Essäer om film - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Essäer om film

Akira Kurosawa introducerade i Yojimbo från 1961 den känslomässigt plågade protagonist som skulle inspirera till ”the man in the middle”. Foto: WikipediaArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

The Man in the middle

Den ensamme tystlåtne mannen eller ”the man in the middle”, som figuren benämns inom populärkulturen, är ideligen den konvention som västernfilmen, efter den romantiska eran, fäst sig vid allra mest. Akira Kurosawa introducerade, under efterkrigstiden, denna känslomässigt plågade protagonist i filmen Yojimbo från 1961. Italienaren Sergio Leone förflyttade honom till den europeiska öknen i A Fistful of Dollars (1964) i samband med att den revisionistiska västernfilmen i USA sakta började efterfölja den klassiska. Antihjältens hederskodex rotar sig långväga tillbaka i äldre asiatisk krigarkultur och är dessutom besläktad med myterna kring den brittiska medeltidens adelsmän. Vad karaktäriserar då ”the man in the middle”? De allra flesta vid det här laget är nog bekanta med den mystiske främlingen som plötsligt uppenbarar sig mitt i en oroshärd, konfronterar lagen, ordningen och de ondskefulla, ibland motvilligt, ibland medvilligt och ställer sedermera allting till rätta. När uppdraget är slutfört rider främlingen, mot det befriade folkets förtvivlan, ensam iväg mot horisonten, där siluetten kontrasterar mot solnedgångens rödgula sken.

Läs mer...

Under 50-talet lade USA grunden för det kommersiella TV-mediet, termen dagstelevision instiftades och TV-såpan, riktad till hemmafruar, lanserades. Foto: WikipediaArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Televisionen och västern under 50-talet

Man ska inte underskatta TV:s roll som löpte parallellt med utvecklingen av spelfilmen efter kriget, TV:n var trots allt den starkaste konkurrensplattformen till filmindustrin när det begav sig. Under 50-talet lade USA grunden för hela det koncept som det kommersiella TV-mediet kretsade kring. Intresset för televisionen samt det ekonomiska möjligheter som mediet erbjöd fick sådant genomslag att äldre filmstudios konverterades till TV-studios för att täcka behovet. Termen dagstelevision instiftades under samma decennium och den så kallade TV-såpan, vilken främst riktade sig till hemmafruar vars hushållsarbete skulle kantas av underhållning i form av snabbproducerade TV-dramer, lanserades inofficiellt. De produkter som presenterades i reklampauserna mellan programmen var medvetet adresserade till just denna målgrupp där tvättmedlet utgjorde den främsta försäljningsvaran, en produkt som skulle tilltala hemmafrun, därav namnet TV-såpa. Hemmafruarna skulle ha någonting att titta på samtidigt som de skötte sysslorna i huset, resonerade man.

Läs mer...

den vilda västern Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Once Upon a Time in the West

Henry Fondas och Charles Bronsons konfrontation i slutet av Sergio Leones film Once Upon a Time in the West från 1968 demonstrerade ett plötsligt momentum inom västerngenren. Blickarna, tystnaden och Morricones musik talade mer än vad ord förmodligen någonsin gjort i en västernfilm eller kanske i en filmscen överhuvudtaget. Akten efterlämnade ett särskilt intryck. Det sceniska rummet utmanade vid det här tillfället genrens grundfasta principer, men inte mer än nödvändigt. Scenen inrymmer inte enbart en uppgörelse mellan två personer, västerngenren som ett bärande begrepp kan även sägas konfrontera sig själv och sina egna konventioner vid just det här ögonblicket, delvis utanför Hollywood ska tilläggas.

Läs mer...

Ska du bli en boss  en försäljare  eller disponent någonstansÄta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en rörelse som är impulsiv och extatisk. Snart är vi dock tillbaka i fabriken. Här är allt reglerat och kontrollerat. Människorna följer maskinerna snarare än krafterna som kommer inifrån. Raša (Nermina Lukač) dansar inte längre. Lydigt packar hon plastlådorna med sallad som fabrikens apparat matar fram med en skoningslöst förutsägbar melodi. Det verkar som om hon i själva verket är lika hemma i båda världar. I fabriken rör hon sig likt en förman, i total förståelse av den industriella apparaten. Den nytillkomna kollegan börjar nästan gråta när hon inte kan hålla tempot. Raša räddar situationen. Maskinen må diktera hennes arbete, men samtidigt står det klart att det finns något i karaktären som också står utanför maskinens kraft. Ett överskott som klumpigt kan beskrivas som ”mänsklighet”.

”Vad ska du bli?” frågade bandet Ebba Grön 1979. ”Ska du bli en boss / en försäljare / eller disponent någonstans / eller kanske nöjer du dig med / vilket jävla skitjobb som helst”. Uppmaningen var: ”Fortsätt fortsätt å va rebell / fortsätt fortsätt å va dig själv”. Alternativet var förutsägbart och konventionellt: ”Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch / samma sak händer imorgon / jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo”. Och detta var ”inget liv”, det var ”slaveri”. Gabriella Pilchers debutfilm ”Äta sova dö” är värd att uppskattas på många nivåer, inte minst för hur den sätter fingret på något så svårfångat som ett samhälles förändring. Det är ingen överdrift att hävda att också Pilcher frågar ”vad ska du bli”. Hennes svar uppmanar oss att tänka på skillnaden mellan 1979 och 2012 och det skifte i samhälle och kultur som inträffat.

Läs mer...

Francis Ford Coppola regisserade 1983 filmerna Rumble Fish och The Outsiders. Foto: Wikipedia

I dessa dagar då samhället tampas med problem som utanförskap och ungdomar på glid, fyller två guldpärlor 30 år. Guldpärlor i form av film om just tonårens utmaningar, utanförskap och känsla av hopplöshet. Det var Francis Ford Coppola som år 1983 filmatiserade de två ungdomsböckerna Rumble Fish och The Outsiders av författaren Susan Eloise Hinton. Författaren använde sig oftast av initialer för att inte få sina böcker avfärdade på grund av att hon var kvinna. Based on the novel by S.E Hinton, heter det.

Man gör dock bäst i att frångå begrepp som manligt och kvinnligt när man ser dessa filmer. Det intressanta är att se individerna, deras känslor och hur de interagerar i grupp. En tonårings känslor och behov är desamma idag som de var för 30 eller 50 år sedan även om miljöerna runtomkring dem har ändrats. Både Rumble Fish och The Outsiders visar tonåringar i kamp mot sin tillvaro. Man är frustrerad för att man känner sig begränsad och instängd eller utestängd. Frustrationen blir till ilska. Efter ilskan finns en ledsamhet över att saker och ting är som de är, en längtan bort från ens personliga och samhällets stängsel.

I filmerna presenteras ett skådespelarteam ännu i början av sin karriär. Matt Dillon, Nicholas Cage, Chris Penn och Diane Lane strålar som tonåringar i Rumble Fish, tillsammans med den något äldre Mickey Rourke. Tonårsgänget hänger i sitt närområde, bråkar med andra tonårsgäng. Mickey Rourkes karaktär, med smeknamnet Motorcycle Boy, är den glorifierade storebrodern. Han som en gång ägde gatorna men sedan försvann. Matt Dillons karaktär, Rusty James, är lillebrodern. Han som tagit efter och vill bli lika cool som sin brorsa. När filmen börjar dyker Motorcycle Boy upp igen efter en tids frånvaro. Han har varit i Kalifornien, upplevt saker, blivit mer analytisk, mer filosofisk. Grabbarna tycker att han har blivit annorlunda, på något sätt äldre. Polisen vill ha bort honom från stan igen, eftersom han har dåligt inflytande. Rusty James vill att han ska se honom. Under den tuffa grabbiga ytan anar vi att Rusty James inget hellre vill än att bli älskad och sedd. Han är rädd för att bli ensam, troligen för att han blev övergiven av sin mamma när han var liten. Deras pappa, spelad av Dennis Hopper, är en alkoholiserad advokat på socialbidrag. Motorcycle Boy och Pappan kan växla stora ord med varandra på ett filosofisk plan som inte Rusty James behärskar, även det blir en frustration för honom.

Läs mer...

Terrence Frederick Malick. Foto WikipediaDå och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens strålkastare till en smärre konst som smittat av sig i hans filmverk.

När Tree of Life nådde västvärldens biografer 2011 titulerades Terrence Malick ”den frireligiöse filmmakaren” på olika kultursidor till följd av filmens existentiella och andliga frågeställningar. Inget kunde vara mer förenklat, och orättvist. Malicks sparsamma filmkatalog har under fyra decennier behandlat teman som är allt annat än svartvita: kolonialism, krig, ekonomisk demokrati och vapnets förförande berusning och makt.

Makten och människans förhållande till densamma förenar Malicks verk mellan 1973-2011: Badlands (1973), Himmelska dagar (1978), Den tunna röda linjen (1998), The New World (2005), och Tree of Life (2011).

"När återvänder du hem?" Frågan ställs under ett samtal mellan två meniga soldater i en borttagen scen i Malicks krigsepos Den tunna röda linjen. Soldaten som får frågan, krypskytten, fylls av tårar knappt urskiljbara i det smutsiga ansiktet. Han slår med knytnäven i marken, svarar inte. Säger sedan: "Jag har sådan huvudvärk. De fortsätter att slå mig i huvudet, och jag ska bara fortsätta att stå upp rakryggad och vara tyst. Men jag har något att säga ..." Scenen avslutas.

Ingen återvänder hem. Bara inombords. Terrence Malick har i sina filmproduktioner suddat ut gränsen mellan det inre och yttre, och tvingat åskådaren att lyssna till tystnadens hemligheter. I Den tunna röda linjen, baserad på James Jones semibiografiska roman från 1962, strider inte bara soldater mot japaner i Stilla havet under andra världskriget; de strider mot varandra, de utkämpar ett krig mot sig själva, och sin längtan hem. I Malicks två hundra sidor långa filmmanus kastas en av soldaterna tillbaka till sin barndoms Kentucky, mitt under pågående strid i Guadalcanals djungel:

Läs mer...

Gustavo MosqueraArtikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Den föreställbara och förutsägbara topologin är hierarkisk. Det euklidiska rummet är uppdelat i höjder och försänkningar; de tre dimensionerna bevarar ett över och ett under. I västerländsk kosmologi är det för det mesta tämligen enkelt: uppåt en behagligare dimension än nedåt. Under ytan ligger det förträngda; själva baksidan med att vara människa. Där är vi allt för mänskliga; individualitet möter instinkter, drifter, sexualitet.

Två konstateranden görs i början på Gustavo R. Mosqueras argentinska film ”Moebius” från 1996 om Buenos Aires tunnelbana, ”el subte” (el subterráneo). För det första att valen som nästan automatiskt tas i tunnelbanan, mellan tåg, rutter och så vidare, alla har en möjlighet att påverka livets utgång; att de egentligen är en spegelbild av andra val ovan ytan. För det andra att tunnelbanan är ett utmärkt ställe att observera individer inbegripna, upptagna, med dessa val. Båda antaganden låter felaktiga. För hur medvetna är våra repetitiva val? Vilken frihet finns under ytans begränsade system? Och är det inte projicerar vi gör i tunnelbanan, snarare än observerar? En positiv projektion där vi genom våra medpassagerare fantiserar om en frihet som vi själva frånsagt oss när vi vanemässigt stigit på precis det tåg som vi planerat.

Läs mer...

Regissören Peter JacksonRegissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även den kommer att bli en trilogi. Detta trots att boken inte på långa vägar är det tjocka verk som ”Sagan om Ringen” är. Frågan är om boken utgör ett tillräckligt underlag för att ligga till grund för tre filmer?

Det är en lång resa som en hobbit, tretton dvärgar och en trollkarl har framför sig i denna berättelse som inleds i filmen ”Hobbit: en oväntad resa”. Efter dryga trekvart med bakgrundshistoria, fikande, diskande och signerande av kontrakt som täcker alla eventualiteter – inklusive en eventuell begravning för Bilbo – börjar äventyret. Tidernas längsta prolog?

Parallellhandlingar och spänningsbygge

Filmerna om ”Sagan om Ringen”, med sin extensiva karaktär, fungerar tack vare att det hela tiden klipps mellan olika handlingar på ett sätt som skapar parallella handlingar. I ”Hobbit: en oväntad resa” finns det inget att klippa mellan. Detta är, kort och gott, en kronologisk vandringssaga. De små tidsklipp som finns, så som tillbakablickarna på dvärgarnas förgångna liv och Thorins besatthet, är inte tillräckliga för att fungera som sidohandlingar. Det drar mest ner tempot. Boken har en liknande struktur (dock utan tillbakablickarna) men man saknar inte parallellhandlingar på samma sätt när man läser en kapitelbok för barn.

Man kan samtidigt konstatera att allt som finns i boken också finns i filmen. Peter Jacksons tolkning ligger ofta mycket nära Tolkiens text. Samtidigt frågar man sig: varför är så mycket med i filmen som inte är med i boken? Resultatet blir att karaktärerna i ”Hobbit: en oväntad resa” på nästan tre timmars filmtid inte heller kommer särskilt långt.

Läs mer...

Matrixtriologin, regisserad av Andy och Larry Wachowski, förförde miljontals människor världen över1999 välte den amerikanska science fiction-filmen Matrix biljettkassorna på biografer över hela världen. Även i Sverige tappade kritikerkåren andan inför de hisnande vajerstuntsen, den futuristiska scenografin och de Oscars-belönade specialeffekterna. ”Neo”, namnet på filmens hjälte, seglade ur ingenstans fram som det snabbast ökande pojknamnet i Sverige. Men vilket, eller vilka, var egentligen filmens budskap?

Genom två täta uppföljare blev Matrix snabbt en trilogi och kunde befästa sin ställning som paradigmatiskt science fiction-koncept under 2000-talets första decennium. Filmbolaget Warner Bros populariserade även Matrix-världen i animationer, serietidningar och dataspel. Som en sista höstblomning gavs ”The Ultimate Matrix Collection” ut på Blu-ray 2008, fullproppad med nytt bonusmaterial. Men därefter har intresset dalat. Den sista versionen av den suggestiva officiella hemsidan www.whatisthematrix.com stängdes symboliskt ned 2011 och popularitetsökningen av ”Neo” bland svenska tilltalsnamn tycks för närvarande ha avstannat.

Matrix kan därför om man så vill ses som ett avslutat populärkulturellt kapitel. I bästa fall kan distansen från hypen göra det möjligt att försöka förstå filmfenomenet utifrån en vidare tolkningshorisont. När jag ser om originalfilmen slås jag nästan med en gång av att den tekniskt sett inte åldrats så mycket som jag kanske hade förväntat mig. Visst, att filmhjältarna reser mellan olika världar via stationär telefonmodemsuppkoppling, känns kanske inte så upphetsande i en tid på tröskeln till trådlöst 5G. Idag är kanske inte heller 3D något man reflexmässigt skriver hem om, men 1999 var de komplicerade kameraåkningarna och flexibla inzoomningarna banbrytande. Filmens patenterade ”bullet time” fascinerar nästan lika mycket idag som för tretton år sedan; när Neo väjer för maskinernas vapen upphävs den konventionella tiden och det fria medvetandet får triumfera över den tröga materien. Under filmens gång slås jag emellertid också av en diskrepens – mellan filmens nära på fulländade form och vad jag uppfattar som dess moraliskt tveksamma narrativa innehåll – som jag inte direkt uppmärksammade när filmen hade premiär. Det är om detta denna kritiska uppgörelse handlar.

Läs mer...

Annons

Annons

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur.
1472 – Den dansk-norske kungen Kristian I pantsätter Orkney- och Shetlandsöarna utanför Skottlands kust till den skotske kungen Jakob III. Ögrupperna har tillhört Norge sedan 800-talet, men då Kristian har ont om pengar överlämnar han öarna som säkerhet för sin dotter Margaretas hemgift, sedan hon 1469 har gift sig med Jakob. Öarna ska förbli i skotsk ägo tills hemgiften är betald, men eftersom pengarna aldrig kommer att erläggas kommer öarna i och med detta att förbli skotska och därmed upphör de sista resterna av de vikingatida norska besittningarna på brittiska öarna.
1513 – Vid den dansk-norske kungen Hans död efterträds han som kung i båda länderna av sin son Kristian II. Sedan Hans blev avsatt som svensk kung 1501 har han försökt återta den svenska tronen och Kristian övertar anspråken på den. Först 1520 lyckas han dock göra sig till kung även av Sverige.
1636 – Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna utfärdar förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne, vilka blir grunden till det svenska Postverket. Redan 1620 har en postlinje inrättats på sträckan Stockholm–Markaryd–Hamburg, men nu åläggs en del bönder (mot skattefrihet) att låta sina drängar befordra post mellan de större städerna i det svenska riket. Redan 1685 är den svenska postorganisationen utbyggd med postmästare och -ryttare, så att det finns postlinjer över hela Sverige, upp till Torneå i norr, Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i öst, Stettin i Svenska Pommern i syd och Hamburg i väst.[2]
1928 – En telefonlinje mellan Sverige och USA öppnas officiellt. Det första samtalet mellan Stockholm och New York har dock utväxlats redan den 29 november året innan.
1935 – Dansk-norskan Caroline Mikkelsen blir den första kvinnan som landstiger i Antarktis. Detta sker över 100 år efter den första landstigningen på kontinenten (1821).
1990 – Knappt tre och en halv månad efter att Berlinmuren har öppnats (9 november året innan) är hela mursträckan mellan Berlins gamla riksdagshus och gränsövergången Checkpoint Charlie nerriven.
2002 – Under en kvartsfinal i ishockey under årets vinter-OS i amerikanska Salt Lake City mellan Sverige och Vitryssland skjuter vitryske spelaren Vladimir Kopatin ett skott från halva planen. Pucken studsar på svenske Tommy Salos axel och glider sedan in i mål. I och med detta blir ställningen 4–3 till Vitryssland och under matchens få återstående minuter ändras inte läget, varför Sverige förlorar gruppspelet och därmed är ute ur ishockeytävlingen.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 1923 – Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar den förseglade ingången till faraonen Tutankhamuns gravkammare, under stor bevakning från världspressen, lite mer än tre månader efter att själva graven har upptäckts (4 november året före).
1959 – Sedan den kubanske presidenten Fulgencio Batista har blivit avsatt och tvingad i landsflykt från Kuba av kommunistiska kubanska revolutionärer den 1 januari samma år kan revolutionsledaren Fidel Castro nu ta över som landets premiärminister. Han innehar denna post till 2 december 1976, då han istället blir landets president och förblir så till 2008, då han avgår av sjukdomsskäl och lämnar över makten till sin bror Raúl.
1962 – Det svenska 1600-talsörlogsfartyget Vasa, som bärgades den 24 april året innan efter nära 333 år på botten av Stockholms ström, visas för publik för första gången på Wasavarvet. Här kan besökare bese fartyget fram till slutet av 1980-talet, då man istället flyttar det till det nuvarande museet, som öppnas 1990.
1987 – En ny svensk 100-kronorssedel införs med bild på 1700-talsforskaren Carl von Linné. Den ersätter den tidigare 100-kronorssedeln med bild på 1600-talskungen Gustav II Adolf och blir den första svenska sedel, som inte har en kunglighet som motiv. Den följs under 1990-talet av en 20-kronorssedel med Selma Lagerlöf och en 50-kronorssedel med Jenny Lind och idag (2017) är 500- och 1000-kronorssedlarna de enda, som fortfarande har regenter som bild (Karl XI respektive Gustav Vasa). Från och med 2015 ska helt nya sedlar införas, som helt saknar kungliga motiv.
1990 – Kjell-Olof Feldt avgår från posten som Sveriges finansminister, dagen efter att statsminister Ingvar Carlsson har lämnat in regeringens avskedsansökan. När Carlsson den 27 februari bildar ny regering är samtliga ministrar från den gamla regeringen kvar, utom just Feldt, som tillfälligt denna dag efterträds av Odd Engström och i den nya regeringen av Allan Larsson, då han har blivit kraftigt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket.
2005 – Den internationella överenskommelsen Kyotoprotokollet träder i kraft. De flesta länder i världen har skrivit under och ratificerat avtalet, som säger att de globala utsläppen av växthusgaser ska minska med 5,2 procent mellan 1990 och 2012. Medan några få länder, såsom Västsahara, Somalia och Afghanistan, inte har skrivit under avtalet är idag (2017) USA det enda av de underskrivande länderna, som har vägrat ratificera det.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen