Essäer om film - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Essäer om film

Efter andra världskriget inleddes en människojakt på de skyldiga nazisterna som stått bakom några av historiens värsta krigsbrott mot mänskligheten. Några fångades direkt, andra tog livet av sig innan rättvisan hann i fatt dem och ytterligare några lyckades smita och försvinna. Organisationer som Simon Wiesenthalcentret har i decennier oförtröttligt letat reda på de sista nazistiska krigsförbrytarna och ställt dem inför rätta. Nu är det nästan inga kvar att hitta. De flesta verkar ha fångats in eller dött av hög ålder, eller? Att några högt uppsatta nazister trots allt skulle ha lyckats komma undan rättvisan och på hemlig ort planerar en come-back, det har det skrivits och gjorts en hel del filmer om under årens lopp. För dog verkligen Hitler eller flydde han till Sydamerika tillsamman med andra ledande nazister? Var det verkligen hans brända kvarlevor som den sovjetiska armén hittade utanför bunkern i Berlin? Direkt efter kriget rapporterade olika vittnen att de hade sett Hitler och sedan dess har konspirationsteorierna fortsatt att cirkulera. Så sent som 2009 gjordes ett DNA-test på ett skallfragment som ryssarna påstod tillhörde Hitler. Testet visade dock att skallen tillhörde en kvinna mellan 20-40 år. Andra källor har hävdat att resterna av Hitlers lik skulle ha förstörts och slängts redan på 70-talet av ryssarna. Bristen på tillförlitliga bevis på att Hitler verkligen dog är en guldgruva, iallafall om man är regissör och tänker göra en film om hur nazisterna bara väntar på att komma tillbaka och ta makten igen.

Läs mer...

Måndag hela veckan  1993   Groundhog Day (original title)Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom att lösa olika problem. För film och litteratur är berättelsen traditionellt sett fastlåst i en position förutbestämd av författaren eller regissören. Berättelsen förändras inte oavsett hur många gånger du läser boken eller ser på filmen. I ett dataspel däremot finns det en ramberättelse och ett antal regler som gör att varje gång du börjar spela kan du välja hur berättelsen ska utvecklas. Beroende på om du väljer att gå rakt fram, till höger eller till vänster skapas nya berättelsemönster och möjligheter i spelet. Många gånger misslyckas du i ett dataspel med att fullfölja berättelsen. Du dör eller hamnar i en återvändsgränd och måste då börja om. Det är genom dessa ständiga misslyckanden som du lär dig hur du ska agerar för att få ut det mesta möjliga av dataspelet och komma till slutet av äventyret. De senaste åren har det dykt upp ett antal filmer som inspirerats av dataspelens berättarstrategier med att misslyckas, det som vi till vardags kallar trial and error. Ett av de mest kända exemplen är filmen Groundhog Day från 1993.

I Groundhog Day möter vi den odrägliga tv-meterologen Phil (Bill Murray) som fått i uppdrag att bevaka murmeldagen i en liten stad.  Enligt legenden kan ett murmeldjur avgöra hur länge vintern ska stanna. Om murmeldjuret ser sin egen skugga och springer tillbaka in i boet kommer vintern att vara ytterligare sex veckor säger legenden. Ett oväder hindrar dock tv-teamet från att återvända hem efter slutfört uppdrag och Phil tvingas motvilligt att övernatta i staden. När han vaknar dagen efter visar det sig att han hamnat i en tidsloop och måste återuppleva samma måndag om och om igen, vilket förklarar filmens svenska titel Måndag hela veckan. Tidsloopen i filmen påminner mycket om berättarstrukturen i ett dataspel. När du dör i ett dataspel nollställs spelet och du börjar om på samma nivå igen. Ingen av de andra karaktärerna i spelet minns vad som hänt tidigare. Du som spelare har dock den fördelen att du minns vad du har gjort tidigare och har därför möjligheten att samla på dig erfarenheter från berättelsen. I ett dataspel innebär det att du blir bättre och bättre på att klara av banan och kan komma längre varje gång du spelar. I filmen Groundhog Day händer samma sak.

Läs mer...

Ur dokumentären Judgment in Hungary, Foto: Göteborgs internationella FilmfestivalUnder Göteborgs internationella filmfestival visades Ezter Hajdús dokumentärfilm Judgment in Hungary. Jag såg dokumentären på Göteborgs Stadsmuseum som tidigare visat utställningen ”Vi är romer”. I museets foajé visades också bilder och ett bildspel från utställningen. Romer representerar en av Europas största minoriteter och är ett folkslag som har förtryckts och förföljts i århundraden. Förföljelsen har skett runtom i länder som Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Ungern men också i Sverige. Enligt EU-kommissionen består den romska gruppen av ungefär sex miljoner människor, vilka bor utspridda i EU:s 27 medlemsstater. Ett flertal politiska partier i EU uttrycker ett öppet hat gentemot romer, vilket kanske förklarar den alltmer ökande antiziganismen, som breder ut sig i Europa.

– I Ungern lever 40 % av romerna under fattigdomsgränsen. De flesta bor i kåkstäder och utan tillgång till utbildning. FN beskriver diskrimineringen och rasism mot romer som ett av de allvarligaste människorättsproblemen i Europa, säger Ian Hancock, professor på University of Texas och en ledande romsk människorättsaktivist till tidningen Expo.

Läs mer...

Konstnären, hävdar Oscar Wilde i förordet till Dorian Grays porträtt, är skaparen av vackra ting. Foto: Napoleon Sarony, WikipediaArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutsättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Konstnären, hävdar Oscar Wilde i den första meningen av det berömda förordet till Dorian Grays porträtt, är skaparen av vackra ting. Konst är således processen under vilken vackra ting skapas. Det är konstnären som är det vitala instrumentet för existensen av konst, men hennes mål är, och förblir, att framhäva konsten och dölja sig själv, argumenterar Wilde, och tillägger att rollen av moral inom konst inte kan definieras som någonting annat än det perfekta användandet av ett imperfekt medium. För konstnären kan moral konstituera en del av tematiken, men moralitet kan endast appliceras inom konstnärliga sammanhang som ett verktyg för att bedöma kvalitén på konstens framställning. Således kan adjektivet ”moralisk” och dess motsats inte appliceras på ett konstverk. En bok kan inte vara moralisk eller omoralisk, endast bra eller dåligt skriven.

När jag och min far för länge sedan promenerade i en vacker trädgård, på vars gräs regnet lämnat ett vått avtryck som kändes behaglig mot botten av våra skor (jag kan inte ha varit äldre än åtta, nio år gammal) var det dominerande ämnet, sannolikt på hans initiativ, just konst. Jag begrep knappt vad det var för någonting, men abrasionen mellan mitt intresse för att rita och min fars kärlek för konst i allmänhet hade kanske emellan oss gett upphov till en medvetenhet om en ömsesidig uppskattning för konst, och var i så fall den grund på vilken han baserade antagandet att en dialog om ett sådant seriöst ämne med en så ung åhörare var en god idé. Han talade om den unika position som konst har i samhället och i livet och att det är genom den som vi bäst finner uttryck för allt det som vi anser vara värt att dela med andra. Därefter – i det fragment av det intima och i övrigt till stora delar förgångna anförandet som jag minns bäst – följde en jämförelse av konst med vetenskap där han ställde konstens definitiva renhet mot vetenskapens kapacitet för destruktion. Vetenskap är en ädel och ovärderlig sysselsättning, men trots sin oerhörda vikt för människan och hennes civiliserade tillvaro är den inte helt ren, förklarade han, eftersom den inhyser potentialen att användas i onda syften. Med hjälp av kemi eller fysik kan man till exempel, oaktat all den nytta som de har medfört för människan, ändå åstadkomma stor, verklig skada. Konst däremot, är per definition immun mot sådana, ska vi säga, försyndelser, som härrör från människans felbara natur. Jag tror att dessa ord var avsedda att både ge uttryck åt min fars personliga åsikter, och att knuffa mig i en viss riktning – en subtil uppmuntran till att föra ett så konstnärligt berikat leverne som möjligt oavsett vad jag företog mig i framtiden.

Läs mer...

Fire Walk With MeThrough the darkness of future’s past,
The magician longs to see.
One chants out between two worlds …
Fire … walk with me.”

När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991, dröjde det inte länge förrän David Lynch, som skapat serien tillsammans med Mark Frost, avslöjade att han tänkte göra en Twin Peaks-film. Detta fick nog många att hoppas (eller kanske rentav anta) att den skulle ta vid där serien slutade. I säsongsavslutningens sista scen stod agent Dale Cooper med blodig panna och skrattade galet och hånfullt i badrummet på hotellet The Great Northern, och i den krossade spegeln syntes BOB, som till synes hade tagit över Coopers kropp. ”How’s Annie, how’s Annie?” Men Lynch var inte intresserad av Coopers vidare öden och äventyr, utan av kvinnoliket inlindat i plast, Laura Palmer. Han ville se henne leva och tala. Syftet med filmen var att ta symboliskt farväl av Laura och de andra karaktärerna, och att ge fansen en körsbärspaj som avskedsgåva – en körsbärspaj inlindad i taggtråd, som han uttryckte det. Denna gåva var filmen Twin Peaks: Fire Walk with Me (1992). Men de flesta som hade följt tv-serien upplevde det som att Lynch tryckte in pajen rakt i ansiktet på dem.

Läs mer...

InsectsIt’s a Kafka high. You feel like a bug.”

 Länge leve det nya köttet, sa insekten som en gång drömt att den var en människa, och precis som Seth Brundle fusionerades med flugan, sammansmältes William S. Burroughs omtalade roman Den nakna lunchen (1959) med filmregissören David Cronenbergs hjärna i dennes filmatisering Naked Lunch (1991). Det var en bra sammansmältning, för slutresultatet blev, i alla fall enligt mig, en mer intressant produkt än Burroughs hjärtlösa om än svart humoristiska, vålds- och sexfixerade samling texter om hans alter ego, knarkaren William ”Bill” Lee, och dennes upplevelser i Amerika, Mexiko, Tanger och Interzone. Jag har sett Cronenbergs film betydligt fler gånger än jag har läst Burroughs bok, som Cronenberg har beskrivit som en sorts science fiction-skräckroman för vuxna. Jag ska inte ödsla tid med den utslitna gamla frasen att Cronenberg filmatiserade en roman som var omöjlig att göra film av, för det gjorde han inte. Filmen är ett jazzljudande hopkok av händelser ur Burroughs liv och texter. De enda ingredienserna från boken i denna surrealistiska anrättning, förutom titeln, är doktor Benway, Det svarta köttet, mugwumperna och Interzone. Skrivande och skuld har stor del i Cronenbergs film.

Läs mer...

Virtual realityArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Det frånvarande är ibland det mest närvarande. Något, eller någon, kan drabba oss med sin frånvaro så till den grad att vår uppmärksamhet inte längre kan riktas mot det som är konkret närvarande. Detta beskrevs en gång träffande av den franske existensfilosofen Jean-Paul Sartre. I denna artikel ska jag pröva olika infallsvinklar på de sceniska rum som i samtida film allt oftare framträder i frånvaron av de traditionella filmiska rummen. Med exempel hämtade från film med inslag av virtual reality åskådliggörs hur gränserna för det sceniska rummet bryts ned till den sköra kroppens tunna skal, medan själva det rumsliga innehållet gestaltas som en förlängning av jaget, i form av dess mentala projektioner.

Läs mer...

Nu skulle tv- och populärkulturen vara glamourös, vilket banade väg för tv-serier som Dallas och Falcon Crest. Det fanns inte längre något utrymme för västernfilmen. Foto: WikipediaArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Västernfilmen 80-talet

Efter att 1960-talet och 70-talet fällt sina politiskt präglade kommenterar om västernfilmen, gick genren på 80-talet in i en ny utvecklingsfas. Västernfilmen svävade till viss del ovan molnen och hade i många avseenden svårt att landa på fast mark. Man försökte även ingjuta mer dramatik och spänning i syfte att kyla ner den romantiska prägeln och bryta genrens linjära mönster. Ett fåtal ambitiösa försök till en mer avståndstagande romatisering ägde rum, däribland Walter Hills film The Long Riders från 1980. Trots en noggrann och spekulativ porträttering av Jesse James gärningar och öde kontrat av en genomgripade rollista, föll uppmärksamheten istället mer på soundtracket än på filmens handling. Ointresset för genren höll i sig under flera år och underblåstes delvis av en växande populär- och ungdomskultur som hellre lyssnade på musik-tv och tittade på underhållningsvåld på video. Film- och tv-bolagen satsade mer än gärna sina pengar på filmer och tv-serier vars innehåll innefattade områden som ny teknik, rättsystem, science fiction och inte minst kapitalism. Polis- och advokatserier massproducerades där Hill Street Blues och 21 Jump Street satte en sorts formell standard och Michael Mann satte stiltrenden med Miami Vice. Attityden inom tv- och populärkulturen skulle vara glamourös, fartfull, kitchig, exotisk och färgrik, vilket banade väg för tv-serier som Dallas, Falcon Crest, Moonlightning, Star Trek, och MacGyver, med flera. Det fanns helt enkelt inte längre kvar något utrymme för västernfilmen.

Läs mer...

 Lucas myntade, delvis baserad på Kurosawas The Hidden Fortress (1958), ett nytt genrebegrepp, rymdvästern. Ingen var förberedd när Star Wars kom 1977. Foto: WikipediaArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Västern, science fiction och 70-talet

Efter att det nya Hollywood hade etablerat sig med allt vad det innebar, fanns det då verkligen något utrymme eller någon marknad för västernfilmen? 1970-talets västerngenre gick in i en omfattande depressionsfas. De få filmer som gjordes blev i stort sett bara avspeglingar av det inte alltför avlägsna Vietnamkriget. Även om stora delar av 70-talets filmindustri var upptaget med att kommentera såväl nationella som internationella orättvisor, bestämde sig George Lucas för att lysa upp tillvaron genom att både utnyttja och pressa dåtidens filmteknik till sitt absolut yttersta i syfte att berätta en episk rymdsaga. Delvis baserad på Akira Kurosawas film The Hidden Fortress från 1958, myntade Lucas ett nytt genrebegrepp, rymdvästern, eller en piratfilm i rymden om man så vill. Ingen var förberedd på Star Wars när filmen anlände 1977, förmodligen för att ingenting liknande hade skådats tidigare. Science fiction, tätt sammanflätat med västernfilmens konventioner separerade Lucas filmsuccé från alla typer av filmer och genrer som hittills hade uppvisats.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts