Det reelle, det imaginære og det symbolske

Ut fra den filosofiske konsepsjonen min er hovedanliggendet i filosofi å ta opp spørsmålet «hva er realiteten?», der en del av selve spørsmålsstillingen er å komme til økt klarhet om hva en mener med spørsmålet «hva er realiteten?». Svaret mitt er rett fram: «'at realiteten(virkeligheten) er veldig stor, og at den også omfatter hvert eneste menneske'».

En måte å relatere seg til et slikt synspunkt på realiteten, er med henvisning til at det som faktisk skjer i møte med oss selv og realiteten, er at dette sammenstøtet kaller fram en positiv respons i oss, en respons som forlanger symbolsk formidling, der den symbolske formidlingen representerer kompensasjon for vår tilkortkomming i relasjon til realiteten('det reelle'). Dermed betyr det å relatere seg til realiteten at vi mennesker blir anvist på å erkjenne vår egen begrensning, og at begrensningen er med henblikk på en fullstendig viten om den veldige realitetet. Dette synes også åpne opp for en langt merr ydmyk innstilling enn å tro at det bare er den rene fornuftsorientering som er det eneste som virkelig teller for oss, og at vi underbetoner at det imaginære og det symbolske, følelser og bindinger overfor personer, ting og steder også gir sterke føringer til hva vi er i stand til å erkjenne - oppnå viten om.

Essayet mitt om naturvitenskap og humaniora er delt inn i seks-6- hovedavsnitt. I det første hovedavsnittet (A) skriver jeg mest om relasjonen mellom naturvitenskap og filosofi, hovedavsnitt  (B) er i sin helhet bundet opp til humaniora mens det tredje (C) er av språklig art (som er nyttig å kjenne til både for naturvitere og for folk som driver med humaniora!). I det fjerde hovedavsnittet (D) behandler jeg praksiskategorien, det femte (E) er om intellektuelle og moralske dygder òg, i essayets  avlutningsavsnitt (F), er fokus for diskursen rettet inn på at den menneskelige natur involverer et personalt aspekt: et jeg eller et selv.

I sikten min er språk og språklighet, å rå over begrep og å anvende begrep, å være anvist på en realitet som overskrider(transcenderer) hver eneste leksikalsk og lingvistisk betydning og mening. Inter alia, slik var det også i menneskenes fortid, som for eksempel for mennesker på Grønland og  Tasmania, som uten tvil levde isolerte liv, liv uten kontakt med folk som bodde utenfor deres landområde. Ja, at de ikke engang visste om at det fantes andre folk og stammer enn dem de selv møtte på stedet de selv bodde.

Dette betydde at under slike forhold ble de enkelte språk bundet opp til og avgrenset til den bestemte flokken, stamme, folkegruppe, der språket deres ble brukt i den daglige kommunikasjon, så som til reproduksjonen av den egne livsform(jakt, fiske) og med referanse til kult, riter, seremonier, lovprisninger, sørgesanger, og til mye, mye annet.

Gränserna för vad som är möjligt och omöjligt suddas successivt ut allteftersom Zaida Wiss, 27, med hjälp av styrka, smidighet och teknik slänger sig i sin stång. I mars kliver hon upp framför Bert Karlsson och resten av juryn i Talang 2010, för att visa svenska folket att poledancing är något helt annat än striptease.

I mars 2008 började Zaida leta efter en träningsform som hon kunde utöva i hemmet. Hennes ettåriga dotter hade tidigare fått följa med till gymnastikhallar, men hon insåg snart att det var farligt för ett litet barn att springa omkring där. En internetsökning på "fitness" ledde fram till hennes första möte med stången.

- Jag behövde inte ens kolla efter något annat, berättar Zaida.

För att kunna köpa stången tvingades Zaida avstå ifrån en Greklandsresa hon planerat göra med sin med sin väninna. Istället hämtade och monterande de upp stången tillsammans och tränade poledancing hela terminen.

Det gis flere ulike begrep om rasjonalitet, og en vanlig måte å  avgrense begrepet, er med referanse til teoretisk og praktisk rasjonalitet, på den ene side, og teknisk/teknologisk rasjonalitet, på den annen side: i herværende essay er det om mening, og at menneske, som eksisterende entitet, søker mening: uavhengig av hva for rasjonalitetsbegrep en rår over, er det slik at humaniora, som utforskning av det menneskelige hos menneske, er om et mangfold av verdsettinger, vurderinger, verdier og dommer, der verdibegrepet ikke er med referanse til menneskenes subjektive sentiment, følelser og sedvaner: blant de verdier som verdettes høyt hos mennesker, er frihet, ansvar og alvor; foruten begrep som frihet, ansvar og alvor, springer min egen filosofiske konsepsjon ut av at å ha et liv er å ha et helt liv å leve, og at et helt liv foranlediger å strebe etter å ha et autentisk liv.

Rymdfartens ”farfar” 400 år före sin tid

Conrad Haas var en renässansman på 1500-talet, som utförde märkliga raketexperiment. Han uppfann både flerstegsraketer och "flygande hus" utanför staden Sibiu (Hermannnstadt) i Rumänien.

Strax efter att Sovjet 1961 skickade upp kosmonauten Gagarin upptäckte forskare i statsarkivet i Sibiu en "dagbok", som Conrad Haas författat under åren 1529 och 1569. Handskriften berättar om omfattande raketexperiment han utförde till glädje för stadens invånare som fick se spektakulära uppskjutningar.

Han var chef för krigsarsenalen i Sibiu, där de för sin tid yrkesskickligaste vapensmederna och klockgjutarna fanns. Det gav tillgång till teknologisk infrastruktur och militär logistik.

Konkrete menneskeliv, menneskelige personer, er om slike eksisterende entiteter som har absolutt verdi, har sitt mål i seg selv og som lever livet sitt for sin egen skyld, i den forstand at ingen eksterne agenter eller strukturer har fordringer overfor eksisterende entiteter, som gis kausalt uavhengig av referansen til hver eneste annen eksisterende entitet(menneskelig person): i vår tid har det meste av det som har å gjøre med grunnleggende verdier fått en helt annen dreining enn det hadde i de foregående århundreder, idet menneskenes livsverden, som er sitt eget mål, har blitt til økonomiske, sosiale og politiske midler for eksterne, menneskeskapte mål og formål: Således gis det en sammenheng mellom teknokrati, på den ene side, og instrumentaliseringen av livet, på den annen side: at teknokratenes forvaltning av livet fører i retning av oppfatmingen om at menneskeværen er på samme linje som å ta hånd om et par flunkende nye sko.

Om Nummer Specialutgåva 2010

Sökande och samlande utgör sedan urminnes tider handlingsmönster i människans liv. Sökandet och samlandet möjliggör hennes överlevnad. Nyfikenheten driver henne att ständigt lära sig mer om sin omvärld, samlandet tillåter henne att gruppera, summera och framför allt åskådliggöra, såväl konkret i form av ting, som abstrakt i form av intryck. Utifrån summeringen och grupperingen av intryck tycker hon sig kunna dra slutsatser: hon ser tendenser i det material hon samlat in, hon ser "röda trådar". Materialet har blivit överskådligt och förståeligt. Den som hela tiden försöker förstå genom att samla in data intar en mer lyhörd position gentemot sin omvärld, om det så gäller kunskapen om naturen eller kunskapen om människan.

I lys av tiden vi lever i. er det ganske klart at Arthur Schopenhauer(1778-1860) var inne på vesentlige ting når han karakteriserte individ i moderne samfunn som dampmolekyler i stor fart og bevegelse, og, kan en legge til, at selve det å være i fart og bevegelse synes å være langt viktigere enn hvor hen en går, og hvorfor en gjør det en gjør. Det vil si at en prøver å klarlegge hva for retning en anlegger på ens tenking og handling.

Bakgrunnen for dette er at samtiden ikke spør om hvor vi går hen, for langt på vei hersker det en underforstått enighet om at menneskene er overens om mål, og at uenigheten kun angår midlene fram til målene, og at av den grunn er det ikke nødvendig med diskusjoner om forholdet mellom mål og midler.

Det er, imidlertid, en usann oppfatning, for mennesker er uenige om så mangt, og noen ganger strides de også om hva denne uenigheten består i, og andre ganger om hva det betyr at en er enige om noe som helst.

Filosofi som teoretisk innstilling er funksjon av livet og følgelig er filosofi verken identisk med sett av teoretisk utsagn om hva filosofi er nå, hva den var før eller at filosofi er fagfilosofi og dermed et mylder av emner blant og mellom andre fag, disipliner, emner: Filosofi er oppgave og følgelig hendelse. Uttrykt med andre ord: det gis en ikke ubetydelig forskjell mellom å skrive en bok om filosofi eller å holde forelesninger/foredrag om filosofi, på den ene side, og å skrive en bok som også er en filosofisk bok eller at et menneske holder en forelesning som er av filosofisk art: en trenger ikke være filosof for å skrive bøker om filosofi, slik en heller ikke trenger være filosof for å snakke om filosofi. Således har filosofi seg selv som problem.