Teater:Kung Ubu, Regi: Svante Aulis Löwenborg

okt222011
Skrivet av Matilda Amundsen Bergström
PDFSkriv ut

Förutsägbar blinkning till finanskris i pjäs som ändå upprör

Johan Kylén och Michele Collins i Kung Ubu i uppsättning av Cinnober Teater och Tajphoon Tivoli. Foto: Christina LindgrenJohan Kylén och Michele Collins i Kung Ubu i uppsättning av Cinnober Teater och Tajphoon Tivoli. Foto: Christina Lindgren 

Kung Ubu
Fritt efter Alfred Jarry
Regi: Svante Aulis Löwenborg
Musik: Jonny oc Henrik Wartell
Scenografi och kostym: Christina Lindgren
Medverkande: Michele Collins, Johan Kylén, Karin Flodhammar, Svante Aulis Löwenborg m.fl
Cinnober Teater och Tajphoon Tivoli, Göteborg

När Alfred Jarrys Kung Ubu 1896 framfördes i Paris för första gången hann man bara till öppningsrepliken ”Merde” innan tumult bröt ut. Innan föreställningen var över hade tumultet urartat i regelrätta kravaller, varvid pjäsen snabbt bannlystes. Denna satiriskt spetsiga fars, smärtsamt surrealistisk och fragmenterad, var helt enkelt mer än sekelskiftespubliken kunde svälja även i det progressiva Paris. Ända sedan detta första mytomspunna framförande har Kung Ubu varit ett förabsurdistiskt kultverk. Med sitt totala förkastande av klassisk dramaturgi, med sin obegripliga dialog och sina groteskt farsartade arketyper till karaktärer har pjäsen varit intensivt omdebatterad, och lika ofta älskad som hatad.

Men kan verkligen Kung Ubu kännas relevant idag, för en teaterpublik så indoktrinerad av humorprogram och Youtube att den villigt accepterar vilken meningslös rappakalja som helst, så länge skratten kommer? Det är detta Cinnober Teater och Tajphoon Tivoli försöker ta reda på då de med en arsenal av frijazz, animationer, sång, step och livlig publikinteraktion angriper texten. Föreställningen inleds med en charmig monolog om att flyga små flygplan av balsaträ, om hobbyer och om det som tycks vara hela framställningens tema: leken. Sedan äntrar Ubu och hans hustru, Mor Ubu, scenen och ett färgsprakande helvete bryter lös.

Cinnobers Kung Ubu (Johan Kylén) är en lika vulgär som barnslig stolle som vinglar genom världen och engageras i en mängd olika skeenden utan reflektion eller eftertanke. I en scen som uppenbart parodierar Macbeth uppmanas han av Mor Ubu (Michele Collins) att döda kungen och ta makten över det Polen dit handlingen är förlagd. Men till skillnad från Macbeth innebär kungamordet för Ubu ingen ångest, det enda han bryr sig om är vem i publiken som ska förvalta hans statskassa och vem som ska betala skatt till honom om han halshugger alla sina undersåtar. Rollen gestaltas mycket väl av Kylén, som med hjälp av klassiska gubb-manér och göteborgsk dialekt lyckas med konststycket att göra den otrevlige Ubu till en ganska gemytlig karaktär.

Denna version av Kung Ubu är om möjligt än mer absurd och surrealistisk än originaltexten. I de första akterna tycks föreställningen främst sikta på att frambringa skratt då en lång rad hysteriskt roliga sketchliknande scener efterföljer varandra. Kung Ubu och hans fantastiskt överdrivna amerikanare-arketyp till hustru äter låtsasägg, halshugger potatisar, delar ut förgyllda bakformar och leker med pruttkuddar. Det är väldigt roligt, men ibland kanske det blir lite väl farsartat och en del skämt gränsar till aningen förutsägbar slapstick. Själva handlingen, Kung Ubus maktövertagande i Polen och efterföljande krig, gestaltas och förklaras till stor del genom ett polskt monopolspel och skrivna post it-lappar som projiceras på väggen. Monopolspelet likställer det krig Ubu utkämpar med en sorts modernt finanskrig, och tillsammans med ett antal referenser till finansmarknaden tycks detta vara ett försök att knyta an pjäsen till samtiden. En bra ambition förvisso, men att valet föll på just finansmarknaden känns förutsebart. Kort sagt är det kul och snyggt, men inte speciellt utmanande för en teatervan publik.

Men några akter in i pjäsen händer det något. Karin Flodhammars animationer som projiceras på bakre scenväggen visar mat, kött, skisser från sekelskiftets skolböcker och döda djur om vartannat, och detta i kombination med en ständigt föränderlig och skavande ljudvägg kommande från musikerna Jonny och Henrik Wartell skapar en osäkert drömsk stämning och gör att alla sinnen konstant är på helspänn. Att ljudvolymen på skådespelarnas mikrofoner skruvas upp och ned lite då och då, vilket gör att dialogen ibland reduceras till ett otydligt mummel, förstärker ytterligare denna känsla. Scenerna urartar mer och mer, berättelsen blir mer och mer fragmenterad och pjäsens meningslöshet slår till sist över från oskyldigt skojig till något oroande, obehagligt. Och även om vi i publiken stannar kvar ända till slutet och applåderar lydigt istället för att som originalpubliken argt protestera lyckas ensemblen till syvende och sist med det som gör den absurda teatern, och kanske all teater, fortsatt intressant och relevant. Röra upp motstridiga, svårförståeliga och djupa känslor.

 

 Matilda Amundsen Bergström

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Kritik om scenkonst

Performance: DOUBLEtake

Publicerad i Kritik om scenkonst

Haikuns ögonblicksbild

DOUBLEtake
Koreografi: Kenneth Kvarnström i samarbete med dansarna
Musikalisk curator: Jonas Nordberg
Scenografi och ljusdesign: Jens Sethzman
Kostym: Astrid Olsson
Barockluta, gitarr och teorb: Jonas Nordberg
Dirigent: Andrea Quinn
Malmö Operaorkester
Dans: K. Kvarnström & Co, Skånes Dansteater
Samproduktion ...

Teater: Trollkarlen från Oz; Regi: Pär Johansson

Publicerad i Kritik om scenkonst

Trollkarlen från... Hudik?

 

Trollkarlen från Oz
Manus och Regi: Pär Johansson
Text och Musik: Salem Al Fakir och Pontus de Wolfe
Scenografi: Bengt Fröderberg
Musikalisk ledare: Per-Erik Domargård
Kapellmästare: Niklas Medin
Ljusdesign: Linus Fellbom
Mask/Kostym: Tini Warg, Helena Andersson och Moa Staffansdotter

Teater: Hugga huvudet av ondskan. Regi: Anders Ahlbom Rosendahl

Publicerad i Kritik om scenkonst

Ett stycke filigranarbete och skådespelarkonst när den är som bäst

Hugga huvudet av ondskan
Av Klaus Fischer
Medverkande: Anders Ahlbom Rosendahl
Långholmsteatern, Stockholm

Den 23 november 1910 skrevs svensk rättshistoria. Sveriges siste skarprättare, Anders Gustaf Dalman, gjorde sin plikt genom att avrätta ...

Teater: Nu ska här dös; Regi: Jimmy Lindström

Publicerad i Kritik om scenkonst

Vitriolindränkt monolog när Teater Brunnsgatan 4 öppnar för hösten

Nu ska här dös
Av Unni Drougge
Regi: Jimmy Lindström
Medverkande: Ia Langhammar
Teater Brunnsgatan 4, Stockholm

När Teater Brunnsgatan 4 öppnar för hösten är det med en vitriolindränkt monolog signerad Unni Drougge. ...

Teater: Måsen; Regi: Vibeke Bjelke

Publicerad i Kritik om scenkonst

Sevärd uppsättning frilägger nervtrådar rätt in i vårt tid

Måsen
Av Anton Tjechov
Regi: Vibeke Bjelke
Scenografi: Marie Dali och Steffen Aarfing
I rollerna: Stina Ekblad, Christoffer Svensson, Hans Klinga, Emma Mehonic, m.fl.
Dramaten

Vibeke Bjelke, som i höst anförtrotts Måsen på ...

Dans: Riskzon III – This is not Disneyland; Koreografi: Lena Josefsson och dansarna

Publicerad i Kritik om scenkonst

Stämningsfull koreografi med drag av drömspel

Riskzon III – This is not Disneyland
Koreografi: Lena Josefsson och dansarna
Scenografi: Lena Lundström
Musik: Magnus Larsson
Danskompaniet Raande-Vo: Robert Ngoroma, Paola Piccolo, Karima Nait, Kepha Oiro, Jonathan Bringert, Cedric Lequileuc, Linn Ragnarsson, Snoden ...

Teater: Dödsdansen; Regi: Görel Crona

Publicerad i Kritik om scenkonst

August Strindberg nickar gillande i sin himmel

Dödsdansen
August Strindberg
Regi: Görel Crona
Musik: Janne Schaffer
Medverkande: Görel Crona, Johannes Brost, Henrik Norman, Anders Axelsson.
Strindbergs Intima Teater

Ingen pjäs på svenska scener är lika slitstark som Dödsdansen, ett drama tillkommet ...

Teater: Rödluvan. Stop; Manus och regi: Tom Fjordefalk

Publicerad i Kritik om scenkonst

Ett manifest om kvinnlig identitet eller bara en saga?

Rödluva. Stop
Manus och regi: Tom Fjordefalk
Kostym: Linn Wara
Foto: Urban Jöréns
Skådespelare: Nora Sandholm-Azémar; Timothy Pilotti;  Karoliina Surma-aho
Musiker: Sisi Huang, Dai Si Yang
...

Teater: Karl Gerhard – en fantasi om en revykung; Regi: Johanna Garpe

Publicerad i Kritik om scenkonst

En teaterfantasi över Sveriges störste revykung

Karl Gerhard – en fantasi om en revykung
av Irena Kraus
Scenografi: Sören Brunes
Koreografi: Anna Vnuk
Regi: Johanna Garpe
Kostym: Anna Heymowska
Medverkande: Rikard Wolff, Per Sandberg, Anja Lundqvist, Ellinor Friberg, Anders Johannisson, ...