Det tvehågsna tyranni och dess följder - Tidningen Kulturen




Oliver_Vincent_Henry_Parland

Filmdebatt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

om Watching the Moon at nigth av Joanna Helander och Bo Persson.


Den som vill använda argumentet att "inga palestinier finns bland offren i filmen" vill kanske inte tro på det faktum att hela denna grupp sönderfaller i olika fraktioner som styrs och terroriseras av olika intressen och tillhörigheter, shia mot sunni, olika grader av extremism och fundamentalism och framför allt av korruption och kriminalitet. Ingen "palestinier" vågar ställa upp med kritik eller sin berättelse.

Annons:



Vad vi fick se var såväl ett konstverk som ett dokument om något man av olika anledningar inte vill visa och se här i Sverige. Sanningen om oss själva är sällan så vacker och bekväm som vi så förtvivlat önskar. Och ju mer vi försöker dölja, dess större blir vår ångest och skam inför vad som kan avslöjas.

Något som visar sig vid sidan av är då det faktum att SVT som självt deltagit i projektet inte vill visa dokumentären i televisionen, och att praktiskt taget ingen av de inbjudna vare sig därifrån, från Filmhusets ledning eller representanter för de politiska partierna är närvarande. Varför förblir för den som ser filmen en gåta, detta är ingen partsinlaga, allt belyses ur flera olika perspektiv, terror riktad mot judar, kristna, muslimer, mot olika etniska grupper och minoriteter, fenomenet Breivik visas... alltså? Här får de utsatta röst, de får berätta, oberoende av etnicitet, religion etc.

Den som vill använda argumentet att "inga palestinier finns bland offren i filmen" vill kanske inte tro på det faktum att hela denna grupp sönderfaller i olika fraktioner som styrs och terroriseras av olika intressen och tillhörigheter, shia mot sunni, olika grader av extremism och fundamentalism och framför allt av korruption och kriminalitet. Ingen "palestinier" vågar ställa upp med kritik eller sin berättelse.

Enligt uppgift jag fått från annat håll, är det helt enkelt så att varje familj i området är tvungen att ha åtminstone en medlem som samarbetar med "motståndet", i annat fall kommer Hamas, Hizbollah eller någon annan att använda ditt hus som avfyrningsramp med den påföljden att Israel kommer att riva ditt hus. Vilket ju leder till den paradoxala situationen att Israel genom sina straffexpeditioner tvingar fram anslutning till terrororganisationerna.

Ytterligare kan vi konstatera att ingen annan grupp flyktingar fått så mycket ekonomiskt stöd, så mycket uppmärksamhet och försetts med så mycket vapen som de palestinska flyktingarna. De har fått allt utom fullt och erkänt medborgarskap i de omgivande länder de ursprungligen flydde till. Och kanske inte alla ens velat ha. Att förena positionen som både offer och bödel har ju visat sig vara en god affär för många. Abbas bygger ett palats för biståndspengar i ett format som lämnar det planerade Nobelhuset i skuggan... Och vi kan förstå varför det är svårt att få fram berättelser, sanning eller klarhet i den palestinska dimensionen.

Lever då den gamla skräcken för "grymhetspropaganda" kvar sedan 40 -talet? Men denna dokumentär vältrar sig inte alls i något sådant, praktiskt taget intet sådant visas, endast lågmälda, stilla berättelser lever här så som i de klassiska dramerna, har det hemska redan skett, och detta utanför scenen. Alltså fruktar vi då det mänskliga, lidandet, offret bakom förhänget så att vi inte som den fobiska alls vill veta av...

Själva filmen ger oss på knappt en och halv timme en starkt gripande, klar och tydlig bild av vad det för individen innebär att bli utsatt för hot, våld och död. I det trygga Sverige vill man måhända helst inte se detta, i varje fall inte som en existentiell fråga, utan då helst som ett dramaturgiskt moraliskt fenomen, där det finns en klart utpekad bödel och vi helst skall besparas offrets egen version, offret skall vara föremål för våra ädla omsorger, vår bedömning och våra åtgärder...
och

Alltså det är inte sanningen, i all dess bitterhet och bitterhet, som ger detta konstverk dess tyngd och allvar, det är insikten om all den desinformation, ohederlighet och lögnaktighet vi tvingas leva med som skapar den tunga sorg vi har att bära alltsedan Förintelsen. Att något oåterkalleligt blev förstört och aldrig kan återskapas. Insikten om att de krafter som låg bakom fortsätter sitt förstörelseverk... endast insikten, sanningen given en klar gestaltning i konstnärlig form, som i denna film, i dikt, och prosa, i musik kan ge oss hopp. Adornos tes om att poesi inte är möjlig efter Auschwitz måste på detta sätt vändas i sin motsats, dikten, konsten och dokumentationen i sådan form är angelägnare än någonsin om vi skall överleva andligen.

Denna film, denna dokumentär bör alltså ovillkorligen de visas i SVT. Vilket styrktes av alla i den paneldiskussion som följde där Marianne Ahrne, berättade om sin avgörande roll i att projektet kunde genomföras, Ulf Överberg om det politiska motstånd som fanns och finns mot själva skapelsen, Annika Borg om den teologiska verklighet som ligger i Svenska Kyrkans egenartade motstånd och egendomliga tystnad då det gäller förtryck, och våld mot sina egna trosbröder, och vinklade syn på antisemitismen, var och en lade ut sina reflektioner och upplevelser av filmen, dess mödosamma tillblivelse i Sverige, Bo Persson och Joanna Helander svarade och publiken förde en livlig och animerad, engagerad och berörande diskussion. Ingen, vill betona ingen saknade den "islamofobiska" dimensionen, vilken sannerligen inte belystes då till exempel fallet Breivik ägnades ett långt och innehållsrikt avsnitt.

Terrorn visades ju klart, här, rikta sig mot såväl muslimer, kristna som mot judar. Allt var och är kristallklart i deras argumentation, endast de som föredrar natt framför detta kan försvara det "egyptiska mörker" som ligger över hela ärendet. Jag överlåter åt läsare av detta att tolka om skeendet styrts av feghet, okunnighet eller medveten eller omedveten ondska. Eller av godhet, omtanke alternativt av en "saklig" och objektiv på kalla fakta grundad syn... utilitarismen naken.

Oliver Parland

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts