Entreprenörsamhället och den nya rättvisan - Tidningen Kulturen

Essäer om samhället
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

ImageAndré Hansson om det revolutionära tänkandet bakom det nya entreprenörsamhället.

Entreprenörsamhället - ett samhälle som sjuder av levande och växande småföretag i evig tillväxt. Nya inventioner och nya marknader skapar försörjnings- och konsumtionsmöjligheter för den nya människan för en ny tid. Frisörsalonger, städfirmor, teknik och IT-företag myllrar och blomstrar. De lyfter Sverige hemma och internationellt, tillbaka till toppen vi fallit ifrån. Det sägs av allt fler vara framtiden, politikerns nya vision för Sverige. Man sneglar kanske lite över Atlanten, lite American Spirit, lite "can do" ska vävas in i folkhemmets trygga linda och åter vitalisera den. I denna nya värld finns det inget utanförskap, ingen segregering, ingen ohälsa, inga invandrare med akademisk examen som tvingas köra taxi för sin försörjning. Det är ett samhälle med idel initiativrika individer som sörjer för sig själva, som skapar sina egna möjligheter.

Det låter vackert. Men har folkhemmet, idag anfrätt av globalisering och marknad, de förutsättningar som krävs för en sådan framtid? Är det svenska samhället förenlig med denna bild, tyngd som det är av ett socialdemokratiskt kulturarv som idag hyllas inte bara av Partiet självt men också av en skenliberal borgerlig Allians? Mången politiker skulle säkert säga ja. Andra skulle säga nej.

Men varför är vi inte redan där? Vad är egentligen problemet? Debatt- och ledarsidorna i Sveriges ledande tidningar talar ofta om byråkratitekniska problemställningar. Höga skatter hindrar småföretag från att växa och individer att ackumulera sparkapital. Det är dyrt och anställa och regelverken är ogenomträngliga och tidsödande. Vi får höra att inget av Sveriges stora företag har bildats i Sverige efter 1970. Återväxten är klen, samtidigt som produktion flyttar till låglöneländer. En gång emellan får vi höra att svensken är förslappad av de bekvämligheter som bidragssamhället erbjuder.

Sanningshalten i detta kan möjligen diskuteras men vi köper den för tillfället. Vi säger att vi vet varför entreprenör samhället enträget tycks förbli en framtidsvision snarare än dagens verklighet. Men vet vi egentligen varför inget görs åt saken? Varför helt enkelt inte bara ändra regelverken? Varför denna saktfärdighet när entreprenörsamhällets lovsång sjungs tvärs över den politiska blockgränsen?

Svaret är möjligen att entreprenörsamhället är en fundamentalt annan typ av samhälle än det välfärdsbygge som traditionstungt präglar Sverige. Det är nog lite av en ny värld som väntar, sett med svenska ögon, och kanske handlar inte bara om att lite lätt rucka på reglerna. Kanske handlar det om att tänka om från grunden. Att tänka nytt är svårt. Det krävs mod, talang och disciplin. Entreprenören själv kan intyga.  

Låt oss för ett ögonblick ställa de två världarna mot varandra, det universellt hyllade socialdemokratiska arvet mot entreprenörsamhället.

Den dominerande idén i svensk politik är att samhället omdanas ovanifrån efter en idealbild om hur det goda samhället ser ut. Det goda samhället i denna idévärld är ett där de politiska värdena rättvisa och jämlikhet flutit ihop till ett. Det rättvisa samhället är samhälle där livets frukter i alla lägen måste fördelas lika. Överskott som skapas av fria transaktioner på marknader måste konfiskeras och omfördelas för att passa med idealet. Statens regleringar och omfördelande institutioner är redskapet som ska realisera detta ideal.   

Entreprenörsamhället är istället ett samhälle som måste byggas underifrån. Det är ett samhälle som bygger på att fria transaktioner på marknader och i det civila samhället förblir just fria. Entreprenörsamhället kräver i grunden ett liberalt rättvisebegrepp vad gäller fördelningsrättvisan, där fokus ligger mer på hur fördelningen uppkommit, snarare än utfallet. Utbyten som uppkommit frivilligt utan bedrägeri är rättvisa oavsett det fördelningsmässiga utfallet. Eventuella överskott som uppkommer av sådana transaktioner utgör själva drivkraften för att överhuvudtaget vara entreprenör. Det måste löna sig att bygga nytt, att starta företag och anställa. Ojämnlikheter, eller "klyftor" som det brukar heta i svensk politisk debatt, måste accepteras. Det är entreprenörens levebröd.

Idén att beskatta bort stora delar av det överskott som uppstår på fria marknader, idén att den "starke" ska hållas tillbaka med tvång för att skydda den "svage", har i Sverige alltid varit relativt okontroversiell. Den är den grundligt förankrad i hela den politiska sfären, den är en integral del i de demokratiska institutionerna såväl som i medborgarens medvetande. Den har många namn. Ibland kallas den "solidaritet", ibland "jantelagen", ibland "den svenska avundsjukan". Oavsett så härskar den över den svenska folksjälen. Men frågan är om entreprenören någonsin kan förlikas med denna idé. I entreprenörsamhället måste den starke få gå före. I denna nya värld skapas de ekonomiska strukturer resten av oss kan frodas i på just det sättet.

Kanske kommer reformmotståndet ifrån uppfattningen att entreprenörsamhället hade åter blåst liv i klassamhället? Den lyckosamma entreprenören kommer att utgöra en ny ekonomisk överklass med alla fördelar det medför. Skillnaden är, skulle möjligen entreprenörsamhällets förespråkare säga, att succékriterierna i denna nya värld är att lyckas tillfredställa ett behov på marknaden, inte börd och institutionaliserade privilegier. Det står alla fritt försöka. Talang och arbetsinsats är avgörande, inte vem dina föräldrar är.

Möjligen är det just detta jämlikhetsideologins järngrepp, präglad av kvantifiering och kvotering, som ger upphov till trögheten i förändringsarbetet. Allt ska kokas ner till millimeterprecis jämställdhet. Är det möjligen här vi hittar det massiva motståndet till en avreglering av arbetsrätten? Är det här vi hittar stödet för slentrianmässig kvoteringspolitik? Är det därför skattesänkningar aldrig ger opinionsmässiga pluspoäng?

Alla vill ha frukterna av entreprenörsamhället, men samtidigt vill ingen acceptera dess konsekvenser. De verkar istället som om man föredrar att entreprenörens kreativitet fångas upp i den existerande storföretagskulturen. I dessa massiva organisationer kan maktens regleringar lättare åstadkomma lika belöning oavsett om man är en lysande stjärna eller en svagt skimrande medelmåtta. I en brokig pallett av småföretag och egensinniga individer kan inte makten ha samma inflytande. Men kan man egentligen plocka russinen ur kakan? Kan entreprenören leva och verka i en miljö där drivkrafterna vaskas bort? Säg det, den som kan.

Entreprenörsamhället verkar kräva nya förutsättningar. Vi får acceptera att Sveriges politiska arv och denna nya värld i grunden är oförenliga. En av de båda rättviseideologierna kommer till sist att avgå med segern. Och kanske ger det sig själv. I en allt mer globaliserad värld med ständigt ökande rörlighet, där kapital och människor allt lättare flyttar över nationsgränser, mister staten allt mer inflytande. Det blir allt svårare att beskatta och omfördela välfärden allt eftersom "nation shopping" blir ett accepterat begrepp. Den som vill ha entreprenörsamhället kan kanske luta sig tillbaks och ta det lugnt. Aktivt ingripande från den politiska makten kanske inte kommer att behövas, trots allt. När statens inflytande minskar ökar markandens. Och på marknaden kan entreprenören blomstra.

För den presumtive samhällsförändraren är möjligen vägarna att gå bara två. Att underlätta förändringen eller att förhala den. Att plocka russinen ur kakan, eller rent av att stoppa den, är nog inte är ett alternativ. Oavsett så tycks den nya världen lura runt hörnet. Entreprenörsamhället kommer. Stark, svag eller medelmåtta? Förbered dig på att blomstra.  

André Hansson

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen