Almodóvar: en filmisk återblick, och Julieta - Tidningen Kulturen




Pedro Almodóvar, Rossy de Palma, Emma Suárez, Michelle Jenner, Adriana Ugarte, och Daniel Grao

Essäer om film
Verktyg
Typografi

Pedro Almodóvar är åter aktuell på bioduken med den finstämda filmen Julieta (vars ursprungstitel Silencio ändrades utav respekt från Almodóvar gentemot Martin Scorsese vars nya film ska ges denna titel) där den spanske regissören använder sig av de ingredienser han är bäst på och vilket leder till publiksuccé.


Julieta kan ses som en sammanfattning av Almodóvars karriär som regissör och den succé han åtnjutit hittills. Redan i öppningsscenen (tonsatt av Alberto Iglesias som gjort gripande musik till flera av Almodóvars filmer) möts vi av en närbild i rött; en bakgrund mot vilken filmtiteln och Almodóvars namn framhävs i tydliga bokstäver och där Julietas röda utstyrsel snart ersätts med ännu en närbild, nu på en till synes förhistorisk fallisk miniatyrstaty föreställandes en man i suggestiv ställning och med överdrivet stor penis.
Julieta

Julieta

Annons:



http://www.indiewire.com/2015/11/pedro-almodovar-renames-silencio-to-avoid-confusion-with-martin-scorseses-silence-104620/

Detta är hans 20e långfilm sedan starten i början av åttiotalet och ett mästerverk där melodramatiska inslag inte tar överhanden utan ger företräde till målandet av ett ofta realistiskt livsöde där många känner igen sig i den kvinnliga huvudpersonens för henne själv (och därmed även för oss) omtumlande känslor; hennes lycka, tvivel och kval. Den aktuella, nostalgiska filmiska resa som Almodóvar nu låter oss ta del av manar till en historisk återblick över hans repertoar, där hans filmer ofta speglar samtida spanska samhällsförändringar och tittaren ges politiska och kulturella insikter.

Almodóvar banade väg för såväl sig själv som andra likasinnade, liberala och djärva regissörer, under Spaniens nyvunna demokrati i slutet av 70-talet och början av 1980-talet. Den spanske diktatorn Generalissimo Francisco Franco efterträddes efter sin död 1975 av Juan Carlos de Borbón (Juan Carlos I) och under hans monarki och demokratiska ledning gjorde skeppet Spanien en totalgir från mörka diktatoriska vatten in i desto ljusare, hoppfulla demokratiska tider kännetecknade av en nyvunnen såväl nationell som individuell frihet, som kom till artistiskt, kulturellt och sexuellt uttryck genom den kända kulturella och samhällsmässiga revolutionen La Movida.

Friheten 

Denna djupgående frihetsrörelse tillät under spanskt sjuttio och åttiotal tidigare politiskt och kulturellt förtryckta invånare att nu uttrycka sej ohämmat, leva ut sina sociala, kulturella (inklusive musikrelaterade vad gäller framför allt punk som föredragen musikstil) och sexuella lustar och bejaka sin individuella läggning, under en period utan like i samtida historia. Spaniens övergivande av 50 års diktatur och anammande av ett demokratiskt styrelseskick gick förhållandevis snabbt och en ung Pedro Almodóvar, nyligen anländ till huvudstaden från hembygden Calzada de Calatrava i Castilla-La Mancha, välkomnade Madrids livsrus och många frihetsuttryck.

Almodóvar dokumenterade det han såg och upplevde med sin Super 8 filmkamera; till en början regisserande kortfilmer som dock snart skulle följas av långfilmer som var så annorlunda och unika att spanjoren snabbt blev känd som auteur i egen rätt. Hans rollfigurer (trots att de kan förefalla extrema framför allt för icke-spanjorer skildrar Almodóvar deras personligheter med djup insikt och förståelse och många av hans karaktärer genomgår livsöden som känns igen.

Därmed vinns tittaren över och det är lätt att sympatisera med de framförallt kvinnliga rollfigurerna) och handlingar speglar till viss del spanska värderingar och påverkar även hur Spanien betraktas utifrån. Almodóvar har kommit att bli känd inom spansk nation branding och det s.k. Marca España; det förra ett koncept utvecklat av framför allt den engelske politiske rådgivaren Simon Anholt. I Almodóvars fall har hans filmer blivit så populära världen över att hans filmstil kan klassas som ett spanskt varumärke i sig. Han är omåttligt populär i såväl Europa som i USA.

Almodóvar slog först igenom med långfilmen Pepi, Luci, Bom y otras chicas del montón (till engelska översatt som Pepi, Luci, Bom and Other Girls on the Heap). Filmen såväl speglar som är en produkt av det liberala klimat som härskade i Spanien då den kom ut och är producerad av hans eget filmbolag med det passande namnet El Deseo.  

Pepi, Luci, Bom... är en orgie i sexuell och uttrycksmässig frihet.
Filmen utspelar sig i ett grått stadslandskap i den spanska huvudstaden och scener och episoder under handlingens lopp provocerar, attraherar och frånstöter biopubliken på en och samma gång. Spanske kritikern och historikern Santos Zunzunegui har uppmärksammat vissa motbjudande dock effektiva scener i filmen och påstår att den är strukturerad i enlighet med principer som inkluderar "el feísmo, el amaterismo, lo informe y lo grotesco".

( Santos Zunzunegui, Historias de España: De qué hablamos cuando hablamos de cine español (Valencia: Generalitat Valenciana, Conselleria de Cultura i Educacio, Subsecretaria de Promocio Cultural, Institut Valencia de Cinematografía Ricardo Muñoz Suay, 2002). 170.)

Almodóvars filmer

Samtidigt går Almodóvar till filmhistorien med en handling som utspelar sig kring scener som speglar den uppsluppna punkkultur som påverkade hela Madrids samhälle när filmen först visades på biograferna, och verkliga kulturikonen Alaska framträder tillsammans med sin grupp Alaska y los pegamoides i verklighetstrogna scener som gör filmen till ett viktigt visuellt och narrativt dokument där vi får en insikt om och inblick i hur mycket La Movida influerade de första åren av spansk demokrati.

Den minst lika frihetsfirande och ohämmade filmen Laberinto de pasiones kom ut 1982 och följdes av något excentriska Entre tinieblas där Almodóvar gör ett inte så indirekt politiskt uttalande mot katolska kyrkan; en samhällets drivkraft som under Franco gavs avsevärd makt och beslutanderättigheter men som under påföljande demokrati förlorade en förhållandevis stor del av sitt inflytande. En djärv Almodóvar drar nytta av spanska kyrkans ifrågasatta makt i en film som trotsar systemet och vad det står (eller stod) för (samma tendenser skulle senare bli påtagliga i den dock mycket allvarligare och allvarsamma filmen La mala educación).

Dessa kulturella förändringar i ett land som gått förhållandevis snabbt från ett politisk statsskick till ett annat speglas i Almodóvars filmer i skiftande identiteter, sexuella läggningar och könspreferenser. I Almodóvars övriga 80- och 90-talsfilmer behandlar han samhällets tidigare utstötta och oliktänkande med empati (detta kan även ses i hans neorealistiska beskrivning av utsjasade hemmafrun Gloria i ¿Qué he hecho yo para merecer esto!!) och i fokus är ofta en hjälte eller kanske snarare hjältinna som ledigt fluktuerar mellan olika sexuella identiteter och som vågar bejaka en okonventionell livsstil och värderingar och där de naturligt uttrycker sina åsikter i ett land som inte längre straffar oliktänkande. Som del av detta träder transvestiten fram som en antihjälte som väcker sympati och förståelse hos publiken.

Denna sympatiska transvestit som betonar frågor och tankar som vi alla har men inte helt vågar ge uttryck för, kommer i Almodóvars repertoar framför allt till skott genom den transvestitiska rollfiguren La Agrado, som i den kritikerrosade filmen Todo sobre mi madre (Allt om min mamma) behagar alla inte bara sexuellt och performativt utan även genom sin befriande personlighet som smittar av sig på andra såväl på duken som ibland publiken.

Almodóvars transvestiter

Alfredo Martínez-Expósito och Santiago Fouz-Hernández menar i sin bok Live Flesh (en direktöversättning från Almodóvars filmtitel Carne trémula) att autenticitet eller äkthet har att göra med en "avoidance of stereotypes" och det är sant vad gäller Todo sobre mi madre, där La Agrados deklaration att "Una es más auténtica cuanto más se parece a lo que ha soñado de si misma" ("Man är mer äkta ju mer man liknar den man alltid drömt om att bli") ofta citeras i filmanalyser och visar på att äkthet ofta sitter på insidan, snarare än att vara ett begrepp som kan bedömas genom att se till en persons yttre.

Almodóvars transvestiter är på ytan färgsprakande och extravaganta rollfigurer som när vi lär känna dem närmare visar sig vara frågande och intelligenta individer och som genom att uttrycka sig och agera helt fritt ofta blir ett föredöme för de andra, och något av ledargestalter. Som åskådare är de omöjliga att ta blicken ifrån. Transvestiter och även homosexuella rollfigurer ges fritt företräde i Almodóvars filmer och vittnar kanske om hans egen empati för kvinnor eller kvinnliga tendenser vilket leder honom till att ofta låta sina handlingar kretsa kring kvinnliga huvudpersoner i medelåldern, som är fyllda av tvivel kring sin egen identitet och ställning i samhället samt den roll de spelar, och som slutligen ifrågasätter meningen med livet i allmänhet. Dessa känslor får dem att genomgå nödvändiga kriser och förändringar som påverkar vem de är och hur de beter sig och ser på livet, tillvaron och omvärlden.

90-talet har hos Almodóvar kallats hans Picassoinspirerade blå tidsperiod och kännetecknas av mer allvarsamma filmer som reflekterar ett spanskt samhälle där ett avstamp nu tagits från föregående Movida-influerade år. Filmer som La flor de mi secreto (1995), Carne trémula (1997) och Todo sobre mi madre (1999) behandlar teman som aids (redan delvis behandlat i Entre tinieblas), organdonationer och transplantationer (Spanien uppvisade en ovanligt hög statistik i detta avseende under mitten av 90-talet vilket gjorde en film som Todo sobre min madre till viss del i högsta grad realistisk och aktuell under det år den släpptes).

Spaniens historiska avstamp från dess närhistoria leder även i många av Almodóvars 90-talsfilmer till nostalgiska och melankoliska rollfigurer som upplever motsägelsefulla och förvirrande känslor av förlust till synes över vad som varit och som nu snabbt måste anpassa sig till ett nytt samhälle där den enskilde medborgaren inte alltid hunnit bearbeta djupgående sociala förändringar och ej heller hunnit helt anpassa sig till sin nyvunna frihet, en frihet som har såväl positiva som negativa påföljder.

Kvinnliga resor (såväl fysiska som mentala) i syfte att komma till personlig insikt och lösa hittills ouppklarade problem har blivit något av ett ledmotiv i Almodóvars filmer

Generellt sett kan man hävda att 90-talistiskt postmodernt samhälle kännetecknades av individer drivna av ett ständigt behov av förändring och som istället för att blicka tillbaka reflexivt intensivt stirrade framåt mot en osäker framtid, och vägrade att stå stilla för att begrunda. I Almodóvars filmer representerar hans framförallt äldre rollfigurers ständiga resor eller enträgna längtan från Madrid till landsbygden, dagens invånares återkommande känslor av att vara fast i en stressig, hetsig och överväldigande stadsmiljö (detta kan sägas gälla stadsbor även globalt sett).

Detta speglas i den nyutkomna filmen Julieta (som åskådare drar man en lättnadens suck när man åter känner igen sig i Almodóvar efter hans förhållandevist högtflygande flopp Los amantes pasajeros (Almodóvar har kallat filmen "a light, very light comedy": http://www.cineuropa.org/nw.aspx?t=newsdetail&l=en&did=22314)  som symboliserade spansk lågkonjunktur och där hans flygpassagerare - de kan jämföras vid "globetrotters" of "the postmodern elite" (Dennis Smith, Zygmunt Bauman: Prophet of Postmodernity. Malden, MA: Polity Press, 1999: 152) - ackompanjerades av en trio trallande manliga flygvärdinnor och tillbringade hela resan i luften, kretsande över spanska La Mancha istället för att sätta fart mot Mexico, i pilotens avvaktan på godkänd landning på fortfarande spansk mark för att fylla på bensin), där den nu medelålders kvinnliga huvudpersonen (spelad av en likaså medelålders Emma Suárez) redan i första scenen packar för en resa till Portugal från Madrid och förklarar att "Me gustaría no volver a Madrid si puedo evitarlo" ("Kan jag undvika det återvänder jag inte till Madrid"), men där hennes längtan efter att fly undan den spanska huvudstaden snart går i kras när den handling hon är en del av vill annorlunda och hon stannar i hopp om att se sin dotter slutligen närma sig henne åter efter att inte ha sett henne på 12 långa år (Julieta sammanfattar krasst hur hennes dotters tystnad påverkat henne genom att konstatera att "Tu ausencia llena mi vida y me destruye" - "Din frånvaro fyller mitt liv och förstör det", och senare under filmens lopp: "La incomunicación [es] lo mas duro" - "Det svåraste är bristen på kommunikation"; ett citat som innehåller ett av filmens nyckelord).

julietta

 

Julieta kan ses som en sammanfattning av Almodóvars karriär som regissör och den succé han åtnjutit hittills. Redan i öppningsscenen (tonsatt av Alberto Iglesias som gjort gripande musik till flera av Almodóvars filmer) möts vi av en närbild i rött; en bakgrund mot vilken filmtiteln och Almodóvars namn framhävs i tydliga bokstäver och där Julietas röda utstyrsel snart ersätts med ännu en närbild, nu på en till synes förhistorisk fallisk miniatyrstaty föreställandes en man i suggestiv ställning och med överdrivet stor penis.

Julieta

I fokus är Julieta och till stor del hennes tidigare förhållande med spanske Xoán, summerat i återblickar där vi får ta del av deras relation och där han redan tidigare symboliserats av den potente lerfiguren i filmens öppningsscen. Julieta innehåller diverse scener och sekvenser som påminner om scener från Todo sobre mi madre och även från Volver (2006). Således gör Julieta upprepade tåg och bussresor som, liksom tidigare hade varit fallet för hårt prövade Manuela i Todo sobre mi madre, kommer att betyda mycket för henne och filmens fortsatta handling, och där tåget en ung Julieta reser med under sin första nattliga resa genom den spanska landsbygden surrealistiskt flankeras av en drömlikt och i slow motion löpande ren. Den manlige passageraren i sätet mitt emot Julieta försvinner spårlöst varefter han senare återfinnes död nära den kyliga tågrälsen.

Julietas tillfälliga och oförutsedda tågmöte med galiciske fiskaren Xoán under samma resa får avgörande betydelse och när hon två år senare reser med buss till sin barndoms by (denna sekvens är inspelad i Mairena del Alcor i Sevilla) för att först introducera sin och Xoáns dotter Antía till hennes föräldrar, påminner resan inte bara om Manuelas återresa till Madrid från Barcelona där hon har adoptivsonen Esteban i famnen (ett barn från en annan film men i Antías ålder), utan även om Raimundas resa tillbaka till hembygden från Madrid, i Volver; där hennes återförening med modern får avgörande konsekvenser för filmens fortsatta handling.

Kvinnliga resor (såväl fysiska som mentala) i syfte att komma till personlig insikt och lösa hittills ouppklarade problem har blivit något av ett ledmotiv i Almodóvars filmer och i Julieta upptäcker en alltmer desperat kvinnlig huvudperson under sitt sökande efter sin spårlöst försvunna dotter att hon känner till mycket lite om Antía ("lo único que descrubrí fue lo poco que sabía de ti"). Xoán har vid det här laget bokstavligt talat vigt sitt liv åt havet och havet har blivit hans grav. Julietas alltmer ansträngda relation med dottern får Antía att söka själslig tröst efter allt som hänt, på en avlägsen plats i spanska Pyrineerna. Där uppsöks hon av modern men påträffas ej.

 Almodóvar (som i slutet av Todo sobre mi madre även skriftligt hyllar kvinnor av alla åldrar och från olika bakgrunder) bevisar åter hur starka kvinnors relationer kan vara, när Antía äntligen förstår vad modern genomlidit under alla dessa år efter att först förlorat Xoán och senare vad hon befarar även dottern. En cirkulär berättelse får ett lämpligt slut när Antía efter att ha förlorat äldste sonen, med det passande namnet Xoán, i en drunkningsolycka skriver ett brev till Julieta i Madrid, där hon förklarar att "[e]ntiendo el dolor, tu sufrimiento por mi desaparacion" ("jag förstår din smärta, hur mycket du lidit efter att jag försvann"). I slutscenen ser vi Julieta inleda sin sista men samtidigt största resa, den som förhoppningsvis leder till en återförening med Antía. Bilderna av denna bilresa på slingriga vägar genom det hisnande vackra bergslandskapet, till Panticosa i Aragonien, förstärks av Chavela Vargas aningen melankoliska sång Si no te vas:

Si no te vas,
te voy a dar mi vida
si no te vas,
vas a saber quien soy
vas a tener
lo que muy pocas gentes
algo muy tuyo
mucho, mucho amor

Dr Jytte Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur.
1472 – Den dansk-norske kungen Kristian I pantsätter Orkney- och Shetlandsöarna utanför Skottlands kust till den skotske kungen Jakob III. Ögrupperna har tillhört Norge sedan 800-talet, men då Kristian har ont om pengar överlämnar han öarna som säkerhet för sin dotter Margaretas hemgift, sedan hon 1469 har gift sig med Jakob. Öarna ska förbli i skotsk ägo tills hemgiften är betald, men eftersom pengarna aldrig kommer att erläggas kommer öarna i och med detta att förbli skotska och därmed upphör de sista resterna av de vikingatida norska besittningarna på brittiska öarna.
1513 – Vid den dansk-norske kungen Hans död efterträds han som kung i båda länderna av sin son Kristian II. Sedan Hans blev avsatt som svensk kung 1501 har han försökt återta den svenska tronen och Kristian övertar anspråken på den. Först 1520 lyckas han dock göra sig till kung även av Sverige.
1636 – Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna utfärdar förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne, vilka blir grunden till det svenska Postverket. Redan 1620 har en postlinje inrättats på sträckan Stockholm–Markaryd–Hamburg, men nu åläggs en del bönder (mot skattefrihet) att låta sina drängar befordra post mellan de större städerna i det svenska riket. Redan 1685 är den svenska postorganisationen utbyggd med postmästare och -ryttare, så att det finns postlinjer över hela Sverige, upp till Torneå i norr, Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i öst, Stettin i Svenska Pommern i syd och Hamburg i väst.[2]
1928 – En telefonlinje mellan Sverige och USA öppnas officiellt. Det första samtalet mellan Stockholm och New York har dock utväxlats redan den 29 november året innan.
1935 – Dansk-norskan Caroline Mikkelsen blir den första kvinnan som landstiger i Antarktis. Detta sker över 100 år efter den första landstigningen på kontinenten (1821).
1990 – Knappt tre och en halv månad efter att Berlinmuren har öppnats (9 november året innan) är hela mursträckan mellan Berlins gamla riksdagshus och gränsövergången Checkpoint Charlie nerriven.
2002 – Under en kvartsfinal i ishockey under årets vinter-OS i amerikanska Salt Lake City mellan Sverige och Vitryssland skjuter vitryske spelaren Vladimir Kopatin ett skott från halva planen. Pucken studsar på svenske Tommy Salos axel och glider sedan in i mål. I och med detta blir ställningen 4–3 till Vitryssland och under matchens få återstående minuter ändras inte läget, varför Sverige förlorar gruppspelet och därmed är ute ur ishockeytävlingen.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 1923 – Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar den förseglade ingången till faraonen Tutankhamuns gravkammare, under stor bevakning från världspressen, lite mer än tre månader efter att själva graven har upptäckts (4 november året före).
1959 – Sedan den kubanske presidenten Fulgencio Batista har blivit avsatt och tvingad i landsflykt från Kuba av kommunistiska kubanska revolutionärer den 1 januari samma år kan revolutionsledaren Fidel Castro nu ta över som landets premiärminister. Han innehar denna post till 2 december 1976, då han istället blir landets president och förblir så till 2008, då han avgår av sjukdomsskäl och lämnar över makten till sin bror Raúl.
1962 – Det svenska 1600-talsörlogsfartyget Vasa, som bärgades den 24 april året innan efter nära 333 år på botten av Stockholms ström, visas för publik för första gången på Wasavarvet. Här kan besökare bese fartyget fram till slutet av 1980-talet, då man istället flyttar det till det nuvarande museet, som öppnas 1990.
1987 – En ny svensk 100-kronorssedel införs med bild på 1700-talsforskaren Carl von Linné. Den ersätter den tidigare 100-kronorssedeln med bild på 1600-talskungen Gustav II Adolf och blir den första svenska sedel, som inte har en kunglighet som motiv. Den följs under 1990-talet av en 20-kronorssedel med Selma Lagerlöf och en 50-kronorssedel med Jenny Lind och idag (2017) är 500- och 1000-kronorssedlarna de enda, som fortfarande har regenter som bild (Karl XI respektive Gustav Vasa). Från och med 2015 ska helt nya sedlar införas, som helt saknar kungliga motiv.
1990 – Kjell-Olof Feldt avgår från posten som Sveriges finansminister, dagen efter att statsminister Ingvar Carlsson har lämnat in regeringens avskedsansökan. När Carlsson den 27 februari bildar ny regering är samtliga ministrar från den gamla regeringen kvar, utom just Feldt, som tillfälligt denna dag efterträds av Odd Engström och i den nya regeringen av Allan Larsson, då han har blivit kraftigt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket.
2005 – Den internationella överenskommelsen Kyotoprotokollet träder i kraft. De flesta länder i världen har skrivit under och ratificerat avtalet, som säger att de globala utsläppen av växthusgaser ska minska med 5,2 procent mellan 1990 och 2012. Medan några få länder, såsom Västsahara, Somalia och Afghanistan, inte har skrivit under avtalet är idag (2017) USA det enda av de underskrivande länderna, som har vägrat ratificera det.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 399 f.Kr. – Den grekiske filosofen Sokrates döms av atenska myndigheter till döden, för gudlöshet och fördärvande av ungdomen. Han vägrar gå i exil och tvingas därför ända sitt liv genom att dricka odört.
1362 – Den norske kungen Håkan Magnusson väljs till kung av Sverige i opposition mot sin far Magnus Eriksson, vilket är första gången källorna omnämner att representanter från den östra rikshalvan (Finland) deltar i ett svenskt kungaval. Senare under året ingår de båda dock en förlikning och kommer överens om att gemensamt styra Sverige som samregenter.
1364 – Kung Magnus Erikssons svåger Albrekt av Mecklenburg, som hösten innan har inkallats av svenska stormän, för att avsätta Magnus, väljs till kung av Sverige vid Mora stenar, varvid både Magnus och hans son Håkan förklaras avsatta som svenska regenter. De vägrar dock erkänna avsättningen och trots att de lider ett avgörande nederlag mot Albrekts trupper året därpå kommer kriget mellan de båda partierna pågå i många år, innan Magnus och Håkan erkänner sig besegrade och drar sig tillbaka till Norge.
1891 – Den svenska Allmänna Idrottsklubben (AIK) grundas av några ungdomar på Biblioteksgatan 8 i Stockholm och ordförande blir initiativtagaren Isidor Behrens. Namnet antas, för att man har tänkt ägna sig åt alla möjliga olika sorters idrotter, till skillnad från de flesta andra idrottsklubbar, som bildas vid denna tid, som oftast är inriktade på en enda idrottsgren. 2017 är den Nordens största idrottsförening med över 16 000 medlemmar.
1899 – Den ryske tsaren Nikolaj II utfärdar det så kallade Februarimanifestet, vilket inleder en aktiv förryskningspolitik av det autonoma ryska storfurstendömet Finland. Manifestet anger, att rikslagarna (finländska rikslagar, som kan beröra hela Rysslands intressen) inte längre ska stiftas gemensamt av tsaren och den finländska lantdagen, utan att tsaren ensam ska ha beslutanderätt och lantdagen endast yttranderätt i dessa ärenden. Efter flera protester, bland annat den stora deputationen i mars samma år, utfärdar tsaren 1905 det så kallade Novembermanifestet, som upphäver Februarimanifestet och bekräftar rikslagarna.
1978 – Rhodesias premiärminister Ian Smith går med på att tillåta en övergång till färgat majoritetsstyre i landet. Han kvarstår som premiärminister till den 30 juni 1979, då han avgår och efterträds av den färgade nationalistledaren Abel Muzorewa.
1990 – Den svenska socialdemokratiska regeringen lämnar in sin avskedsansökan, efter att dess förslag om lönestopp har fallit i riksdagen. Då det inte finns underlag för någon borgerlig regeringsbildning kan statsminister Ingvar Carlsson bilda ny regering den 27 februari, där samtliga ministrar från den gamla regeringen återkommer, utom finansminister Kjell-Olof Feldt, som har blivit starkt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket och därför tvingas avgå den 16 februari. Carlssons nya regering sitter sedan fram till hösten 1991, då de borgerliga vinner årets riksdagsval och Carl Bildt kan bilda den första borgerliga regeringen i Sverige sedan 1982.

Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen