Essäer om film - Tidningen Kulturen




Essäer om film

bertilr.jpg
Artikelförfattaren på gravplatsen i Kolkata.

Oscarsbelönade Satyajit Ray tillhör gruppen om ett dussintal filmmakare som intar en alldeles speciell ställning i film­historien. Han föddes i Kolkata (Calcutta) 1921 och avled där 1992. I Sverige har han ibland kallats Indiens Ingmar Bergman, men det är närmast ett understatement. Ray var som film­makare mycket mer än bara en regissör, menar Bertil Falk.

 

Läs mer...

altJesper Wachtmeisters uppmärksammade dokumentär "Test Site" (2010) om den amerikanska öknen börjar med ett citat av arkitekturkritikern Reyner Banham som i fri översättning lyder: "I ett landskap där inte något officiellt existerar blir det möjligt att tänka vad som helst och vad som helst kan därför hända" (ursprungligen från boken Scenes in America Deserta). Det låter nästan, tagen ur dess kontext, som en omformulering om principen rörande "terra nullius", landet som ingen (verkar) äga. En princip som cyniskt rättfärdigade många av de stora koloniala erövringarna, också den av Nordamerika. Wachtmeister och Banhams intresse ligger dock i landskap inom landskapet. Ett ställe som verkar utlova en total tomhet: öknen.

Läs mer...

Ur ”Delusion disillusion” av J Tobias Andersson.Filmform har under flera års tid lyft fram många av de unga filmskapare som finns i Sverige idag. Genom att ge plats, kunskap och möjlighet för aspiranter, men även i viss mån etablerade filmkonstnärer, bygger de upp en bredd som nyfikna cineaster prisar. Nyligen visade de ett urval av kortfilmer ur sitt arkiv.

Vad som omedelbart kan sägas om dessa kortfilmer är det starka fokus på animation som blivit tydligt under senare år. Animation har alltid varit en kraftfull mekanik bakom säregna uttryck, något som ofta är den experimentella kortfilmens kärna. Men paradoxalt nog har animering alltid varit mer kostsamt, och därmed något som främst grafikerna tagit hand om. Och så fort flera aktörer rör sig i den konstnärliga sfären blir följden en sorts kollektivism som gör att det för somliga så viktiga "auteurskapet" till viss del går förlorat. I takt med tillväxten inom animationsfältet har samtidigt mycket förenklats, och många av de unga filmskaparna gör mycket av den själva. Även animationen i sig har förändrats, transcenderat från ett visuellt medium som presenterar en värld i sig, till att anamma och bemästra andra former av intermedialitet - såsom exempelvis dokumentärfältet.

Läs mer...

Noomi Rapace som Lisbeth Salander i filmen ”Män som hatar kvinnor”Du behöver inte queera Lisbeth Salanders gestalt i Niels Arden Oplevs filmatisering av "Män som hatar kvinnor". Hon är redan pre-queerad. Ställ åt sidan för en stund vad du själv har väckt till liv ur Stieg Larssons romaner och fokusera på filmen.

Noomi Rapace tolkning av Lisbeth är inget annat än überlesbisk. Med trendiga näsringar, öronringar, tatueringar, svarta kläder, piercingar, kängor, stålspikshalsband, kort hår (strategiskt klippt hängande över ena ögat), förtvivlat kedjerökande och på egen motorcykel är hon en återuppfunnen Corky från brödernaWachowskis "Bound" (1996). Corky var även namnet på en svensk webbsida, skriven av och för lesbiska, som hämtade inspiration från den lesbiska ikonen spelad av Gina Gershon (corky.se upphörde dock 2007). I själva verket är Lisbeth dagens "Corky", fast utan hennes sexuella preferens - Violet (Jennifer Tilly).

Läs mer...

CrumbDet finns en scen i American Splendor (2003), regisserad av Shari Springer Berman och Robert Pulcini, som visar hur filmens huvudperson Harvey Pekar och serietecknaren Robert Crumb lärde känna varandra.

Pekar var vid den här tiden bara en okänd kontorsråtta, som med tiden blev en kultförklarad serieboks-manusförfattare. Pekar och Crumb kom senare att samarbeta i en del av Pekars serieböcker. Det vi ser i den här scenen är en iscensättning av deras möte, samtidigt som den verklige Harvey Pekar röst hörs säga: "Crumb and I hang a lot back then, we had records and comics in common. You know the guy, they made a movie about him too". Den film Harvey Pekar syftar på är Terry Zwigoffs Crumb (1994).

Både Americar Splendor och Crumb är konstnärsporträtt i filmformat, där man låter dessa något udda typer berätta om sig själva. Men det som förbinder Pekar och Crumb är inte enbart deras personliga och professionella relation. Det finns även likheter i det sätt på vilket de båda lyckades ta sig ur ett slags misär, för att sedan bli två kultfigurer inom amerikansk undergroundkonst.

Läs mer...

ImageSanjin Pejkovic diskuterar gränsmotivet i jugoslavisk film. Han  lyftar fram två filmer som haft distribution i Sverige. Det rör sig om Innan regnet faller (Pred dozhdot, 1994)och Ingenmansland (Nicija zemlja, 2001), båda tillkomna efter Jugoslaviens sönderfall.  

Vad är jugoslavisk film? Vad har det varit tidigare? Vad är postjugoslavisk film? Detta är en tämligen komplicerad fråga. Efter Andra världskriget ansåg högt uppsatta politiker att man med hjälp av film kunde ena befolkningen i de olika republikerna. På 40- och 50-talen lade man grunden till det som senare skulle uppfattas som fenomenet jugoslavisk film. I grunden baserades den jugoslaviska filmproduktionen dock på de skilda nationella centra som producerade olika filmer. Det kulturella utbytet mellan filmfolk, behandlingen av liknande ämnen under vissa perioder och inte minst erkännandet av filmerna utomlands gör att de, trots sina olikheter, kan kallas för jugoslavisk film. Detta är dock någonting som skapas först på 60-talet. Fram till dess hade man också samarbetat, men under regimens ideologiska övervakning och i syfte att tvinga fram en känsla av "broderskap och enighet". Till slut skapades ett "gemensamt" filmområde, där branschfolk möttes och gjorde det som var viktigast för just filmerna: att välja de bäst lämpade regissörerna och skådespelarna oavsett härkomst.

Läs mer...

ImageNej, jag minns inte var han sa det. Men jag minns vad han sa. Någon journalist frågade Henning Mankell hur han ställde sig till kritiken mot de senare Wallander-filmerna. Han svarade att han - rent ut sagt - sket i den kritiken.

Så brukar nya, räddhågsna och äldre, mindre lyckade författare uttrycka sig. Men att Henning Mankell inte tål kritik är förvånansvärt. Att han tydligen inte tycker att recensenter bidrar till ett offentligt samtal om kultur och samhället.

Hittills har jag, som väl också är en kritiker, inte skrivit ett ord om någon Wallander-film men jag har sett de flesta.  Och flera av filmerna med Rolf Lassgård som Kurt Wallander tyckte jag var spännande och bra. I senare Wallander-filmer med Krister Henriksson har kvalitén - snarast ett objektiv konstaterande - sjunkit betydligt.  

Läs mer...

Image
Illustration: Ida Thunström
"Jag valde inte att bli det här". Skådespelaren Thomas Hayden Church fäller Flint Markos replik med något skyggt fladdrande i blicken. Marko syftar inte bara på sitt alter ego Sandmannen, påtvingat honom efter en fusion i en kärnvapenläggning. Han syftar på sitt liv som kriminell, en som - det vet han - inte förtjänar någon förståelse. Men Spindelmannen förstår. Han har ju inte själv valt sitt öde som mänsklig spindel och samhällsförsvarare, och låter Sandmannen försvinna i en torr virvelvind.

Att Spiderman 3 direkt efter Flint Markos replik gör en helomvändning och börjar pladdra om individens frihet i denna den bästa av världar är serieförlaget Marvel Comics i ett nötskal. Med författaren Stan Lee och tecknare som Jack Kirby och Steve Ditko i spetsen skapade Marvel till exempel Spindelmannen, X-men, Fantastiska Fyran och Hulken. Marvels hjältar och skurkar har en tendens att i tämligen storvulna ordalag babbla om allting de gör medan de gör det. Men här finns också ett ironiskt tilltal som skiljer Marvel från mycket annat i genren, framför allt i författarrösten som riktar sig direkt till läsaren i inskjutna rutor.

Läs mer...

Image
Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg

 

Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få sin årliga fix av obskyr film samt en glimt av årets crème de la crème med Gael García Bernal och Parker Posey i spetsen.

25/1

Med humöret på topp studsar jag till hotell Riverton för att hämta mitt presskort. Gold Bar kort på Respekt ingår. Kollegan och jag kunde inte vara lyckligare. Lyckan dämpas dock något när vi ser den hemskt dumma tiden, 18-19, då jag i stort sett hela veckan antingen kommer vara på visning eller jobba. Som tur är kan jag glädjas åt att jag faktiskt kommer vara på just visningar och att årets festival faktiskt är i gång!

Kvällens första anhalt är Bergakungen, det senaste (och mest opersonliga) tillskottet till festivalen, och Tom Tykwer producerade The Heart is a Dark Forest. Hyfsad öppningsfilm, ljusår bättre än förra årets sömnpiller Death of a President, dock med ett lite väl sobert slut där modern i dramat tar livet av både sig själv och sina barn ett par dagar efter att hon fått reda på att maken har en andra familj.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen