Teater:Kung Ubu, Regi: Svante Aulis Löwenborg

okt222011
Skrivet av Matilda Amundsen Bergström
PDFSkriv ut

Förutsägbar blinkning till finanskris i pjäs som ändå upprör

Johan Kylén och Michele Collins i Kung Ubu i uppsättning av Cinnober Teater och Tajphoon Tivoli. Foto: Christina LindgrenJohan Kylén och Michele Collins i Kung Ubu i uppsättning av Cinnober Teater och Tajphoon Tivoli. Foto: Christina Lindgren 

Kung Ubu
Fritt efter Alfred Jarry
Regi: Svante Aulis Löwenborg
Musik: Jonny oc Henrik Wartell
Scenografi och kostym: Christina Lindgren
Medverkande: Michele Collins, Johan Kylén, Karin Flodhammar, Svante Aulis Löwenborg m.fl
Cinnober Teater och Tajphoon Tivoli, Göteborg

När Alfred Jarrys Kung Ubu 1896 framfördes i Paris för första gången hann man bara till öppningsrepliken ”Merde” innan tumult bröt ut. Innan föreställningen var över hade tumultet urartat i regelrätta kravaller, varvid pjäsen snabbt bannlystes. Denna satiriskt spetsiga fars, smärtsamt surrealistisk och fragmenterad, var helt enkelt mer än sekelskiftespubliken kunde svälja även i det progressiva Paris. Ända sedan detta första mytomspunna framförande har Kung Ubu varit ett förabsurdistiskt kultverk. Med sitt totala förkastande av klassisk dramaturgi, med sin obegripliga dialog och sina groteskt farsartade arketyper till karaktärer har pjäsen varit intensivt omdebatterad, och lika ofta älskad som hatad.

Men kan verkligen Kung Ubu kännas relevant idag, för en teaterpublik så indoktrinerad av humorprogram och Youtube att den villigt accepterar vilken meningslös rappakalja som helst, så länge skratten kommer? Det är detta Cinnober Teater och Tajphoon Tivoli försöker ta reda på då de med en arsenal av frijazz, animationer, sång, step och livlig publikinteraktion angriper texten. Föreställningen inleds med en charmig monolog om att flyga små flygplan av balsaträ, om hobbyer och om det som tycks vara hela framställningens tema: leken. Sedan äntrar Ubu och hans hustru, Mor Ubu, scenen och ett färgsprakande helvete bryter lös.

Cinnobers Kung Ubu (Johan Kylén) är en lika vulgär som barnslig stolle som vinglar genom världen och engageras i en mängd olika skeenden utan reflektion eller eftertanke. I en scen som uppenbart parodierar Macbeth uppmanas han av Mor Ubu (Michele Collins) att döda kungen och ta makten över det Polen dit handlingen är förlagd. Men till skillnad från Macbeth innebär kungamordet för Ubu ingen ångest, det enda han bryr sig om är vem i publiken som ska förvalta hans statskassa och vem som ska betala skatt till honom om han halshugger alla sina undersåtar. Rollen gestaltas mycket väl av Kylén, som med hjälp av klassiska gubb-manér och göteborgsk dialekt lyckas med konststycket att göra den otrevlige Ubu till en ganska gemytlig karaktär.

Denna version av Kung Ubu är om möjligt än mer absurd och surrealistisk än originaltexten. I de första akterna tycks föreställningen främst sikta på att frambringa skratt då en lång rad hysteriskt roliga sketchliknande scener efterföljer varandra. Kung Ubu och hans fantastiskt överdrivna amerikanare-arketyp till hustru äter låtsasägg, halshugger potatisar, delar ut förgyllda bakformar och leker med pruttkuddar. Det är väldigt roligt, men ibland kanske det blir lite väl farsartat och en del skämt gränsar till aningen förutsägbar slapstick. Själva handlingen, Kung Ubus maktövertagande i Polen och efterföljande krig, gestaltas och förklaras till stor del genom ett polskt monopolspel och skrivna post it-lappar som projiceras på väggen. Monopolspelet likställer det krig Ubu utkämpar med en sorts modernt finanskrig, och tillsammans med ett antal referenser till finansmarknaden tycks detta vara ett försök att knyta an pjäsen till samtiden. En bra ambition förvisso, men att valet föll på just finansmarknaden känns förutsebart. Kort sagt är det kul och snyggt, men inte speciellt utmanande för en teatervan publik.

Men några akter in i pjäsen händer det något. Karin Flodhammars animationer som projiceras på bakre scenväggen visar mat, kött, skisser från sekelskiftets skolböcker och döda djur om vartannat, och detta i kombination med en ständigt föränderlig och skavande ljudvägg kommande från musikerna Jonny och Henrik Wartell skapar en osäkert drömsk stämning och gör att alla sinnen konstant är på helspänn. Att ljudvolymen på skådespelarnas mikrofoner skruvas upp och ned lite då och då, vilket gör att dialogen ibland reduceras till ett otydligt mummel, förstärker ytterligare denna känsla. Scenerna urartar mer och mer, berättelsen blir mer och mer fragmenterad och pjäsens meningslöshet slår till sist över från oskyldigt skojig till något oroande, obehagligt. Och även om vi i publiken stannar kvar ända till slutet och applåderar lydigt istället för att som originalpubliken argt protestera lyckas ensemblen till syvende och sist med det som gör den absurda teatern, och kanske all teater, fortsatt intressant och relevant. Röra upp motstridiga, svårförståeliga och djupa känslor.

 

 Matilda Amundsen Bergström

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Kritik om scenkonst

Teater: Ellen Key och ljuset på Strand; Regi: Niclas Angerborn

Publicerad i Kritik om scenkonst

Förlägen och ansvarig i Vadstena

 

Ellen Key och ljuset på Strand
Manus: Ingelin och Niclas Angerborn
Regi: Niclas Angerborn
Medverkande: Eva Granlund, Maria Zackrisson-Mortensson och Niclas Angerborn
Piano: Göran Friman
Vadstena Nya Teater, Vadastena

På Vadstena Nya Teater bjuds denna vår ett ...

Teater: Det normala livet; Regi: Kristina Kjeldsberg

Publicerad i Kritik om scenkonst

Muffins och skådespel

 

Det normala livet
Manus: Christian Lollike
Översättning: Stefan Lindberg
Regi: Kristina Kjeldsberg
Scenografi: Anna Lamberg
Medverkande: Ida Hackzell, Hanna Holmqvist och Johan Örjefelt
Abnorm scenkonst
Teater Trixter, Göteborg

Uppsättningen av Det normala livet var inte bara bisarr samt stundom ...

Teater: Radikal Vänskap, en del i triptyken I den bästa av tjejvärldar; Regi: Linda Forsell

Publicerad i Kritik om scenkonst

Radikalt om kvinnlig tresamhet

Radikal Vänskap, en del i triptyken I den bästa av tjejvärldar
Av PotatoPotato scenkonst
Regi: Linda Forsell
Scenografi och kostym: Agnes Östergren
Medverkande: Janna Granström, Linn Björnvik Grøder, Agnes Hargne Wallander, m.fl.
PotatoPotato scenkonst i samarbete ...

Teater: Brott och straff; Regi: Tomas Forssell

Publicerad i Kritik om scenkonst

Lyckad musikal ställer moraliska frågor till publiken

Brott och straff
Manus: Mattias Andersson Efter Fjodor Dostojevskijs roman
Regi och bearbetning: Tomas Forssell
Skådespelare: Caroline Almkvist, Peppe Andersson, Amanda Nyberg, Ingrid Ström, Malin Sedvall, Simon Lombard, Christoffer Österhof, m.fl.
Originalmusik och sångtexter: Ensemblen ...

Teater: Dansösen Käthe Herman; Regi:Ulla Gottlieb

Publicerad i Kritik om scenkonst

Uppsättningar som Dansösen bygger på tradition och ett eget hus

 

Dansösen Käthe Herman
Av Anne Lepper
Regi:Ulla Gottlieb
Översättning: Maria Tellander
Kostym: Jolanta Banasiak & ensemblen
Scenografi: Bengt Fröderberg & ensemblen
Ljus- & Ljuddesign: Patrik Lassbo
Medverkande: Malin Güettler, Henrik Ståhl ...

Teater: Venus, Regi: Lars Rudolfsson

Publicerad i Kritik om scenkonst

Mäktigt allkonstverk

 

Venus
Av Lars Rudolfsson
Regi: Lars Rudolfsson
Kostym: Karin Höeg/Kersti Vitali Rudolfsson
Scenografi: John Engberg
Koreografi: Sara Larsson-Fryxell
Komposition: Savannah Agger
Djurträning: Suzanne Berdino
Medverkande:, Suzanne Berdino, Sara Larsson-Fryxell, Thomas Roos, Rebecca Drammeh, åtta hästar, åtta hundar och en ...

Teater: Moster Malvina; Regi: Mathias Lafolie

Publicerad i Kritik om scenkonst

Ett stycke levandegjord teaterhistoria om de äldres situation i samhället

Moster Malvina
Av Anne Charlotte Leffler
Regi: Mathias Lafolie
Kostym och scenografi: Kajsa Larsson
Musik: Henrik Björlin
Medverkande: Sara Turpin, Åsa Norman Kumlien, Marianne Blomberg, Berit Tidblad, Agneta Hjelm, Inga Edwards.

Teater: #santenligtmig; Manus och regi: Jimmy Meurling

Publicerad i Kritik om scenkonst

Ungdomspjäs med Romeo och Julia som tolkningsbotten

#santenligtmig
Manus och regi: Jimmy Meurling
Scenografi: Annika Thore
Kostym: Annika Thore
Medverkande: Lisen Rosell och Daniel Lindman Agorander
Teater 3, Stockholm

Det är en liten scen som #santenligtmig spelas på. Publiken sitter nära och ...

Teater: Dracula; Regi: David Rix

Publicerad i Kritik om scenkonst

Självlysande och spektakulär show

Dracula
Musik: Frank Wildhorn
Text: Don Black & Christopher Hampton
Originalorkestrering: Koen Scotts
Översättning: David Rix & Emil Sigfridsson
Regi: David Rix
Koreografi: Anna Renud
Musikalisk ledning: Jonas Svensson
Producent: Emil Sigfridsson
Medverkande: Johan Wikström, Anna Renud, ...