Av regeringens uppdrag till skolverket 2008 understryks bland annat vikten av, att "belysa lärares användning av IT som ett pedagogiskt verktyg för att utveckla undervisningen". Ett av målen uppges vara att "formulera en strategi för kompetensutveckling av skolans personal inom IT-området". Det handlar med andra ord om att utveckla digital kompetens, som innebär "säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet...det vill säga användning av datorer för att redovisa och utbyta information ..." Med digital kompetens avses, att man besitter ett förhållningssätt som kan karaktäriseras som kritiskt, reflekterande och ansvarsfullt i förhållande till skilda medier och verktyg. Det handlar då främst om "färdigheter som att kunna sammanfatta, kondensera och kritiskt värdera". Avsikten med föreliggande artikel är, att visa på hur ett undersökande/probleminriktat arbetssätt, i vilket IT-tekniken spelar en central roll, kan underlätta den pedagogiska processen och lärandet.

Lär man bättre med IT?
Generellt sett visar erfarenheterna på ett positivt samband mellan IT-tillämpningar och resultat i skolundervisningen. En förutsättning är dock att "IT-användandet sätts in i ett pedagogiskt sammanhang"

Man brukade för i tiden säga att alla kioskdeckare skrevs efter samma mall. Detta sas i nedvärderande syfte och var inte helt sant. För även om en del av författarna skrev i enlighet med en given mall, så fanns det andra som visserligen också skrev efter mall, men det var deras egna mallar. I dag är situationen en annan. Kioskdeckaren har svällt till en tjock bok som recenseras på kultursidorna. Även recensionerna skrivs efter givna mallar, där uttjatade nyckelbegrepp som "prestigefyllda priser" och liknande är legio. Den som hittar en fungerande formel kan fortsätta att skriva i den livet ut och till sist som i några kända fall från Sverige gå från vänstervriden samhällskritik till massproducerad penningpung. Nu ska det här inte handla om deckare. Det ska handla om formelns ställning i vår verklighet och de mallar som härskar i vår omedelbara närhet.

Bland alla hyllande krönikor om Michael Jackson tar en ledare i den engelska tidningen The Guardian upp frågan om Jacksons försök att med operationer ta bort sitt svarta utseende: tidigt i sin karriär hade han kunnat sjunga "it don't matter if you're black or white" med trovärdighet. Men vid tiden han sjung det var den kirurgiska misshandeln av hans ansiktsdrag redan långt gången. Vare sig det stämmer eller ej att hans hud blev ljusare på grund av sjukdomen vitiligo passade hans uttunnade läppar och omgjorda näsa illa med hans påstående att han var stolt över att vara afro-amerikan.

Inte en enda av de svenska hyllningskrönikorna tar upp den här aspekten av Michael Jacksons image. Nästan vad han än gjorde unders sin storhetstid fick det ett enormt genomslag och satte spår i r'n'b. Därför är det nog knappast en slump att så många av de senaste 15 årens r'n'b-stjärnor inte ser speciellt svarta ut. Det är särskilt tydligt bland kvinnliga artister.

Vad har journalisterna för framtid i denna cybervärld? Kan vem som helst publicera vad som

Helst på webben? Vad betyder detta för demokratin?

Flera frågor ställs inför den osäkra kristid vi lever i: det är dags för en viss självgranskning. Kriser för även med sig något gott och det är kreativitet. När allt tycks rasa samman, gäller det att ha framtidstro och att hitta på nya sätt som är mera aktuella och som kan ta över där de gamla felar. Eller som Albert Einstein sa "det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka".

Världen har minskat tack vare Internet och det är idag näst intill omöjligt - eller i alla fall mycket svårare - att stänga gränserna. Detta gör inte förtryckarstater mera demokratiska, men det gör att de inte kan agera utan att få världens ögon på sig.