Tandas endast mot ladans plan - Tidningen Kulturen

Kultur
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Ivo HolmqvistRiksföreningen Sverigekontakt - tidigare gick detta sällskap under ett ståtligare namn, Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, men att kalla sig så går inte längre an i politiskt korrekta tider – drog för ett par år sedan på sin hemsida i gång en tävling om bästa svenskmonument utomlands. I myllret av statyer över hjältekonungar i Lützen och allt annat storsvenskt bidrog jag med ett annat förslag till ett slitstarkt minnesmärke över svensk fiffighet. Det förekommer dessutom i miljoners miljarder exemplar runt hela världen. Så här skrev jag:

-----

Tändas endast mot lådans plån - svenska tändstickor var säkra och kunde inte tändas mot vad som helst, mot skosulan, byxbaken eller en skrovlig mur. Denna revolutionerande uppfinning från 1844 började raskt sitt segertåg runt om i världen som man kan förvissa sig om på Tändsticksmuséet i Jönköping, och den överlevde Kreugerkraschen. Den lilla flickan i H C Andersens saga hade svavelstickor att lysa upp sina sista timmar med, i snödrivan utanför det rika borgarhemmet i Köpenhamn. De kunde nog antändas av sig själva när de skavde i en bunt.

Så icke säkerhetständstickor som reklamerades under en stolt devis vars exotiska diakritiska tecken inte kom med när den efterapades i Asien: Tandas endast mot ladans plan. I Danmark har man sjöhjälten Tordenskjold på sina askar. Norges Nitedalsstickor hade en fura på en skärgårdsö, belyst av en sol som på samma gång var en tvåöring. Så mycket av priset gick till humanitärt arbete.

Och vi har Tre stjärnor. Tres estrella står det på de spanska askarna, Three Stars på de engelska. De har nått så långt som till Nya Zeeland fast de heter Beehive här. Dem tänder jag brasan med. De är Made in Sweden. Dem kan man lita på (fast de kostar mer än dubbelt mot i Sverige, liksom priset på cigaretter är minst det dubbla). Billigare varianter gjorda på annat håll sprakar till och släcks. Och så Solstickorna, med Einar Nermans lille koltförsedde gosse som aldrig åldras. Det är ingen stor bildyta på framsidan av den asken, vid pass 35 gånger 55 millimeter, men den har hamnat under mångas ögon.

Från början var den bilden en illustration till den andersenska sagan om Tummelisa. Där var hon försedd med en fackla att lysa upp underjorden med. Lundaprofessorn Anders Palm som utrett de androgyna äventyrligheterna i Andersens eventyr och på Nermans bild i en essä i "H C Andersens underbara resor i Sverige" (2005) påstår att Solstickan som säljs "till förmån för barn och gamla" (tre öre per ask går till dem) är världens kanske mest spridda konstverk.

Den och de tre stjärnorna har sålts och säljs överallt, till upplysnings vinnande och värmens spridande i höst- och vintermörkret. Tändsticksdikter finns det en del, bland annat av finlandssvensken Gunnar Björling, korta och snabbt uppflammande. Så här låter det hos skåningen Ola Hansson som hade erfarenhet av hur rälig den fuktvåta novemberdimman kan vara över slätten (han gick i exil till varmare trakter, och dog i Turkiet, långt bortom Hönsinge på Söderslätt):

Mörkret tätnar

Blåsten susar

Svårmodstung

och sorgsam

Runt från alla

gårdar glimma

tända kvällsljus

dunstigt fram.

Asken med gossen som knatar mot solen uppe i vänstra hörnet har sålts i mer än tre miljarder exemplar. Tetrapaks förpackningar och Ikeas internationella sortiment i all ära, som svenskt monument i utlandet slår den svenska tändsticksasken allt annat...

-----

Jag räknade stenhårt att med detta bidrag till tävlingen vinna första pris, en ipad, men icke... Hursomhelst, detta dök upp i mitt minne när jag nyss bläddrade i Donald Rayfields auktoritativa biografi över Anton Tjechov (”Anton Chekov, A Life”, 1997) som bygger på brev som tidigare inte var tillgängliga för forskarna. En hel del sägs om Tjechovs kvinnotycke och om hans inte okomplicerade kortare och längre förbindelser. Han var inte påfallande angelägen att ingå äktenskap:

”Alas, I am incapable of such a complex, tangled business as marriage. And the role of husband frightens me, it has something stern, like a regimental commander´s. With my idleness I prefer a less demanding job.”

I januari 1898 var han som så många upprörd över hur Dreyfus-processen hade hanterats, sedan Zola kastat sig in i debatten med sin slagkraftiga anklagelse att domen mot den judiske officern var rättsvidrig. Zolas artikel tog upp hela första sidan av L´Aurore och hade en iögonenfallande inledning:  ”J´accuse”. En samtida kollega till Tjechov (och en lika skicklig novellist) översatte Zolas brandtal i flygande fläng för Svenska Dagbladet medan pressarna väntade: Hjalmar Söderberg låter i sin roman ”Den allvarsamma leken” sin hjälte Arvid Stjärnblom göra vad han själv gjort.

Som framgår av ett av de många brev som Donald Rayfield grävts fram kom denna januaridag 1898 ett par unga flickor på besök till Tjechov. En av dem var den femtonåriga Olga Vasilieva som kom med en kamera, tog foton av honom och bad om hans tillstånd att få översätta honom. Det fick hon, fast hon var bättre på engelska än ryska som han villigt hjälpte henne med när hon fastnade. Och så tändstickorna:

“The first time she came with daddy and noticed Anton cursing French matches, which are very bad. Today she brought two boxes of Swedish matches. Touching?”

Men det blev inte den Olga som han till slut gifte sig med tre år senare, utan Olga Knipper. Det blev ett kort äktenskap, sommaren 1904 avled han i tuberkulos, i den tyska kurorten Badenweiler. Men under sina sista sex år kunde han i alla fall få fyr på sina cigarrer med pålitliga tändstickor, sådana som tandas endast mot ladans plan.

Ivo Holmqvist

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts