Debatt om film - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Filmdebatt

 

 

Stefan JarlI samband med Filmdagarna i Leksand deltog Stefan Jarl i en paneldebatt och höll ett engagerat och engagerande föredrag efter att hans film om kemisamhället, "Underkastelsen", visats. Den handlar om den "coctaileffekt" som han menar många drabbas av till följd av kemiindustrins ansvarslöshet. I filmen låter han undersöka sitt blod där man hittar flera hundra kemikalier.

Stefan Jarl i Sveasalen, Leksand, hade samlat flertalet av deltagarna i Filmdagarna. Denna tredagarskonferens som arrangeras årligen av organisationen Våra Gårdar bygger på parallella program. I legendariska biografen Visir gick en förhandsvisning av "New York, I love You" som kommer att ha premiär först den 9 juli. Den episodfilmen kördes nu på samma klockslag som Stefan Jarls föreläsning.

Vi i publiken fångades omedelbart när Stefan Jarl påminde oss om att de stolar vi satt på var rejält flamskyddsbehandlade. Och dessutom att de flesta av bär på en mängd olika kemikalier som våra kroppar inte kan bli kvitt. Därtill förmedlas dessa kemisopor till nästa generation.

Många företag, också svenska, gör sådant som är förbjudet här i Indien som är mer tillåtande. Gifterna spolas ut i floder, längre ner i floden dricker människorna av vattnet.

 

Läs mer...

amor idiotaDen Spanska filmfestivalen är en av de bäst organiserade festivalerna i Stockholm och har arrangerats av Instituto Cervantes. Spanien är med sina "två stora upphovsmän" Pedro Almodóvar och Alejandro Amenábar en av de ledande filmindustrierna i världen. I Spanien produceras diverse filmgenrer som exakta vackra historiska dramer med spektakulära fäktningsscener som Agustin Diaz Yanes "Alatriste" (2006) med Viggo Mortensen samt en hel del thrillers och andra verk. Hollywoodproduktioner som Milos Formans "Goyas Ghoast" (2008) med bland andra Stellan Skarsgård och Woody Allens "Vicki Christina Barcelona" (2008) har spelats in i Spanien. Även dessa filmer har, i likhet med de spanska produktionerna, fått den färgrikedomen som är typisk för spanjorerna.

 

Läs mer...

altSanjin Pejkovic sammanfattar sina intryck från GIFF 2010

Första anteckningen

Det är lätt att fastna i något obskyra teman som man får ta del av på festivalen. Exempelvis finns det mesta täckt, från "islampunk" via transvestiter och eunucker i Pakistan till en dokumentär om tre advokater som bl.a. försvarade Baader-Meinhof gruppen på 70-talet men vars liv sen dess tagit helt olika vändningar. Man tappar bort sig, eller börjar efter ett tag utveckla lättare slags ångest. Man vet att för varje film man ser, kommer man missa säkert tre till fyra minst lika bra eller rena mästerverk. Till slut, efter att ha sett ett antal hyfsade filmer, men inte DET MÄSTERVERKET man har letat efter, börjar man förutom ångesten bygga upp paranoia. Man tror att det måste vara komplott, att man ser bara okej filmer, medan alla andra ser strålande mästerverk som de beskriver med stora gester. Sanningen är: De ljuger! De flesta filmer på en så stor filmfestival är helt okej, varken mer eller mindre! Det händer att man då och då ser ett antal guldklimpar som man tar med sig för resten av sitt liv. Men många filmer glöms bort redan dagen efter. Inte p.g.a. sin uselhet, för det är väldigt få som är genomusla. Snarare förträngs de i en jakt på det stora verket. Då behöver hjärnan hela utrymmet för att ta in den stora filosofiska skapelsen som kommer att lära människor någonting nytt om dem, någonting som de inte redan visste. Tur är att jag sparar varenda katalog från GIFF. Jag har dock inte vågat bläddra i dem än. Jag vill helst slippa räkna hur många timmar jag spenderat i mörka rum på filmer som jag inte nu kan minnas ens en sekund av...

Läs mer...

Cissi Elwin FrenkelReaktionerna på årets Guldbaggegala har varit de vanliga. Att man från Filminstitutets sida måste välja sida: Antingen ägnar man sig uteslutande åt kommersiella filmer och belönar dem som dragit mest publik eller också blir man smalare och blidkar landets kritiker och ger baggarna till "Man tänker sitt" (som sågs av 9.000 betalande biobesökare). SFI:s ovilja att välja mellan dessa två vägar har gjort det svårt att veta exakt vad prisjuryn har för kriterier i sina nomineringsval. Luddiga formuleringar om "kvalitet" hjälper knappast när ingen egentligen har klart för sig vad ordet betyder och ännu mindre vad guldbaggejuryn menar med det. Och att ge "bästa film"-baggen till "Män som hatar kvinnor" skingrar knappast förvirringen.

Men en sak kan vi nog utgå ifrån. För den som bossar för någon av landets två största biodistributörer är kvalitetsnivån hos en film analog med antalet sålda biobiljetter. Och tänk, av en händelse satt Maria Mörner och Eva Svendenius, cheferna för SF respektive Sandrew Metronome i nomineringsjuryn.

Läs mer...

Jonas Wennberg hävdar i sitt svar Hoppfullt om viktiga frågor i bröderna Coens "A Serious Man" (publicerat i Tidningen Kulturen den 7/1- 2010) på mitt debattinlägg ("A Serious Man" och det möjligas hantverk, publicerat den 27/12 2009 på i Tidningen Kulturen ) att bröderna Coens film "A Serious Man" innebär ett "inträde in i den nutida filmen" i och med, om jag tolkar honom rätt, att den ställer viktiga existentiella frågor. Min observation handlade dock om att bröderna Coen valt att ställa en fråga som de inte besvarar - nämligen den om "det möjligas konst". Att Wennberg avstår att kommentera min kritik, som hävdade att denna fråga symboliserar både bröderna Coens vilja att referera till politik samt deras ovilja att verkligen behandla ämnet, finner jag märkligt. Att det politiska skulle återfinnas i ett mod att ställa frågor om framtiden hos bröderna Coen har jag mycket svårt att se. Varför skulle filmen förläggas till en av de viktigaste tidpunkterna i USA:s efterkrigshistoria, sommaren 1967, om den nu handlade om morgondagen?

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts