sverige. Det rör sig om Innan regnet faller (Pred dozhdot, 1994)och Ingenmansland (Nicija zemlja, 2001), båda tillkomna efter Jugoslaviens sönderfall.  

Vad är jugoslavisk film? Vad har det varit tidigare? Vad är postjugoslavisk film? Detta är en tämligen komplicerad fråga. Efter Andra världskriget ansåg högt uppsatta politiker att man med hjälp av film kunde ena befolkningen i de olika republikerna. På 40- och 50-talen lade man grunden till det som senare skulle uppfattas som fenomenet jugoslavisk film. I grunden baserades den jugoslaviska filmproduktionen dock på de skilda nationella centra som producerade olika filmer. Det kulturella utbytet mellan filmfolk, behandlingen av liknande ämnen under vissa perioder och inte minst erkännandet av filmerna utomlands gör att de, trots sina olikheter, kan kallas för jugoslavisk film. Detta är dock någonting som skapas först på 60-talet. Fram till dess hade man också samarbetat, men under regimens ideologiska övervakning och i syfte att tvinga fram en känsla av "broderskap och enighet". Till slut skapades ett "gemensamt" filmområde, där branschfolk möttes och gjorde det som var viktigast för just filmerna: att välja de bäst lämpade regissörerna och skådespelarna oavsett härkomst.

Läs mer...

ImageNej, jag minns inte var han sa det. Men jag minns vad han sa. Någon journalist frågade Henning Mankell hur han ställde sig till kritiken mot de senare Wallander-filmerna. Han svarade att han - rent ut sagt - sket i den kritiken.

Så brukar nya, räddhågsna och äldre, mindre lyckade författare uttrycka sig. Men att Henning Mankell inte tål kritik är förvånansvärt. Att han tydligen inte tycker att recensenter bidrar till ett offentligt samtal om kultur och samhället.

Hittills har jag, som väl också är en kritiker, inte skrivit ett ord om någon Wallander-film men jag har sett de flesta.  Och flera av filmerna med Rolf Lassgård som Kurt Wallander tyckte jag var spännande och bra. I senare Wallander-filmer med Krister Henriksson har kvalitén - snarast ett objektiv konstaterande - sjunkit betydligt.  

Läs mer...

Image
Illustration: Ida Thunström
"Jag valde inte att bli det här". Skådespelaren Thomas Hayden Church fäller Flint Markos replik med något skyggt fladdrande i blicken. Marko syftar inte bara på sitt alter ego Sandmannen, påtvingat honom efter en fusion i en kärnvapenläggning. Han syftar på sitt liv som kriminell, en som - det vet han - inte förtjänar någon förståelse. Men Spindelmannen förstår. Han har ju inte själv valt sitt öde som mänsklig spindel och samhällsförsvarare, och låter Sandmannen försvinna i en torr virvelvind.

Att Spiderman 3 direkt efter Flint Markos replik gör en helomvändning och börjar pladdra om individens frihet i denna den bästa av världar är serieförlaget Marvel Comics i ett nötskal. Med författaren Stan Lee och tecknare som Jack Kirby och Steve Ditko i spetsen skapade Marvel till exempel Spindelmannen, X-men, Fantastiska Fyran och Hulken. Marvels hjältar och skurkar har en tendens att i tämligen storvulna ordalag babbla om allting de gör medan de gör det. Men här finns också ett ironiskt tilltal som skiljer Marvel från mycket annat i genren, framför allt i författarrösten som riktar sig direkt till läsaren i inskjutna rutor.

Läs mer...

Image
Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg

 

Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få sin årliga fix av obskyr film samt en glimt av årets crème de la crème med Gael García Bernal och Parker Posey i spetsen.

25/1

Med humöret på topp studsar jag till hotell Riverton för att hämta mitt presskort. Gold Bar kort på Respekt ingår. Kollegan och jag kunde inte vara lyckligare. Lyckan dämpas dock något när vi ser den hemskt dumma tiden, 18-19, då jag i stort sett hela veckan antingen kommer vara på visning eller jobba. Som tur är kan jag glädjas åt att jag faktiskt kommer vara på just visningar och att årets festival faktiskt är i gång!

Kvällens första anhalt är Bergakungen, det senaste (och mest opersonliga) tillskottet till festivalen, och Tom Tykwer producerade The Heart is a Dark Forest. Hyfsad öppningsfilm, ljusår bättre än förra årets sömnpiller Death of a President, dock med ett lite väl sobert slut där modern i dramat tar livet av både sig själv och sina barn ett par dagar efter att hon fått reda på att maken har en andra familj.

Läs mer...

skrck.jpg
 

Den nya tidens skräck

Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars mål är att verka som en äkta snuff-film; detta genom att använda sig av handkamera, skippa ljussättning samt leverera mängder av lidande i form utav blod, spyor och exkrementer. Fred Vogel ger oss inga illusioner om en positiv existens, däremot ger han oss en realistisk bild av en verklighet som inte vill veta av några gränser. Det är med en obeskrivlig svärta som en av Vogels förövare lustmördar en ung flicka och avslutar det hela med den krassa kommentaren: ”Nu behöver du inte tänka på att bli vuxen i alla fall.”


Läs mer...

bergman_ingmar_1.jpg 
Ingmar Bergman.
Fotograf: Bengt Wanselius

Med försonande och förlåtande ögon

Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar vi en essä om Ingmar Bergman som film- och teaterregissör.

Läs mer...

Marilyn och satan inom oss

marilyn_monroe_-_westwoodSom ung bjöd hon ner Djävulen i sängen, efter tre äktenskap bjöd hon ner en president. Sedan mördades hon. Stefan Whilde skriver om en av 1900-talets stora ikoner och hennes satanism.

Norma Jean Mortensen hade en sexuell affär med Satan. Det är inget märkvärdigt med det, för det hade Rosemary i Ira Levins roman Rosemarys baby också även om hon drogades och togs mot sin vilja.

Rosemary var i alla händelser en fiktiv figur medan Norma Jean bytte namn till Marilyn Monroe och blev världens mest eftertraktade posterkvinna.

Läs mer...

argento 
 Dario Argento
Giallo
- skräckens anatomi och mörka fantasier

Att döden fascinerar och skrämmer hör till livets få existentiella självklarheter. Att denna fascination har tagit och tar olika uttrycksformer i till exempel konst och film gör självklarheten komplex, ibland oacceptabelt och ofattbart.

När man diskuterar italiensk film tar man gärna upp de stora namnen Fellini, Pasolini, Leone, De Sica et cetera. Dessa filmskapares bidrag till filmens och Italiens historia är odisputabel men det finns en mörkare och mer subkulturell sida av italiensk filmkonst som också använder sig av det gamla kulturarvet fast på ett annorlunda, expressionistiskt sätt. Denna genre eller serie av filmer bär namnet giallo. Fast man inte nödvändigtvis kan tala om en genre, har denna grupp av filmer ändå gemensamma egenskaper både vad kommer till filmernas stil, form och tema.

De mest kända regissörerna inom gialli är: Mario Bava, Dario Argento och Lucio Fulci med flera.

Giallo är italienska och betyder gult. På 1930-talet och framåt fanns det en litterär tradition av deckare ("whodunits"- eller "pulp fiction"-romaner med inslag av skräck och erotik) med gula omslag som ofta hade en lättklädd kvinna som prydnad. Denna litterära tradition blev mycket populär och läst i Italien och är det väl i viss mån även i dag. Lite senare på 1960-talet började en del italienska filmer hämta sin inspiration bland annat från dessa giallo-deckare vilket så småningom ledde till att ordets semantik fick en starkt filmrelaterad association - åtminstone utanför Italien. Den gemensamma nämnaren för alla gialli-filmer är att de förenar skräckelement med brott (och straff) på ett rysligt, absurd sätt som ofta blir bisarr och komisk. 

Läs mer...

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden

 artemisia_giuditta_che_uccide_oloferne
Artemisia Gentileschi. Judith dödar Holofern. En biblisk ”cult symbol” om hämnden.
I en kavalkad genom bibeln, Quentin Tarantino och Jane Champion, skisserar Annika Marusarz en teori om hämnden hos kvinnorna.

Kvinnlig hämnd är ett intressant ämne sätta fokus på och man kan tydligt se myten och bilden av den kvinnliga hämnaren i filmer som till exempel den sydkoreanske regissören Chan-wook Parkers film "Lady Vengeance". Där betraktaren redan på filmaffischen möter en till synes värnlös kvinna med en lysande gloria upphöjd likt en religiös ikon. Hon riktigt strålar mot betraktaren. Den bilden känns permanent och har blivit kännetecken på den sköna kvinnliga outsidern som inte bara är vacker utan framförallt ouppnåelig. Greta Garbo är ett bra exempel hon brukar ju även kallas "den gudomlige" och är ju en ikon för många homosexuella. Kanske av den enkla anledningen att hon gick sin egen väg utan att förklara eller prata om det, ett drag som jag anser vara kvinnligt. Myten och bilden av kvinnan som den hemlighetsfulla och icke-kommunikativa kan vara ett uttryck för att kvinnor har ett eget språk.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts