”Sag mir wo die blumen sind” Marlene Dietrich -en blå ängel i byxor - Tidningen Kulturen




Essäer om film
Verktyg
Typografi

Marlene DietrichDen gravt alkoholiserade divan sängliggande sedan åratal, tungt drogad, nu åldrande i sitt förfall, en mager kvinnan som levde i självvald ensamhet fjättrad vid sängen, plågad av njursvikt med cirkulationsproblem och ständig feber, fångades nu försvarslös och ömklig av paparazzifotografen, som helt fräckt fick sitt scoop, en blixtrande bild av den absoluta förnedringen, när han förevigade den skygga, sjuka, kraftigt medicinerade legenden genom att burdust och påträngande krana sig upp i ett träd så att hans vidvinkellins kunde skjuta rakt in genom fönstret ned mellan lakanen på det skyddslösa subjektet och föreviga den en gång så lysande stjärnan, ett oblygt intrång utan hänsyn, som om det inte var nog filmat vid det laget, som om hon inte kunde få äga denna sista intimitet av egen avstannande tid som en skänk och ett erbjudande om respekt och integritet, utan måste exponeras även i det kvarvarande skalet, de resterande resterna av förlorad storhet, den en gång så uppburna, älskad just för den hon var och hatad av samma skäl, som i undanskymd och plågsam ensamhet slutade sina dagar i lägenheten vid 12 avenue Montaigne i Paris, där hon huvudsakligen vistats i konstant sängläge de sista elva åren och enligt hennes nära vänner, dog för egen hand då hon var skräckslagen för att hamna på vårdhem.

Hon var nu åter fångad på linsen som ett skadskjutet villebråd jagad i förnedringen alls inte i det skick hon skulle önskat sig om hon tillfrågats innan tagningen, hon som alltid var så noga med sitt yttre, och i sitt yrke dagligen laborerade och filade på sin exponering, där varje framträdande blev till en stilperformance, oftast arrangerat till ett stilleben, en pose, där varje bild hade sin noggranna estetik, där varje ögonblick i offentlighetens ljus var designat i sin mest rena och medvetna form, där hon till slut blev till den mystiska, mytiska, androgyna blå ängeln som fastnade i allas medvetande.

Maria Magdalena Dietrich föddes 27 december 1901 i Schöneberg i nuvarande Berlin. Fadern var Louis Erich Otto Dietrich, officer i den kungliga preussiska polisen. Han avled när Marlene var sex år gammal. Hennes mor gifte om sig när Marlene var 11 år med faderns bästa vän, kavallerilöjtnanten Edouard von Losch, som dog senare efter skador han ådragit sig under första världskriget.

Marlene Dietrich var 92 år gammal när hon dog i sin våning i Paris 1992. Hennes genombrott och genom åren i särklass mest uppmärksammad artistiska prestation kom när hon spelade varietéflickan Lola-Lola i den första tyska ljudfilmen Blå ängeln. Med sin sensuellt mörka röst framförde hon en sång som blev hennes konstnärliga identifiering: "Ich bin von Kopf bis Fuß auf Liebe eingestellt". Filmidén grundade sig på Heinrich Manns roman Professor Unrat. Professor Immanuel Rath förälskar sig i nattklubbssångerskan Lola-Lola. De inleder ett förhållande och när det avslöjas får professorn sparken. De två gifter sig men i avsaknad av arbete sjunker professorn så lågt att han får uppträda som clown på nattklubben. Filmen blev omedelbart ett internationellt genombrott för Dietrich och hon följde regissören Josef von Sternberg till USA. Dietrich undertecknade där kontrakt med Paramouth Picture och fick sedan roller i filmer av Hitchcock, Lubitsch, Welles och Wilder.

The judgment at NurembergMarlene Dietrich har som få med sin röst gestaltat en tidsstämning och samtidigt med både röst och utseende identifierats med en hel tidsepok. När hon fångades in i sin ensamma ömklighet i lägenheten på 12 avenue Montaigne och förevigades av papparazzin var det just i hennes fall ett iögonfallande burdust tilltag, infernaliskt uttänkt, medvetet spekulerat att ta denna bild som skulle komma att utgöra ett hån mot hennes väsen och skändlig attack mot hennes eftermäle genom en fräck exponering av hennes belägenhet. Hon som alltid varit denna ointagligt grandiosa ikonbild, alltid retuscherad, alltid välmanikyrerad, alltid excellent sminkad, alltid fotochinic. Hon som stått modell för världens alla kvinnor i flera hänseenden, blivit modeförebild och växt till modeikon- global stilikon och slutligen till uppmärksammad kvinnorörelseikon och samtidigt utgjort en hyllad motståndskraft under kriget, fångades nu i sin absoluta misär och förnedring.

Den stereotypa och nästan kanoniserade offentliga bilden som utgjorde konceptet Marlene Dietrich var därmed slutgiltigt krackelerad och istället för att illustrera den blåa ängeln, gestaltande hon nu en fallen ängel där vänner sörjde och fiender gladdes åt detta levande bevis på förgänglighetens kraft.

Bildbeviset som fångats av papparazzifotografen såldes för ansenliga summor.

”Sagt mir wo die blumen sind” står det på minnesplaketten som restes i hennes födelsestad Berlin, den stad som tog avstånd från henne under andra världskriget, den stad där man kastade ägg på henne när hon uppträdde där för första gången igen efter andra världskriget, i det land där den nationalsocialistiska regimen förbjudit hennes sånger efter att hon sagt nej till samarbete och nekat en inbjudan från Tysklands propagandaminister Göbbels att uppträda i hemlandets tjänst. Och där man ansåg att hon förnekat sitt land, förrått fäderneslandet i krig när hon tog ställning mot regimen och ställde sig på de allierades sida och blev amerikansk medborgare. Hon fick 1947 utmärkelsen Frihetsmedaljen för amerikanska civilister av USA och 1950 hederstiteln "Chevalier de la Legion d'Honneur"(riddare av hederlegionen) av den franska regeringen.

Marlene Dietrich var en kostymernas, hattarnas och stövlarnas dam. Hon var den androgyna förvandlerskan i byxor som förtrollade och förförde en hel värld. Hennes skönhet var inte yppig, rundad och svällande, den var graciöst rätlinjig, påvert manikyrerad med ett bildmässigt utseende som i de mest frekventa tagningarna tycktes vara överdraget och maskerat av ett svagt ytskimmer rökighet som låg som en dunkel stämning över hela hennes framtoning och där hon i denna uppenbarelse framstod som en skuggande maliciös och undanglidande gäckelse. En drömlik fantasi som tycktes skapad ur dolda miljöers innehållsrika skuggor men som också var en önskan, en längtan som manifestation och eftermäle och kritik av en hel tidsepok.

Marlenes röst ägde ett extremt idiom i full konsekvens med denna uppenbarelse, som en sober stämma av kondenserad erfarenhet balanserad av en underliggande, ständigt närvarande, extremt medveten och galant uppburen lust. Hon fick den mest vardagsenkla människa i den ödsligaste förskingring att känna sig förförd.

den blåa ängelnMarlene var skådespelare och hennes absoluta genombrott med filmen Blå Ängeln och varietèflickan Lola-Lola var en magnifik gestaltning där hon presenterade ursprunget och det första framförandet av vad som kom att bli hennes signatursång: Ich bin von Kopf bis Fuss auf Liebe eingestellt” Ett kärlekens väsen från huvud till fot inställd på kärlek. Marlene personifierade den drömska romantiken, men också rätten till kärleken, rätten att få vara vad man är, att äga rätt att bli till det man önskar vara, att tillåtas agera därefter i kärlek och person. Hon var en levande protest mot konformitetens krav, mot likriktningen, mot kravet på rättning i de estetiska, etiska och etniskt organiserade leden. Hela hennes väsen var en protest. Hela hennes uppenbarelse ställde en fråga: Hur det kan komma sig att vår strävan efter konformitet är så stark? Är det rädslan för frigörelsen? Skräcken inför de möjligheter som lösgör sig? Yrseln inför de svindlande perspektiv som öppnar sig?

Hennes röst bar en alldeles särskild karaktär som låg ingraverad som bärnsten i den sonora stämman, en iögonfallande stringent valör av något extremt lockande accentuerat av hennes frasering där den mörka tonen fick den karaktärsfulla och lynnigt ägda sorg som gick genom samtiden, från leriga skyttegravars skräck till fredsslutens rusiga glädjeyra, och som också kom att verka förlösande över hela skalan av udda existensers skuggliv. Frågeställningar som just rests under andra världskriget där den marscherande likriktningen sökte tillintetgöra mångfalden. Marlene var älskad av menigheten på båda sidor av kombattanternas skyddsvallar.

Hennes eftermäle ägde en mera motsägelsefull ornamentik som sorgligt nog tillblandades med oförskylld medverkan av henne själv till att till stora delar bli en efterkrigstidens pinsamt smaklösa sammelsurium av kitschig andravärldskrigsromantik, där dokumentärfilmers avsaknad av rörliga nutidsbilder på henne dubbades med hennes dimmiga och rökbeslöjade röst till gamla arkivbilders stillebenta ackompanjemang vilket i pinsamheter tävlade med släktingars slagsmål om var hon skulle begravas, och nationers gräl om var hon skulle tillåtas begravas. Allt detta blev till en ömklig och förnedrande offentlig efterbördssmet. Detta kletande i Marlenekartoteket blev förödande för minnesbilden. Den slutgiltiga domen mot Marlenes minne var dotterns biografi som nästan skrev ned Marlene i graven som okapabel moder.

Hela Marlenebilden riskerade under denna tid att slå om i sin patetiska motsats och dra ned äreminnet över Marlenes gärning och betydelse. I en film tillsammans med en modern androgyn gestalt som David Bowie nåddes höjdpunkter i exploateringen med ett koncept som grävde djupt ned i patetiken med hjälp av en spekulativ regissörs dimmiga och perspektivlösa funderingar.

MoroccoEfter den nämnda filmen vars namn var Schöner Gigolo- Armer Gigolo(Just a Gigolo, 1979) där hon som nämnts ovan spelade mot Bowie skrev journalisten James Dalrympte i Sunday Times att den gode Marlene 'hade filmats genom gasväv kväkande sig igenom en parodi av hennes Blue Angel-persona' och att hennes egen reaktion var att resultatet var skrämmande och att 'hon grät när hon såg hur den bräckliga erotiska bilden hon hade skapat hade blivit en monstruös bit burlesk' 

Hennes död 1992 och dess eftermäle ägde lika många sensationer som hennes liv men ett enda faktum kvarstod och stod helt klart. Marlene Dietrich personifierade något som obstruerade mot bägge sidor av det klassiska myntet av inskränkthet i en värld som ständigt strävar efter kontroll och rätlinjighet med ett bokstavstroende insnärjt i ett kvadratisk tänkande, följsam rättrogenhet och panisk rädsla för en expanderade frihet.

”Sagt mir wo die blumen sind” är strofen som Marlene sjunger ur Peter Seegers Where have all the flowers gone. Blommorna alla de vackra, var finns de? En efterlysning av mångfalden. Och det är frågan som kan ställas till tjugoårsminnet av Marlenes bortgång, hon med karakteristiska rösten och med den bild som stannar kvar av hennes mångtydighet, det dubbelbottnade, det icke riktigt säkerställda, det undanglidande inte riktigt identifierade eller definierade, men också av ett bejakande, ett hävdande av det som vill vara, det som äger rätten och är självklar i den.

”Ich bin von Kopf bis Fuß
Auf Liebe eingestellt,
Denn das ist meine Welt,
Und sonst gar nichts.
Das ist, was soll ich machen,
Meine Natur,
Ich kann halt lieben nur
Und sonst gar nichts”

 

Benny Holmberg

 

 

Länkar

 

lola: http://www.youtube.com/watch?v=hIfj5OGROJw

 

Ich bin: http://www.youtube.com/watch?v=fd26PrSjiBI

 

Ich bin: William Seward Burroughs http://www.youtube.com/watch?v=SM5C3ZmNY3k

 

Lili Marlene: http://www.youtube.com/watch?v=MO0lUXnAs-U

 

 

 

Annons

Annons

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur.
1472 – Den dansk-norske kungen Kristian I pantsätter Orkney- och Shetlandsöarna utanför Skottlands kust till den skotske kungen Jakob III. Ögrupperna har tillhört Norge sedan 800-talet, men då Kristian har ont om pengar överlämnar han öarna som säkerhet för sin dotter Margaretas hemgift, sedan hon 1469 har gift sig med Jakob. Öarna ska förbli i skotsk ägo tills hemgiften är betald, men eftersom pengarna aldrig kommer att erläggas kommer öarna i och med detta att förbli skotska och därmed upphör de sista resterna av de vikingatida norska besittningarna på brittiska öarna.
1513 – Vid den dansk-norske kungen Hans död efterträds han som kung i båda länderna av sin son Kristian II. Sedan Hans blev avsatt som svensk kung 1501 har han försökt återta den svenska tronen och Kristian övertar anspråken på den. Först 1520 lyckas han dock göra sig till kung även av Sverige.
1636 – Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna utfärdar förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne, vilka blir grunden till det svenska Postverket. Redan 1620 har en postlinje inrättats på sträckan Stockholm–Markaryd–Hamburg, men nu åläggs en del bönder (mot skattefrihet) att låta sina drängar befordra post mellan de större städerna i det svenska riket. Redan 1685 är den svenska postorganisationen utbyggd med postmästare och -ryttare, så att det finns postlinjer över hela Sverige, upp till Torneå i norr, Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i öst, Stettin i Svenska Pommern i syd och Hamburg i väst.[2]
1928 – En telefonlinje mellan Sverige och USA öppnas officiellt. Det första samtalet mellan Stockholm och New York har dock utväxlats redan den 29 november året innan.
1935 – Dansk-norskan Caroline Mikkelsen blir den första kvinnan som landstiger i Antarktis. Detta sker över 100 år efter den första landstigningen på kontinenten (1821).
1990 – Knappt tre och en halv månad efter att Berlinmuren har öppnats (9 november året innan) är hela mursträckan mellan Berlins gamla riksdagshus och gränsövergången Checkpoint Charlie nerriven.
2002 – Under en kvartsfinal i ishockey under årets vinter-OS i amerikanska Salt Lake City mellan Sverige och Vitryssland skjuter vitryske spelaren Vladimir Kopatin ett skott från halva planen. Pucken studsar på svenske Tommy Salos axel och glider sedan in i mål. I och med detta blir ställningen 4–3 till Vitryssland och under matchens få återstående minuter ändras inte läget, varför Sverige förlorar gruppspelet och därmed är ute ur ishockeytävlingen.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 1923 – Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar den förseglade ingången till faraonen Tutankhamuns gravkammare, under stor bevakning från världspressen, lite mer än tre månader efter att själva graven har upptäckts (4 november året före).
1959 – Sedan den kubanske presidenten Fulgencio Batista har blivit avsatt och tvingad i landsflykt från Kuba av kommunistiska kubanska revolutionärer den 1 januari samma år kan revolutionsledaren Fidel Castro nu ta över som landets premiärminister. Han innehar denna post till 2 december 1976, då han istället blir landets president och förblir så till 2008, då han avgår av sjukdomsskäl och lämnar över makten till sin bror Raúl.
1962 – Det svenska 1600-talsörlogsfartyget Vasa, som bärgades den 24 april året innan efter nära 333 år på botten av Stockholms ström, visas för publik för första gången på Wasavarvet. Här kan besökare bese fartyget fram till slutet av 1980-talet, då man istället flyttar det till det nuvarande museet, som öppnas 1990.
1987 – En ny svensk 100-kronorssedel införs med bild på 1700-talsforskaren Carl von Linné. Den ersätter den tidigare 100-kronorssedeln med bild på 1600-talskungen Gustav II Adolf och blir den första svenska sedel, som inte har en kunglighet som motiv. Den följs under 1990-talet av en 20-kronorssedel med Selma Lagerlöf och en 50-kronorssedel med Jenny Lind och idag (2017) är 500- och 1000-kronorssedlarna de enda, som fortfarande har regenter som bild (Karl XI respektive Gustav Vasa). Från och med 2015 ska helt nya sedlar införas, som helt saknar kungliga motiv.
1990 – Kjell-Olof Feldt avgår från posten som Sveriges finansminister, dagen efter att statsminister Ingvar Carlsson har lämnat in regeringens avskedsansökan. När Carlsson den 27 februari bildar ny regering är samtliga ministrar från den gamla regeringen kvar, utom just Feldt, som tillfälligt denna dag efterträds av Odd Engström och i den nya regeringen av Allan Larsson, då han har blivit kraftigt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket.
2005 – Den internationella överenskommelsen Kyotoprotokollet träder i kraft. De flesta länder i världen har skrivit under och ratificerat avtalet, som säger att de globala utsläppen av växthusgaser ska minska med 5,2 procent mellan 1990 och 2012. Medan några få länder, såsom Västsahara, Somalia och Afghanistan, inte har skrivit under avtalet är idag (2017) USA det enda av de underskrivande länderna, som har vägrat ratificera det.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen